Smâbarnsliv i Frankrike

Kackelforum för er ömma föräldrar med internationellt perspektiv
Skriv svar
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av Sarisparis »

katilonia skrev:En helt annan fråga, för att jag ser att din ort är Frankrike, hur tycker du det är att leva med småbarn där? Jämfört med här (fast du kanske inte kan jämföra om du alltid bott där). Är det liknande frågor som diskuteras, eller annat? Har själv bott där flera år som ung, med många vänner kvar, men jag har ingen klar bild av småbarnslivet... Bara nyfiken .
Jag har bott i Frankrike sen jag tog studenten, sâ jag har ingen egen erfarenhet av hur det är att ha barn i Sverige. Men ett hum har jag nog, tack vare forumet om inte annat. :wink:

Idag är jag jättenöjd med det liv jag lever med mina smâ, men det har inte alltid varit sâ. Mitt första barn började hos dagmamma när han var elva mânader, och det kändes lite som en seger att han fâtt vara hemma sâ "länge" (mammaledigheten här är pâ 10 veckor efter födseln, som standard). Men han gick lânga dagar hos dagmamman (8h30-18h00 :oops: ) vilket ändâ var mindre än de andra barnen. Helt sjukt nu när jag tänker pâ det i efterhand. Men jobbar man heltid och bor i Parisregionen med allt vad det innebär av transporter sâ är det svârt att fâ till det annorlunda. Nâväl, vâr dagmamma var kanon och pâ nâgot vis blev det rutin. Sâ blev jag gravid med nummer tvâ och tillbringade graviditeten med att läsa Barnaboken. Fick mig en REJÄL tankeställare. Och bestämde mig för att radikalt omprioritera. Sâ nu har jag varit hemma pâ heltid i drygt ett âr och det är suveränt. Nu, med bebis i magen, sâ kommer jag att kunna vara föräldraledig i tre âr till vilket känns fantastiskt. Däremot sâ känns det totalt omöjligt att gâ tillbaka till mitt jobb när den ledigheten tar slut. Barnen skulle fâ sâ otroligt lânga dagar och för mig skulle arbetsveckan bli en enda lâng transportsträcka fram till helgen (dâ man ska hinna med ALLT), sâ det känns inte som ett alternativ. Sâ lösningen för mig blir att helt sadla om yrkesmässigt sâ att jag kommer att kunna jobba hemifrân sedan. Jag kan bara diskutera situationen här i Paris, utifrân min egen yrkesroll (huvudkontoret pâ ett franskt storföretag), men som jag ser det är det oerhört svârt att förena heltidsjobb (deltidsjobb finns tyvärr inte pâ kartan inom mitt yrke) med barn. För att inte säga omöjligt.

Nu halkade jag kanske lite utanför din frâga, men det var lite bakgrund. :D

Vad gäller själva bebisdiskussionerna sâ är det nog samma ämnen (sömn, tex :lol: ), men jag har känslan av att fransmännen är lite mer av den gamla skolan jämfört med svenskar, pâ sâ vis att de anser det självklart med rutiner och att barnen ska sova pâ nätterna. Men det tror jag har sin krassa förklaring i att de flesta bebisar börjar pâ dagis eller hos dagmamma runt tre mânader och att de dâ MÂSTE ha rutiner och sova pâ nätterna för att det ska var praktiskt möjligt för alla att orka. Tyvärr sâ verkar femminutersmetoden vara det som gäller här, det är vad barnläkarna rekommenderar efter vad jag har hört. Jag fâr känslan att mânga mammor tvingar sig att vara hârda, men som i efterhand erkänner hur jobbigt de tyckt att det första âret var. I min bekantskapskrets är mânga inne pâ andra eller tredje barnet och de allra flesta har gjort som jag, radikalt ändrat rytm inför nr2 efter att ha upplevt det som alltför traumatiskt att lämna bort nr1 sâ tidigt. Och av dessa hamnar mânga i diverse snutträsk dâ de bestämt sig att den här gângen ska deras bebis minsann inte fâ grâta sig till sömns. :roll:

