Vad göra med min omöjliga 1åring?

Mötesforum för ensamstående föräldrar
Skriv svar
supermama
Inlägg: 3
Blev medlem: tor 18 jun 2009, 08:02
Kontakt:

Vad göra med min omöjliga 1åring?

Inlägg av supermama »

Hejsan! Det är så att min dotter har förvandlats till ett riktigt litet monster. Förr va hon alltid så glad och skrek aldrig, inte ens när hon va hungrig. Nu är hon 1år och vägrar sitta i vagnen, bilbarnstolen, matstolen, golvet osv. Det ända som duger är om jag går fram och tillbaka med henne i famnen. Står jag stilla så börjar hon skrika. Och det ör inte bara lite gnäll utan hon blir hysterisk och börjar flaxa, tårarna sprutar och hon blir aldeles hes av allt skrikande. Varje dag har vart så här i ca 2 veckor. Vissa dagar är lite bättre och andra som värst. Idag när vi va ute och gick kände jag mej som en riktig häxa. Folk går förbi och tittar på mej som om jag inte kan ta hand om mitt barn när hon sitter och gall skriker i vagnen. Men vad ska jag göra då? Jag tar upp henne med jämna mellanrum men hon väger ju lite så jag orkar inte bära henne hela tiden, och det ska jag väl inte behöva? Om jag ska få i henne mat så får jag antingen ha henne i famnen eller sitta i matstolen och titta på disneyfilm samtidigt, annars spottar hon bara ut och skriker. Vore väldigt tacksam för alla svar och råd. Jag är ensamstående på 100% Pappan träffar vi inte alls och jag har ingen familj eller släkt som kan avlasta mej. Jag har vänner men dom är fullt upptagna med sina egna barn. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar om hon fortsätter så här!
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Hej supermama!

Så här kan ni ju inte ha det. Små ettöringar ska njuta av livet och deras mammor likaså. :heart: Här kan vi hjälpa dig med massor av tänk och pepp. :D Men först...

Jag undrar lite över hur dagarna ser ut för dig och din lilla tjej? Sovtider, mattider, social delaktighet? Går hon på dagis?

Sover man för lite är inte orken stor. Äter man lite eller näringsfattigt - inte heller. Får man inte känna sig delaktig och viktig i familjens gemensamma jobb tillsammans blir livet mindre roligt. Kan du skriva lite om hur era dagar tillsammans ser ut vore det toppen så spånar vi ihop sedan!

Kram Jannika
supermama
Inlägg: 3
Blev medlem: tor 18 jun 2009, 08:02
Kontakt:

Hej Jannika

Inlägg av supermama »

Vanessa ska börja på dagis 12 augusti (inskolningen börjar då)
Vi brukar försöka vara ute mycket på dagarna, vilket kan bli lite jobbigt med tanke på att hon skriker i vagnen. Det kan bli en sväng på stan och sätta sej på ett cafe eller en långpromenad. Hon sover nästan aldrig på dagarna. Ibland kan hon somna i ca 20-40 minuter men mer än så blir det aldrig. Om det är dåligt väder och vi blir inne hela dagen sover hon oftast inte alls. Om jag försöker lägga henne hemma så får jag kämpa lääääänge och det lyckas inte alltid. Vad gäller mat tider så är det välling när hon vaknar mellan kl 5-6 sen är det smörgås (ibland lite youghurt) kl 08.00-08.30, Lunch kl 12.00, Mellis (frukt) kl 13.30, Middag kl 15.00, Mellis (frukt eller en smörgås) kl 16.30, Runt 17.30 badas det och kl 18.00 är det kvällsmat (gröt) Sen nattas hon och runt 18.30-19.00 sover hon. Hon vaknar igen för lite välling mellan 21-23.00 (är väldigt olika från dag till dag) Sen sover hon natten igenom.

Bör kanske tillägga att det hon får till lunch och middag är oftast 1års mat på burk. Har väldigt dålig fantasi när det gäller att laga mat till henne samt väldigt svårt med henne på armen hela dagarna. Själv äter jag bara på kvällarna nu för tiden. En stadig frukost, ett päron på dagen och stadig middag när hon somnat.
Sen äter jag såklart om vi är ute på cafe och då brukar hon alltid få smaka av min mat. Hon tycker om det mesta faktist.

Det jag känner mej mest orolig för i denna situation är nog att det känns som jag "räddar" henne från vagnen när hon blir ledsen/hysterisk och sen att hon är såååå mammig. Hade faktist 2 vänner över nyss som satt barnvakt medans hon sov så ja kunde ut och övningsköra lite (jag håller på att ta körkort) och när vi kom innanför dörren jag och min vän som jag kör med så hade Vanessa vart vaken i ca 5 minuter och var helt galen. Det tog över en halvtimma att få henne att somna om igen vilket i vanliga fall går på nån minut.

