Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många akter

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av Alma »

Den här tråden, chokladkaninen, är så rolig att jag ibland kiknar av skratt. En mängd bra idéer tar jag till mig också.

Bland annat ska jag, pappan och sonen göra lista på vad man får och inte får. Imorgon. Ska bli buskul och spännande!

Under en tid kunde sonen, då 3-4 år, inte låta bli att putta omkull sin bästa kompis, som vi umgås med flera dagar i veckan. Vi hade diverse olika strategier för att möta detta, men det kom tillbaka efter korta uppehåll. Dessutom med bitande ibland, och en gång klippte han med flit i hennes finger så blodet rann. Inte i vrede, men så där pilskt och testande obegripligt som barn kan göra.

Saxklippet gjorde att jag insåg att vi måste göra något helt nytt.
När de gått hem satte jag mig med sonen och ritade upp en serie. Hade fått tipset av en vän som jobbar med barn. Vet inte riktigt hur man ska göra, men i stort ska serien vara helt saklig och beskrivande, utan värderingar eller moral. Enkla streckgubbar.

Första rutan: Vi leker, det är den och den. Vi är glada, det är kul. Andra rutan: Vi ska klippa snören tillsammans, vi är glada. Tredje: Sonen klipper vännen i fingret, blodet rinner. Vi blir rädda. Fjärde: Vännens mamma tar hand om fingret, jag tar sonen bort från gruppen. Ingen är glad. Femte: Blodet har stillnat, plåster är på, vi möts igen. Sonen vill inte säga förlåt, jag säger förlåt, vi tittar på hennes plåster. Sjätte: Vi klipper igen, nu i snöre. Vi krullar snöre med saxen. Vi har roligt.

Döm om min förvåning, min lite osäkra historia (vad ska med och inte, ska jag trycka mer på känslor, på att man blir utanför om man klipper i andra människor, att det gör ont i alla eller väldigt ont i en osv osv). Sonen lyssnade nyfiket med stora öron och ögon. Bad mig sätta upp serien på väggen, visade pappa som kom hem, drog historien sakligt men med spelande ögon, undrande hur pappa skulle reagera.

Sedan återkom han till serien gång efter gång. Och nu, ett år senare, tar han fortfarande fram den ibland. Och protesterar här och var. "Men jag var fortfarande glad" kan han säga om bilden efter klippet. "Jag var inte rädd".

Hur man bör göra i eftersnacket så här lång tid efteråt det jag inte, men jag har tillåtit mig att protestera. "Blev du verkligen glad när hon, jag och hennes mamma blev rädda? Blev du glad när du inte kunde leka med dem efteråt på en lång stund? Var det inte roligare för dig när vi kunde klippa snöre tillsammans utan att klippa finger?"

Som sagt, jag vet inte hur man bäst gör med detta och hur man utvecklar det. Men det fungerade fantastiskt bra i den aktua stunden och en lång period som kommunikation och vi påminner om det ibland när han får tendenser att vilja knuffa nu också.

Har du testat liknande, chokladkaninen, eller annan?
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Hej Alma! :D

Tack för ditt inpass, och för att du gillar tråden! :D Att rita har jag faktiskt inte testat (ritar som en kratta :roll:) men nu när jag tänker på det så tror jag att deras far har gjort en illustrerad lista på saker man får och inte får göra. Det var uppskattat så vitt jag minns. :wink:

Idag började jag fundera på om det inte var så att Storasysters härjande kunde bottna i lite för lite social delaktighet. :oops: Handen på hjärtat, så har jag haft svårt att inte klara mig utan henne lite för ofta på sistone, och den sociala delaktigheten har blivit frivillig snarare än nödvändig. [-X Så redan när jag hämtade på dagis sa jag käckt till Storasyster: Idag är det DU som lagar middag! 8) Du får bestämma vad vi ska äta och vara chef så är jag och Lillebror dina sous-chefs som hjälper till när du vill ha hjälp.

Och hon bestämde sig för pasta med kantarellsås och hittade efter lite letande pasta i skafferiet och kantareller i frysen. Och så lagade hon maten, skar grönsaker, dukade osv med bara lite assistans. :thumbsup: Jag ska se till att hon får vara chef lite oftare, för det gick hem. :lol: Men imorgon ska först Lillebror få vara chef, för han tröttnade på att vara sous-chef rätt snabbt.... men han är inte lika pålitlig när det kommer till knivar och plattor - å andra sidan har han inte heller motsvarande brist på social delaktighet heller, eftersom han gärna hjälper till även när det är frivilligt. :wink:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Usch vad jobbigt det är att läsa tillbaka i sin egen tråd och hitta detta...
chokladkaninen skrev: Idag började jag fundera på om det inte var så att Storasysters härjande kunde bottna i lite för lite social delaktighet. :oops: Handen på hjärtat, så har jag haft svårt att inte klara mig utan henne lite för ofta på sistone, och den sociala delaktigheten har blivit frivillig snarare än nödvändig.
... och inse att det fortfarande/återigen är sant! [-X :^o :^o

