Kvällsgråten fortsätter på 6 mån-kuring

[Aikomaria]

Hejsan!
Vi är inne på dag 11 på kuren och känner att vi måste be om goda råd om hur vi ska tackla några puckar.

Vi började kuren torsdag den 28 april, dessförinnan försökte jag köra SM från att Wera var ca 7 veckor men det gav väldigt varierande resultat...Men till slut när hon var ca 3 mån började vi ana ett sovmönster och hon somnade helt plötsligt för natten allt tidigare och till slut vid halvsju. Även nätterna "ordnade sig" så att hon bara åt en gång vid 3-tiden. Vargtimmarna var dock röriga. När hon var 4,5 mån gick allt detta om intet då hon först fick tredagarsfeber, följt av infektion i luftrören som gav otäck hosta i två veckor. Wera började vakna stup i kvarten och ville ha nappen eller bli buffad. Hon har alltid varit en skarvare som haft svårt att sova längre perioder ända sen hon föddes. Jag har verkligen kämpat med att få henne att känna sig trygg och avslappnad med sömnen. När hon blivit frisk började dagslurarna att ordna sig igen, och även nattningen gick på några minuter bara hon fick nappen. Nätterna fortsatte dock som en mardröm med uppvak hela nätterna igenom då det inte ens dög med napp utan vi hamnade i buff- och orosträsket...
Detta tillsammans med att Wera börjat leta med blicken efter napp när vi la henne för natt/tupplur fick mig att inse att vi måste nog köra en kur för att komma tillrätta med sovandet. Vi fegade ur och drog aldrig nappen för storasyster vilket vi ångrat bittert många gånger efteråt, men nu ville jag ge Wera trygghet att sova utan napp.

Det började med en hemsk första kväll och natt. Det tog tre timmar innan hon somnade sitt första längre pass, så många gånger in och ut. Svettigt!! Sen sov hon fyra tim, vaknade vid fyra och det tog en timme innan hon somnade om. Men sen har nätterna i sig varit en dröm. Hon har sovit oavbrutet från det att hon somnar fram till runt 6:00. Läggningen fortsätter dock envist att krångla och tog 45 min dag 2 och har sedan pendlat mellan 15-30 min. Vi har verkligen jobbat med kvällsrutin och skratt till gonatt, samt håller hårt i att inte buffa längre om hon bara låter arg. Men när det går över i ledsen gråt går vi genast in och lägger till rätta/ut eller buffar 4-8 ggr och ut, och ramsa utanför dörren. Solfjädern reagerar hon precis som sin syster på, vansinnigt arg helt enkelt. Så den har vi inte använt mer än de första tre dagarna.

Dagslurarna var lite jobb de första tre dagarna, men när vi gjorde en tabell med hur lång tid det faktiskt tagit för Wera att somna så ser vi att det gått ned från ca 20-30 min per tupplur de första dagarna till 5 min per lur idag. Ett par uppvak på långa luren dag 1 till inga uppvak idag. Hon lät ledsen och upprörd i början, men idag fick jag mest hojt och hallå från henne. Så verkligen stora framsteg!

Men det gör ont i hjärtat att se att kvällsläggningen inte verkar kännas trygg nog för henne. Finns det något vi kan ändra på? Eller lägga till? Någon mer som fått hålla på länge? Vi inser att det kan ta tid, men inget har hänt sedan dag 3 känns det som. Vi ligger kvar på stadiga 20 min i snitt och Wera ändrar inte heller på sitt gråt och skrik som på dagslurarna. Hon är inte alls övertygad att det är ok att sova i sängen känns det som.

Vi tycker också att maten krånglar (vilket kanske har samband?). Jag upplevde att hon inte alls var nöjd vid amningen. Vi 5 mån kontrollen på BVC (efter all sjukdom etc) hade hon gått upp ynka 40 g på fem veckor (!). Jag började med ersättning och men det tog till förra söndagen innan hon började acceptera det. Då lugnade hon sig en aning och verkade mer nöjd. Förra veckan började vi med gröt och välling, och det har hjälpt dom dagar hon vill äta. Problemet är att hon tröttnar på att sitta och bli matad, men när jag sen ger flaska vill hon bara tugga på den. Jag har gjort schemat så att det ska vara mat var tredje timma ungefär, men jag känner att hon bara småäter hela tiden och ropar efter mat efter en timme. Ska jag låta henne vara hungrig och invänta nästa mål mat eller hur gör man? Känns hemskt att neka henne mat. Kanske blir hon förvirrad av att vi börjat med både ersättning, gröt och välling?