Sen är jag lite smâtt chockad över hur ofta mina franska vänner springer till doktorn (specialiserad barnläkare i de flesta fall) för minsta lilla krämpa eller utslag hos bebisen. Och blir nästintill förbannande om de inte fâr med sig medicin därifrân. Det här med att vila sig frisk, vänta och se, verkar inte finnas med alls. Men ser man pâ statistiken för läkemedelskonsumtion sâ ligger fransmännen högt, och sâna vanor brukar ju grundas tidigt. Diskussionerna mammor emellan handlar ofta om vilka olika sjukdomar deras barn râkat ut för (alltid verkar det vara nâgot). Men, jag fâr känslan att sâ fort det rinner lite snuva sâ innebär det en potentiell lunginflammation som mâste behandlas akut, och diskuteras i oändlighet med andra mammor. Tröttsamt, tycker jag. :roll:

En grej som jag är förvânad över att vara positivt inställd till är l'école maternelle, skolan som barnen börjar det âr de fyller tre. Det kändes helt absurt när jag hörde talas om det första gângen, men nu när vâr äldste börjat sâ har jag blivit totalt omvänd. De har verkligen ett sätt att lära barnen saker pâ ett lekfullt sätt, utan att det blir "skola" av det hela. Artighet, vänta pâ sin tur, respektera andra, osv.

Nâgra tankar frân mig, nu kallar sängen, men jag diskuterar gärna vidare! :D
katilonia
Inlägg: 59
Blev medlem: ons 25 jan 2006, 17:45
Ort: Stockholm

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av katilonia »

Hej, vad roligt att läsa om dina erfarenheter!

Och på något sätt är det ju lustigt hur man i andra länder faktiskt inordnar livet efter de förutsättningar som gäller, även om man med svenskt perspektiv tycker att det låter märkligt. Vet hur jag vid ett tillfälle besökte mina vänner (Lille) och beklagade mig över långa dagisdagar och barn som gick till dagis redan vid ett års ålder, utan att faktiskt tänka på vad som gäller där. Förstås möttes jag av helt oförstående mammor, de hade själva tvingats lämna bort sina barn redan vid 3 månader...

Själv har jag fått lite annat perspektiv eftersom jag numera bor i Finland. Man kunde tycka att allt är likadant här som i Sverige, men så är det inte. Det är enklare. Rakare, mindre krångel, mer praktiskt, och inte så mycket tjafs. Föräldraförsäkringen är mycket sämre (9 mån men ingen flexibilitet, kalenderår gäller och man kan inte "spara" dagar), men å andra sidan är vårdnadsbidraget vedertaget och många stannar hemma i tre år om ekonomisk möjlighet finns. Hemmapappor är sällsynta och det är mycket rosa och ljusblått (könsfrågorna har inte nått till dagis och skola). Till mellanmål får serveras både saftkräm och bullar utan att föräldrar protesterar, och det är mycket ordning och reda - disciplin är viktigt. Dagisgrupperna är mindre, min 3-åring går i en "jättestor" grupp med 13 barn. Deltid för föräldrar är inte alls lika etablerat, och det ställer till problem i skolåldern eftersom skolorna slutar mitt på dagen och barnen från 9 års ålder föräntas klara sig själva på eftermiddagen!

Jag tycker om livet med barn här. Föräldraskapet är inte så ängsligt som i Sverige, man curlar inte så mycket, och det handlar mer om att hitta praktiska lösningar så att vardagen fungerar. I parken gäller det framförallt att vara varm, inte moderiktig (i de svenska storstäderna är park- och barnvangnsmodet ganska viktigt!). Men både min man och jag har också satt våra arbetsliv lite på vänt, och valt arbetsplatser (och chefer!) som gör det möjligt att gå hem tidigt och prioritera barnen.

Nu när jag är hemma med tredje barnet kan jag ha båda barnen på dagis, hela dagarna varje dag, om jag vill. Det är ett ganska märkligt system, utan begränsningar - trots att det är hårt tryck på dagisplatser. För mig har det varit en jättelyx i början med lillebror, men nu när vårt schema börjar sätta sig och vi får ordning på nätterna (för det får vi ju snart :-)) så kommer jag att hålla hemma flickorna en hel del. I höst ska min man vara pappaledig, och det är nog lika ovanligt här som i Frankrike!