Min lilla tjej, som har haft ett rätt förtjusande femåringsår - helt enligt boken :wink: - har nu plötsligt blivit en
:shock: :shock: :shock: Sexåring! :shock: :shock: :shock:

Sexåringsskapet yttrar sig genom plötsliga vredesutbrott av (från mitt perspektiv, möjligen också från hennes) oklara och slumpmässiga anledningar. När man frågar efteråt så vet hon oftast inte riktigt vad hon var så arg för, utan bara ATT hon var arg och inte kunde ta sig ur det. Jag har då insisterat på att man får vara hur arg som helst, men inte bete sig hur som helst, dvs inte skrika folk i öronen, rivas, bitas, slåss och sparkas. :roll: Beter man sig så får man vara själv på sitt rum tills man kan uppföra sig igen (=förvisning). Detta vet hon ju, eftersom vi konsekvent har tillämpat förvisning vid oacceptabelt uppförande, så hennes nya sexårsgrej har varit att använda förvisningen till någon typ av hyss, t ex att riva ut alla böcker ur bokhyllan eller fylla handfatet med blött toapapper... :mrgreen: Jag blev fullständigt tagen på sängen av denna nya påhittighet, men efter lite inledande fumlande har jag insett att det enda raka givetvis är att lugnt och bestämt kräva att hon städar upp vad hon nu har stökat till, och se till att inget annat händer förrän det är gjort. Oavsett hur lång tid det tar. Och det är ju mindre roligt att riva böcker ur bokhyllan när man har känt på hur lång tid det tar att själv ställa iordning allihop ett par gånger.... hon är ju inte dum precis, så den lektionen tar hon till sig snabbt. :heart:

Det känns tryggt att veta hur såna här situationer ska hanteras och kunna reda ut dem kortsiktigt - men när jag äntligen satte mig ned och gjorde min läxa (läste på och tänkte igenom) så insåg jag ju att jag skulle hjälpa henne betydligt mer om jag istället jobbade förebyggande. :oops: Så nu skäms jag för att jag har låtit henne komma så nära vanmakt att hon börjat slåss och illvråla. ](*,) =; ](*,)

Efter att ha sonderat några sexåringstrådar här och läst på i BB, inser jag att den här resan kommer att gå mycket lättare om vi kan:
:idea: arbeta förebyggande med positiv uppmärksamhet så att hon slipper skaffa (negativ) bekräftelse genom att hitta på hyss, det gäller ju också att hinna se och bekräfta henne medan det fortfarande är lugnt;
:idea: sätta henne i arbete och behöva henne och därigenom låta henne känna att hon ärligt har gjort sig förtjänt av uppskattning och beröm (hon kan ju dessutom nästan allt, bara man lyckas övertyga henne om nödvändigheten i att hon arbetar!);
:idea: noga noga noga skilja på sak och person! [-X Jag tycker att jag själv är konsekvent med det, men för Pappa Chokladkanin slinter tungan ibland, och givetvis ska ingen liten krisare behöva höra "du är så tjatig" eller "du är så bråkig" - även om "du tjatar" eller "du bråkar" däremot nog kan vara på sin plats nån gång ibland när man vill korrigera ett beteende. :wink:

De här trådarna var till stor hjälp; jag rekommenderar dem om nån annan också sitter och sliter sitt hår och har svårt att förstå sig på sin sexåring:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13646
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20791
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20472
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19934
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =8&t=22960

Igår fick den kära sexåringen alltså i uppdrag att tömma torktumlaren, rengöra den (det finns massor av gömda luddfilter att städa om man öpnar alla luckor man hittar :D), ladda den med blöt tvätt och sätta igång den. Sedan fick hon vattna alla blommorna. Detta tog sina modiga 40 minuter. 4-åringen sorterade tvätt och satte igång tvättmaskinen under tiden. :wink: Alla fick sedan ordentligt med uppskattning för sina insatser och ingen bråkade eller hade vredesutbrott sedan på hela kvällen. :thumbsup:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av Alma »

Roligt och bra att läsa chokladkaninen, tack också för att du samlade länkarna du läste!

Vi har snart en sexåring här och om vi har lite tur så är han halvåret senare med sexårskrisen liksom med andra åldersperioder.

Jag tror att vi alla kan "behöva barnen" bättre och göra dem mer delaktiga. Märks inte minst när man som förälder är sjuk och inte kan, när man är själv som förälder, när man tältar eller reser och behöver varandras insatser på nya sätt.

Man behöver hitta nya sätt i vardagen för att göra barnen delaktiga också. Jag har ibland tendens att köra vidare både på det som går bra och det som går dåligt. T ex sonen är delaktig i matlagning och tvätthantering hela tiden som går busbra, medan jag stångas med att få honom att bära saker, som går brakdåligt.

Samtidigt involverar han mig att bli delaktig i sina projekt. Lite kul att höra hur han gör och hur han har egna sätt att motivera mig att nu bygga ett jätteskepp av alla plank vi har hemma, för att vi ska resa och upptäcka okända länder precis som Columbus...

