Mamma reser bort 3 månader- hur göra med barnet?

[Patrik]

Fick en förfrågan från en som undrar om det finns andra som har praktisk erfarenhet av det hela? Ni får gärna kontakta dem direkt annars är det ok attt ta det via mig.

Mvh / Patrik

----- Original meddelande -----

Mamma reser utomlands - hur göra med barnet?

Vad ska man tänka på om mammans resa kräver att man måste lämna en orädd och tuff tre och halvtårig tjej
hos ena föräldern under tre månader?

Min flickvän har nu oerhört svårt att kombinera sin mammaroll med sin önskan att utbilda sig och följa sin
drömkarriär. Hon drömmer om att jobba med internationellt hjälparbete.
Vi har tillsammans hand om en tre och halvtårig tjej. Jag har funnits i barnets liv sedan ett och halvtårsåldern.

Min flickvän är tjugo och kommer från mellanöstern. Något som gör att hon tvingades lära in svenska som
andra språk när hon kom till Sverige som tonåring.
Trots att hon fick barn redan som sextonåring i ett tidigare förhållande, har hon lyckats halvvägs genom
gymnasiet. Men eftersom det är internationellt hjälparbete hon vill jobba med, vet hon att hon
behöver kunna engelska mycket bra, vilket hon idag inte alls gör.

I stället är hon mycket osäker på engelskan, och vet dessutom att det blir svårare och svårare att lära sig
språk med ökande ålder. Engelskaundervisningen i skolan går dessutom i segt på grund av många
omotiverade klasskamrater drar ned tempot.

Hon har insett att undervisningen på nuvarande institut inte ens kommer kunna ge henne den
språkkontroll hon behöver för universitetsstudier. Hon är rädd att hon kanske inte har tid att vänta.
Eftersom hon redan ligger efter i engelskan och har utländsk bakgrund, är både jag och hon oroliga för att
hindren tillslut blir så många att hon ger upp.

Idag saknar de flesta i hennes bekantskapskrets helt förståelse för ett liv utanför mammarollen. De tycker
redan nu att hon inte ska utbilda sig eller jobba så mycket utan bara ta hand om barnet.

Min flickvän har planerat att läsa på språkskola i england i tre månader. Men det dåliga samvetet
förstärks av att nästan alla bara klagar på hennes idé och gör att hon känner sig mer och mer missmodig. Hon
är nära att ställa in resan.

- Har någon av erfarenheter av att mamman reser ifrån ett barn i tre månader?

- Hur gör man för att hålla dåligt samvete borta?

Vi tänker att jag och min fina (bonus-)dotter ska komma över och hälsa på efter en månad och att min
flickvän kommer hem en helg efter ännu en månad. Och att vi ofta pratar i telefon förstås.

Min tre och ett halvt åring har inga problem på dagis och är mycket viljestark, verbal och självsäker.

Snälla skicka tips till oss så fort ni bara kan!!

H S

svammelsurium@yahoo.com

[Puffis]

oj... kanske inte ska skriva ut adress, e-mail och allting....

Tyvärr har jag ingen erfarenhet i ämnet dock

[Åse]

Patrik, jag håller med Puffis om att du kanske ska ta bort namn, telefonnummer och adress till killen som undrar - jag skulle i alla fall själv inte vilja ha alla mina uppgifter ute på nätet.

PM:a Mindy eller Sagalinda om du vill ta bort uppgifterna.

Dessutom har jag bett Mindy eller Sagalinda flytta inlägget till Barnafostran, där jag tror det passar bättre och där du säkert får svar.

Åse

[Patrik]

Jag la ut det eftersom han uttryckligen ville det, men ni kan ändå ha en poäng i det så någon webmaster får gärna ta bort allt utom hans mailadress.

[Åse]

Ok. Har bett en administratör fixa det.

Åse

[Sagomamma]

PM:a Mindy eller Sagalinda om du vill ta bort uppgifterna.

Sagomamma 8)

[/LO]

Hej Patrik.
Klart att det inte är en lätt situation och att man måste fundera och tänka igenom vad man verkligen vill. Jag säger inte att det ena eller andra är rätt. Att vara borta i tre månader kan ju skapa mycket frågetecken hos barnet. Men blir man en trött och bitter mamma för att man inte gör det man önskar och drömmer om, så är ju det inte bra heller.

Det jag funderar över är hur folk hade reagerat och tyckt om det hade varit en pappa i samma situation.
"Klart att du ska åka, barnet glömmer en inte på tre månader. ("Nästan")-mamman kommer att sköta det hela jättebra".

En undring också. Finns pappan med i bilden alls? Kan han ha synpunkter på att H.S. har hand om barnet själv under så lång tid?

/LO

[Nemita]

Det kan vara en bra idé att ta reda på vad som gäller lagligt också, ifall det skulle hända någonting. Om barnet råkar ut för något och behöver sjukvård eller om det händer något på dagis som måste tas itu med. Vilka rättigheter har H S och vilka beslut kan han ta?

Hälsningar och lycka till
/Ewa

[blomman]

Jag hade själv inte velat vara utan mina barn tre månader men för den skull vill jag absolut inte moralisera över hennes beslut!

Håller med LO, hur hade man resonerat om en man åkt iväg tre månader. Jag har mött några familjer där pappan jobbar som sjökapten och är borta kanske fem månader i stöten. Och då är det helt ok..

Vad som kommer hända är ju att barnen såklart kommer närmare den som är kvar hemma, och att mamman måste vara beredd på att barnet inte tar emot henne med öppna armar direkt hon kommer hem..

Blomman

[Ingela]

Kan ni inte följa med allihopa?? Man får ta tjänstledigt... Så får hon träffa sin dotter och inte känna stressen. Ni kan plugga båda två...

[mari.g]

Hejsan!
Måste hålla med blomman

Jag hade själv inte velat vara utan mina barn tre månader men för den skull vill jag absolut inte moralisera över hennes beslut!

Min syster var intressarad av biståndsarbete i sydamerika och behövde då läsa spanska. Hon gick på en folkhögskola i småland som hade både riktig intensiv språkkurs och kurser i "bistånd" och sånt. Skulle ju kunna vara ett alternativ. Att hitta nåt i Sverige, där det är andra motiverade studenter.

Jag kommer ju inte ihåg några detaljer, om du är intressead kan jag naturligtvis höra med henne eller förmedla kontakt. Hör av dig i så fall!

Lycka till!

//Mari