Det här blev långt och förmodligen lite rörigt, jag har ingen större hjärnkapacitet för tillfället. Hoppas ni står ut ändå, och kan ge lite idéer.
Vi är nu inne på nionde dygnet där vi försöker övertyga lillgubben om att han kan sova sex timmar natt och att det är bra att ha rutiner - men han är himla svårövertalad...
Det blir bättre, det visar anteckningarna, men det går sakta och nu blir han ofta tvärförbannad omedelbart när han vaknar och vill ha mat. Första nätterna vagnade jag "ner" honom utan att han hann skrika upp sig, men nu går det från gny till gorm på tre-fyra sekunder när det är illa. Jag kan se att något vände på tredje dygnet, för trenden är sedan långsamt positiv – fram till idag. Tyvärr har jag inte fått sova så många timmar på de här dygnen, vilket inte gjorde så mycket så länge det blev bättre.
Igår trodde jag att han slutligen fattat galoppen, han åt bra och sov t.o.m. lite mer än han skulle vilket jag bjöd på eftersom han sovit för lite på senaste tiden. Men, idag har det varit riktigt risigt, och jag hoppas att någon kan pigga upp mig med att säga att det bara är en sista frågeomgång...
Just nu är jag både ledsen och väldigt trött.
Jag vagnade stötvis från klockan tre till kvart i fem, då han givetvis somnade och fick väckas fem för matning. Sedan har han vaknat för precis ALLT idag, så jag har knappt hunnit med storasyster alls eftersom jag fått springa och vagna stup i ett. De två senaste sovpassen sov han sammanlagt max. 30 minuter av de två timmar som var tänkta. Och nu vaknade han av garageporten efter 45 minuter och får vagnas sådär var tredje minut.Jag vagnar så lite jag kan – bara när han vaknar och frågar ordentligt, slutar så fort han blir tyst, och inte kan det vara särskilt bekvämt eftersom jag använder mig av den teknik AW rekommenderade till systern: hugger tag i vagnen som om den vore på väg att trilla utför ett stup. Trots det verkar det som om han gillar det för nu gastar han så fort jag släpper vagnen.
Men nu somnade han! Efter nästan en timmes frågande! Förstås, han ska ju upp och äta om en kvart...
.Systern kurade vi när hon var fem månader, när vi gjort en massa ändringar. Då hade vi redan fasta sovtider sedan tidigare, så det var verkligen "en bit av kaka"
. Jag trodde det skulle gå lika lätt den här gången, och var inställd på max tre nätter med vagning 
. Lillgubben är nu nästan sex veckor, och vi började med schema när han var drygt fyra veckor. Schemat baseras på standarmodellen, 16.5h sömn/dygn, hans beteende och familjens rutiner och ser ut så här:
07.30 - Uppstigning, äta, vaken 1.5h.
09.00 - Förmiddagslur, sova 2h.
11.00 - Äta, storskötning, vaken 2h.
13.00 - Middagslur, sova 2h.
15.00 - Äta, vaken 2h.
17.00 - Eftermiddagslur, sova 2h
19.00 - Äta, kvällsskötning, vaken 1.5h
20.30 - Kvällslur, sova 2.5h
23.00 - Kort nattmål, 15 min, sova natt 6h.
05.00 - Kort nattmål, 15 min, sova vidare natt 2.5h.
De två kvartarna som nattmatningen tar har kompenserats med en extra halvtimme vid kvällsluren, som är starten på nattsömnen (i mörkt och tyst rum, med normal aktivitet utanför). De övriga tre sovstunderna tas i övervåningen, mitt i den normala aktiviteten.
Jag vet att han får i sig mat, han äter 750-850 ml/dygn (trugad och klar) plus vad han kan få ur bröstet. Han går upp fint i vikt och väger nu nästan 5.5 kg.
Matningarna kan också vara lite knepiga. Ibland (när han sovit som folk) så äter han lugnt och fint, och ibland korvar han omkring som om han hade myror i byxorna. Jag använder ömma järngreppet och då lugnar han ner sig hyfsat, och får i sig bra med mat. Det verkar som om han försöker suga på flaskan som han gör på bröstet, och därmed inte får i sig så mycket. Jag har använt både Dr Browns flaskor och vanliga Esska, och det gör ingen skillnad.
Han får i sig mycket luft och är svårrapad, det tar uppemot fem minuter innan all luft är ute. Om jag gör misstaget att tro att han är färdigrapad och lägger honom, så korvar han omkring tills han antingen rapar av sig själv eller jag tar upp honom – då kommer det en rap omgående (var tvungen att testa till slut, och då somnade han på studs direkt efter rapen).
Vad gäller mig själv så tror jag mig ha Attityden på plats, vargarna är för länge sedan skjutna och flådda, vagningstekniken OK och ingen överkoncentration – men något gör jag fel, för jag VET att det här ska funka! Jag har läst allt jag hittar i BB, på forumet, och speciellt tråden o Marie och lille Samuel, men hittar inget att ändra på (för trött antagligen...).
Så mina frågor:
Kan någon ge förslag på vad jag kan göra annorlunda för att slutföra det här, och få sova några timmar i sträck? Kan det vara så att han behöver mer tid för att komma in i rutinerna? Trenden är ju positiv, men kan det ta så här lång tid? Hur mycket skall man lämna åt dem själva när de är så här små? Storasyster får för det mesta lösa sina livskriser själv, men det känns inte rätt med en 1 ½-månaders.Hoppas ni kan hjälpa mig lösa det här!
/Marie
Hm, jag får lita till min intuition här, och den säger mig att du fått en liten gosse som - OM han hade skötts "fritt" dvs fått bröstet dygnet runt på s k förfrågan, sovit när han känt för det och tagits upp när han vaknat, hade varit en fem-kvart-i-timmen-bebis som förmodligen stämplats med både kolik och mjölkallergi för länge sedan och skrikit dig ur huset. Eller ur vettet. 
Etc, etc. Han är förbannad och indignerad och det kan man vara, när man tycker resten av världen ska göra livet alltigenom behagligt, vilket tyvärr är en omöjlig uppgift för världen som bara kan göra så gott den kan; lite måste man anstränga sig själv 
Två veckor till kan jag klara, till och med med marginal, när jag vet att det kan dra ut till dess.
.)
)
.