hjälp!jag har tappat mig!

Mötesforum för ensamstående föräldrar
Skriv svar
Mamma S
Inlägg: 673
Blev medlem: tor 11 aug 2005, 10:34

hjälp!jag har tappat mig!

Inlägg av Mamma S »

Jag är visserligen inte ensam förälder, men min man reser oerhört mycket och är borta långa veckor i sträck och ofta. Jag började jobba 75%i höstas och sedan dess har mitt tålamod försämrats. i samma veva slutade jag hänga här dagligen vilket jag annars gjort i 3 år.

Jag har så kort stubin nu med barnen. :evil: Särskilt när maken är borta, jag får inte ihop vardagen då. sonen trotsar extra mkt när vi är ensamma. och jag kommer allt som oftast på mig själv med att hota för att få min vilja igenom. typ -"Om du inte slutar kasta sand på syster går vi hem" - om du inte slutar hälla vatten på golvet är det slutbadat" osv osv. Jag brukade vara mkt mer inovativ än så!! Idag fickhan dessutom enstor sticka i foten somvar mkt svår att få ut och gjorde ont. Sonen skrek och grät och jag kunde bara inte få honom att sitta still så jag kunde pilla ut den -" om inte jag får ta ut stickan så blir det infektion ochså måste vi ta bort foten" :shock: Herregud!! så får man ju inte säga!! :cry: Sonen blev helt förskräckt och det hjälpte inte ett dugg... :oops: Jag ångrade mig direkt och vi slutade pilla bort stickan och pratade lite istället.

Jag längtar tills de ska sova och njuter inte i fulla drag som jag gjorde innan.
Jag vill inte vara en sådan mor! Jag kämpar mednäbbar och klor och oftast gårdet. Men inte när jag är själv....

Några heta tips!?Hjälp, vad gör ni andra när ni är utarbetade och trötta.

Till saken hör att vi alltid har haft mkt social delaktighet och mycket glädje.Mitt största problemär min numera korta stubin och mitt förfäliga sätt att hitta dåliga lösningar på konflikter....

:cry: :cry: :cry: :cry:
3 fina...2005, 2007, 2010
Mamma S
Inlägg: 673
Blev medlem: tor 11 aug 2005, 10:34

Inlägg av Mamma S »

Inga råd eller tips än..Men den som väntar på ngt gott.... :)

Nåväl, jag försöker hitta en lösning själv så länge... Idag så lämnade jag barnen på dagis, var på väg till jobb och tänkte.- Nej,det här håller inte! Så jag ringde och sjuknmälde mig :oops: och tog tåget till skogen, satte mig under en gran med en kopp kaffe HELA dagen. DET hjälpte faktiskt på humöret. Kanske en väg att gå?? Lite mer egen tid??
3 fina...2005, 2007, 2010
Siobhan
Inlägg: 277
Blev medlem: mån 23 jul 2007, 10:45

Inlägg av Siobhan »

Känner igen mig lite...jag har perioder med kort stubin. Nu är min dotter mitt i trotsen också vilket inte riktigt hjälper särskilt mycket. Men att ha lite tid för sig själv kan nog vara lösningen. Visst social delaktighet i all ära...men ibland behöver man en "egen" dag. Jag brukar alltid ha min dotter med mig och delaktig när jag gör mitt hushållsarbete...men igår så tog morfar henne till lekplatsen och jag hade hela eftermiddagen till mig själv. Det kändes faktiskt riktigt riktigt skönt att kunna göra allt hemarbete själv för en gång skull! Samt sitta med en gigantisk kopp kaffe i soffan utan att bli studsad på.
Mamma till Lucia född 2007-01-19
My Precious
Inlägg: 170
Blev medlem: tis 21 okt 2008, 09:04

Inlägg av My Precious »

Kära Mamma S & välkommen hit ;)