Jag BEHÖVER dig för skeppsbygget mamma, du kommer göra det jättebra och sen får du ju vara med på upptäxfärden också! :lol:
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Alma skrev:Jag BEHÖVER dig för skeppsbygget mamma, du kommer göra det jättebra och sen får du ju vara med på upptäxfärden också! :lol:
:lol: :lol: :lol:
Haha, vad kul ni ska ha på er resa! :lol:

Särskilt den sista tråden ovan är G.R.Y.M. Så jäkla bra! :thumbsup: Här förberedde jag barnen redan när jag hämtade på dagis på att vi hade två viktiga jobb att göra när vi kom hem (sedan tog allting så ohemult lång tid att jag bekvämt nog glömde bort det ena, men det andra blev i alla fall gjort). Jobbet var att sopa parkettdelen av köksgolvet och svabba kakeldelen. Eftersom vi hade råkat tömma 4-åringens ofelbart grusfyllda stövar på hallgolvet passade vi på att sopa och svabba där också (6-åringens idé). 6-åringen ansvarade för hallen och kökssvabbandet, och 4-åringen och jag för att lyfta upp alla stolar på matbordet och sopa köksgolvet. Vi integrerade även grannens 3,5-åring som kom och ringde på och ville leka... :wink: Han hjälpte till att sopa en stund och tröttnade sedan och gick hem.

Men det krävde en del manövrerande att komma dithän. [-( Först skulle vi t ex hänga upp våra ytterkläder i hallen, vilket är ett återkommande trätoämne. Jag tror att vi (=jag och pappan) inte är helt överens om hur högt prioriterat det är... Men i alla fall, jag insisterar på att det blir gjort, och även om det har gått lugnt till så tar 6-åringen det som en maktkamp där vilja står mot vilja. Jag hävdar (lugnt) att inget annat kommer att hända förrän kläderna är upphängda och hon vägrar göra det. Igår spädde jag på med en liten historia om hur Pappa skulle komma hem och trampa på 4-åringens jacka som låg slängd innanför dörren så att jackan blev alldeles lerig, och sedan snubbla på 6-åringens stövlar och ramla och få näsblod, Det imponerade inte på 6-åringen, men 4-åringen hängde upp sina kläder och räddade 6-åringen genom att erbjuda sig att ta hennes saker också. Då kunde hon ju hjälpa till (med hans saker :lol:) utan att förlora den prestige hon lagt in i detta. Idag hände samma sak, förutom att det var 4-åringen som trasslade värst och 6-åringen som löste det hela genom att påminna honom om att de kunde dela på upphängningsjobbet. Men om ni har några infall som kan minska på maktkampandet i den här situationen så tas de tacksamt emot. [-o<

I övrigt löste jag en del "början på härjande" genom att kraaaamas enligt rådet i sista tråden ovan. Båda barnen älskar det, glömmer vad de tänkte bråka om, och det blir en del spontant bus av det (humor = min Akilleshäl) när barnen skrattande försöker fly från krammonstret. :wink: 8)

Vi hade en rejäl läggningsfnurra i somras som jag skrev om i den här tråden:
http://annawahlgren.com/forum/viewtopic ... 23&t=26499
Den löste sig först och blev sedan värre. I efterhand har jag insett att det var min egen höga stressnivå och negativa förväntningar som var skurkarna - det är minsann inte så lätt att ha Attityd och ge betryggande svar på små Trotsputtars frågor när man själv är ett nervknippe! :mrgreen: I början av sommaren var det så illa att jag blev utskickad att gå en promenad vid läggdags för att jag la så mycket prestige i läggningen att hela huset surrade av stress och ängslan. :roll: Men sedan lade sig det värsta fnurrandet, lite i taget, allt eftersom sommaren gick och jag stressade av, och när dagis började igen i höstas införde vi att 4-åringen lägger sig en halvtimme före Storasyrran. Han får då 12h/natt och hon 11,5. Det har funkat klockrent för Lillebror, som lägger sig utan större knot och somnar inom en halvtimme, men sämre för Storasystern, som trilskas när det är läggdags och sedan ofta studsar upp igen ett par gånger för att meddela oss olika saker eller fixa och trixa. Ibland blir klockan både 21 och 21.30 (morgon är 7.30) innan hon somnar och det är förstås inte bra. :|

Så en sista sak som jag skulle vilja styra upp nu när jag ändå tar ett helheltsgrepp, så att säga, är att hon ska komma i säng kl 20 och sova kl 20.30, så att hon får minst 11h sömn per natt. Jag tror att hemligheten ligger i den sociala delaktigheten och de positiva förväntningarna, och kommer inte att göra nåt särskilt åt fnurran (mer än att förhindra fixande och trixande) på det här stadiet. Istället ska jag se om jag inte kan få oss att skratta lite mer ihop (skrattet till go'nattet har tyvärr aldrig varit min grej :oops: jag önskar ofta att det vore det) och se om vi inte kan göra det lite lättare för henne att komma till ro på det viset. :D
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

I trots och 6-års kris funkar inte social delaktighet hos oss nämnvärt. Har aldrig funkat. Han har sina små sysslor men mest vill han att vi bygger lego, spelar kortspel eller bygger pussel med honom. så jag har faktiskt gjort lite mera av det. Och då helt plötsligt kommer det "goda samtalet" igång när man har tur. För annars låter det mest "JAG VILL INTE PRATA!" här hemma. :lol:

Men, det jag gör som jag tror kan göra all skillnad, dels berömmer jag mera i dagen. MEN när han lägger sig säger jag 5 saker som han har gjort bra idag. SEn får han säga TACK för 5 saker han är tacksam för. (varav en alltid måste vara Katten) :wink:

Tror detta funkar bättre än skratt till gonatt, men vi har kittling också på programmet, i typ 5 min. för glad bör man få vara varje dag.

