Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Skriv svar
Maliv
Inlägg: 7
Blev medlem: ons 10 sep 2014, 16:10

Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Maliv »

Hej alla! Jag har länge tänkt att jag skulle skriva här på forumet, men jag har tills nu bara läst alla andras inlägg med stort intresse. Men nu vill jag dela med mig av vad vi har gått igenom och längst ner hittar ni några frågor (om ni vill hoppa direkt på dom..)

L kom till oss på långfredagen. Vi hade aldrig önskat oss barn men min mans biologiska klocka hade börjat ticka och jag kunde inte säga om jag ville ha barn eller inte - så vi tänkte att vi provar, man tycker väl ändå om sitt eget barn?
När hon kom stal hon våra hjärtan direkt. Jag har gått från att nästan aldrig hållit ett barn till att bli en riktig hönsmamma. Så ni förstår att min erfarenhet av barn var noll. De första tre veckorna var soliga (att det var "smekmånaden" visste jag inte då), men när de tog slut och skriket tog vid fick vi smått panik. Jag vägrade acceptera att skriket skulle pågå fram tills hon blev 3 månader, så jag började surfa runt och hamnade i SM-forumet. Barnet behövde mat! Mat fick hon, mjölken flödade och hennes stackars tarmar fick äntligen något att jobba med. Hon vägde 8 kg vid 4 månaders kontrollen :) ... Men även om maten funkade så vaknade hon flera gånger om natten, och jag gav henne mat. Magläget införde jag när hon var knappt 2 månader, då hade jag inte hjärta att titta på hennes flaxande armar längre. Första gången hon sov på mage sov hon flera timmar i sträck. Magläget vid sovning var inga problem, däremot var hon inte så nöjd över det på dagen men eftersom jag hade läst att det är där all utveckling händer så trilskades jag och nu vill hon inte ligga på rygg istället!

När hon då blev 3 månader skulle hon "sova över" ett mål på natten men den natten kom aldrig :^o . Tillbaka till forumet! Japp, så vagnade jag bort ett mål och hade kvar ett. Så blev hon 4 månader och skulle "sova över" sista målet. Den natten kom heller aldrig #-o . Vid det här laget hade mina superhormoner börjat avta och jag var trött, riktigt trött. Äktenskapet knakade, min man slängde sig med trevliga ord som separation, energilöshet och negativitet. Jag kände att jag tappade kontrollen över nätterna. Från att ha vagnat till endast 1 mål på natten var vi tillbaka till att vakna 3 gånger per natt, men jag envisades med att bara ge mat en gång men fick ju fortfarande gå upp och vagna loss. Stackars barn, vissa nätter var jag rent ut sagt förbannad men mest var jag uppgiven :cry: .

Inför varje lur somnade hon vid mitt bröst. Det var ett säkert kort för att få henne att somna men på kvällarna var det nästan alltid skrik då kräkningar kombinerat med blaskig mjölk och bröst torra som tvättlappar inte riktigt höll måttet. Jag hade ångest när jag inte producerade i den takt som hon avverkade, och jag visste att det var ohållbart sätt att få henne att somna men jag var rädd för att det skulle bli ett jäkla jobb att vänja av henne. Dessutom kräktes hon ofta i vagnen när hon vaknade till efter 45 min...

För ca en vecka sedan började jag känna att jag inte orkade vara vaken så mycket på nätterna längre. Hon vaknade 3-4 gånger, fick bara mat 1 gång, och hon vaknade för morgonen kl 6. Alltid. Jag hade kikat lite på "Sova hela natten" när hon var yngre än 4 månader, men nu var hon ju 4 månader och vi kunde börja. Men, min man var inte alls med på banan. Så fort jag nämnde "Anna Wahlgren" blev han provocerad och sa saker som "allt var bra innan AW" etc. Men jag sa helt enkelt "jag vill testa det här, om du har en annan metod så varsågod att presentera den för mig!", som ni förstår kom den ingen annan metod. Jag fick till slut honom att läsa om safarin och andra väl valda delar, och hör och häpna när han säger "det låter ju rimligt" (såklart!!!). Som säkert många andra så har jag varit lite emot det här med ett strikt schema, jag hade något sorts schema (för jag hade ju ändå läst "Standardmodellen" och visste att jag nog borde...) men det ruckade jag på ganska hej vilt. Men jag hade lite koll på hennes tider och schemat som sattes var 12-45-2-45 med god morgon 07.
Jag trodde att jag fasade över att hon skulle somna själv, alltså inte vid bröstet, men sen insåg jag att jag tycker att det är lite mysigt och var rädd att förlora det "gulliga" momentet. Sen tog jag mig i kragen och slutade vara så egoistisk [-X