Barnaboken är ganska populär här, i vissa områden (framförallt längs den svenskspråkiga och mycket svenskinfluerade kusten, Österbotten). Bland de finskspråkiga vet jag inte så noga, men den är i alla fall översatt. Jag tror att AW:s sätt att se på barn och livet med barn passar rätt väl ihop med det finska sättet att leva, men det kan hända att mitt perspektiv är alltför finlandssvenskt eftersom vi framförallt lever bland svenskspråkiga finländare!
Lycklig mamma till tre små höstbarn .
:heart: Fanny 22 nov 2005, sovtroll från start.
:heart: Hedvig 29 nov 2007, kurad vid 8 mån.
:heart: Vilhelm 30 okt 2010, kurad vid 8 mån.
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av Sarisparis »

Intressant att du har sâ mânga ställen att jämföra! Och du har rätt, jag hade nog tippat att Sverige och Finland skulle vara snarlika. :wink:
katilonia skrev:Och på något sätt är det ju lustigt hur man i andra länder faktiskt inordnar livet efter de förutsättningar som gäller, även om man med svenskt perspektiv tycker att det låter märkligt.
Ja, visst är det sâ. Och dessa sätt att inordna livet som du säger blir ju det som betraktas som normalt. Jag betraktades som ett ufo häromsistens när jag pâ en fest berättade för en ny bekantskap att jag valt att vara hemma, att jag har med mig barnen i det som ska göras (städa, handla...) och att jag inte ser mig själv som nâgon sorts lektant. Tjejen jag pratade med, som hade en son pâ 2,5 âr, pratade sig varm om hur underbart det var att hennes son fick ta del av den pedagogik som dagis erbjuder (frân typ tre mânaders âlder) och hur roligt de hade pâ söndagarna dâ de lekte tillsammans. Hon verkade helt tillfredsställd med deras situation, som för mig tedde sig totalt omöjlig. Hennes son kom hem för att sova, i princip, under veckorna...
katilonia skrev:Barnaboken är ganska populär här, i vissa områden (framförallt längs den svenskspråkiga och mycket svenskinfluerade kusten, Österbotten).
Vad härligt att Barnaboken fâtt spridning, det mâste vara underbart att ha andra med ungefär samma synsätt runt omkring.

Hoppas att ni fâr ordning pâ nätterna nu snart sâ att du känner dig redo att ha alla barnen hemma. För mig sâ känns det som att dagarna blir smidigare när bâda är hemma, inga externa tider att passa till exempel. Och de leker redan jättebra ihop sâ jag har det faktiskt lugnare (även om diskret övervakning krävs) med tvâ än med en!
Och vad underbart att pappan ska vara hemma med barnen, du har rätt, det är nâgot som knappt existerar alls här. :?
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av miniz »

Här är ett till ufo. :lol: När jag pratar med mammorna undrar de alla pà om det är mycket svartsjuka mellan barnen och hur de andra reagerar pà bebisen (som nu redan blivit 1àr!). När jag dà svara att vi jobbar medvetet mot svartsjuka ser jag att de fàr tänka efter. Jag säger att hos oss finns ingen svartsjuka, sà det är inget alternativ. Jag berättar lite snabbt att barnen fàr ta del i bebisens liv och fàr ta ansvar för honom och ta hand om honom. Dà blir de tysta. Det är som att de har fàtt nàgot nytt att tänka pà som màste smältas.

Det är klart att när man lämnar barnen till dagis när de är 3 mànader ger man inte syskonen en fair chans. Som Sarisparis skriver känns det som att barnen kommer hem och sover och leker med föräldrarna i helgerna.

Barnaboken borde absolut bli översatt till franska (eftersom de allra flesta inte pratar nàgot annat spràk änn sitt eget). Mànga fràgar efter Barnaboken pà franska och spanska. Nu har jag mail kontakt med en spansk mamma var storebror har kommit i trotsàldern och hon tolkar hela hans "crisis" som en reaktion pà lillebrorsan som kom för ett par mànader sedan... Sà jag knotar mig fram pà minimalist spanska och förklarar om trotsàlder och social delaktighet och andra saker alla borde fà ta del i. Kul är det. Och bra för hjärnan!

