Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många akter

[Ewa]

Gemensam lek kan vara på alla de vis - och är ju fantastisk att betrakta på håll. Hur roligt de får tillsammans hela dagarna när de blivit lite större . Här är det rollekar som gällt från det att lilltufsan kunde krypa och få rollen som griseknoen medan storebror då var Emil förstås. Och ibland går det vildare till än annars. Och ser de någon film med mycket action (=Disney med femtielva rörelser i varje bildruta, typ) så blir de lätt speedade och leken ska härmas därefter. Jag låter dem vara i största möjliga mån, samtidigt som jag lärt dem att om en inte längre vill vara med på leken, så måste båda sluta. Säger man ifrån, så ska det respekteras =;

Tycker jag ibland att det går för vilt till, vare sig det är i förhållande till varandra, husets katter eller pinaler, så hittar jag på något annat som behöver pysslas med, lugnar ner genom att vi sätter oss och läser en bok, eller pytsar ut dem, så de får utlopp för springet i benen.

[chokladkaninen]

Ewa: Tack! Jag har hållit dina ord i minnet, och jag tycker att deras samvaro utvecklas med stormsteg. Häromdagen när vi var på promenad och Storasyster halkade och ramlade ställde hon sig snabbt upp igen och sa till Bebbo som satt i sittvagnen: Var inte rädd, jag slog mig inte! Och Storasyster är - förstås - Lillebrors första prioritering hela tiden, från att han vaknar på morgonen (då ställer han sig upp i sin säng och pekar på henne och upprepar förtjust hennes namn.... som tur är sover hon som en björn i ide! ).

Lillebror är rent allmänt en fantastiskt trevlig person. Vid 16 mån ålder har han definitivt lämnat bebisstadiet, övergått till tröja och byxor (istället för bodies och hela pyjamasar) och är en hängiven forskare, en glad vän och en duktig arbetare. Men tyvärr har han utvecklat en passion för att städa ned saker i toaletten. Vad gör man då?!

Han kommer springande och säger: Oj! Oj! (Har man missbrukat Annas "ojdå!" för saker som blev fel då? ) och visar bollen, tvålen, eller vad som för stunden ligger och badar i toaletten. Jag brukar ställa honom utanför toalettdörren men det kan inte vara rätt taktik eftersom han jobbar vidare på samma sätt. Kanske köra hårdare på att visa var sakerna ska vara? Eller vad som ska vara i toaletten (synd att hans intresse för pottan är så litet än, annars kunde det bli en intressant koppling! )? Jag måste erkänna att jag inte riktigt har lust att låta honom hjälpa till att städa upp efter toaletteskapaderna.

[chokladkaninen]

En Storasysterfråga också:

jag har noga läst johannaws tråd http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=21709 om att hitta på och skylla ifrån sig, och reagerade därför på en händelse idag.

DET VAR NALLARNA!

Storasyster hade en litet trotsutbrott före lunch - det är rätt ovanligt nu - när hon inte kunde acceptera att jag ville ta av henne termobyxorna innan vi åt. Jag vet nu inte varför det var så viktigt för mig att de skulle av (trotsålder hos mig med? ); hon skulle väl ha kommit på själv efter en stund att det var lite varmt att ha dem på sig, men i vilket fall slutade det med att jag drog av dem mot hennes vilja och därpåföljande gråt och tandagnisslan.

Jag bar iväg henne från köket för att pappa och Lillebror skulle få äta ifred, och vi satte oss i soffan där hon hittade sina (djupt älskade) nallar. "Ska du följa med och äta i köket eller tänker du fortsätta vråla?" sa jag, antagligen alldeles för surt och hungrigt. Varvid hon lugnade ned sig förvånansvärt fort och sa att det var nallarna som bestämde att hon inte fick gå och äta.

Det slutade med att vi gemensamt bestämde att nallarna inte fick vara med ifall de skulle hindra henne från att äta, förvisade dem till sängen och gick och käkade lunch - men min fråga är då om jag skuldbelade henne och hon därför behövde skylla sitt utbrott på nallarna, eller om det snarare var ett praktiskt sätt för henne att ta sig ur sitt utbrott. Vad tror ni?