Schemat ser ut såhär:
7:00 vakna, amning
7:30 frukost vid bordet, gröt/ersättning
9-9:45 tupplur
10:30 mat (gröt, amning)
12:30-14 middagslur
14:30 mat (välling, amning)
16-16:45 tupplur
17:15 mat (gröt, ersättning)
18:30 Kvällsslurk, kvällsförberedelser, skratt till gonatt
19:00 sova natt

Vi körde samma schema för Maya, med modifieringen att hon åt andra målet vid 11:30 och inte 10. Vi började med schemat ovan, men det visade sig att hon aldrig ville ha mat vid 10. Däremot framåt 11 blev hon matsugen, och slutligen landade det på 11:30 när hon började äta hela portioner gröt vid 7:30. Maya brukade alltid vara vrålhungrig på morgonen så det var fort fram med brösten/vällingen när hon vaknade, och så ville hon ha "andre-frukost" när vi andra satt och åt.

Oj, vad långt det blev. Hoppas ni hängde med?
Vad kan vi göra eller ändra tror ni?

[Tin]

Hej svejs,
huvudet på spiken fast tvärtom.
Maten är nykeln till sömnen. Småäterman eller inte äter tillräckligt mycket undera dagen, sover man inte lika gott. Då blir man trott och äter inte lika bra, ja du hajjar. Vill passa på att säga vilken fint jobb ni har gjort hittills.

Skulle vilja justera ditt schema lite, dels for att få maten närmare soven, men också for att ha längre mellan måltiderna:
7:00 vakna, amning
7:30 frukost vid bordet, gröt/ersättning
9-9:45 tupplur
11:00 mat (gröt, amning)
11:30-13 middagslur
14:00 mat (välling, amning)
15:30-16:15 tupplur
17:30 mat (gröt, ersättning)
18:30 Kvällsslurk, kvällsförberedelser, skratt till gonatt
19:00 sova natt

Nåt sånt där, fundera på det, eller modifiera ajälva så det passar er. Tanken är mat ca 4 timmar emellan och gärna precis fore soven. Du har rätt att småätande är en vana som måste brytas, men det går, man vill ha en proppis bäbis som går och lägger sig. Tror också det är dax med ritkig mat, grot i all ära men det går inte upp mot sotpotatismos, palsternacka, fisk, med massa smor. Yogurt och banan, mat i stora lass. Liten får en sked och du lassar in med en annan sked. Så nej, liten är inte forvirrad over mat. Det brukar bara uppskattas, om man hinner bli riktigt vrålhungrig. Hur bryter man småätande, ja precis som du säger, vänta med att äta lite men var väldigt upptagna undertiden så liten inte hinner fokuserar så mycket på det. Kanske ute i trädgården och undersoka mossa, eller klappa katten, eller dona med tvätten. Blir det panik kanske en majskrok kan stilla det värsta tills det är lunch under ett par dagar. Ju hungrigare hon är vid lunchen destå mer äter hon och vips är småätandet brutet, allt tar 3 dagar dock. .

For ovrigt så kanns det som ni har attityden intakt, mycket bra jobbat, du skriver lugnt och tryggt hur du upplever det hela och problemloser under vägen. Underbart.

