Standardmodellen. Ett kompendium, 0-2 månader

Här hamnar favoriter från samtliga forum till erinran, inspiration, nyskapande
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack :lol: Jag la till ett litet PS.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Topp! :D
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D KOMPLEMENT :heart:

Ur Barnaboken (2004; sid 84, 87 och 121-124) :

:arrow: SM för nyfödda, DAG:

1. Mat från ena bröstet, utan avbrott, ända tills lilla barnet bryter. Rap.
2. Mera mat från samma bröst, med tålmodigt trugande, ända tills lilla barnet omöjligtvis kan förmås äta mer.
3. Skötning.
4. Umgänge.
5. Påfyllning ur det andra bröstet, ända tills barnet bryter. Rap.
6. Insomningsslurk ur det andra bröstet, ända tills barnet bryter. Rap.

:arrow: SM för nyfödda, NATT:

1. Mat omedelbart, så fort den lilla piper.
2. Rap.
3. Snabbt blöjbyte utan tvättning (om det inte hänt större saker) och utan prat.
4. Påfyllning ur bröst nummer två.
5. Rap och somna om.

I Barnaboken introducerar jag den princip för matning som jag kallar Standardmodellen, och som är ryggraden i spädbarnsvården.

Jag har systematiserat det naturliga sättet att ge mat, som är att ge när barnet är hungrigt.

Det visar sig då att om ett mål - omfattande hela programmet med mat, mycket mat och mera mat, skötning, umgänge och påfyllning - får ta sin fulla tid, det vill säga så lång tid som barnet orkar och vill vara med, så rör det sig om en och en halv timme. Med en marginal på en kvart eller högst en halvtimme åt båda hållen.

Och efter det sover barnet i två och en halv timme. Också här med marginal. Somliga barn kan man å andra sidan ställa klockan efter, redan från början.

Helt nyfödda sover något mera och orkar inte vara uppe lika länge. De är utmattade efter födseln och första veckan hemma brukar vara fridfull. Barnet äter och sover, äter och sover. Du kanske håller målen korta - tjugo minuter, en halvtimme - och allt är frid och fröjd. Men sedan kommer i stället en nattklubb, snart och ofta nog, när barnet har vänt på dygnet.

Inför du Standardmodellen från början, med fyra eller fem stora mål per dag (beroende på att dygnet inte är riktigt i fas), får du relativt lugna nätter. Två korta nattmål om tjugo minuter vardera, under en månads tid, går att uthärda.

Som du ser är min metod ett mellanting mellan det gamla strikta fyratimmarsschemat och den konturlösa, osäkra egen-rytm-metoden. En och en halv timmes mål och två och en halv timmes sömn gör sammanlagt fyra timmar. Barnet äter alltså var fjärde timme - det vill säga varje mål, med allt vad det innebär, börjar var fjärde timme.

Börjar den lilla äta klockan tolv, är hon klar halv två, och nästa mål blir sedan klockan fyra.

Samtidigt ryms inom målet flera omgångar mat, två stora och ett (eller flera) mindre. Barnet stillar inte bara hungern utan lägger också upp en reserv att stå sig på till nästa gång. Och den sista lilla slurken gör sitt för välbefinnandet. Överlevnadsångesten lindras - inte bara i efterskott, så att säga, genom att hungern stillas, utan också förebyggande genom påfyllningen, reserven. På det kan barnet också sova gott.

Med Standardmodellen vinner du många fördelar:

* Du vet vad du ska göra. Du kan förutse vad som ska hända. Du kan utnyttja sömnperioderna, eftersom du vet på ett ungefär hur långa de blir.

* Du vet att lilla barnet får vad hon behöver. Du har grepp om situationen, och det ger dig en nyttig säkerhet.

* Den främsta fördelen av alla är ändå att du får ett lugnt, förnöjsamt barn. Och då är det bäddat för ömsesidig glädje, ömsesidig njutning och ett gott liv

:!: Standardmodellen beskriver en metod, inte ett slaviskt tidsschema.

Under smekmånaden är det hela tiden barnet som bestämmer. Den lilla ska ha mat så fort hon vaknar, det vill säga så fort hon börjar skrika, ögonblickligen. (Nyfödda vaknar ofta till utan att för den skull vara hungriga - då "säger" de ingenting och ska förstås inte tas upp.)

Följer så hela programmet med två omgångar mat, skötning, umgänge, påfyllning och insomningsslurk kommer den lilla att sova en lång sammanhängande period efter det. I regel är den om två och en halv timme.

