Ensam

Mötesforum för ensamstående föräldrar
Skriv svar
Christine och Hugo
Inlägg: 3
Blev medlem: sön 03 jan 2010, 11:55

Ensam

Inlägg av Christine och Hugo »

Hej!

Jag e 23 år å har nyligen separerat (ca 3 veckor sedan), e nu ensam med sonen som e ca 8 månader. Jag känner mej så misslyckad, ville inte bli ensam.
Allt e så nytt å skrämmande.
Jag älskar min sons pappa så mycket men han va svår att leva med. Han e en underbar man, men ibland kunde han bli riktigt elak. Kände tillslut att jag inte orkade mer å bad honom flytta. Ville inte att min son skulle växa upp bland bråk. Har ensamvårdnad och vet ej hur min sons kontakt med pappan kommer att se ut, pappan e ledsen å sårad över separationen å träffar inte sin son så ofta.
Jag trodde att jag skulle känna mej lättad, men jag känner bara sorg å saknad, känner besvikelse över att allt blev såhär.
Tänker mycket på om Hugo kommer att växa upp utan sin pappa å om han kommer att känna illska å besvikelse mot mej då.

Kommer det att bli/kännas bättre?

Har ni några råd att ge mej?

Mår verkligen skit just nu å det enda som håller mej uppe e min älskade underbara lille kille!

Mamma till underbara Hugo 090509
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Välkommen Christine!!!

För det första: du ÄR INTE ENSAM. Vi är många som är ensamma med våra fina små liv och det går att lyckas. Det första som hjälpte mig var rutiner. Vilken tid ska vi gå upp, när ska vi äta, diska osv osv. Det gav min lillfia trygghet. Det som ni behöver nu är att vänja er vid vardagen och få en stabilitet genom rutiner.

Det kanske kan hjälpa dig att släppa ut sorg när lillen sover, skriv och gråt. Börja med att skriva de orsaker som gjorde att du valt att bryta. Det kan vara respekt som inte gavs, ord som medvetet sårade, osv osv. Sen ska du skriva minst 15 saker du är tacksam över, från minsta lilla grej, sak eller så, till största.

Det är absolut inget fel i att vara ensam, det är en styrka om man är så himla miserabel med den andre personen. Om en relation skadar mer än gör nytta... då är man starkare ensam. Om relationen kostar mer än den ger... då är det dags att gå. Men försök nu att tänka på pojkens bästa när det gäller kontakten med pappan.

När det gäller pappan, så är det upp till honom att ha kontakt med barnet. Du kan inte göra det åt honom, för då kan det bli fel. Uppmuntra gärna men tjata inte.

ETT BARN ÄR LYCKLIGARE MED TVÅ GLADA SKILDA FÖRÄLDRAR ÄN MED TVÅ BRÅKANDE, OLYCKLIGA FÖRÄLDRAR SOM ÄR SAMBO.

Jag vill gärna veta hur det går. Sänder dig styrketankar och värme. Ventilera gärna dina tankar och känslor här, men tänk bara på att vara anonym.

KRAM

:heart:
:heart:
:heart:
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
Christine och Hugo
Inlägg: 3
Blev medlem: sön 03 jan 2010, 11:55

Tack

Inlägg av Christine och Hugo »

Tack för din fina svar.
Det fick mej att känna mej lite starkare... Känner mej starkare för varje dag, men har fortfarande kvar sorgen.
E fortfarande väldigt besviken, pappan vill inte träffa sin son. Han visar inget intresse, bara illska mot mej. Förstår inte hur man kan överge sitt barn på det sättet, men jag antar att män inte har samma band till sina barn som vi mammor. Jag e rädd att sonen inte ska känna igen sin pappa om han låter det gå för lång tid.
Hur ofta e det bästa för min 8 månaders att träffa sin pappa?
Vill försöka få ihop nåt "schema" på mötena, men just nu e det ju omöjligt. Då pappan inte gör annat än att tjurar, det går inte att prata med honom alls.

Kram
Mamma till underbara Hugo 090509
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Hej igen... innan du väljer något i denna situation så är det viktigt att du funderar igenom...vad blir konsekvenser och vad vill du ha för resultat. Om du frågar om pappan vill träffa sin son igen och igen och igen... så kanske det kan bli så att pappan använder sin son som medel för att såra dig tillbaka. Pappan känner sig avvisad och att han har misslyckats.