När ni lägger, mindsetet hos er ska vara att backa. När ni vill gå in, vänta, klarar hon det med ramsan. Lyssna, lyssna. Är hon arg eller ledsen. Arg får man vara då kan det räcka med lite husljud. Men ledsen skall man inte behova vara då skall man få hjälp på traven av ett vektyg. Gå in till liten är däremot det starkast vektyget i lådan, vid det här laget skall ramsan vara huvud verktyget. Fundera om ni fantnat i gå in träsket. Tänk också på att om du ramsar och sen väntar några sekunder och går in, betyder ju ramsan, vänta lite mamma kommer strax typ.

kram Tin

[Aikomaria]

Tack för snabbt svar!!
Känns så oerhört tacksamt att kunna få feedback här på forumet

Jag ska göra så gott jag kan med att hålla mattiderna genom aktivitet. Det som ställer till det lite är att jag har ju en tvååring som börjat bli irriterad på att lillan får mycket uppmärksamhet nu när vi kör in schemat. Wera är en riktig tröttis och har aldrig klarat att vara vaken mer än 2,5 tim utan att bryta ihop så jag lägger mycket möda på att håll henne glad tills det är sovdags, vilket Maya så klart märker. Och tyvärr nöjer inte Maya sig med att hon o jag gör roliga saker när Wera sover...

Jag skulle ju kunna flytta dagslurarna så de ligger tätare under dagen, men det känns som vi jobbat in lurarna nu och ändra två av tre tider känns inget bra. Men jag är fundersam på att minska eftermiddagsluren till 20 min eftersom hon vaknat tidigare på den luren de sista dagarna, då blir det ett lite längre vakenpass innan natten.

Jag har lite problem att flytta "lunchen" till 11 eftersom Maya ska hämtas på dagis 11:15 så det krockar. (Det är lite olyckligt att hon går där trots sin ålder, och det var inte tanken. Men hon tjatade så om sitt dagis så vi lät henne fortsätta 8:15-11:15 ca 3 dagar i veckan). När Maya var så liten fick hon lite frukt när hon vaknade vid 9:45 så stod hon sig till lunch vid 11:30 Kanske kan jag göra lika med Wera? Wera älskar att sitta i stol mittemot Maya och titta på när Maya och jag äter lunch vid 11:30. Hon vevar med armarna och saliven rinner så hon får majskrokar att tugga på, men lunch vore en idé.

Angående kvällsgråten så gick det kanske något bättre igår kväll. Vi gick inte in alls till henne och var även sparsamma med ramsan. Istället hade vi musik på, körde dammsugaren på nedervåningen och jag lekte med Maya utanför rummet (vi har vardagsrummet utanför Weras rum). Det tog sina vanliga 20 min innan Wera somnade, men en ljusning var att hon faktiskt tystnade i tre omgångar under dessa 20 min. Jag tolkar det som en framgång. Men det känns bara jättejobbigt att stå emot impulsen att svara på hennes rop. Men ska vi se det som att vi har jobbat in ramsan och allt under föregående dagar och nu vet hon att allt är lugnt, men protesterar?

Idag vaknade hon även på dagslur och protesterade. Ska jag ramsa då eller låta vara och i så fall hur länge? Långluren vaknade hon efter 35 min och protesterade i 20 min innan hon somnade om.

Får tillägga också att Wera blev förkyld igen i helgen och har en väldans hosta sedan i förrgår natt. Hon hostar inte så mycket när hon sitter, utan mest när hon ligger ned. Hon har dock rett ut hela natten själv, hade två uppvak men somnade om på ett par minuter på egen hand. Hon sov alltså hela natten från nattning tills jag väckte henne vid sju. Jag har verkligen tagit fasta på det där med att backa och lita på att Wera vet, kan och förstår det vi försöker tala om för henne. Men ack vilka starka instinkter eller socialt inlärda beteenden vi har att genast plocka upp skrikande/gråtande barn! Jag får bita mig i tungan på natten för att inte genast springa in till barnen när de gnyr.

[mamaA]

Hej!

Vid hosta är vår universalkur här på forumet grovhackad gul lök i en skål med kokett vatten över, ev lite timjan i också. Funkar super för både hosta och snuva, ställs under/bredvid sängen. Luktar inte gott, men är VÄLDIGT effektivt .

Tänk istället på storasyster som en tillgång för att aktivera lillasyster. Jag brukade lägga min minsting på golvet i storebrors rum, det var jättespännande att se vad storebror gjorde. Han han tur så gick tågbanan igång och det batteridrivna tåget körde runt, runt genom tutande tunnlar. Där kunde han ligga läääänge .

