Nära väggen - ammar snart sönder mig

[astridsmamma]

Hej alla fina mammor o pappor,

Vår lilla familj är i desperat behov av lite hjälp! Det stormar rejält just nu!

Jag hade fram till för ca 3 veckor sedan aldrig hört talas om SHN men fick tips av en annan mamma som provat med glädjande resultat.

Vår dotter är nu 9 månader fyllda och har sedan hon föddes ammat 100 % eller som jag kallat det helammat. Detta är inget jag velat eller medvetet styrt in henne på utan vi har sedan hon var 6 månader provat ge olika saker (puré, gröt, välling, plockmat/BLW och barnmat) på daglig basis men hon har Inte. Velat. Ha. Någonting. Det har blivit värre sedan 7,5 månåldern då vi också flyttade - jag vet inte om det störde hennes trygghet på något sätt men sedan dess har hon fått panik när en sked närmat sig hennes mun och vänt bort huvudet och knipit igen och om vi försökt mer bryskt har hon storbölat. Samma har gällt flaskan fram tills för ca två veckor sen då hon varannan dag ungefär tillåter upp till 50 ml välling (och den ska vara iskall, och av majs!) uppdelat på kanske 2-3 försök under dagen.
Detta har som ni kanske förstår börjat ta knäcken på mig. Jag ammar en bra natt 4-5 ggr och en dålig 10-12 ggr... Natten är vanligtvis 12 h och eftersom hon somnar om fortast om jag ammar är det det jag har fortsatt med. Hon är också superkänslig för om jag inte är där direkt med bröstet när hon vaknar till. Är det hennes pappa som är där så storskriker hon. Har försökt med välling eller napp (hon ratar napp) istället men hon gallskriker på 5 sek om hon inte får bröstet direkt.
Jag inser ju att detta är en väldigt ond cirkel och jag förstår ju också att hon såklart inte är särskilt hungrig på dagarna eftersom hon ammar på nätterna. Men jag vet inte hur jag ska bryta detta.

Hon har också blivit väldigt grinig och klängig sedan 7,5-8 mån.åldern och orkar inte leka eller busa särskilt länge i taget. Hon har mörka ringar under ögonen och jag kontaktade BVC när hon var 8 mån för att få hjälp, jag var orolig för hennes hälsa. Det enda de säger är att jag ska fortsätta försöka ge henne mat och låta henne "leka" in maten dvs sitta och kladda. Det har jag lyssnat till och försökt göra men det resulterar inte i något bra då hon mest just leker med maten; kladdar in den i händerna och ansiktet eller slänger den på golvet. Hon stoppar saker i munnen men det kommer ut väldigt snabbt igen.
Och som ni förstår orkar jag inte göra detta fler än 1 max 2 ggr per dag då jag måste ta av alla kläder (hon vägrar haklapp) och bada henne efter varje matningsförsök.
Med den lilla energi jag har i nuläget räcker den knappt för att se till att jag själv får mat. Jag grinar av trötthet. Om min man kommer hem en kvart försent eller om kaffet är slut bryter jag ihop och jag är så tyngd av dåligt samvete för att jag inte orkar vara någon bra mamma åt min lilla tjej... Jag har själv börjat dra på mig sömnproblem eftersom jag är så stressad över att hon snart ska vakna att jag ligger flera timmar, ibland ett helt av astrids sovpass, och försöker sova med bultande hjärta.
BVC säger också att eftersom hennes kurva ser så bra ut (hon ligger en standardavvikelse över "normalkurvan") och hon utvecklas som hon ska är det ingen panik men något inom mig skriker att det är fara och att det är bråttom att ändra på vår tillvaro. För hela familjen håller på att gå under.

Mitt hopp har dock börjat vända en aning efter att ha läst SHN som jag genast beställde när min mammakompis tipsade. Det kändes ju för bra för att vara sant, att ett barn skulle kunna sova 12 h i sträck! Vår dotter har aldrig sovit mer än 3-4 timmar i sträck sedan hon föddes. Och därmed inte jag heller på 9 mån...

Här är jag nu:
Har läst boken 1 gång och väntar på att min man läst klart, sen ska jag läsa en gång till. Men vi tror och hoppas (vågar vi?) på att vi kommer klara av detta och ro det i land. Så mkt som vi tycker stämmer in på oss och henne och som verkar så självklart att vi känner oss dumförklarade som inte tänkt på det innan (vargen, spä på oron genom att ta upp å trösta etc etc) Och jag jobbar febrilt på min attityd av självklarhet.

Mina orosmoln inför att kura och frågor till er är dessa:
Hur ska jag kunna göra kuren om min dotter inte äter? Hur kommer hon då kunna somna, om hon inte har en mätt mage? Är det inte direkt farligt att ta bort amningen innan hon kan äta mat?
Kan jag amma på dagarna eller ska vi i samband med kuren sluta amma helt, är det bra eller dåligt att göra så många förändringar på en gång?
Hon sover dåligt i vagn, somnar aldrig när vi försöker aktivt men kan somna om hon är riktigt riktigt trött (som anna säger "svimmar av utmattning"...hu..) Ska vi lära henne vagna samtidigt som vi lär henne bli trygg i sin egen säng (alltså natt=säng och dag=vagn) även om hon inte gjort något utav detta tidigare? (hon gallskriker av panik i sin egen säng även om man är i rummet) Eller är det bättre att som vi gör i nuläget på dagarna: vyssja henne i bärsele och sedan lägga ner (eller om vi är ute, gå runt med henne tills hon vaknar)???
BÖR vi kura överhuvudtaget, då vi mest har matproblem snarare än sömnproblem?
Eller kan man se det som att jag har, genom att amma och amma, hindrat att ett sömnproblem har uppstått? (om jag inte ammade är jag säker på att hon skulle få svårt att sova då hon är väldigt rädd och panikslagen av att bli lämnad ensam och vill ligga tätt tätt intill mig alltid när hon ska sova - vet inte hur hon skulle kunna sova om hon inte fick amma??)

Just det här med att börja kura när man har ett barn som matvägrar är mitt stora huvudbry. Jag har sökt överallt här på forumet efter någon med liknande erfarenhet men inte hittat någon.

Tacksam för alla tips ni har!!!!!!!!

Kram