fraga om min 17-manaders tjej

[schnokie]

Hej alla mammor!

Nu har nagot hänt med min lilla glada, söta tjej Hon börjar fa sma utbrott, tex när hon pillar med nagot (ex sätta pa en skruvkork pa en flaska) och om det inte gar som hon vill börjar hon grata och slänger sig ner pa golvet och bankar med armar och ben.
Ibörjan sag det bara roligt ut men det blir oftare och oftare. Jag kör det klassiska "oj da" och försöker sa lite som möljigt att ingripa men ibland blir hon otröstlig.
Är detta nagon början pa trotsfas eller?
Vad ska jag göra eller inte göra Jag försöker ocksa att avleda henne eller visa hur man gör.
Senast blev hon helt till sig när vi hade parkerat bilen. Hon ville lasa dörren med nyckel och jag lät henne göra det, och sa sen att det gjorde du bra, nu ska vi ga hem. Hon ville da lasa upp och lasa igen osv. Vi stod säkert 10 min tills jag tröttnade och sa att bilen är trött, säg hej da osv, osv.. Men inget hjälpte, da tog jag henne helt enkelt och gick.... Illvral och krokodiltarar i massor...
Vad gör man?

Tack och hälsningar fran oss
Anki

[annawahlgren]

Detta är en "försmak" av trotsåldern, kan man säga, som pågår i ca två månader kring just 18-månadersåldern. Barnet lär sig säga NEJ... vilket dels lär dig att aldrig ställa en fråga som kan besvaras med nej, dels betyder att DU också ibland får säga nej. Något du gjorde i handling när du resolut tog lilla ungen från bilen och vinkade hej då, själv, å hennes vägnar. Åtföljande sammanbrott negligerar man och är om möjligt ännu gladare än vanligt

Blir man riktigt vansinnig och behöver räkna till tio, är det inte förbjudet att lämpa ungen i säng som ett annat klädbylte, stänga dörren och hämta andan. Och sedan hämta barnet, strålande glad (för femtioelfte gången)

Det hon gör när hon bryter samman är att hon bryter samman, exakt efter skolboken: man lägger sig på mage och sparkar med händer och fötter mot golvet och ylar, övertygande (verkligen YLAR). Denna ädla konst brukar jag lära ut till protesterande femåringar som älskar den. Du kan alltså själv odla din (galg)humor och göra sammalunda. Reta dig högt och ljudligt på något som inte går som du vill (utan att titta på barnet) och bryt sedan samman på golvet Det blir en uppplevelse för henne och kommer att torka många krokodiltårar innan de ens kommer på tal i fortsättningen...

Barn i den här åldern besitter en kolossal förmåga till allt möjligt men deras begränsningar är ännu många och svåra. De har, som du märkt, svårt att alltid acceptera det Det går förbi - lättare ju klokare du är, och det är du ju

[annawahlgren]

PS Upplevelsen består i att hon "förstår" att du också kan bli besviken (som hon ska tro). Det får henne i sin tur att känna sig förstådd. Det skulle inte förvåna mig om hon på ett eller annat vis försökte hjälpa dig ur den vanmakten, som hon själv känner till bara alltför väl Ge henne tid, bara, utan att pocka på hennes uppmärksamhet och bryt inte samman FÖR ofta...

[schnokie]

Tack Anna!
Pappa slängde sig ner igar och gjorde en "annelie" Var lilla tjej tappade nästan hakan och visste inte hur hon skulle reagera. Men hon kom i alla fall utav sig och sen var pappa intressantare än att grata...

Vi kör vidare med "oj da" och vad du rekommenderat. Fast jag bävar faktiskt för den "riktiga" trotsen...

Kram fran oss
Anki