Min ilska och frustration...

Mötesforum för ensamstående föräldrar
Skriv svar
Alexandra
Inlägg: 185
Blev medlem: ons 06 apr 2005, 07:03
Ort: Öglunda
Kontakt:

Min ilska och frustration...

Inlägg av Alexandra »

Hej på er! Nu är det "evigheter" sedan jag var på forumet senast! I mina tankar har jag åtskilliga gånger format frågor och funderingar, men tid att sitta ner och skriva och begrunda har inte hittats...

Nu är jag nyligen separerad, skilsmässa löper på med sina 6månaders betänketid. Jag har flyttat från vårt hus på landet och bor i ett radhus, med mysig innergård och många barnfamiljer som grannar. Mina barn är nu 6, 8, 9 och (snart) 12. Tanken är att de ska få bo varannan vecka hos mig och min ex. men just nu är de med mig fram till skolstart, som blir en ny skola för dem, då det är jag som har semester.

Mycket har hänt och jag orkar inte ta upp allting just nu, det får komma efterhand. Mitt akuta problem är att jag tappar tålamodet och blir ibland så arg på barnen när de slåss och skriker fula ord till varandra... Jag vill att de ska sluta skrika och inte slå flyga på varandra för minsta lilla... Jag förstår ju självklar att de har haft en tuff tid bakom sig med föräldrar som inte kan hålla sams eller komma överens om någonting. Det har varit stökigt i skolan för några av dem, klasskompisar med speciella behov som lite för enkelt fått med sig mina barn på dumheter och upptåg vilket resulterade i att de oftast fick skulden och blev utpekade som stökiga... Något de självklart ville försvara sig ifrån.

De svär... De säger hemska saker till mig, varandra och andra de stöter på... "fucking jävla bitch hora" är ett favvo uttryck just nu... Det vrider sig i magen när de häver ur sig sådant, till mig, till varandra, till kompisen som de blivit osams med. Jag svär oxå, men aldrig sådana skällsord, aldrig riktat till någon, jag kan svära över en jävla sak som inte funkar som den ska, över en förbannad stress jag känner att prestera och hinna med saker jag vill... men aldrig till någon, aldrig "du är en jävla..."
Däremot har de en far som gladeligen svär åt allt och alla, medtrafikanter, tv-program, barnens lärare (!?!) ... Jag skulle kunna skylla mycket på honom, men just nu är barnen med mig sedan snart två veckor och jag ser ingen direkt förändring.

Igår brast mitt sinne... vi skulle åka och bada, det hände en liten olycka på vägen och 6åringen råkade köra på 8åringen med sin cykel. Det var en olyckshändelse, vilket 6åringen sa med en gång, ändå väljer 8åringen att bli arg, att jaga efter 6åringen med sin cyckel som blir rädd och börjar skrika och sedan flyger svordommarna mellan dem som pilar. Jag hinner ikapp dem och tar isär dem. Förklarar för 8åringen att det var en olyckshändelse, det var inte meningen, han behövde inte alls flyga på sin brorsa och ge igen... Då får jag hör att "jaha, jag bryr mig inte" från 8åringen. och när jag säger till honom att lugna sig och sluta bråka med lillebror (som vid det här laget oxå är väldigt arg och vill slåss) så kallar han mig för jävla idiot och bitchhora... En kvinna som gick förbi kunde inte hålla sig utan sa även hon att "sådär säger man verkligen inte till sin mamma"(vilket jag tyckte var skönt, att få lite hjälp och stöd) men som gjorde 8åringen ännu mer arg. Sedan gick han iväg till sjön med sin storebror och vi badade en stund allihopa. Jag fick långa blickar från 8åringen och jag bara tittade tillbaka, räckte ut en hand och försökte sprida lugn över situationen.