Kram och fortsätt med ert fantastiskta arbete! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av Alma »

Vilken bra tråd detta är!!!

Att hejda allting innan kläderna är upphängda tar jag direkt till mig. Konstigt nog har av- och påklädning med upphängning funkat enormt bra på senare tid men det kommer ju andra... Och det är väldigt lätt att det blir en maktkamp!

Jag gillar inte att ta handen om handen på stora barn, det blir lätt en liten brottningsmatch. Och framtida belöning brukar heller inte funka här, för barnen vill ha belöningen direkt, utan att ta upp kläderna...

Däremot har det funkat (i halvtrotsperioder) att tillsammans göra och spika upp roliga krokar. Och låta barnen bestämma vad som ska hängas på vilken krok. Tredje kroksystemet är vi inne på, och kanske tredje trotsen också... :) Tror i alla fall det hjälpt oss att inte hamna i total maktkamp, för barnen (sonen och hans ständiga gäster) upplever att det är deras ordning.

Men att lugnt låta allt avstanna innan kläderna är uppe är en enklare idé än att borra för fjärde krokuppsättningen. Tack! :D

Fem bra saker innan sömn är också suverän idé. Jag minskar till tre och gör det till mitt. (Jag har aldrig tolkat skrattet till gonattet bokstavligt, även om vi har lätt till skratt här hemma. Däremot är tanken att ha roligt, skönt, trivsamt och lättsamt strax innan sömn ett dundermedel.)

Att bygga upp "delaktighetsspänning" genom att beskriva det som ett projekt är också bra, det har jag provat. Sop och skur, dammsugning, tvätt och allmän rengöring går ofta bra med de barn vi ofta umgås med. För att inte tala om fönstertvätt - den är kul med barn! Sortering av saker går nästan alltid åt pipan här. Jag tycker det är tråkigt själv. Får ställa frågan i någon annan tråd om hur man gör för att göra insortering och tillbakalägg roligt...
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Tack för kommentarerna, kära ni! :heart: Roliga krokar vore kanske något, de små har ju givit sig på att växa igen :shock: så de skulle nå till lite högre sittande krokar nu, och då skulle deras overaller slippa släpa i marken i vinter.... :-k Hmm, får klura på det.

Säga bra saker (men inte bara som man har gjort) tror jag är en fin rutin och jag brukar faktiskt alltid fråga barnen vad som var dagens bästa när jag lägger dem (en variant på tack-rutinen). På senare tid har Storasyster börjat säga att hon tycker att det är svårt att komma på det bästa, och då hjälps vi istället åt att komma på saker som har varit bra.

Men egentligen vill jag bara klistra in detta. Det handar ju om en tvååring men gäller nog sexåringar också - eller rent av alla människor! :D
Gäst skrev:
lillith skrev: Jag har tidigare gjort teknikerna utan att fatta, utan den rätta känslan bakom. Nu när jag vet vad i h-e jag håller på med blir det mer en följsamhet och inte en massa mekaniska upprepningar av saker som inte passar för stunden.
:D Lillith - precis det här handlar det om. Som du märker. Som jag märkte. Och du på egen hand kom fram till - bra gjort :thumbsup:

:idea: Jag brukar säga att grunden för att få samarbetet med barnen att fungera är en ärlig och uppriktig ambition att förstå barnet och en äkta vilja att vägleda det rätt. Då fungerar "teknikerna" - för människan är skapt för det samarbete som "teknikernas" förhållningssätt leder till. Men om man istället (oftast omedvetet) använder "teknikerna" för att, faktiskt, manupilativt få barnet dit man vill - ja, då funkar det inte. För människor som känner sig kränkta samarbetar inte... :cry:

:idea: Och varför känner de sig kränkta av "teknikerna"? Jo, man kan säga en sak men utstråla en annan. Vänliga ord förslår ingenting när de kommer från en person med ett förhållningssätt som förebrår och manipulerar. Hur vet man det? Jo, på barnets reaktion. Barnet svarar i handling på den underliggande handling (bakom de polerade orden) det just upplevt. Kroppspråk och röstläge talar långt mycket mer än orden - "teknikerna". Och det kan man aldrig gömma undan för barnen. Eller någon annan människa!