[ElinN]

Lilla E hade också en sån där slänga-i-toaletten-fas för ett tag sedan. Hon var även mycket snabb att klättra upp och spola vilket blev lite besvärligt vid några tillfällen (tandborste, legotupp, stor hårklämma... ). Det vi gjorde var att visa vad man faktiskt får stoppa i toaletten (papper ) samt att begränsa förutsättningarna (alltid stänga toalettdörren och försöka få storasyster att göra detsamma). Det gick åt otroliga mängder toapapper under en period men färre och färre legotuppar hamnade i toaletten och nu slänger hon mycket sällan fel saker där! :thumbsup:

[chokladkaninen]

ElinN: Tack för tipsen! Jag tror att toalettfasen börjar avta här också - idag har han lekt rätt mycket i badrummet, och visst har det spolats ett par gånger, men jag har inte upptäckt att något fattas, eller hittat något i toaletten. 8) Det nya verkar istället vara att klättra upp på pallen vid handfatet, fylla en mugg med vatten och sedan hälla vattnet i toaletten. Och ja... blött blir det, men det känns ändå som en utvecklande och - för föräldern - hyfsat ojobbig lek.

Annars har vi ett litet problem:

SÖMNFNURRA
Det gäller middagssömnen för Storasyster. Hon behöver inte sova så länge nu och brukar ensamleka en stund för att sedan läggas när Bebbo har sovit ca 40 min. Det funkade bra ett tag, men nu drar det ut och drar ut innan hon somnar. Och när hon väl har somnat är hon sjukt svår att väcka, så resultatet blir att middagssömnen förskjuts.

Eftersom hon inte har spjälor på sängen längre (:roll: ja, ev hade ni rätt i att det var för tidigt att ta bort dem.... ) kliver hon ur sängen och hämtar allmänt material som hon tycker att hon behöver: lite järnvägsräls, mjukdjur etc och det verkar ha blivit maktkamp av det hela. Eg kan hon väl få sova med halva järnvägen i sängen för mig, men jag har ju börjat morra när hon kliver ur, och då har det ju snabbt visat sig att jag ligger ett steg efter. :^o

Så min eg fråga är: vad är en bra strategi här? Låta henne hållas (hittills har det hela inte stört Lillebror) och själv inse att det inte är så skönt att sova med sängen full av prylar, och inte heller så skoj att springa upp och hämta dem om ingen uppmärksammar det? Eller "sätta hårt mot hårt", sitta vid dörren och verkligen morra så fort hon sticker en tå utanför sängen? (Fast det blir underhållning av det med rätt fort, att testa hur mycket man kan rumstera om utan att mamma morrar. ](*,)) Jag är ovillig att ersätta sömnen med vilostund än; hon är ju bara 3 och när hon väl somnar sover hon ju gott. Några sömnstrul på kvällar, nätter el morgnar har vi heller inte haft, vilket ju tyder på att mängden sömn över dygnet fortfarande stämmer.

Any ideas?

[chokladkaninen]

... och ett litet ps om

Tandläkaren

Vi hade 3-årskontroll hos tandläkaren idag (första gången i Storasysters liv) och jag hade följt råden här på forumet och vederbörligen förberett henne. Varje gång vi borstade tänderna pratade vi om hur tandläkaren skulle säga "Gapa stort" etc. Och det funkade supersuper - Storasyster skötte sig exemplariskt genom både undersökning och röntgen (då Bebbo och jag blev utskickade) och deklarerade efteråt att hon inte alls hade varit rädd. :thumbsup:

[Ewa]

Rollspel - nothing beats it :thumbsup:

Vad gäller middagssömn för SÅ stora damer, så skulle jag verkligen inte göra någon affär av det. Vet ju inte vad ni har för timmar för nattsömnen, men att ihärda med att en 3-åring ska sova är nog tämligen dömt att misslyckas. Så låt henne hållas där med sina pryttlar i sängen om hon vill. Utan vidare inblandning från dig. Tycker jag.

Vila kan ju has i sängen också. Med lite pyssel eller några böcker och en skön saga att lyssna på. Det är nu länge sedan mina ärtor hade vilan i sängen, men en timmes stillsam vila till saga ligger kvar. Och liten fröken bäddar tämligen ofta ner sig själv i soffan och myser medan storebror bygger lego på golvet bredvid. En god vana att ha med sig lång stund framöver. Och skönt och välbehövligt för alla.