Men den kan förstås också inskränka sig till två timmar, och den kan förlängas till tre. Eller fyra, rentav, någon gång. På samma sätt kan målet komma att förkortas, därför att den lilla är för trött. Skötningen kanske är trevlig nog men sedan kommer gråten, och av umgänget blir ingenting, den gången, utan du får gå direkt på påfyllningen. Kanske tar då hela målet bara en timme.

Du bör alltså ha för ögonen att det är barnet som bestämmer nu.

:arrow: Själv använder du dig bara av en modell för hur det hela ska gå till, så att den lilla nyföddas alla behov tillfredsställs vid varje mål :!:

Nätterna kan också variera:

Eftersom dygnet ser ut som det gör, med "fel" antal timmar för att det ska passa med fem stora mål och två små, måste somliga nätter rymma tre korta nattmål och dagarna bara fyra mål.

Det kan också räcka ibland med fyra stora mål och två nattmål.

Låt barnet bestämma och gör anteckningar, men fuska inte med de stora målen - sträva alltid efter att verkligen göra dem en och en halv timme långa! Annars rasar lätt hela bygget.

När smekmånaden är till ända, slopar du så det ena nattmålet, det som brukar infalla vid ettiden. Och då är regeln fem stora mål, undantaget fyra.

Andra månaden fortsätter ungefär likadant som den första. Det är nu en tydlig rytm brukar utkristallisera sig.

Och när den lilla är två månader gammal, "spikar" du ett schema efter den rytm som barnet initierat. Då blir det fyra stora mål och en nattslurk allra sist på kvällskulan.

:arrow: Sammanfattningsvis:

1. Fyra eller fem stora mål enligt hela programmet för Standardmodellen.
2. Två nattmål om cirka tjugo minuter enligt det nerbantande programmet.
3. Start i samma stund barnet börjar gråta.
4. Flexibilitet: det är barnet som bestämmer. Alltid helst sova färdigt mellan målen (men inte sova under dem) Ett nattmål mer någon gång, men aldrig mindre än fyra stora mål per dag.
5. Inte klockan i handen: än så länge är det den lilla nyfödda som är klockan.

Däremot är det roligt att ha klockan vid sidan om. Du kan anteckna vilka tider barnet väljer, hur dags hon vaknar, hur länge hon orkar vara uppe och när hon sedan slocknar, och sedan jämföra dag för dag (och natt för natt). Här låter sig hennes egen lilla rytm skönjas så småningom.

Det finns morgonpigga, kvällströtta, middagsssömniga små barn, barn som är utslagna på förmiddagen och håller igång på eftermiddagen, barn som envisas med att försöka göra natten till dag och som nästan omöjligtvis går att väcka på dagen... (För det senare lilla gänget är Standardmodellen ett suveränt recept för att vända på steken. Se "Sömnen".)

Dina anteckningar kan du sedan ha som bas när du gör upp det första schemat vid tvåmånadersgränsen.

Kanske ska det självklara slutligen sägas: utgå alltid från ett ett nyfött spädbarn som skriker behöver mat Mat, mycket mat, mera mat, ännu mera mat Mycket mer än du någonsin trodde skulle behövas. Man kan aldrig ge en nyfödd för mycket mat. Det kommer ut i endera änden.

:arrow: Hungern är en tills nu helt obekant, otäck känsla, som sätter den lilla människoungens främsta imperativ i skärande fokus: överlevnadsdriften. Det nyfödda barnet vet mycket väl att hon inte kan föda sig själv. Hon är utlämnad åt en ohygglig ovisshet, som fyller henne med ångest.

"Ska någon höra mitt skrik? Kommer i så fall denna någon att ge mig mat? Kommer jag i så fall att kunna överleva på det jag får?"

De frågorna besvarar du genom att:

* ta upp barnet ögonblickligen: "Jag hör ditt skrik";
* ge mat ögonblickligen: "Jag vet vad du behöver";
* ge så mycket mat barnet kan ta emot: "Ja, du kommer att överleva";
* ge en extra påfyllning efter skötningen och umgänget: "Du ser att det finns mer, du kan sova i lugn och ro."

När de två första månaderna gått, har du lindrat barnets överlevnadsångest i så hög grad att den lilla inte behöver skrika mycket mer överhuvudtaget.