Natten innan vi började smakade jag på några ramsor när jag vagnade henne på natten. Jag kände att ramsan var viktig, den skulle kännas bra att säga och jag skulle kunna säga den högt å säkert även när folk var omkring. Nattramsan blev så "sov nu lilla vän", dagsramsan blev inspirerad av AW, "sov nu en liten stund".

Här kommer nätternas anteckningar:
Natt 1: Läggning 1915. Tystnar 1930. Buffar 4 gånger.
0030-0050 buffar sparsamt, hon blir förbannad och förvirrad så fort jag börjar ramsa
0200 solfjäder och ramsa
0320-0330 tyst så fort jag rör henne, frågar direkt när jag ramsar
0430-0435 buffar 2 gånger, ramsar några gånger
0515-0615 enorma protester så fort jag lämnar rummet. Går över till vagning, tyst så fort jag greppar handtaget, förbannad så fort hon hör ramsan.

Natt 2: Läggning 1855. Tystnar 1915. Buffar, solfjädrar och ramsar några gånger.
0050-0120 tystnar till ramsan. Lite gaser och gnäll.
0345-0405 ihärdigt klagande. Lyssnar inte till ramsan.

Natt 3: Läggning 1850. Tystnar 1900. Endast ramsan.
0545-0600 gaser och lite skrik. Ramsar 2 gånger
(Första gången jag får sova längre än 5 timmar, var lika glad som chockad!)

Natt 4: Läggning 1850. Tystnar 1900. Endast ramsan.
0525-0540 gaser. Ramsar.
0600-0605 Ramsar

Natt 5: Läggning 1900. Tystnar 1915
2140-2215 låter som om hon pressar, när hon låter mer ledsen än arg gör jag en kris-solfjäder. Hon tystnar efter någon minut och jag håller kvar tills jag känner lugnet. Lämnar rummet, fortsatt tyst.
0630 påbörjar gnyende, ramsar direkt och det blir tyst.

Resan fortsätter. Det har gått över förväntan och jag är så väldigt stolt över lilla L!

Så till mina undringar:
Det är skrik vid varenda läggning, dag som natt. Hon somnar väldigt snabbt, oftast inom 10 min, så jag ska inte klaga men det hade ju varit trevligt för hennes del om hon tyckte det var roligt. Några tips?

Jag har varit ganska hård med att inte gå in till henne, har verkligen försökt lyssna på vad det är för fråga och ganska ofta tycker jag att det är frågor som hon inte vill ha svar på, som att hon försöker komma till ro. Är man för hård är det väl risk för att det blir mer åt 5 min metoden och det vill jag verkligen inte! Samtidigt vill jag ju ge henne sitt utrymme... förstår ni?

Bekräftelseramsan ska väl alltid ha sista ordet? Jag har tolkat det så att om hon skriker men tystnar utan att jag har gjort något så ska jag ändå säga den. Problemet är bara att när hon har tystnat och jag säger den så mjukt och fint som jag kan så blir hon störd och börjar oftast skrika igen. Har läst lite att detta inte är helt ovanligt, men några tips? Eller är det bara att vara ihärdig?

Sen gäller det tiderna. Hon sover 12-14 på dagarna. Nu har det startat babysim i närheten 13-14, om/när/hur kan man skjuta lite på tiderna? Jag menar, här måste jag ju snarare ha en 45 min om det ska bli nåt bad, marginalkvarten ger inte mycket plask!