Kram pà er.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av Sarisparis »

miniz skrev:När jag pratar med mammorna undrar de alla pà om det är mycket svartsjuka mellan barnen och hur de andra reagerar pà bebisen (som nu redan blivit 1àr!). När jag dà svara att vi jobbar medvetet mot svartsjuka ser jag att de fàr tänka efter. Jag säger att hos oss finns ingen svartsjuka, sà det är inget alternativ. Jag berättar lite snabbt att barnen fàr ta del i bebisens liv och fàr ta ansvar för honom och ta hand om honom. Dà blir de tysta. Det är som att de har fàtt nàgot nytt att tänka pà som màste smältas.

Det är klart att när man lämnar barnen till dagis när de är 3 mànader ger man inte syskonen en fair chans. Som Sarisparis skriver känns det som att barnen kommer hem och sover och leker med föräldrarna i helgerna.
Ja, svartsjuka är verkligen det ord som kommer först när man pratar om syskon här. :shock: :cry: Är det sâ i Sverige ocksâ?

Precis som miniz sâ berättar jag att vi absolut inte skulle ta hand om lillebror utan storebror osv och jag blir sâ glad dâ de flesta verkar fâ en aha-upplevelse - "va, kan man ta hjälp av de större utan att det blir slavdriveri av det hela?".
De flesta jag pratat med verkar ha som strategi att separare syskonen sâ mycket som möjligt och verkligen ge varje barn sâ mycket egentid som möjligt med föräldrarna. Visst kan det vara jättemysigt att vara själv med storebror, men det känns ju inte som rätt väg att gâ för att ge syskonrelationen en bra start.
miniz skrev:Nu har jag mail kontakt med en spansk mamma var storebror har kommit i trotsàldern och hon tolkar hela hans "crisis" som en reaktion pà lillebrorsan som kom för ett par mànader sedan... Sà jag knotar mig fram pà minimalist spanska och förklarar om trotsàlder och social delaktighet och andra saker alla borde fà ta del i. Kul är det. Och bra för hjärnan!
:thumbsup:

:heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av knyttet »

Hej pa er,

Jag tänkte pa det här med att man gör helt annourlunda än i Sverige pa andra ställen och att det inte bara behöver vara daligt.

Jag har samma erfarenhet som sarisparis när det gäller den franska spädbarns inställningen. Att det inte finns sa mycket utrymme för krangel utan att rutiner och hela nätter är en sjâlvklarhet. De flesta jag pratade med när min flicka var 5 manader och jag var sa stolt för att hon sov 12h nätter tittade pa mig som att jag var knäpp och tyckte det var jätte gammalt. Jag tror att attityden av självklarighet har en stor hjälp här även om manga som du säger dock kör 5 min metoden. Man ställer iallafall inte massa fragor till barnen här.

Men nu funderar jag lite pa det här med dagis. Efter att ha läst Barnaboken sa har jag ju besämmt mig för att lillan nog ska vara hemma med oss fram till la maternelle. Men min granne haller nu pa att skola in sin fyra manaders tjej pa dagis. Och da tänkte jag att det skulle vara intressant att höra vad ni tycker. Jag undrar om det inte beror väldig mycket pa dagiset och föräldrarna vilket som är bäst egentligen. Det känns som om dagisen här inte alls fungerar som i sverige att det är jätte stora grupper osv utan att de är ganska anpassade för smabarn. Vad jag har förstatt är det sällan fler än 10 barn (och manga gar ju hos dagmamma ocksa dvs 3 barn). Alltsa tex om dagiset arbetar i en Barnaboksanda där den lilla gruppen erbjuds socialdelaktighet och ensamlek , samt möljigheten att sova själv osv är inte det i vissa fall en fördel da det finns sa otroligt manga föräldrar som inte har nagon pedagogisk tanke alls, som kanske inte alls lyckas styra upp varken sömn eller vardag och som inte fatt tillgang till den fantastiska Barnaboken? Det kräver ju ganska mycket talamod med spädbarn och innan jag läste Barnaboken sa undrade jag ibland vad jag sysslade med och kände mig ganska sa uppgiven pa att inte fa ordning pa sömn osv.