:idea: När jag får liknande reaktioner från mina egna barn (eller omgivning :roll: :wink: ) och jag bara inte kan BEGRIPA varför det beteer sig så som de gör - då går jag till spegelen. Sedan säger jag samma sak som jag sagt till barnen och ser mig själv i spegeln. Ofta blir jag mäkta förvånad för jag känner inte igen personen i spegeln... :roll: :wink: . Jag kan säga typ "Ska du ta på jackan eller skorna först :D ?" En sk "teknik".... Personen i spegeln säger dessa ord med utstrålar "Ta på dig nu för :evil: ! Vi har bråttom och det ju själva :evil: att det ska ta sådan tid att komma iväg så fort vi ska någonstans!" :oops: :cry: Vid sådana tillfällen är det bara att backa bandet och hitta tillbaka till det förhållningssätt som får både mig själv och mina barn att fungera - och att fungera tillsammans. Det är det vi vinner på i längden och det är där vi växer och blir starka - tillsammans :heart: !

:D Stort lycka till och jag vet att du kan om du bara ger dig möjligheten!
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Jahapp, då var det klippt igen. :roll: #-o
Enligt Pappa Chokladkanin hade eftermiddagen varit strulig, med pyrande konflikter och provokationer av typen putta Lillebror och kasta grus på pappa från Storasysters sida, och när jag kom hem till middagen brakade det löst. Storasyster fick inte måla med målarfärg vid matbordet förrän vi hade ätit färdigt (hon själv och Lillebror hade tackat för maten och gått från bordet) och la då ut ett papper på golvet för att måla där. Det avstyrde vi med argumentet "ingen vattenfärg på parkettgolvet" och det var tydligen den sista droppen som drev henne till ursinne (eller vanmakt? :cry: ). Jag fick freda mig så gott jag kunde när hon revs, sparkades och försökte bitas. Tyvärr blir jag ju tvungen att hålla fast henne ganska hårt - medan jag så lugnt jag förmår nöter: man får inte slåss! Man får bli arg men man får inte slåss!.

Hon blev slutligen ivägburen/-släpad till sitt rum - där hon omedelbart började häva ur böcker ur bokhyllan. ](*,) Sedan ägnades hela resten av kvällen åt att försöka få henne att plocka ihop igen, och lite plockade hon ihop, men hon hann också ösa ur alla lakan och örngott ur en garderob ( :sleep: vad trött jag blir på just den här "förstöra-tendensen"!) och ta en vända ut i badrummet där hon hällde rejält med blött toapappersklipp på golvet... :mrgreen: Och just det ja, riva sönder en bok som jag gillar också - den kom hon ut och visade utmanande: titta, den här har jag rivit sönder för att jag ville att du skulle bli ledsen! :shock: Jag hanterade det med upphöjt lugn ( :lol: ) och förklarade att hon skulle få laga den när hon hade plockat ihop böckerna och tog upp konversationen om hur man kan göra när man blir arg. Vi har inte kommit till nån slutsats där än, men jag jobbar verkligen hårt på att få henne att begripa att det är OK att bli arg men att man inte får uppföra sig hur som helst för det - man måste hitta nåt OK sätt att ta ut sin ilska. Jag tror att hon, i alla fall teoretiskt, förstår det, men hon har inte hittat sitt sätt än.

För att uttrycka det milt. :roll:

Eftersom kvällen gick blev Lillebror nedstoppad i gästrummet (vilket han verkade tycka var skoj; han fick välja mellan spjälsäng eller storsäng och valde med förtjusning spjälsäng :heart: ) och Storasyster fortsatte städa i snigelfart. Min story hade hela tiden varit att inget intressant kunde hända förrän hon var klar men att vi, så fort hon var det, skulle läsa den nya Bamsetidningen som kom idag/prata om vad hon ville/ringa hennes snälla moster och fråga om hur hon hanterade sin ilska när hon var sex år (jag var åtta då och jag minns hur fasansfullt ilsken hon var!), men det blev allt tydligare att inget mer skulle hända ikväll, överhuvudtaget. :^o Klockan nio hade hon gjort en mkt liten del (av vad hon ställde till på typ 10 minuter) och då föreslog jag att hon skulle lägga sig och fortsätta imorgon. Då lade hon sig utan vidare ceremoni (såsom pyjamas, borsta tänderna eller vanliga läggningsrutiner) och föreslog att hon skulle fortsätta städa efter dagis imorgon.

End of story. ( :?: )

Positiva sidan:
jag höll mig hela tiden lugn. Hon verkar förstå att det inte är henne jag är missnöjd med utan uppförandet. Hon verkar även förstå konsekvensen, att man städar upp efter sina rackartyg, även om hon slingrar allt vad hon orkar för att ta sig ur det jobbet. ("jag kan inte städa upp allt utan hjälp" - varpå den hårdhjärtade modern svarar "jodå, du fick ju ingen hjälp för att kasta ut böckerna!"). Dessutom verkar insikten om att det är kontraproduktivt att göra, som hon säger, "rackartyg" (terminologin måste komma från Bamse?) mogna, och hon söker efter ett annat sätt att ta ut sin ilska. T ex ber hon oss att inte göra henne arg! :mrgreen: På vilket jag svarar att jag också blir arg och att alla blir det, men att man själv måste hitta sitt sätt att vara arg utan att slåss.