När ska man egentligen åka bil, på vakentid eller sovtid? Hittills har jag aldrig kunnat förutse om hon kommer sova eller inte, när hon har haft sovtid har hon varit vaken och tvärtom! Bor på landet och måste ta bilen överallt.
Det var väl allt nu, blev långt och mycket men jag ville gärna dela med mig till eventuella skeptiker/familjer i startgroparna och såklart hoppas på era kloka råd!
:heart: Lilla L 18/4 2014, kurstart 6/9 2014
:heart: Lillebror 3/4 2017, SM från början
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Manfred10 »

Maliv skrev: L kom till oss på långfredagen. Vi hade aldrig önskat oss barn men min mans biologiska klocka hade börjat ticka och jag kunde inte säga om jag ville ha barn eller inte - så vi tänkte att vi provar, man tycker väl ändå om sitt eget barn?
När hon kom stal hon våra hjärtan direkt.

:D :heart: "Varje barn föds med ett trollspö i sin hand!" Kärlekens gåva. Har du barnaboken? :-)

Inför varje lur somnade hon vid mitt bröst. Det var ett säkert kort för att få henne att somna men på kvällarna var det nästan alltid skrik då kräkningar kombinerat med blaskig mjölk och bröst torra som tvättlappar inte riktigt höll måttet. Jag hade ångest när jag inte producerade i den takt som hon avverkade, och jag visste att det var ohållbart sätt att få henne att somna men jag var rädd för att det skulle bli ett jäkla jobb att vänja av henne. Dessutom kräktes hon ofta i vagnen när hon vaknade till efter 45 min...

Här hade nog en napp varit bra för att tillgodose hennes sugbehov.


Härlig läsning om er resa! :-)


Så till mina undringar:
Det är skrik vid varenda läggning, dag som natt. Hon somnar väldigt snabbt, oftast inom 10 min, så jag ska inte klaga men det hade ju varit trevligt för hennes del om hon tyckte det var roligt. Några tips?

Jobba med skratt till god natt, MYCKET!!! :D Du ska vara GLAD vid varje läggning och signalera att allt är i sin ordning till henne. Arg får man vara ifred men är man ledsen får man en ramsa!

Jag har varit ganska hård med att inte gå in till henne, har verkligen försökt lyssna på vad det är för fråga och ganska ofta tycker jag att det är frågor som hon inte vill ha svar på, som att hon försöker komma till ro. Är man för hård är det väl risk för att det blir mer åt 5 min metoden och det vill jag verkligen inte! Samtidigt vill jag ju ge henne sitt utrymme... förstår ni?

Det handlar om att lyssna som du säger. Ni måste utveckla er kommunikation med ramsan, hon frågar och du svarar!


Bekräftelseramsan ska väl alltid ha sista ordet? Jag har tolkat det så att om hon skriker men tystnar utan att jag har gjort något så ska jag ändå säga den. Problemet är bara att när hon har tystnat och jag säger den så mjukt och fint som jag kan så blir hon störd och börjar oftast skrika igen. Har läst lite att detta inte är helt ovanligt, men några tips? Eller är det bara att vara ihärdig?

Egentligen ska man dra ihop bekräftelsen med ramsan eftersom, men det kan vara nödvändigt att jobba längre med den om du upplever att ni inte får till någon riktig diskussion med ramsan.


Sen gäller det tiderna. Hon sover 12-14 på dagarna. Nu har det startat babysim i närheten 13-14, om/när/hur kan man skjuta lite på tiderna? Jag menar, här måste jag ju snarare ha en 45 min om det ska bli nåt bad, marginalkvarten ger inte mycket plask!


Schemat ska ju inte ändras under kur och uppföljningsvecka. Dum tid att ha babysim! Sover inte ALLA barn lunch då??!! 8) :wink:


När ska man egentligen åka bil, på vakentid eller sovtid? Hittills har jag aldrig kunnat förutse om hon kommer sova eller inte, när hon har haft sovtid har hon varit vaken och tvärtom! Bor på landet och måste ta bilen överallt.