På vägen hem igen hade vi bestämt att kolla på en film tillsammans. Barnen hade för några dagar sedan fått en stor låda med diverse godis i från goda vänner. Nu bestämde jag att inte dela ut något godis förrän ordförrådet hos samtliga barn visat på förbättring,men att vi hade fruktsallad och glass och lite chips hemma till filmmys. Då tog det hus i h-vete igen... inget godis!! då kom 12åringen och la sig i oxå, hon var väldigt godissugen och jag var världens sämsta mamma och hon lovade att sluta svära (hur många gånger har jag inte hört den...) om hon bara fick godis idag. 8åringen svor åt mig igen, jävla hora... Jag blev helt förtvivlad och det brast för mig! "jag kan inte vara mamma när ni inte lyssnar på vad jag säger" "Ni kan sluta kalla mig för mamma helt och hållet och börja kalla mig för hora istället" usch jag vet inte vad för hemskheter jag vräkte ur mig. Jag var så arg! och nu är jag vaken klockan fyra på morgonen och ältar mitt vredesutbrott... Här vill jag att barnen ska bli lugna och trygga och så exploderar jag på det viset! Det känns inte bra! Jag mår inte bra! Usch så jag beter mig jag skäms, men det bara brast, jag orkar inte med att barnen ska nedvärdera mig oxå. Jag har just tagit mig ur ett 25år långt förhållande där jag först nu ser hur förringad, förminskad och omintetgjord jag har blivit. Det är tack vare att jag blev mamma till mina barn, och sedan oxå läste till sjuksköterska som jag har upprättat nån form av egen stolthet och känsla av att jag betyder något. Så kommer mina älskade barn och kallar mig för värdelös kärring och bitchhora... Jag vet inte hur jag ska tackla dem!! Jag försöker verkligen vara snäll och fin och lugn, men när jag tappar fattningen så tar det en stund innan jag kan behärska mig igen. Jag vill aldrig någonsin bli så arg igen och säga sådana vidrigheter till mina barn. När vi är hemma så kan jag skicka dem till sina rum, men när vi är ute på stan... De springer undan från mig och där står jag och bara skäms... Tänker ibland att vi får sluta gå ut bland folk för jag vet inte hur de kommer uppföra sig, samtidigt tänker jag att min blotta tanke på att det KANSKE kan bli stökigt skapar en oro som smittar av sig på barnen...
På facebook cirkuerar den där "om vi bygger starka barn behöver vi inte laga så många trasiga vuxna..." väldigt fint, men hur bygger jag starka barn när jag själv känner mig som en trasig vuxen???

Kram på er! Nu ska jag försöka sova lite igen...
/Alexandra
4 barns mor, 03, 06, 07 & 09
En tös, tre grabbar.
Barnaboken på mitt nattduksbord!
Alexandra
Inlägg: 185
Blev medlem: ons 06 apr 2005, 07:03
Ort: Öglunda
Kontakt:

Re: Min ilska och frustration...

Inlägg av Alexandra »

Ibland känns det bättre bara jag får skriva av mig. Har ni råd till mig så tar jag tacksamt emot. Det är svårt att vara ensam med hela ansvaret... Men! Jag vaknade vid åtta. Barnen ungefär samtidigt. Vi sa godmorgon och de satte sig i tvsoffan en stund. Min stora dotter hjälpte mig ställa fram frukost, sedan kom alla tre pojkar, utan protester och åt frukost!! Som jag har fått kämpa för bara denna lilla självklara rutin... Det känns som om barnen oxå upplevde att "the botten is nådd" lixom... Vi är alla medskyldiga till att få en bra stämning i familjen. Jag blev så glad! Det funkar! Jag har en plan, en struktur på hur vardagen ska se ut, jag har tappat bort den i allt bråk och skilsmässotrassel som har varit i vår. Barnen har fått på tok för fria tyglar, jag har inte orkat ge min energi till dem utan har nog prioriterat mitt jobb och min separation. Nu får jag lägga upp en ny plan, ta nya tag och skärpa mig, för barnens och min egen skull.
Att jag dessutom fick ett paket på posten idag (glömde hämta in den igår) från min bästa väninna med litet halsband som symboliserade mig och mina fyra barn samt ett brev fullt av uppmuntran och vackra ord... Ibland kommer sådana där gåvor som en skänk från ovan och jag väljer att ta det som en påminnelse, en kraftsamling och en nystart. Mina finaste ungar!! Det kommer bli bra för jag vill det! Vi har haft det jobbigt, och efterdyningarna efter separationen kommer komma, men förhoppningsvis med allt längre tid emellan. Kontakt med psykolog och socialsekreterare har jag redan.Jag antar att en trasig familj lagar man inte på ett par veckor... men min frustration över "misslyckanden" är så tärande på själen. Jag vill bara må bra nu...