Negativa sidan: Jag gillar verkligen inte att vi inte fick nån "closure" ikväll. På det sättet kom vi aldrig till lättnadsstadiet (trots att jag, och hon, alltså höll ut en timme efter ordinarie läggdags) och kommer att börja och fortsätta dagen imorgon med resterna av kvällens fight. [-X Det blir tungt, för oss båda. Dessutom vill jag inte lära henne att gå till sängs med argt hjärta, utan att man löser problem i anslutning till att de uppkommer. Jag är rädd att det blir för mycket snack, för mycket maktkamp och för mycket envishet med fastlåsta positioner (det problemet ligger hos mig minst lika mycket som hos henne, men jag har svårt att ta oss ur det :oops: ).

Pappa Chokladkanin kunde i alla fall rapportera att han genom att hindra barnen från att lämna hallen innan de hängt upp sina kläder, ganska raskt och utan större missnöje, hade fått dem att hänga upp sina kläder när de kom hem från dagis. =D> Ett liiitet liiiitet samarbetsframsteg mitt i all misär...

Fortsättning kommer, antagligen, att följa. :mrgreen:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av Alma »

Läser med spänning och tycker att du klarade det fantastiskt bra. Tänker att min snart 6-åriga grabb också har längre humör nu, både glädje och ilska sitter i längre än förut.

Kanske får man acceptera att man som 6-årsilsk måste sova på saken ibland?
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Fortsättningen blev att hon rev ut de få böcker hon fått in i bokhyllan igen innan hon somnade. :roll: När jag sedan väckte dem imorse var minerna i stort positiva, förutom ett minibryt om huruvida Lillebror kunde anförtros att hålla en Bamsetidning medan hon borstade tänderna. Direkt därefter skulle vi ut genom dörren och ta bilen till dagis, och då ville hon inte klä på sig ytterkläderna. Jag vägrade dock (framgångsrikt, trots tidspress) att gå in i maktkamp över det utan gick helt enkelt ut till bilen med det barn som var påklätt, och när jag spänt fast honom kom hon efter, i och för sig utan ytterkläder men ändå. :wink:

När vi kom hem på eftermiddagen hängde hon självmant upp sina kläder och marscherade sedan rakt in på sitt rum, valde en CD-saga hon gillar och började städa. :shock: Jag hade då preppat henne genom att tala om allt trevligt vi skulle göra när vi hade gjort våra respektive jobb (hänsynsfull formulering, åt Lillebror och mig själv hade jag uppfunnit ett tvättsorteringsjobb som faktiskt blev gjort). Men den entusiastiska glöden falnade inför uppdragets storlek, och hon hann med två mindre utbrott (och förstås att ösa ur böckerna ur hyllan igen ](*,) ) medan jag ägnade mig åt mitt tvättprojekt och Lillebror efter att ha klarat sitt skift ägnade sig åt vattenfärg och modellera.

Jag lyckades i alla fall på något sätt få fram meddelandet att jag skulle hjälpa henne när jag var färdig med mitt jobb, och så blev det. Hon gjorde en ganska liten del av det totala jobbet, men jag körde enligt 3-årskapitlet (ja visst, de regredierar väl under kriser? :wink: :lol: ) att barnet ska jobba LIKA LÄNGE som man själv. Och då blev det färdigt. Barnet blev tämligen lättat och erbjöd sig att hjälpa till med maten. Jag avböjde det och föreslog bolibompa istället :oops: - jag var rätt trött och hungrig efter att ha tillbringat hela eftermiddagen på helspänn och dessutom var det bråttom att få till middagen så jag ville verkligen få göra den själv. 8-[

Efter middagen - som gick hyggligt lugnt till - fick hon istället ett stort och viktigt blomvattningsjobb, vilket hon genomförde med noggrannhet och bravur och med belåtenhet tog emot beröm för. Och resten av kvällen var hon sitt gulliga och trevliga jag igen. :heart: Konflikten verkar vara mindre mellan henne och mig och mer mellan henne och pappan, så vi får se hur det går imorgon när det är han som är hemma. Men jag ska se till att han har arbeten i beredskap och är beredd på att hon vill pröva honom. Nu ikväll funkade det i alla fall fint dem emellan.
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av miniz »

Sexàrskrisar är inte kul, för nàgon.

Jag tyckte om att smälla dörrar och kasta saker när jag var liten. Minns inte hur liten, men minns att när jag var en 12 àr sà fick jag med mig en telefonkatalog in i rummet när jag blev topprasande en gàng. Jag minns ännu vad skönt det var att riva och veta att efteràt var det lätt och snabbt att fixa och inget gick sönder pà riktigt. Mamma kastade in telefonkatalogen och sa riv det här istället och jag tyckte ju hon var asdum, men hon var ju inte det. :wink: Jag försökte ta hundra sidor pà en gàng, men det gick inte, sà jag fick ta färre och färre helt till jag orkade riva, det var ju lite irriterande :lol: , men gud vad jag rev och slet. Sà det kan vara en liten grej som hon kan göra om hon behöver fà ut sin ilska fysiskt.