För det är mot slutet av andra månaden du upprättar ett schema, och då tillkommer en femte punkt:

* du vet när barnet kommer att vakna och tar upp den lilla strax innan :!:

Med det säger du i handling: "Jag vet vad du behöver. Jag bevakar dina intressen. Din överlevnad är garanterad. Aldrig mer behöver du frukta för ditt liv! Du kan ägna dig åt att njuta av livet, utvecklas och växa."

När hungerskriken försvinner ur bilden, då lovar jag dig att det inte blir mycket skrikande kvar. Högst fem minuter sammanlagt under ett dygn för en tvåmånadersbaby :lol:

:heart:

* * * * *

Här vill jag lägga till några yttrerst tänkvärda rader från Lilltjejen, som den 24 augusti 2007 i en annan tråd, där man söker en sammanställning, belyst det kanske allra viktigaste i hela SM-konceptet:

:arrow: Är lite anti en sådan här sammanställning eftersom det lätt blir så mycket överkoncentration kring fakta. Barnen och själva förhållningssättet i BB glöms bort.

VARFÖR måste vi vara så detaljerade? Allt vi behöver veta (utom möjligen totala sovtider per dygn resp. per natt) finns ju redan "Standardmodellen - en sammanfattning" (den som Anna skrivit). Övrigt finns ju beskrivet bland verktygen. - -

Som jag redan skrivit så är jag rädd att själva förhållningssättet glöms bort. Standardmodellen beskriver ett förhållningssätt, ett sätt att tillse att barnen får mat och sömn.

Som exempel vill jag ta beskrivningen om nyfödd och tre veckors (barn) som finns beskriven punktvis.

MEN...

:arrow: Vad hände med SMEKMÅNADEN, att NJUTA av barnet, ge mat vid minsta pip (men enligt standardmodellen) etc. Med en sådan här uppställning är det lätt att genast börja söka fel. Mitt barn äter varje timme/sover fem timmar/orkar inte vara vaken mer än 45 min/äter fyra nattmål osv. Det är så lätt att man som förälder blir överkoncentrerad och börjar fundera på vilka FEL man gör eftersom det inte följer 'Manualen'. Då behövs också en felsökningsmanual.

:arrow: Jag vet att väldigt många gärna redan från början förväntar sig att allt ska följa ett slags schema och att allt ska gå som på räls - för nu har man ju en manual. Men där verkligheten inte överensstämmer med teorin, vilket leder till att man känner sig misslyckad förälder och deppar för att det är jobbigt och inte som det bör vara - enligt manualen. Och desperat kämpar för att komma rätt, när man egentligen bara ska NJUTA av sina barn, vara coola och lita på sig själv OCH följa standardmodellen - FÖRHÅLLNINGSSÄTTET.

:arrow: SNÄLLA - glöm INTE bort FÖRHÅLLNINGSSÄTTET och själva ANDAN i BB. Utan detta är en uppställning av detta slag intet värt. - -

:arrow: ... jag vill inte att fler ska överkoncentrera sig på fakta och glömma bort det bästa - ATT VARA FÖRÄLDER OCH NJUTA!

Kram på er!
_________________
Dipl. SHN-kurare!
Dotter juni 2004, Son december 2006

Tack, lilltjejen :heart:
Senast redigerad av annawahlgren den lör 25 aug 2007, 07:47, redigerad totalt 1 gånger.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
C
Inlägg: 8
Blev medlem: mån 25 jun 2007, 18:25

TILL ANNA WAHLGREN.....

Inlägg av C »

.....Läser om din standardmodell som du har hittat på. Bli otroligt förvånad om det du skriver??? Du skriver ner bla hur ofta ett barn SKA äta/ammas. Så som du beskriver hur det SKA gå till var hur man trodde att barnet skulle äta på 70-talet. Meo är det en otroligt förlegad modell. Så du menar att nyförlösta förtföderskor ska följa detta...SKRÄMMANDE! Jag respekterar att du har erfarenhet som mor o mormor men har du medicinsk utbildning?
Jag undrar i så fall vilken kurs, kurser du har gått?
Du påstår att kolik är bara något som ammande mödrar ger sina barn el att det är föräldrar som inte sköter sitt barn på rätt sätt. Återigen skrämmande att du inte har tagit reda på hur kroppen fungerar rent fysiologiskt.

Nu förväntar jag mig att du kan svar mig el att detta inlägg får stå kvar och att du vågar att möta kritik.
Mvh/Cissi
Nemita
Inlägg: 719
Blev medlem: fre 09 mar 2007, 22:50
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Nemita »

Hej Cissi!