[chokladkaninen]

Ewa: I hear you! Vi har varit sjuka en vecka nu, så alla har tacksamt tagit emot lite extra sömn - men nu är i alla fall Storasyster bra, så jag tror att vi får ha ett lite flexibelt arrangemang ett tag, där hon får sova om hon vill, men inte övervakas särskilt. Och sover hon inte så får hon lägga sig lite tidigare på kvällen istället. Och märker vi att hon nästan aldrig sover, så inför vi vila istället, och permanent 12h natt. Tack! Jag trodde inte hon var så stor redan...

[maiyah]

HAha!! Var ett tag sen jag var inne och läste men hittade detta!

Oj! Oj! (Har man missbrukat Annas "ojdå!" för saker som blev fel då? Laughing) Så himla roligt, Kaspians nästan första or var just dessa och så fort nått händer är det alltid vad han säger. Har dock inte haft en tanke på var han kan ha fått det ifrån! Men nu är det ju uppenbart!!

[chokladkaninen]

Maiyah:

Annars strävar vi på här - Storasyster trotsar jobbigt mycket nu, särskilt mot mig, och jag får mig dagligen och stundligen (välbehövda men o, så jobbiga!) funderare på hur jag hanterar henne och vad jag vill stå för. Ibland ror jag hem det med glans och blir stärkt i min föräldraroll bara av att känna att jag reder ut svåra situationer. Men ibland förlorar jag tålamodet och vecklar in mig i maktkamp, och det är inte skoj för nån. Det positiva man kan säga om det är väl att både jag och Lillfröken utvecklas och att jag jobbar medvetet på att förbättra mitt score.

Eftersom påklädning är ett av våra ständiga trätoämnen ville jag bara fråga i hur stor utsträckning jag ska förvänta mig att 3-åringen kan klä på sig själv. Vad tror ni? Idag bröt jag ihop och ville inte heller klä på mig (8)) vilket funkade och fick henne att ta initiativet - men det tog extremt lång tid att komma ut på det viset. Jag tänker mig att om hon själv fick mer ansvar för att klä på sig skulle vi kanske slippa bråka så mycket om det (tycker mig minnas att Anna har skrivit att det är att be om trubbel att fortsätta hjälpa till med sånt de egentligen kan själv ) men eftersom det är en sån härdsmälta vet jag inte riktigt hur jag ska implementera det. I nuläget har alla försök att få henne att klä på sig själv slutat med ingen påklädning alls. Å andra sidan kan hon ju dra upp och ned byxorna för att gå på toaletten, ta av strumpor och få på tröjor om man hjälper henne att hitta huvudhålet. Vad tror ni är rimligt/en bra strategi?

[CiL]

Jag ser också fram emot att läsa svar här.

Med på- och avklädning har jag insett att när vi ska någonstans är jag en usel pedagog och inspiratör även om vii startat tidigt. Istället gör jag det mesta och vi talar om helt andra saker. Maken försöker fortfarande hålla fokus på påklädningen och att sonen ska hjälpa till medan den sker, men jag tycker inte det funkar något vidare. Hans tålamod är dock längre än mitt.

Istället har jag ett par gånger om dagen något påklädnings- och avklädningsprojekt. Inför något mycket roligt som bad går det bra att få av det mesta i rimlig takt. Och för mig gör det inget om det då tar sin tid. Ska vi baka eller laga mat kan han jobba stenhårt med att få på sig. Det går långsamt, men i alla fall framåt. Han ligger säkert efter i att klä på och av jämfört med andra i samma ålder, men det beror också på att vi inte har köpt kläder med tanke på att han ska kunna få på och av själv. Inför nästa vinter blir den tanken mer styrande.

Barn verkar följa varandra. Sonen har just passerat (vad jag tror var) största experimentlustan med toaletten, men den är given som uppgift och tvättas noga åtminstone några gånger i veckan.

Jag körde en toaorgie för en tid sedan, kanske början på vintern. Under ett par, tre dagar bubblade vi toaletten ren med både schampoo och tandkräm, olika borstar, dukar, papper od. Sedan: Ska vi lära pappa vad man kan ha i och inte? Och så tog sonen och jag fram olika grejor och frågade varandra, plaskade och skrattade. Ju galnare desto bättre. En och annan tokig sak ramlade förstås i, men toan var ren och det var inte så kläggigt att ta upp. Dessutom gillade inte sonen att ta upp själv, så leken att verkligen slänga i blev kort.