Vi har åkt på sovtid, men helst inte under långa luren, mina kids njuter av sin sömn helst i säng och har aldrig varit särskilt förtjusta i att sova eller vara vakna fastspända i bilstol. Ju äldre de blir desto lättare att hålla dem vakna i bilen tycker jag. Ibland måste man ju liksom åka när de är vakna. Nätr schemat och sömnen sitter så brukar det mesta ordna sig.


Jenny

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
Maliv
Inlägg: 7
Blev medlem: ons 10 sep 2014, 16:10

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Maliv »

Tack för ditt svar! Det känns som om man behöver någon form av mentor på den här resan!

Det har gått fortsatt bra fram till i natt :| Hon var förstoppad igår så jag förmodar (hoppas) att det var magen som spökade. Jag fick tutat i henne lite katrinplommonpuré i morse så det löser sig förhoppningsvis under dagen.. Natt 8, alltså i förrgår, sov hon sin första 12 timmars natt :D men i natt var hon alltså vaken och klagade mellan 0310 och 0420. Hon blev ledsen emellanåt, då ramsade jag (men hon slog dövörat till), två gånger gick jag in och lade henne tillrätta, en gång med solfjäder och en med skak i handtaget (hon sover i vagnen) men det hjälper bara någon minut. Till sist lät jag henne hålla på, hon var ju uppenbarligen inte intresserad av något jag gjorde! :?

Hon fortsätter att skrika så fort hennes kropp kommer i kontakt med underlaget i vagnen. Jag har läst att flera verkar ha problem med just skrattet-till-gonattet, för tusan vad svårt det är att få henne att skratta när hon är trött! Jag gör miner, flyger henne, kittlas, gör pruttljud på hennes mage, etc men fasen, det måste vara det svåraste med hela kuren! :wink:

Så undrar jag om ni har något tips på hur jag smidigast ska låta henne börja sova i sin säng? Hon har sovit i sin vagn i säkert 2 månader! Men nu börjar den bli för trång och säkert är den inte så rolig att sova i, det går ju definitivt inte att böka runt i den..
Är det okej att göra det när uppföljningsveckan är slut? Hon har sovit i sin säng, men det är nog bara 5-6 gånger.

Kan också tipsa om en skiva som heter "klassisk musik for barn", den tog oss igenom sista timmen i morse innan väckning!
:heart: Lilla L 18/4 2014, kurstart 6/9 2014
:heart: Lillebror 3/4 2017, SM från början
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av TorsMamma »

Hej och välkommen! :D

För de av oss som är lite senila.... :roll: :wink:

Får du gärna skriva hela födelsedatumet och kurstartsdatum i signaturen så det är lite lättare att hjälpa. :P

Jag skulle absolut inte ha en 5-6 mån i vagn längre utan köra på sängen om natten. Mycket mera att röra sig i och ha det skönt. Lyft bara över som om inget hänt och kör vidare där du är tycker jag. :wink:

Glöm inte mörkläggningen bara. Kolsvart behöver det vara! :D 8)
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Maliv
Inlägg: 7
Blev medlem: ons 10 sep 2014, 16:10

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Maliv »

Hej, och tack!

Signaturen är uppdaterad!
Det går lite upp och ner här. Hon har nu sovit två nätter i sin säng, det fungerar lika bra/dåligt som vagnen, så det verkar som om den är accepterad! När det är läggdags för natten är det mörklagt, bara larmet och vakten som lyser..

Sedan sist så har hon vaknat en gång på natten, jag vet inte hur hennes vargtimmar ligger för tiderna har varit 03:00, 22:30, 01:30 och i natt 23:10. Då vaknar hon och bara klagar, men efter ca 10 min går det över till att hon är ledsen och då har jag sagt ramsan (som hon lyssnar till kanske 2 gånger av 10 :( ) och sedan får jag gå in och använda ett av verktygen. När jag har varit inne hos henne tystnar det fram till det att hon vaknar för morgonen, mellan 05-06 men jag tar upp henne tidigast 06:45. Musik funkar på morgonen, men på natten är det ju tyst och så tycker jag att det ska förbli men jag har som sagt svårt att lugna henne utan att gå in. Jag antar att tålamodet är något sämre på natten också när man bara vill sova! Och på natten händer ju ingenting....