Social delaktighet funkar mot alla problem här hemma, minus feber och sànt. :lol: Jag glömmer ocksà hela tiden att barnen är stora och kan, men när man skärper sig blir saker bättre.

Och humor. Humor är inte sà lätt för alla, men om man försöker bara lite, brukar det gà hem. Nu tycker 4àringen t.ex det är kul när jag säger att han inte gillar saker han älskar. Och att han inte fàr göra saker han ska göra.

Hallen är en tràkig bràkaren. Kan ni ta tiden pà hur fort de kan hänga upp kläderna och varje gàng skriva upp pà en lista som hänger och jämföra, tills kampen gàr över? Kanske?

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Hej Miniz! :D

Tack för uppmärksamheten! :heart: Först när jag läste om telefonkatalogen tänkte jag: men finns det fortfarande såna?! :shock: Men sedan hittade jag en lite tunnare lokaldel stående i en hylla som jag ska erbjuda henne nästa gång det krävs. :thumbsup:

Det som hjälper henne här verkar annars vara främst detta:
:idea: Att kraaaamas! :heart: Hon blir nöjd och glad (=påmind om sitt värde och om att livet inte är en kamp, antar jag :mrgreen: ) och kan komma av sig ifall hon liksom är i början av ett utbrott. Och efter utbrottets slut.
:idea: Social delaktighet: nu har jag tagit för vana att alltid uppfinna ett Viktigt Jobb på väg hem från dagis - gör man inte det så är utbrottet nästan garanterat. :^o Men uppdragets omfång och svårighetsgrad varieras efter dagsform - idag var det t ex bara att koka kaffe åt mig. 8)
:idea: Och så lite förståelse, humor och manövrerande för att undvika maktkamp. Jag frågar henne gärna varför hon är så arg om tillfälle bjuds, och ibland svarar hon (och blir förvånad när hon inser att hon faktiskt inte vet). Ibland har jag också lyckats skoja bort ilska - det är ju som sagt inte min paradgren, men hon börjar ju bli så stor nu att hon faktiskt kan dela min (vuxen-) humor litegrann och det är hur coolt som helst när vi får till det! :wink:

Idag när vi skulle hem från dagis aktualiserades typ samtliga verktyg ovan: hon blev arg redan när jag kom (jag höll på att prata med Lillebror - som ju faktiskt måste få existera och få lite uppmärksamhet då och då även om Storasyster har en livskris :roll: - och tittade inte på henne tillräckligt raskt och/eller intensivt när hon ville visa något) och ville inte ens klättra in i cykelkärran. Då kom deras stjärniga dagisfröken och sa: "Nu ska jag gå hem, Storasyster kan du göra mig lite gladare först?" Det betydde, uppenbarligen, att han ville ha en kram, och det fick han, och sedan var både Sexåringen och Lillebror på lite bättre humör. Så dagisfröken gjorde vad jag själv borde ha gjort.... :oops: men det var ju tur att NÅN gjorde det!

Sedan kom vi hem, och Sexåringen var Jättesur och klämde ur sig hotelser på löpande band. Medan Lillebror var ute och hämtade posten passade jag på att fråga henne VARFÖR hon egentligen var så arg - men det visste hon inte! :lol: I alla fall blev hon lite gladare när hon insåg att hon var arg över inget särskilt, så hon plockade utan vidare av sig ytterkläderna, hängde upp dem ( :!: ) och tog itu med sitt kaffeprojekt. (Lillebror hängde också upp sina kläder utan allt för mycket trassel; han fick nämligen klart för sig att det skulle bli ett extrainsatt mellanmål så fort det och handtvättningen var avklarat.) Sedan fikade vi lite (de får mellanmål på dagis nån timme innan jag hämtar så vi brukar inte fika, men det krävdes ju inget geni för att räkna ut att om de var så arga redan vid hämtningen var det läge för en extra påfyllning för husfridens skull) och de tog ett bad och kvällen avlöpte väl (förutom då att de förstås inte var så hungriga till middagen.... #-o men man kan inte få allt.

Med Pappa går det också lite bättre: han hade ett break-through i helgen när jag var borta på fest och insåg (själv, vilket är en stor skillnad mot att jag bara informerar om det :wink: ) att social delaktighet är magiskt i sexårshanteringen. Han hade haft en situation då han skulle lägga en mycket uppspelt 4-åring och 6-åringen hade ett fullskaligt utbrott samtidigt. De hade lagt pussel och hon hotade att riva sönder alla pusselbitarna.... ](*,) Han förlorade humöret totalt och förvisade henne till badrummet. När han hade lagt 4-åringen (samt, tror jag, lugnat ned sig själv en smula), gick han tillbaka till sexåringen i badrummet och frågade henne oskyldigt om hon händelsevis visste hur man skulle göra rent torktumlaren. =D> Varvid hon vände på kappan fullständigt, förevisade torktumlaren in i minsta luddfacksdetalj (han spelade okunnig och imponerad med stor framgång) och så var de vänner igen restan av kvällen. :heart:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av miniz »

Bra jobbat pappan! =D> Och mamman! =D>

Social delaktighet är magiskt! När de känner att man behöver dem pà riktigt, växer dom. Man riktigt hör hur det knakar. Vàr lille 4 àring blir ju sà liten brevid 7 och 9 àringen att han gör inte sà mycket hemma för tiden... Men nu har det sig sà att 7 àringen är pà lägerskola med sin klass och dà är det ingen som har hennes del av duka och duka av jobbet. Sà nu har han fàtt det jobbet och gör det med glans, sà klart. 2 àringen hjälper till, nöjd och glad. Sà det är bra att uppgradera arbetsuppgifter i bland.