Jag tycker personligen inte att man behöver undvika förskola för barn under fyra år, de behöver få busa av sig med jämnåriga och om man inte har ett stort umgänge med barnfamiljer så är det jättebra.Min äldste började vid 1,5 år och min minste vid 1 års ålder, båda 15 timmar och älskar det.

Angående lunchen så var det ju småätande vi ville komma ifrån och då blir det ju inte jättebra med mellanmål. Är hon superhungrig när hon vaknar? Annars kanske det hade funkat bättre med gröt först och sen fylla på med amning? Då blir det ett mål vid ca 7.30 och lunch 11.30.

Kram

[Aikomaria]

Tack för alla tips!
Har kört med lök nu i tre nätter och det är fantastiskt! Har inte hostat något vid läggning och första delen av natten. Verkar dock som effekten avtar efter några timmar. Frampå småtimmarna börjar hostan igen.

Jag är något uppgiven o känner mig rådvill. De sista två dagarna har jag hållt stenhårt på mattiderna men hon vill ändå inte äta annat än amning...hon tugga frenetiskt på allt och dreglar så jag förmodar att det är tänder på gång. Luftrörsinfektionen har varit jobbig för henne så hon har fått Alvedon och det hjälper gott. Hon blir mindre gråtig o kinkig så hon har nog mycket ont.
Därför är det kanske inte så konstigt egentligen att både dag o natt strulat de sista dagarna. Eller så har vi en sån där sista djupdykning som det står om i boken.
Dagslurarna protesterar hon allt längre och har hart uppvak på middagsluren på 20 min (!). På natten har hon vaknat vid 3 och hostat, sen börjat gny och skrika upp sig. Jag har gett en pangramsa och avvaktat, men hon har gradvis ökat volymen ändå. Efter tio min gick jag in o kollade läget, igår natt hade hon båda benen i ena pyjamasbenet så jag rättade till det tyst o gick ut med ramsan utanför. Men hon fortsatte protestera. Efter ytterligare 10 min satte jag på Mozart. Väntade 10 min till o ramsade lugnande men bestämt. Det tog hela timmen innan hon var lugn o somnade. Sen körde det igång igen vid 6. Då lugnade hon sig själv utan ramsa, men upprepade samma sak vid kvart över o halv sju.
Nu sitter jag o lyssnar. Vaknade vid 3:20 o hostade. Gjorde på samma sät som igår natt, nu hade hon slängt av sig täcket o var rejält kall. Stoppade om henne o gick ut. Lugnade sig en liten stund, men skrek upp sig. På med Mozart efter en stund o vänta. Nu är klockan 4:37 och hon är lugn sedan 7 min men läter som hon inte somnat riktigt än. Är det vanligt med så här långa nattpass? Är det sjukan o tänder som spökar? Hon sov ju så bra hela natten fram till i förrgår. Det känns verkligen som ett nederlag, och trött är jag nu efter att ha kämpat med sömnen i flera månader.
Vet inte hur länge till jag orkar. Ingen i omgivningen "tror" på det här med sova-hela-natten. Dom tycker jag är knäpp o barnen "tar sig den sömn dom behöver". Jag är en barnplågare som låter Wera "skrika". Inte ens min mamma som sett hur smidigt det varit att sitta barnvakt för Maya stöttar i detta. När jag något entusiastiskt svarar BVC sköterskan att " jo, nu går det bättre med sömnen, vi har tränat sov o ät schema" så svarar hon att "ja, men du vet att barn ändrar sig hels tiden. Precis när man tror att man vet så ändrar dom beteende". Tack för den. Snacka om att slå fötterna av nån...
Jag säger bara tack o lov för detta forum och era svar! Annars hade jag varit på psyket nu av all sömnbrist o utmattning.
Stor kram!!

[mamaA]

Hej!

Det är helt normalt att aptiten minskar vid sjukdom, klämmisar brukar funka ibland så det kan du prova. Matpuréer brukar inte uppskattas då. Jag är själv förkyld med halsont och vill knappt själv äta utom kall melon och smoothies .