Dagarna går okej, hon somnar ganska snabbt men är grinig innan och ibland börjar hon skrika bara jag närmar mig sovrummet.. Ja den där polletten får gärna trilla ner när som helst :wink:
:heart: Lilla L 18/4 2014, kurstart 6/9 2014
:heart: Lillebror 3/4 2017, SM från början
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Manfred10 »

Låter som om ni behöver ha en ramsdiskussion med dottern på natten. Där du känner att du når fram. Kan du skicka iväg gubben några nätter? 8) :wink: var inte han lite skeptisk till detta? Kanske du känner det som om du måste lugna och tysta tösen snabbt för hans skull? bara en tanke.... :)

Jenny

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

Ta och flanera runt lite här tycker jag för pepping.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621

Gärna länken med "förhållningssättet" :wink:

Sen behöver du läsa HELA denna igen OCH repetera boken. Speciellt säkerhet och njutningskapitlena. Ha målet i sikte, det är ditt jobb och se till att poletten trillar ner och vid 8-mån ångest kan detta ta lite längre tid.

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, kommer du att se att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn - när du bara vet hur du ska göra.

När du lyckas med det, då växer självkänslan!

Och då kan du frestas att slå dig till ro, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du kan!

Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla säkerheten. Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.

Kommer vargen och tar mig nu? frågar sig länge än det lilla barnet. Så även om lilla magen är mätt - och det måste den vara; ja, mer än mätt! - så måste barnet invaggas i en absolut känsla av säkerhet till liv och lem. Det räcker inte med lugn för stunden.

Därför får du inte nöja dig med de första två nätternas i och för sig underbara genombrott, när du med hjälp av verktygen lyckas förmedla lugn till ditt lilla barn, så att hon eller han kan sova. Stannar du där, och tror att saken är klar därför att du nu kan buffa barnet till tystnad eller vagna barnet till ro, kommer redan tredje eller fjärde natten att försätta dig i osäkerhet.

Barnet låter sig visserligen lugnas, så länge du tillämpar verktygen, men vaknar då inte alltmer sällan, som det var tänkt, utan allt oftare - igen. Varpå du buffar igen, vagnar igen, solfjädrar igen och ramsar för allt vad tygen håller ... Och innan du vet ordet av finner du dig stående hos barnet halva (eller hela) natten - igen. Barnet har alls inget emot behandlingen, verkar det som, men protesterar så fort du försöker sluta. Barnet sover inte alls hela natten!

Så varför fungerar det inte, frågar du dig, fastän det började så bra? Vad gör jag för fel?

Osäkerheten har slagit klorna i dig - igen. Det är därför det inte fungerar. Osäkerhet är motsatsen till säkerhet.
Så här långt kom du, det är här du har fastnat. :wink: :roll:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Maliv
Inlägg: 7
Blev medlem: ons 10 sep 2014, 16:10

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Maliv »

Oj oj oj.. tack snälla ni! Jag har läst SHN-delarna ett antal gånger, men det hjälpte tydligen inte :oops: Jag tror att jag tänkte att bara för att jag inte dröjde mig kvar inne i hennes rum, så var jag på banan.

Hur som helst, jag läste era svar i morse efter en katastrofal natt. Läggningen var 19, hon kom inte till ro förrän 1930 vilket är ovanligt, sedan började hon klaga redan 21:45 och det fortsatte varannan timme under natten. Jag gjorde en solfjäder på henne vid 21:45 vaket eftersom hon gick över till att låta ledsen, men sedan svarade jag med ramsan de två efterföljande gångerna men efter det gjorde jag ingenting :| Försökte lyssna på henne vad hon frågade efter och det lät som om hon bara "klagade", hon var definitivt inte arg eller ledsen. Sen på morgonen läste jag era inlägg och inser ju att jag har trillat dit och måste få ordning på det hela igen!