Min dotter är 1 år och jag är helt ensamstående. Jag vet precis hur det är att känna att det är dags för en paus. Ibland så har jag en barnvakt, inte en vän eller någon släkting, utan en riktig barnvakt. Hon är fullkomligt pålitligt och har träffat och lärt känna min dotter sedan hon var 3 månader. Det är värt varje krona samt att jag tror att jag blir en bättre mamma då jag även får tid till mig själv. Alla behöver en paus ibland, oavsett om man är ensamstående eller inte.
Jag föreslår att du sätter in en annons och träffar några människor som har barnvana & samma syn på barnuppfostran som du. En person som du känner tilltro till. När man är utarbetad och trött, så är det dags för en PAUS! Din man som reser mycket, kanske kan sponsra till dig ;)

Stöttar dig helt i att du åkte till skogen och bara var för dig själv, smart idé! För att kunna ge mycket tid och energi till andra så måste du få egen påfyllning, så varför inte planera in något nytt? Som du kan se framemot ;)

KRAM & berätta hur det går!!

/My Precious
Mamma till coola Tara, 080520, prematurflicka (28 dagar tidig)
TUFFING SOM HUNNIT IKAPP SIG ORDENTLIGT
MarieH
Inlägg: 302
Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:36

Inlägg av MarieH »

Hej!
Jag är som du inte ensamstående, men maken har jobbat mycket och sent. Det här var inget problem så länge jag var hemma, men det tjorvade tills sig när jag började jobba igen. Jobbet tar ju en del tid från det man förut haft heltid på sig att göra.... :lol:

Känslan för mig blir ibland att jag inte är klar med jobbet när jag kommer hem - men jag kan inte stanna och jobba klart eftersom dagis väntar. Och jag är inte riktigt klar med hemlivet när jag måste gå och lägga mig för att kunna leverera på förväntad nivå på jobbet. Och utöver det har jag en skada som ibland bråkar till det för mig. Men, när det jag vill och det jag de facto hinner inte går ihop, och sömnen dessutom kanske blir lidande så blir stubinen kort.

Vi har inte löst det helt än, men diskuterar det mycket och jobbar på lösningar. Några saker som vi jobbar med är att få tillbaka strukturen i vardagen. Och jag har behov av att få landa när jag kommer från jobbet, men barnen har behov av att träffa mig - inte helt enkelt att lösa.

Men, några saker som funkat hittills:
- Musik!
Energisk musik, gärna på hög volym om det är mycket gnäll... Både ungarna och jag piggar på oss. Det går liksom inte att vara på dåligt humör om hjärnan får annat att tänka på.

- Egen, ledig tid.
Vi har varsin kväll i veckan där vi är helt lediga från barn och hushåll. När han reser är tanken att jag ska använda barnvakt. Här får jag jobba lite mer, för jag tar inte ledigt som folk. Jag sätter mig ofta med sådant som jag inte hunnit under veckan... Än så länge måste jag ge mig hemifrån för att undvika sådant. Fast jag vill hellre sitta hemma och scrappa eller så.

- Middagsvila.
Barnen går fyra dagar i veckan på dagis, och på de tre dagarna när vi är hemma så har vi middagsvila. 1 1/2 timme efter maten. Lilleman behöver fortfarande sova middag ofta, och stora tösen är på sitt rum och pysslar, läser, lyssnar på saga. Kanon! Även barnen behöver egen tid.

- Struktur och social delaktighet
Inget nytt för varken dig eller mig. Jag ser en jättestor skillnad när jag får till det, och framför allt när det inte funkar. Det svåra tycker jag är att bygga om strukturen nu när tidstillgången är så mycket mindre. Vad skall barnen göra, hur mycket tid skall man lägga på lek(platsen)... Vilka saker skall vi helt låta bli att göra - för det finns inte tid till allt, något måste strykas.

På den sista punkten lägger jag mest energi nu, för jag tror att det är här nyckeln finns. Men, för att orka få till förändringen här så behövs energi, och det får jag av de ovanstående punkterna. Jag tror att det gäller att bygga vardagen så att det finns naturliga andningshål, annars funkar det inte i längden.

Kram!
/Marie
Mamma till två underbara Barnabokstrimmade busungar födda 2004 resp. 2005.

Sporadisk närvaro pga rygg- & nackskada.
Skriv svar

Återgå till "Leva ensam med barn"