När pappa kom hem fick han världens föreläsning om hur han skulle hantera toaletten. Sedan dess har det hittills inte ramlat i så mycket annat än toaborsten och lite såpa. Helt OK med mig. Men vem vet, en dag är den säkert full av mjöl eller något.

I morse hade ovanligt stora kanelburken med nyfylld fin kanel hamnat över skålen med ovanligt många, fina hårda knäckebröd. Nu kommer vi äta kanelbröd en vecka framåt. Ensamlek är toppen!

[Ewa]

Sorry, här har vi missat att svara. Skickar lite länkar, för det är ju inte just något ovanligt litet ifrågasättande, just det där med kläder, om man säger
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=17085
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14497
Kolla även trådarna i tråden, och hojta om du inte tycker det gav dig något, så "skuterar" vi vidare.

[miniz]

Säger som Ewa, sorry, chokladkaninen. Jag tänkte ju dà, när fràgan kom, att jag skulle länka till den här... Men det blev med tanken, nu kommer den iallafall.
http://annawahlgren.com/index.php/view/ ... ruari-2008

Kram.

[Susanne*]

Hej
Gällande kläder så blir det lätt en maktkamp, prestige och låsning precis som mat och annat "nödvändigt" för oss föräldrar.

Barn nr 1 hade vi struliga påklädningar med. Barn 2 och 3 i princip inget. Kan väl gissa att det beror på vår attityd...

Några saker som jag tänker på.
-ge dem förtroendet att de kan mer än vad vi tror
-se inte detaljer vad de kan och vad de inte kan utan mer som att det är deras ansvar och precis som med allt annat så finns vi som verktyg, mer i farten och mer naturligt alltså
-om tider ska passas så börja i god tid, gör gemensam sak samt stäng av all underhållning - typ TV etc
-om liten raring inte är på just för dagen så jobba på och vänta utanför med öppen dörr
-om liten raring fortsätter så hugg i hallen och ta helt enkelt på under attityden

Våra rutiner:
För mellantjejen så har inte kläder tagits fram sedan jag vet inte när. Hon får ta vad hon vill, ber om hjälp om hon vill samt klä på sig själv. Om det ser för kallt ut så tittar vi på temperatur och tar fler kläder.

Tidigare la jag alltid fram i hallen till lille killen. Ett litet kit. Men han har så många åsikter om vilken skjorta han vill ha, vilka kalsonger etc så han får nu oftast hämta själv också. Ibland lägger jag fortfarande fram ett kit. Alla klär på sig samtidigt och springer jag runt som en tok och gör allt annat än gör mig i ordning så gör också de flesta andra det. Ibland tar han på sig och ibland inte. Ibland skriker han från hallen lite "men mamma jag kan ju inte knäppa ju" och då hjälper jag till eller hjälps åt. Ibland springer han fortfarande naken och då gör vi det i dörren och då är det förstås jag som gör det. Men utan kommentarer.

När ska kläs av (om nu inte alla kläder åkt av innan) så får de ta av sig själva och lägga kläderna i tvättkorgen. Ibland fastnar tröjor och skjortor men det finns alltid någon hjälpande hand.


När det låst sig helt så massa bra i Ewas och miniz länkar men annars kanske mest tänka på hur man avdramatiserar.

Kram

[chokladkaninen]

CiL: hoppas du också fick rejält med input nu!
Ewa, Miniz, Susanne*:
tusen tack för all denna hjälp! Jag har inte hunnit gräva ned mig i den än, bara skumma, men jag har tagit till mig Attityden allså Susanne*s avdramatisering (= skippat maktkampen, har jag insett! #-o ) och kan rapportera att Storasyster både igår och idag för första gången klädde på sig innekläderna i stort sett själv, och sedan igår förberedde sig för maktkamp om ytterkläderna - men la ned den och lät sig kläs på i ett nafs efter att jag paktat och avdramatiserat.
Återkommer med rapport! Men Ååååh vad skönt både hon och jag tycker att det är att slippa bråka om detta. \:D/