Så jag har en fråga angående ramsan. Jag har läst lite att vissa "slösar" med den medan andra är mera sparsamma. Ska man känna efter själv eller finns det någon sorts guide? Som sagt tycker jag inte riktigt att hon lyssnar till ramsan, jag försöker att inte avbryta henne, utan ramsar när hon har en tyst sekund. Jag försöker att ramsa med säkerhet och lugn. Ska jag använda ramsan när hon frågar, oavsett om arg/ledsen/klagar/etc, som ett svar på hennes fråga? Eller ska jag låta henne rida ut sin storm och sedan svara med bekräftelse? Hoppas det inte blev mer förvirrat för er nu :roll:
(Har sagt till gubben att det är seriös ramsning som gäller nu, så får han sova var han vill! :) )
:heart: Lilla L 18/4 2014, kurstart 6/9 2014
:heart: Lillebror 3/4 2017, SM från början
duggan
Inlägg: 3293
Blev medlem: sön 07 jan 2007, 15:23
Ort: Luleå

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av duggan »

Hejsan! :D

Klok mor med mycket självinsikt här! :heart:

Ang ramsan så tycker jag ibörjan att det är bättre att ramsa för mycket tills man märker att ramsan börjar "ta".

Enligt "manualen" backar man relativt fort med ramsan, men jag har träffat på många som upplever att ramsan inte tar och jag tycker att man ramsar så mycket så att man alltid får sista ordet! Frågar liten 100 ggr ska hon ha 101 svar..typ :lol:

När jag kurade min mellersta kille så hade jag som mall för mig själv att alltid låta han svära av sig färdigt när jag ramsat mig ut och först när hans skrik mojnat vilket kunde ta en stund så ramsade jag igen, som svar blev det ett skrik, låta det mojna lite, ramsa igen, skrik som får mojna lite, ramsa osv osv

Alltså jag väntade alltid tills han svurit av sig det värsta så det gick att få till en bättre dialog och ofta på dom senare vändorna i vår diskussion så kunde han börja tystna på ramsan och då kunde jag fortsätt ramsa x6 el x8 eller x10 bara för att han skulle tystna på ramsan.

Alltså så här gjorde jag och det finns inga regler utan lyssna av din lilla men försök att få sista ordet!

Du är trygg!

Hälsningar Malin
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av annawahlgren »

:D Kära Maliv - tack för Ode to Anna :heart: Vilken fin berättelse! Jag tycker du ska ha pris och beröm =D> Det är mänskligt att "fastna", men du ger inte upp!

Fastnandet brukar smyga sig väg på så vis att man - den ömma kuraren, de ömma föräldrarna - utan att märka det eller egentligen veta om det lägger över ledningen på barnet. Man ber fromma böner och hoppas på det bästa. "Måtte hon nu sova i natt! Måtte hon inte vakna och börja skrika igen! Måtte det här bli natten när allting vänder!" Måtte HON, alltså - barnet - i stället för JAG, ledaren, den som bevakar hennes intressen här i världen - vända på steken, göra skillnad, kura klart sig själv :mrgreen:

Ta sats igen, ta ledningen igen, läs Sova hela natten-boken igen, under arbetets gång - HELA, inte bara valda delar, så att du får in Attityden av Självklarhet rätt ner i ryggmärgen :thumbsup:

Då förstår du t ex saker som att man INTE kan gå in efter det man ramsat, och du förstår varför. Fortsätter du ta till de fysiska verktygen fortsätter barnet förvänta sig det - små barn gör som vi lär dem! - och fortsätta INTE lyssna till ramsan. Den måste få stå för sig själv (utom de första två, möjligen tre, nätterna på kuren, och dem passerade du för en månad sedan!) och den ska ha sista ordet, precis som Duggan beskriver.

Du förstår också att du inte kan ha ilsket lysande gröna ljus inne hos barnet när det är becksvart mörker som gäller. Minsta ljus stimulerar lilla hjärnverksamheten, och den vill vi inte ha igång på nätterna när barnet vaknar till, vilket alla människor ju gör av och till (fast vi vuxna minns det inte alltid, eller alls).