Jag tror att det kan vara bra med ett litet uppehåll där du funderar igenom allt. Sen så MÅSTE du vara lugn och konstruktiv när ni talar med varandra.

Du ska absolut inte tjata på pappan att träffa sin son, det går inte att tvinga fram. Du har helt rätt i att det bästa för sonen är att ha kontakt med sin pappa men det måste då vara på pappans initiativ och han måste vilja själv, annars kan det skada mer än göra nytta. Låt honom tjura lite, det är helt ok. Målet är ju att på sikt har en harmoniskt relation. Låt det ta sin tid ;)

Jag föreslår att du säger så här: Du har all rätt att känna dig ledsen och sviken men det var inte min avsikt, förlåt. Du är en människa med känslor precis som jag. Just nu är vi olika och vi får göra det bästa av det. Är det så att du vill träffa din son så uppskattar han och jag, att du föreslår tillfällen där det kan ske lugnt och sansat.

Hur ofta umgänget kan ske, det var jag inte. Om pappan vill träffa sin son och bli en del av hans liv, och ni inte kommer överens så rekommenderar jag att du/ni kontaktar kommunens familjerätt. De kommer att hjälpa er. Och ge dig stöd.

Allt kommer att bli bra... du börjar nog lita på dig själv en hel del, så keep up the good work!!

KRAM

:-({|= :heart: :-({|=
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
Christine och Hugo
Inlägg: 3
Blev medlem: sön 03 jan 2010, 11:55

Hjälp

Inlägg av Christine och Hugo »

Hej!
Nu har det gått ett tag å jag känner mej mycke bättre, har knappt några sorge känslor kvar efter separationen.
Men har nu fått ett nytt problem...
Pappan till min son vill ha deladvårdnad, å jag litar inte på honom så jag kommer inte att ge honom det frivilligt. Han har aldrig brytt sig om sin son å vill bara träffa honom en gång i månaden.
Har börjat inleda samarbetessamtal på fam.rätten, å ska ha vårat första gemensamma snart. Men jag vill inte gå, vill inte möta honom, vill inte prata med honom nu.
E jag dum när jag tänker så?
Vet ju att det e för barnets skull vi ska prata med varann, men jag anser att han e en olämplig far å vill hellst inte ha nåt med honom att göra.
Speciellt inte efter allt han gjort mot mej. (fys. å psyk.misshandel, hot, kränkning m.m)
Jag skulle behöva tips från andra som e i samma situation elle har varit i samma situation.
Mamma till underbara Hugo 090509
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Hej igen!!

Vad kul att höra att du mår bättre! Dessvärre har jag ingen direkt erfarenhet av att samtala på familjerätten men om det är så att du känner ordentligt motstånd inför ett möte så prata med handläggaren om det, du kanske inte behöver möta honom personligen? Hon eller han kanske kan medla på något vis? Var bara öppen och tydlig om hur du mår och känner inför pappa, det kanske kan hjälpa dig?

KRAM och styrka till dig!!!
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Hej igen!!

Vad kul att höra att du mår bättre! Dessvärre har jag ingen direkt erfarenhet av att samtala på familjerätten men om det är så att du känner ordentligt motstånd inför ett möte så prata med handläggaren om det, du kanske inte behöver möta honom personligen? Hon eller han kanske kan medla på något vis? Var bara öppen och tydlig om hur du mår och känner inför pappa, det kanske kan hjälpa dig?

KRAM och styrka till dig!!!
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

Hej :D

Skriv ner alla olämpliga saker han har gjort, hur mycket han har velat träffa barnet innan och hur er relation har sett ut. Så du lungt och sakligt kan räkna upp hans olämplighet, det är mitt bästa råd.

Tänkl oxå på att berätta om praktiska och ekonomiska saker, dvs har han hjälpt till med försörjningen. Har han kläder, tandborstar och barnutrustning hemma hos sig.
Allt du kan komma på.

Man kan ha en kontaktperson som sköter all kontakt. Även efter beslutet har tagits om vårdnaden.

Lycka till med allt!
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
Skriv svar

Återgå till "Leva ensam med barn"