God morgon!
4 barns mor, 03, 06, 07 & 09
En tös, tre grabbar.
Barnaboken på mitt nattduksbord!
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Min ilska och frustration...

Inlägg av TorsMamma »

Goddag!

Nu är ju jag tyvärr inte 4 barns mor. Så kan bara prata lite mera "hypotetiskt" om hur jag tänker. Men det händer att vi har både 2-3-4 barn här hemma och det slinker ut ett och annat.... :roll:

Mina tankar som följer:
1. Ha familjemöte! Alla har sina tilldelade arbetsuppgifter och skall genomföras annars händer INGENTING!
2. Svär man hemma (får de veckopeng?) får de böta i svärburken, 5 kr för varje svordom har vi här hemma haft! Detta inkluderar de vuxna också! Om inte får ni hitta ett annat "bötes sätt".
3. OM man måste tala ovårdat, skrika, bete sig, blir man hänvisad att göra detta på exempelvis toaletten. Den är ju liksom gjord för att ta hand om "skit och spyor" :roll:
4. Jag hörde en gång en mamma som sa följande till sina 3-4 barn: Idag vill jag åka till Åhlens och titta på lite saker till mig. Om ni kan följa med och sköta er, inte skrika, inte tjata, inte.... Så kommer vi gå till leksaksaffären och titta i den innan vi åker hem. Om ni inte klarar detta åker vi direkt hem!
Kort och gott, de åkte till Åhlens och lagom till dörrarna börjar barnen tjafsa och bråka. Hon vänder och åker hem.
Gör om samma sak nästa dag, då kommer de till rulltrappan, där börjar den minsta att småkrångla, men de större barnen hejdar honom och alla är glada och nöjda.
Så koncensus, jag är lite pro "gruppbestraffning" om jag skall vara ärlig. De stora kan hjälpa ta hand om de små, alla får ta konsekvensen att man inte samarbetar för allas bästa.
Så, ni cyklar till badet, 2 börjar bråka, ni vänder och åker hem igen. Och på toppen av det måste nog bilen tvättas, badrummet skuras m.m. Våga göra detta ett par gånger, det kommer bli värre innan det blir bättre. Men de fattar att nu är det slutsvurit. HOS ALLA!!

Ingen, jag menar verkligen ingen skall behöva höra de orden du just fått höra och hemma hos mig är absolut NOLL tolerans mot alla sådana ord och svordomar.
Min son som är 8 snart 9 har en allmänt tråkig/taskig attityd och jag säger OFTA som en upphakad skiva, HÄR ÄR VI TREVLIGA mot varandra! (Ja, han säger också "vem bryr sig") Kan man inte vara trevlig bland folk, får man tyvärr inte vara bland folk konstaterar jag sakligt och kall. Och säger kom tillbaka när du är trevlig igen! 8) :D
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Alexandra
Inlägg: 185
Blev medlem: ons 06 apr 2005, 07:03
Ort: Öglunda
Kontakt:

Re: Min ilska och frustration...

Inlägg av Alexandra »

Tack! Jag läser och begrundar dina ord. Helt rätt, det är ju så man ska göra!! Jag har tappat fotfästet under allt som varit men nu ska jag återta kontrollen. Att åka hem igen! Att jag inte tänkte på det!! Såklart jag skulle gjort :-) Och självklart ska jag oxå sluta svära! Svärningsburk har vi haft men eftersom pappan inte ville vara med på detta fick det inte riktigt någon effekt, likaså försökte jag med röda prickar på veckotavlan för varje svordom = mindre lördagsgodis... varpå barnens far med en gång satte dit en hel drös med röda prickar på sig, för hela veckan i förskott... :-( . Så det gick inte så bra hem heller... NU är jag ÄNTLIGEN fri att göra som jag vill!! Nu ska vi ha familjemöte! Tack för råd och uppmuntran.
Kram :-)
4 barns mor, 03, 06, 07 & 09
En tös, tre grabbar.
Barnaboken på mitt nattduksbord!
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Min ilska och frustration...

Inlägg av TorsMamma »

=D> :mrgreen: :thumbsup:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Skriv svar

Återgå till "Leva ensam med barn"