Jag läser inte Annas text om standardmodellen på samma sätt som du. I motsats till det du uppfattat så hittar jag att modellen är just en modell som inte ska följa slaviskt, att man ska lyssna till barnets egen rytm och att man ska ge mat vid minsta pip från början (dvs nyförlösta förstföderskor ska inte ge mat på bestämda tider). När det gäller fri amning så har jag fått liknande instruktioner från BB, dvs att barnet ska få mat direkt, men att man så småningom ska sträva mot att det ska gå längre tid mellan målen, gärna 3-4 timmar. Som jag ser det finns det ingenting i Annas modell som motsäger detta. Att man på sjuttiotalet bestämde att det skulle gå EXAKT 4 timmar mellan målen är en helt annan sak, som jag ser det.

Jag tror att vi alla läser texter på olika sätt och fastnar på olika delar av innehållet. Det som står här på forumet är ju en förkortad version av det som står i Barnaboken och egentligen vore det bästa om du kunde läsa den längre versionen (och kanske mer än en gång, jag hittar iaf nya saker varje gång jag läser det). Jag tror att alla dina frågor specifikt om modellen får tydligast svar där.

Hälsningar
/Ewa
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Gäst

Inlägg av Gäst »

Med all respekt Cissi, vad mer exakt är det som är skrämmande?
Är det filosofin om att magen ska vara proppmätt, att barnet ska ha mat i första hand, i andra hand, och i tredje hand.

Är det ungänget, i mötet, där kärleken tillåts växa, är det denna del som skrämmer dig?

Är det att maten, lindrar eller rent eliminerar det man kallar kolik?

Är det skrämmande att sömnen antas bli si och så lång efter ett vakenpass med standardmodellens hela program?

Har du praktiserat modellen?, har du läst barnaboken? (du verkar inte vara påläst ens, när du dessutom kritiserar) För det du återger, står mig veterligen ingenstans varken här eller i boken. Och låter mer som en tolkning och rena felcitat.

Och kom för all del i håg att det inte är bara AW och modellen du kritiserar, utan du kritiserar oss andra, som följer modellen, och vi som påstår att den är till stor hjälp, och fungerar, och utformar en hanterlig vardag.

Vart har du själv förvärvat dina kunskaper. Som kommer in och dömer ut AW, modellen och de som praktiserar den.

Hur ska spädbarnsvård fungera enligt dig?
Varför kan jusst du sätta dig till doms över hur andra sköter barn? Vart någonstan har du tagit dig den rätten?
C
Inlägg: 8
Blev medlem: mån 25 jun 2007, 18:25

Till Sonica..

Inlägg av C »

Detta är ett debattforum där man bla kan ifrågasätta. Eller hur :roll: Det innebär bla att man kan ha olika åsikter :wink:
Jag har läst barnaboken och det jag funderar på hur någon som Anna kan hitta på orsaker till varför barnet mår si och så utan vetenskap bakom sig. Det är bara en fråga?
Du undrar över vad jag har för utbildning mm, och jag är vidareutbildad inom området för mer än 10 år sedan.

Fråga dig istället varför du blir så upprörd över frågor och funderingar inom detta område.
Jag skriver inget om att jag kritiserar de som nu prövar på dessa råd..eller...?
/Cissi :D
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej Cissi!

Nja, det här forumet heter "späda barn och små", men det finns en diskussionssida, kanske är det lämpligare att hålla till där med dina funderingar :?:

Jag har personligen använt mig av standardmodellen till fem av mina sex barn (den äldste fick tyvärr en tristare start, "kolikbarn" som han var...) och jag kan helt ärligt säga dig att utan den hade det INTE blivit sex barn :!:

Jag tycker personligen att erfarenhet väger högre än all utbildning som finns, speciellt vad gäller barn (och djur med, med det är en annan historia :wink: )! Vi är så många föräldrar, som använt oss av SM och som inte nog kan lovorda den, som ett förebyggande "verktyg" mot hunger, sömn, social delaktigehet och GLÄDJE med våra små barn!

Mitt försvarstal, inte för att det behövs, standardmodellen talar för sig själv, men jag kunde inte låta bli :lol:

/Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Gäst

Inlägg av Gäst »

Hej C och välkommen :D

Om man ska vara riktigt noga så är just det här forumet (Späda barn och små) inte ett debattforum, utan ett forum där man kan fråga om spädbarnsvård och få råd i just Barnabokens anda.