Och du förstår varför husljud är så effektivt lugnande och trevligt. Även och inte minst nattetid, då barnet - sovande eller vaket - ska vänjas vid både ljud och tystnad. Vid livet som det är! (Dock utan ljus, som sagt.) Läs t ex om den lilla åttamånaders pojken som sov så gott i sitt mörklagda hörn mitt i vardagsrummet under pågående party... tills någon drog isär draperierna och släppte in ett helt vargfölje :shock:

Ja, läs och förstå, ta ledningen - och fortsätt berätta för oss :wink: :lol:

LYCKA TILL!

O:) :heart: :sleep:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Maliv
Inlägg: 7
Blev medlem: ons 10 sep 2014, 16:10

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Maliv »

Nu är det dags för en lägesrapport!

Men först. tack för era uppmuntrande ord, de stärker på vägen!

För att börja där jag slutade: jag hade ju bestämt mig för att ge mig in i en ramsdiskussion, om så behövdes, på natten. Gubben var informerad och jag kände mig redo för vad som möjligen kunde komma. När så läggning kom kurade lillan in sig i sängen, lade sig tillrätta och var tyst. Hela natten. Sedan dess har hon sovit hela nätterna, 12 timmar, utan att ifrågasätta. Falsklarm av sovlarm och vintertid har inte lyckats rucka nattsömnen! :)
Även om det nu har gått mer än en månad sen dess går jag fortfarande till sängs och undrar ifall man ska få sova hela natten eller bli väckt av skrik vid 2-tiden, inte för att jag är osäker på ifall kurningen har lyckats utan för att jag är så fantastiskt glad över att det har gått så bra att man inte tror att det är sant! Det är verkligen galet skönt att få sova hela nätter igen! [-o<

Läggningarna för dagslurarna spökar dock ganska ofta. När jag lägger henne tar hon en stund till att spana lite i sängen, ibland snurrar hon runt i sängen så hon hamnar vid fotänden istället, sen börjar hon gnälla mer eller mindre högljudd för att sedan somna. Jag tolkar oftast gnället som att hon har svårt att komma till ro men ibland är hon verkligen inte glad över att bli lagd! Eftermiddagsluren är på 20 min, men ibland har vi en ramsdiskussion på upp mot 45 min... vid dom tillfällena resonerar jag att hon ska somna, får då bara 5 min, hur lång tid det än må ta så att hon lär sig. Rätt eller fel? :roll: Hon är verkligen jättetrött men har sällen planer på att sova då.
Är det där jag har fastnat nu? #-o Jag känner mig full av attityd och säkerhet, framför allt tror jag verkligen på det jag gör, men det finns uppenbarligen mer att önska! Får jobba vidare, det erbjuds trots allt tre tillfällen varje dag... :wink:

Förra veckan var vi ute och reste. Första flygturen! Gick som en dans. Fick visat upp henne för hela släkten, hon flörtade som aldrig förr och var i sitt esse! Min mormor, som är 90+, sa att hon aldrig i sitt långa liv stött på en bebis som är så nöjd! :P Hur som helst, under hela tiden som vi var där sov hon och somnade framför allt, utan att klaga en enda gång! Var det allt nytt som gjorde henne så utmattad? Jag försöker stimulera henne här hemma men hon är inte alls lika glad över att somna här.

Schemat vi håller nu är 12 (07)-45 (09)-2 (12) -20 (16). Jag har behållit 2 h mitt på dagen eftersom jag tar den tiden till att träna, vilket är min grej och jag behöver 2 h för att hinna med allt.

Men för att sammanfatta fungerar det så mycket bättre än innan kuren och jag är oerhört glad över att hon sover så gott om nätterna!
:heart: Lilla L 18/4 2014, kurstart 6/9 2014
:heart: Lillebror 3/4 2017, SM från början
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: Ode to Anna. En berättelse samt några undringar

Inlägg av Manfred10 »

Finfin läsning! :D
Härligt att det går så bra.

Eftermiddagslurerna kan vara lite tokiga att få till, det viktigaste är att hon erbjuds sömnen.

Jag har också behållit 2 h lunchlur oavsett hur för och eftermiddag ser ut.

Jobba med skrattet även dagtid, mörkt i rummet och fortsätt med husljud utanför och lämna resten åt henne.

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"