Trafiken i rummet måste minska så ni inte hamnar i ett träsk. Har du en tillräckligt stor skål till löken? Prova att ta mer lök och vatten för att se om det varar längre. Ta på henne varm pyjamas eller köp en sovpåse så behöver du inte oroa dig för täcket och gå in för det. Vi hade sovpåse till vår äldste för han sparkade alltid av täcket och det funkade jättebra. Ju mer du går in desto argare kommer hon att bli.

Var försiktig med verktygen, du bör klara dig med ramsan på de flesta uppvaken, för många verktyg kan ge längre vakentid . Jag hade sparat mozart till förtidiga uppvak senare på morgonen. Protester på ramsan är helt normalt, de behövs för att man verkligen ska kunna jobba in den .

Kram

[mamaA]

och att barn tar sig den sömn de behöver …eeh, nej det gör de ju inte. Då hade de sovit hela nätterna och det tycks ju numera vara norm att barn vaknar var ,varannan timme på natten lääääänge .

Om du hade varit ny på ett jobb - då hade du velat ha en guide, eller hur? Någon som introducerade dig för allt nytt och som du kunde få stöd och hjälp ifrån. Det hade ju inte funkat så bra att bara bli visad till ett skrivbord och själv försöka lista ut sina arbetsuppgifter... #-o

Samma sak med en nyfödd bebis - hur ska han/hon veta hur det går till? Det går ju inte och att tro att bebis ska leda den vuxne…ja, du hör ju själv hur absurt det låter .

Många mammor idag tycks trivas i martyrrollen, de klagar på att barnen inte sover men hjälp vill de inte ha. Det måste ju vara farligare med ett barn som är argt/ ledset några nätter än ett barn med konstant sömnbrist….

[Aikomaria]

Hejsan!
Nu har det gått några dagar och det har väl gått några steg fram och något tillbaka känns det som.

Maten: Fortfarande dålig aptit Nu strejkar hon helt från allt utom amning, banan och majskrokar. Jo hon sträcker sig efter min smörgås, men det kan hon ju bara få smulor av än så länge. Hon talar tydligt om att hon är hungrig genom att dels ropa men också böja sig mot brösten. Det känns dock väääldigt tomt i brösten nu. Vet inte vad hon lever av...Får hoppas att tänderna kommer snart så att hon börjar äta.

Humöret: Hon är jämnare i humöret de sista dagarna. Kan ligga och leka lite själv, skrattar och är glad. Kvällspasset är lite trassligt från 16:30 fram till sovdags. Glad i perioder men blir lätt kinkig och vill helst hänga med runt i famnen eller ha aktiv social samvaro hela tiden. Skrattet till gonattet är svårt att få riktigt hjärtligt. Vi kittlar, flyger och busar med Maya och Wera men det är mest Maya som skrattar tycker jag. Wera ler men kiknar inte.

Sömnen: Jag är överlycklig att Wera från lördag kväll har sovit hela natten fram till sju Enda undantaget är imorse då hon vaknade och hostade vid 6:35, låg o pratade ett tag, tystnade, och började ropa vid 6:50. Då gick jag in och gjorde morgon.

Dagslurarna har hon sovit bra, och det brukar ta 5-15 min innan hon somnar. Det har varierat mycket hur hon låter. Ibland blir hon väldigt arg och då tar det längre tid, ibland har hon småpratat lite innan hon somnar och det är ju då det går fortast att somna. Jag upplever att eftermiddagsluren i vagnen är den som krånglat mest. Hon visar tydligt att hon är trött, och tycker om den lilla "kojan" det blir i vagnen, men ändå protesterar hon högljutt i ibland upp till 15 min.