Usch hur ska man orka egentligen?
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Hej supermama och välkommen :lol:

Vad härligt med en ettåring och jag vet att det är tufft, jag var ensam med spädis i början av 90-talet och ibland idag undrar jag hur jag klarade det. Men det gick fin fint och den största delen av vårt liv var njutfullt. Vad jag gjorde var att ha två ute pass varje dag, då jag gjorde sånt som han tyckte var roligt, (han tykte inte det var skoj att sitta i en stol på ett café, eller gå på promenad i vagnen) vi utforskade världen tillsammans, var med nån kompis i sandlådan och ibland gick vi till öppna förskolan. Vissa dagar åkte vi till IKEA :shock: men var vi ute så var det oftast på hans villkor, men han var ju med vid handling i affären förståss. Inne jobbade vi tillsammans med det som skulle göras. Vi hade tur och umgicks med en vän till mig som också var ensam med en jämngammal son det var guld värt.

Jag tror hon behöver mera sömn, hon behöver sova 12 timmar på natten och under den tiden behöver lilla magen vila, utan påfyllning av välling, det kan hon. Hon behöver minst 1,5 timmes vila på dagen. Jag gissar att hon kommer att bli både piggare och gladare när hon får sova mera.

Har du Barnaboken? om inte så gå till biblioteket i morgon och låna den, den kommer att ge dig mycket insikter och tips och idéer på hur du kan göra er vardag lustfylld för er båda.

Kram Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Sköldis
Inlägg: 269
Blev medlem: ons 05 sep 2007, 20:35
Ort: Stockholm

Inlägg av Sköldis »

Hej supermama och välkommen hit

Jag tror att du skulle kunna hitta mycket kloka saker i Barnaboken, om du har möjlighet så köp eller låna.

I vilken ände tycker du själv att du vill börja med. Att lära din fina dotter sova, tycker jag kan vara klokt :wink:

Hör av dig igen
kram sköldis
Mamma till Alfred - April 07. Kur september 07.
Och nu även mamma till Majken född den 8 oktober 08. Vecka 40 plus 3 SM från start
Det blir bara roligare och roligare
supermama
Inlägg: 3
Blev medlem: tor 18 jun 2009, 08:02
Kontakt:

Tack

Inlägg av supermama »

Hejsan. Tack för alla svar!
Jo det är klart att hon behöver mer sömn, men det GÅR inte. Hon vägrar. Jag pratade med min BVC om det och hon säger att vissa barn behöver mer sömn än andra och Vanessa kanske inte behöver mer sömn än det hon får.

Kiki: Jag har en jämngammal vän som är ensamstående med en jämnårig tös och dom är verkligen bra kompisar så vi umgås mycket tillsammans och det är verkligen som du säger, guld värt. Vi brukar gå till öppna förskolan och då går det bra korta stunder att ha henne på golvet men annars ska de vara i min famn. Tror nästan att mina armar har blivigt 15cm längre av allt bärande, de känns så iallafall.

Jag har försökt att få henne att sluta äta välling på sen kvällarna men får hon inte välling så somnar hon inte. Hon kan vara vaken natten egenom. Man kan undra vad det är för ett litet stål barn jag har fått :)
Den här barnaboken låter väldigt intressant men då jag för tillfället går på soc då jag fick sparken när dom såg att jag var gravid så är inte ekonomin den bästa. Pappan till barnet stal mitt lånekort och lånade böcker som han aldrig lämnade tillbaka så där åkte jag på skulder upp till öronen så låna boken kan jag inte heller. *suck*

Usch jag vill bara kunna njuta av mammalivet men än så länge har de mesta senaste året gått åt helvete (ursäkta uttrycket) Men det är en annan historia!
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Oj vad jobbigt du har det :cry: MEN nu är du här och nu vänder det... :heart: jag lovar :lol:

Kolla i listan för diplomerade kurare om det finns nån som bor i närheten av dig så kan du säkert låna ett ex av någon.

Kanske kan du låna din mammas lånekort eller så kan du sitta på biblioteket och läsa, då behöver man inget låneklort :lol:

BVC brukar inte ha några konkreta råd till föräldrar, dom har berättat för mig att dom gått på kurs för att lära sig att inte ge råd :shock: Men vi här på AW-s forum vi kan sömn och vi kan hjälpa dig.

Du får maila eller PM-a mig om du vill.

Kram och godnatt
Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Hej igen Supermama!

Jamen då så. Då tror jag det är bäst att börja med sömnen för din lilla tösabit. Klart hon inte orkar med sig själv när hon sover för lite. En ettöring behöver 12 timmarsnatt och en rejäl middagsvila för att orka upptäcka världen och ha roligt resten av tiden.

PM:a mig din adress så skickar jag de böcker du behöver. :heart:

Kram Jannika
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Hej supermamma och välkommen hit!!
Du ska veta att du är inte ensam, hit kan du vända dig med allt mellan himmel och jord!

För att klara mig och få erfarna idéer så har jag läst Barnaboken. Igen och igen och man hittar alltid något nytt.