Mamma är och hälsar pà, hon ber mig hälsa att tidningar och veckotidningar fungerar lika bra. När hon sàg att jag (jag :?: :roll: ) behövde riva, slita, kasta och förstöra slängde hon en tidning till mig och sa riv det här. Eftersom jag inte minns sà mycket fràn barndomen, minns jag telefonkatalogen med sitt starka intryck. Jag blev ju förbannad när jag inte kunde riva den i tvà delar. :lol:

Krama pà där hemma.
Nu fàr du en kram av mig ocksà.
Kraaam.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många a

Inlägg av chokladkaninen »

Kram tillbaka, Miniz! :heart:
miniz skrev: Mamma är och hälsar pà, hon ber mig hälsa att tidningar och veckotidningar fungerar lika bra. När hon sàg att jag (jag :?: :roll: ) behövde riva, slita, kasta och förstöra slängde hon en tidning till mig och sa riv det här. Eftersom jag inte minns sà mycket fràn barndomen, minns jag telefonkatalogen med sitt starka intryck. Jag blev ju förbannad när jag inte kunde riva den i tvà delar. :lol:
Jag berättade för sexåringen om din telefonkatalog i ett lugnt ögonblick (på temat "jag har en vän som var så rysligt arg när hon var i din ålder, och hon fick en TELEFONKATALOG att riva sönder!") och hennes ögon började nästan lysa när hon frågade "Har vi nån sån där telefonkatalog?" (Dagens ungar! :mrgreen: :wink: 8) Bara tanken att man skulle ha en stor tjock bok om nånting som finns på datorn eller rent av i mammas telefon är ju ofattbar. :lol: )

Så igår när det brakade löst (jag höll på att få en vinterkänga i huvudet, så arg var hon :shock:) fick hon bäras in på sitt rum med telefonkatalogen och en Elloskatalog som råkade stå brevid till sällskap. Tyvärr var hon ju så arg på mig att hon inte ville spela efter mina regler (dvs riva i katalogerna) så hon rev istället i några av böckerna i bokhyllan. ](*,) ](*,) Dock fick den stora majoriteten av böckerna stå kvar i hyllan, vilket man möjligen kan se som något av ett framsteg.

Efter en stund kom hon utfarande, för då hade hon upptäckt att det var fina bilder i Ellos-katalogen och ville klippa ut dem. Men då tog jag henne i ganska allvarsam tukt och förmaning om det där med bokrivandet och frågade henne hur det skulle kännas om jag förstörde något fint som hon har givit mig. Jag tror att hon förstod att det gick en gräns vid att ha sönder böcker (jag är själv en bokälskare av stora mått och hon valde mina favortiter i hyllan: Benny, Gittan, Bu & Bä, vi på Saltkråkan, Nalle Puh, Linnea planterar :twisted: ) men jag är inte säker; det lär väl visa sig. Jag utrustade henne i alla fall med tejp och talade om att hon inte fick göra något annat förrän hon hade reparerat böckerna, och det gjorde hon (tror jag, jag borde kanske ha kontrollerat det?). Senare på kvällen när hon var lugn och glad igen pratade vi om det och jag påpekade att hon Aldrig Mer får riva sönder böcker. Man Gör Bara Inte Så. Då verkade hon helt överens med mig om detta.

Nu i skrivande stund vacklar jag mellan två tolkningar av denna händelse:
:idea: Antingen så sökte hon en gräns och fick den verkligen: Man får inte riva sönder böcker och jag läste lusen av henne för att hon gjorde det ändå :arrow: gräns etablerad. Att hon inte slet hela blad ut böckerna utan med ganska precist handlag åstadkom revor i utvalda sidor talar för detta; hon ville inte oåterkallerligt ha sönder böckerna utan ville bara driva mig att VERKLIGEN sätta ned foten. :?

:idea: Eller så sökte hon efter en svag punkt där hon verkligen kunde påverka mig? I så fall hittade hon ju också den! Men varför skulle hon VERKLIGEN, jag menar på riktigt, leta efter ett sätt att göra mig ledsen? Det verkar ju ytterst märkligt! Det är bara om grundtänket är maktkamp som det verkar rimligt (att hon hittar ett slags "trumf" som jag inte kan bjuda över). :roll: Mkt troligare är det ju att hon verkligen vill och behöver ha en gräns att förhålla sig till.

Låt oss se om det blir nåt mer bokrivande eller om hon hittar på något nytt nästa gång.
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"