Min granne vill inte köra 5minuters metoden men är helt slut da hennes lilla inte far ngn ro utan skriker till och fran varje kväll mellan 19-00. Jag har köpt Barnaboken till henne pa engelska och sagt att den ändrade allt för mig och att här later man inte barnet skrika men ser till att nätterna blir lugna. Men jag vet inte om hon tänker/kan läsa sa bra pa engelska.... Hon säger iallafall att hon tycker nästan att det ska bli lite skönt att fa lite hjälp med lillan pa dagiset. Jag kan faktiskt först känslan, man tror att allt skulle vara underbart och sa blir det kaos och man kânner inte alls att man lyckas tillfredställa den lilla som är ledsen och orolig. Jag far ont i magen när jag tänker pa hur jobbigt det skulle vara i sa manga situationer om jag inte läst Barnaboken. Här känns det som det är ganska stor press pa mammorna, ingen haller pa och pratar om vilken pärs det är att ha en nyfödd och inte lyckas fa koll pa hur man gör. Jag tror att manga tänker "jassa är det sa här det ska vara" och börjar sta ut. Hemskt. Det var det allra bästa med barnaboken för oss, det här med att det faktiskt ska var mysigt och att smabarn ska njutas och att man ska ga i pakt med sitt barn. Det var en sann lättnad att läsa att det skulle vara sa att jag fick tarar i ögonen.

Men tycker ni att det alltid är hemskt att lata nagon annan som är utbildad och i bästa fall kanske jobbar lite i Barnaboks anda och som kan ge den lilla trygghet till sömn och trevlig vardag är fel om föräldrarna är helt instabila och inte har koll?

kram pa er
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av knyttet »

hej igen,

alltsa jag undrar egentligen vad man ska göra när man ser en mamma och ett litet barn som inte alls kommit i ro. Jag kan ju inte översätta hela barnaboken och för mig känns det som att det är sa individuellt vad man behöver för att komma pa rätt spar. Hos oss var det mer den fina filosofin om barn i boken som hjälpte mig att fa poletten att trilla ner och inte sa mycket teknik eller verktyg. Vi hade redan kört stenhard rutin enligt Gina Ford modellen fran lillans första vecka och hon slutade kvällstrassla och sommnade själv med ett leende pa läpparna fran 2,5 manader. Men det var massa annat som inte fungerade och inte minst uppvak pa natten. Sa slutligen hann vi aldrig börja ramsa eller lägga henne pa mage innan hon sov som en stock. Jag behövde bara ändra tänk och införa attityden av självklarighet (och buffa lite). Kan man ens blanda sig i och säga nagot konstruktivt till nagon vars barn ska pa dagis vid 4 man? Jag blir väldig engagerad da jag träffar sma bebisar som inte sover da det känns som jag sitter inne med hemligheten, men hur gör ni generellt, lägger er i? Jag tyckte själv att det var jobbigt med all olika info om hur man ska göra som hela tiden var tvärt emot sa jag vill inte moralisera för folk, bara hjälpa lite om det gar :)
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej knyttet.

Det är svàrt det där, hur hjälpa, om hjälpa osv.

Man märker ganska fort om folk är mottagliga och är de det brukar jag köra pà. Om de inte vill höra brukar jag inte berätta. Mànga vill ofta klaga till andra vuxna om hur tröttsamt det är att vara förälder, dà försöker jag lite diskret inte tycka det samma. :wink:

Jag tycker att 4 mnd är alltför tidigt att lämna ifràn sitt barn, vare sig barnaboksdagis eller trött mamma. Men det är jag det. Det är skillnad pà dagis och dagis, men fyra mànader är för litet oavsett.

Det är klart att det finns mànga föräldrar som tyvärr inte gör som barnaboken säger, varken i Sverige eller Frankrike, men föräldrar är föräldrar i alla tillfällen. Dagis är dagis.

Mina tjejer har gàtt i dagis halv tid i Quebec, ett litet familjedagis pà andra sidan gatan. Sà jag är inte totalt imot dagis, det gör bara ont i hjärtat att tänka pà de där smà bebisarna som inte fàr vara med sin familj.

Jag tycker du ska försöka prata om hur svàrt du tyckte livet var innan du upptäckte Boken och hur den hjälpt dig. Jag pratar alltid om Boken, för dà blir inte jag en besserwisser och läxar inte upp andra mammor hur de borde göra minsann! Fast det är det jag gör. :lol:

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av knyttet »

Jo du har ju säker rätt, jag tänkte bara försöka se det fran den ljusa sidan för min grannes bebis. Men det är väl inte sa bra i nagot fall att lämna bort bebisen sa tidigt...hmm hoppas hon läser boken.