Det jag tycker är jobbigt och verkligen skulle behöva goda råd kring är nattningen på kvällen! Idag tog det 25 min innan hon somnade! Jag ser ju inte tiden det tar för henne att somna som ett "resultat" som tvunget ska bli så kort som möjligt. Men i nuläget skriker Wera från att jag lägger henne tills hon somnar, därför antecknar jag ännu och följer hur den tiden förändras för det känns inte alls ok att hon fortfarande skriker sig till sömns. För då känns det som rena 5-min metoden varje kväll. Läggningen tar ungefär 2 min (skrattet till gonattet ca 10-15 min), men sen är det i 12-25 min vilda protester och ibland låter hon ledsen. På dagslurarna hörs det tydligt att hon bara protesterar och frågar. Men på kvällen blir hon ofta ledsen och jag har verkligen försökt jobba in ramsan. Idag föll jag till föga och gick in och buffade en gång när hon lät väldigt ledsen. Hon blev lugn på ett ögonblick, jag gav då ett lätt solfjäderstryck och gick ut, och jag hinner inte släppa händerna innan hon tar rejäl sats och skriker igen.
Min man och jag funderar kring om vi inte har lyckats med att övertyga henne ännu om att det är lugnt att sova på kvällen? Vi tog till oss att vi skulle jobba med självklarheten, så nu både låter och ser vi ut lite som två hurtiga norrmän på skidtur vid nattningen
Är det nån mer som upplevt att barnen aldrig slutat protestera vid läggning? Maya var annorlunda. Hon accepterade läggning både vid dag och natt och efter nån månad slocknade hon som ett ljus när man la ner henne. Däremot har hon fortsatt med uppvak då det är svårt att få henne att somna om, speciellt i utvecklingsperioder. Wera är lite svår vid läggning men sover sen som ett ljus.

Jag förstår att Rom inte byggdes på en dag, vi har ju bara kurat i 20 dagar ännu så vi har väl lite "sättningstid" kvar. Men jag vore ändå tacksam för alla tips/råd och reflektioner jag kan få för att kunna hjälpa Wera bättre!

[Aikomaria]

Glömde svara på det här med martyr-föräldrar...ja det är faktiskt ledsamt att höra hur många i omgivningen som helt sonika accepterar att barnen inte sover !!

Pratade senast igår med rörmokaren som blivit morfar för andra gången. Jag berättade hur lycklig jag var att Wera nu sovit sina första 12 timmars-nätter. Han tittade chockat på mig och sa att hans flickas äldsta är två år och har aldrig sovit så länge i sträck.

En annan mamma jag pratade med hade sedan första barnet föddes till yngsta var 7 år (dvs totalt 9 år) aldrig fått sova längre än 6 timmar i sträck!! Då visste jag faktiskt inte vad som chockade mig mest...att barnen aldrig fick sova långa perioder eller att hennes man eller någon anhörig aldrig haft vett att byta av henne så hon kunde fått sova ut åtminstone någon natt.

Nu predikar jag Sova-hela-natten frimodigt för alla som orkar höra

[mamaA]

Hej!

Jag skulle satsa på mycket utevistelse nu i det fina vädret. Frisk luft blir man trött av så man somnar fort .

Jag brukar bada mina pojkar tillsammans varje kväll och har gjort sedan lillebror var två månader. Jag satte helt enkelt ner badställningen i badkaret istället för badbaljan när han var liten och vid 5-6 månader fick han en sitt-badstol. Det brukar vara roligt att bada tillsammans och bjuda till många skratt. Vi brukade också läsa bok tillsammans alla tre medan lillebror fick sin kvällsvälling.

Weledas amningte ökar på mjölkproduktionen förresten, har provat det själv. Brösten svällde upp rejält efter en kopp .

Kram

[Aikomaria]

Hej o tack för råden!
Vi är redan ute flera timmar per dag så det kan nog inte bli mer om vi inte ska campa.
Ska köpa Weledas te och testa. Har druckit Luzern-te under vintern och det har funkat men ändå inte räckt till.

Bad ja, Maya hade problem med eksem som blev illa när hon badade ofta så vi fick köra veckobad för henne. Och Wera tycker inte alls om att bada. Blev så förvånad när hon fick sitt första bad och bara grät vad vi än gjorde. Det gick ok andra badet men sen har det bara varit trassligt. Ingen avslappning för någon just nu tyvärr...
Jag har ju en tvååring som precis börjat trotsa och bryta ihop något enormt. Varje dag är en utmaning för oss alla! Jag försöker med alla trix jag hittat här på forumet, men det är precis som att hon genomskådar dom hälften av gångerna och det blir nej i alla fall. Det enda som riktigt funkar är att ha all tid i världen dvs inga tider att passa och inga krav på att hinna med disk etc. Men det funkar liksom inte att lägga Wera på golvet där Maya leker, för Wera är inte nöjd utan vill upp o tar jag upp henne så bryter Maya ihop. Maya älskar sin syster men vill liksom kontrollera sin omgivning, speciellt mig o vad jag gör. Det går ju inte, men det blir väldigt mycket svårare att lägga Wera med ett leende (både för henne o mig) när Maya gallskriker bredvid. Igår kväll blev Maya förtvivlad bara för att jag sa gonatt till Wera.