Min 13-månaders får alltid lite välling på kvällen innan hon ska sova en hel natt. Hon mår bra av det och tycker det är roligt att bjuda mig på en slurk, så det ingår i hennes sista timma, att vi leker ihop samtidigt som hon blir proppmätt. För oss fungerar det fint med välling.

Hon tycker inte heller alltid att det är skoj att sitta i vagnen men då får hon känna eller klämma på något nytt och det är så viktigt att hon känner sig delaktig samt att hon kan påverka vad som händer. Däremot så är det jag som har självklarhetsattityden. Den tycker jag att du ska börja odla. När du läser i Barnaboken så förklaras attityden bättre. Samt i Sova-Hela-Natten. Ta till dig det som du vill ;)

Det KAN vara så att din dotter är rastlös och frustrerad. Skulle min dotter visa sådana tendenser så sätter jag ner henne, det kan vara på ICA eller på IKEA, och så går jag efter henne en liten stund, så får hon känna och klämma på det som är intressant. Och tittar hon oförstående på något så visar jag henne vad det är eller säger namnet. Till exempel "penna" och så ritar jag på något. Sedan så ger jag henne pennan. Då brukar hon mest smaka på den men det gör ju inget. Sen försöker hon. Hon gör på sitt sätt och det är roligt för mig att följa hennes personlighet.

Jannika: du är en ängel som skickar böckerna ;)

Jag håller helt med att den bästa början är att hon får sin sömn. Ditt bästa verktyg är attityden.
Själv så gjorde jag en hel del fel men attityden styrde upp saker och ting. Tänk bara på att alla förändringar kräver sin tid av anpassning. Runt 3 dagar om du rätt attityd. När du har läst ordentligt och är bensäker på vad du gör i alla situationer så kommer det gå finfint, det är jag helt övertygad om. Du är en underbar mamma som letar efter problemlösningar och du kommer att hitta dem. Alla problem har lösningar och underbara Jannika kommer att skicka böckerna. We adore ya!!

Hör av dig snart och berätta hur det går!!

KRAM
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
Siobhan
Inlägg: 277
Blev medlem: mån 23 jul 2007, 10:45

Inlägg av Siobhan »

Hej,

Är också ensamstående till 100% med min dotter...och hua så jobbigt det känns ibland.

Reagerade lite på eran "utevistelse", dvs långpromenad eller sitta på cafe. När min dotter var 1 år var det inte en tanke på att det skulle fungera. Aldrig att hon skulle sitta i vagnen under en långpromenad eller sitta på ett cafe! Vi gick överhuvudtaget nästan aldrig in till stan. Nej det var stora utrymmen, lekplatser och parker som gällde. för vår del. Vintrarna var lite trista, men ibland följde mormor med och vi spelade badmington inomhus och tösen kunde krypa/springa omkring på de stora ytorna...och en badmingtonboll är inte så farligt hård så fick hon den på huvet var det inte så farligt.
Mamma till Lucia född 2007-01-19
Siobhan
Inlägg: 277
Blev medlem: mån 23 jul 2007, 10:45

Inlägg av Siobhan »

Kan tillägga att jag känner igen mig i dina känslor om att man tror att alla tittar på en och tror att man är en dålig mamma. Särskilt känslig tror jag man är om man är ensamstående. Jag drar mig verkligen för att vara bland folk med min dotter eftersom det känns som om alla tittar på mig och dömmer mig.
Mamma till Lucia född 2007-01-19
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Hej på er ;)

Jag är övertygad om alla känner så någon gång, särskilt om barnet skriker eller något liknande. Dock kan jag tydligt minnas att innan jag fick barn så la jag mer märke till det. Nu, idag, om jag hör ett barn och jag vet att det inte är mitt så är jag helt likgiltig. ALLA föräldrar vet om att barn har olika faser.

Det finns en episod som jag vill berätta om:
En tidig morgon så upptäckte jag till min fasa att min dotters feber låg på dryga 40,5 och paniken rusade i mig direkt. Jag ringde till barnakuten, som ligger 400 meter härifrån, läkaren där sa till mig att komma in OCH att inte klä på barnet ytterkläder alls. Tänk att det var snö och is ute, en KYLIG morgon. Sagt och gjort, jag satte lillan i vagnen och under promenaden som följde så blev jag extremt uttittad av allt och alla. Ett barn i en skit-vagn och utan ytterkläder, inte ens mössa! För varje passerande så sa jag högt: JA läkaren sa att jag fick absolut inte klä på dig. (Sa det runt 25 gånger...)

Sen dess struntar jag helt blankt i om folk bryr sig eller inte. Jag är vad jag är och är stolt över det. Alla våra underbara barn skriker, så är livet. Utomstående i affär eller vad det nu kan vara, får faktiskt acceptera det.

KRAM
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
Skriv svar

Återgå till "Leva ensam med barn"