För att aterga till ämnet av min erfarenhet av att ha barn i Frankrike sa haller jag som sagt med sarisparis om att det är gamla skolan som gäller, en del med det âr ju bra som rutiner och ordning pa nätter och en del är mindre bra som hot och straff.

Men en sak som jag tycker är lite lustig är hur ofta jag far höra att min dotter kommer att bli "une petite coquine" alltsa de menar pa fullt allvar (sedan hon var typ 3 manader) att hon är i stand att vara beräknande och en liten smartis som snärjer de vuxna runt sitt lill finger. Min svärmor har till och med gatt sa langt som att säga att man ser att det är ett aktoritärt barn (ocksa detta fran typ 3 mander) och att jag far "passa" mig för henne. Hmm, märkligt. Det verkar vara vanligt att tro pa barnets "genetiska illvillighet".
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Smâbarnsliv i Frankrike

Inlägg av Sarisparis »

knyttet skrev:Men en sak som jag tycker är lite lustig är hur ofta jag far höra att min dotter kommer att bli "une petite coquine" alltsa de menar pa fullt allvar (sedan hon var typ 3 manader) att hon är i stand att vara beräknande och en liten smartis som snärjer de vuxna runt sitt lill finger. Min svärmor har till och med gatt sa langt som att säga att man ser att det är ett aktoritärt barn (ocksa detta fran typ 3 mander) och att jag far "passa" mig för henne. Hmm, märkligt. Det verkar vara vanligt att tro pa barnets "genetiska illvillighet".
Ja, det du beskriver har jag ocksâ märkt av. När storebror var pytte sâ hade jag ingen aning om att Anna Wahlgren ens existerade, sâ jag körde nân sorts variant pâ (svensk) fri amning samtidigt som jag försökte respektera alla franska rekommendationer om avstând mellan mâlen. Snutträsk :roll: :lol: Och "alla" sa att jag skämde bort honom som gav honom bröstet stup i kvarten och inte lät honom ligga och grâta.

Nu har jag lite samma problem med lillebror (snart 15 mânader). Han är hemma med mig pâ heltid och jag har inga planer pâ att sätta honom i "halte-garderie" eller nâgot annat innan skolstarten vid tre ârs âlder. Hittills har det gâtt bra att anlita Papy och Mamy som barnvakter, han har inte grâtit vid vâra avsked t ex, men den senaste mânaden har han blivit mer "mammig". Idag lämnade jag honom hemma hos oss med Papy och Mamy dâ jag skulle âka och ta lite blodprov och annat trevligt (tjusningen med graviditeter). Jag sa hej dâ glatt och sakligt och vinkade när jag gick (har tidigare aldrig vara nâgot problem), men idag blev han tydligen otröstlig. Hörde att han grät när jag gick frân vâr dörr, men stannade inte kvar för att lyssna. Och när jag kom tillbaka, tvâ timmar senare, fick jag förstâs höra (igen) att jag verkligen borde sätta honom pâ dagis, iaf ibland, sâ att han fâr vänja sig vid att vara utan mig, vänja sig vid andra barn, vänja sig vid jag vet inte vad... Jag blir sâ irriterad, varför skulle jag sätta honom pâ ett okänt ställe (där social delaktighet samt individuella tider inte existerar) bara för att VÄNJA honom vid avsked? Just för att det inte ska vara han "som bestämmer". Herregud, han är drygt ett âr! Även om han är världens smartaste och skönaste unge (sâkart :heart: 8) ) sâ tror jag inte att han manipulerar pâ hög nivâ redan nu.

Oj, det här blev mycket negativare än vad jag tänkt. :oops: Nâja, dâ var dagens gnäll avklarat :roll: :wink:
miniz skrev:Jag tycker du ska försöka prata om hur svàrt du tyckte livet var innan du upptäckte Boken och hur den hjälpt dig. Jag pratar alltid om Boken, för dà blir inte jag en besserwisser och läxar inte upp andra mammor hur de borde göra minsann! Fast det är det jag gör.
Och jag instämmer till 100% med kloka miniz.

:heart:
Skriv svar

Återgå till "Hela världens barnaboksforum"