Jag måste bara fråga igen o nattningen...igår orkade jag inte längre utan bröt ihop o min man fick ta Wera. Jag vet att hon sen sover gott i tolv timmar, men jag blir bara så ledsen för att hon gråter sig till sömns i tjugo min varje kväll. Känner mig maktlös och känner nu ångest för kvällen. Kanske är det så att jag börjar sänka garden och slappnar av (får ju sova ända till fyra nu!) och då kommer all trötthet fram o jag blir känsligare. Tror att jag stålsatte mig o körde på innan, men nu är jag bara tom i huvet. Önskar så att det fanns nån enkel lösning

[Tin]

Hej kära du,
bada med syrran låter bra och dessutom kan ni inte bada alla tre . Det brukar vara poppis hos de små, tills liten inser hur härligt det är att bada. Samma sak dock, en självklar attityd och mycket avledande och skratt.

Jag läser din tråd och du kommer själv med så mycket klokheter så det känns som ni är på god väg. Vissa småttingar behöver längre tid att acceptera läget, då får i föräldrar ligga i. Puh!
Sen vet du, vi har alla svajat i attityden nån gång och brutit ihop eller blivit arg eller gett upp, det händer. Mest för man känner hur viktigt det är att skänka den goda sömnen till de små, och när det inte händer bums ja då svajar man lite. Det händer oss alla. Skönt att ni är två och kan byta av. Jag har de gånger jag svajat gått tillbaka och läst in SHN om Safarin, Lugnet, Säkerheten och Njutningen. Dessa kapitel är suveräna "attitydbyggare" och gör att man inte så lätt fastnar i t ex tröst-träsket. Och de jagar iväg mammas vargar så att man kan förmedla lugn och trygghet.

Sen hon är 6 månader och vill ha din smörgås, ge henne plockisar av smörgåsen. Mjukt bröd med t ex leverpastej. Det är inte ovanligt att barn i denna ålder äter en hel burk mat (med kött eller fisk) och en hel burk frukt på det. 2ggr/dag. Om hon gillar sött, kör sötpotatis blandat med annat gött. Pimpa maten med tomat och grädde, brukar gillas av de flesta. Ärtor, morötter, blomkål. Gröt med aprikos och bär och massor av extra olja eller smör som mättar. (Samma gäller maten).

För tvååringen läs på om trotsen i Barnaboken. Ingen liten en ska domdera vad mamma gör. Läs särskilt om lilla Liv och lilla Robert, det gäller att hitta en balans med en tvååring och en liten en absolut men då underlättar det om man har bakgrunden och vet hur man ska agera.

Tin

[Aikomaria]

Hej igen och tack för råden!

Nu har Wera börjat äta desto bättre. Det där med ersättning och välling är nog bara att lägga ner just nu har jag insett...vi kör med amning till frukost, lite gröt med katrinplommonpure till andre frukost. Sen blir det majs och sötpotatis med grädde och frukt till lunch, och något liknande till middag. Kvällsslurk blir amning och det som går ner av ersättning som påfyllning. Hon får i princip alltid äta av min mat dom måltider som sammanfaller typ frukostmacka och middag vid 17:30. Och humöret är ju givetvis annorlunda nu! Gladare och jämnare i humöret. Hon utforskar mer själv och klurar med leksaker, ligger och tittar sig omkring och är mycket mer rörlig och fysiskt aktiv.

Dagslurarna har fortsatt funka bra när hon väl somnat, och vissa lurar har hon somnat utan protester och på ett par minuter men 9 av 10 lurar är det protester i 5-7 min i olika ljudvolymer. Kvällarna har fortsatt att gå upp och ned och hon skriker i princip 20 min varje kväll...
Sen jag skrev sist för 5 dagar sedan så har vi verkligen jobbat med att göra exakt likadant varje kväll trots vår lilla 2 åring som hittar på lite hyss på kvällarna. Igår kväll badade jag med flickorna och allt var tjo och tjim ända till Wera kände vattnet...då bröt hon ihop och blev störtledsen. Jag var lugn och hurtig och Maya glad och skojade, men icke! Så fort hon kände vattnet var det kört. Tog lite tid att få henne lugn och kanske störde det mer än jag förstod för nattningen tog över en halvtimme. Trots att hon var glad när jag la henne började hon skrika direkt. Vi gjorde allt som vanligt och ramsade när vi tyckte hon började bli för ledsen, musik på och disk i köket och dammsugare på nedervåningen men hon fortsätter. Efter 20 min gick jag in och gjorde solfjäder vilket inte alls var populärt. Fick stå 15 min innan hon slappnade av och somnade. Gick ut med ramsan när hon var avslappnad men inte somnat helt.
Idag har det liksom fortsatt varit dåligt tyvärr. Varje dagslur har hon protesterat i en kvart och på långluren vaknade hon och skrek i 20 min ville inte hänt på jättelänge!! Ikväll skrek hon återigen 25 min men idag valde vi att köra husljud, musik och sist ramsa när det krisade.

Och återigen krisar jag. Har kämpat hela dagen med att behålla lugnet och var saklig och trygg, men när barnen somnat kommer all trötthet bara över mig och min "rustning" faller av. Vet ju att nu sover båda flickorna till klockan 6 imorgon då dom ofta vaknar och hostar/småpratar eller ropar i drömmen. Och dom får bra med sömn på dagen och äter bra. Så varför krisar jag? Varför känner jag mig så kass?

Jo, för att jag tycker inte det håller att Wera ska behöva skrika sig till sömns varje kväll. Det måste finnas nåt jag gör fel, för det är definitivt inte Weras fel. Vi har funderat över om vi vågar åka någonstans alls i sommar. Vill så gärna hälsa på mina föräldrar några dagar men dom förstår inte det här med kuren alls och skulle tjata ihjäl sig att jag ska ta upp Wera och natta henne i famnen typ. Samma med vännerna jag skulle vilja hälsa på eller bjuda hit.

Finns det nån därute som haft ihållande skrik på det här sättet i vecka efter vecka eller rentav för alltid?

[mamaA]

Hej!

Det är tufft att höra men framgången till att lyckas hänger på din attityd . Det handlar inte om hur man ramsar, antal gånger och tonläge utan om ATTITYDEN av självklarhet. Hon känner av din oro, tyvärr :^o . Läs, läs,läs SHN och så många trådar du kan här på forumet. Nej, det kommer inte att vara så här i all evighet, det kommer att bli lättare - du måste bara tro på det själv

Jag hade inte rest bort och bott hos andra utan att ha löst detta. Bor ni t.ex i egen stuga är det ju annorlunda men du är inte hjälpt av någon som sabbar din attityd.

Ok, bad är inte poulärt, därav problemen idag också kan jag tänka mig. Prova att leka er fram till en acceptans för vatten i sommar genom vattenlek och greja i barnpool utan att behöva vara i den. Sitta sidan om och ösa vatten t.ex.

Kram

[Bluna]

Hej!

Kan bara hålla med, om ni tror på SHN så kommer det att funka! Jag har två stora flickor som nu sover utan minsta knyst och har gjort det år efter år efter år... , 5 och 8 år gamla. Strunta i alla kommentarer och vad alla andra säger, ni tror på det här, vad andra tror kan de hålla för sig själv. 8) Det är trots allt ni som är föräldrarna, eller hur? Jag har läst tråden lite snabbt och det låter inte som några jätteproblem, det kommer att lägga sig. Wera vill veta om ni står för det ni verkligen tror på, och det gör ni ju! Så arbeta på, lugnt och fint så är ni snart i hamn. =D>