Diskuterar gör vi på Diskussionsforum (om ämnen som rör barn, barnavård mm). Kackelforum om det gäller alla andra ämnen som man vill diskutera, eller bara kackla om.

Personliga frågor till Anna, t ex om utbildning osv får hon svara på själv. Men om du undrar något specifikt om standardmodellen är vi många som kan svara dig. Vi är många som har varit hjälpta av att ha något att utgå ifrån, och som någon skrev här i en annan tråd, så finns det också tusentals varianter av standardmodellen. Ingen förälder gör precis likadant som en annan.

Så, fråga gärna om de delar av standardmodellen som du inte gillar eller har svårt för - hur vi som använt den resonerar och tänker. Om du vill veta :wink: .

:idea: Och starta gärna en ny tråd på Diskussionsforum - så får du säkert fler svar än här.

MVH JennyH
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

oj JennyH, där var vi visst ute samtidigt :wink:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Gäst

Inlägg av Gäst »

:lol: :wink:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, Nemita :heart: Tack, sonica :heart: Tack, miar 70 :heart: Tack, JennyH :heart: för kloka, sansade, för barnen kärleksfulla och för forumet konstruktiva svar i enlighet med dess ton och vision :!:

:D Välkommen är du, C eller Cissi som du skrev i Gastboken - ett inlägg jag tog bort på grund av den aggressiva tonen; så skulle du knappast ha kräkts i en "vanlig" Gästbok, där man ju skriver hälsningar och kanske tackar för en trevlig kväll... :lol: :lol: :lol:
C skrev:Detta är ett debattforum där man bla kan ifrågasätta. Eller hur :roll:
Svar nej; detta är inget debattforum. Det är däremot Diskussionsforum. Jag startar en tråd åt dig där, citerar dig och svarar dig.

:wink:

PS Och vet du - alltid när jag gapar om vad jag tycker INTE är bra och som INTE borde få förekomma, osv osv - lite som du, om du förstår - får jag alltid ofelbart frågan MEN VAD SKA MAN GÖRA I STÄLLET, DÅ :?:

Fundera på den :wink:

Ge gärna en alternativ, anti-Standardmodell, underbyggd med forskning och vetenskap givetvis, men framför allt bättre fungerande :wink: :D
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Om Standardmodellen (från Diskussionsforum):

Det var faktiskt redan i mitten av 1960-talet som revolten kom mot den ridiga 4-timmarsmodell, som tillämpats sedan 1930-talet på dekret från - som vanligt - USA, där bl a dr Benjamin Spock var sällsamt tongivande i flera decennier.

1970-talet med sina kollektiv, "spiken i pianot" (Skå-Gustav), palestinasjalar och studentrevolter gjorde uppror mot allt det "rigida". Ävensom familjen som institution, som samhällets grundbult.

Redan i mitten av 1960-talet lanserades s k fri uppfödning (också på dekret från USA) som kallades "feed-on-demand".

Ännu ifrågasattes dock inte nätterna; barnet skulle sova på natten, var meningen. Det behövde ju framför allt själva dekretgivarna, dvs karlarna (doktorerna, experterna) som måste jobba på dagarna och för vilka det länge än var självklart att hustrun / hemmafrun såg till att natten var lugn, för honom.

Mitt tredje barn föddes 1967. De första två var goda sovare spontant. Det tredje var det inte. Jag hade som alla andra anammat tanken på feed-on-demand, en idé som ju lät vettig, skonsam och naturlig.

Det var bara det att det inte fungerade. Barnet skrek som besatt. Snuttlivet, med bröstet vid varje pip och förvirring däremellan, blev en cirkus av närmast hysteri. Hon åt - och ville inte äta. Hon somnade - och ville inte sova. Hon skrek, kort sagt. Vad jag än gjorde blev det fel. Ungen var uppenbarligen inte nöjd. Det kunde vilken idiot som helst konstatera.

En dag fick jag NOG. Jag hade två barn sedan förut och visste att detta skrikande, detta missnöje, detta icke-ätande och icke-sovande annat än utmattat snuttvis inte gjorde någon människa glad, definitivt inte barnet, och inte härrörde från någon sorts naturlag. Det skulle inte vara så! Jag ville ha en lycklig liten unge som log mot mig och sina systrar och sin pappa och gick dagen (och natten) an med lugn och tillförsikt :!:

Jag fick nog och bestämde mig - som jag har beskrivit i Barnaboken - för att ge henne allt hon tålde med råge: tillräckligt med mat och mer, tillräckligt med vakentid och mer, tillräckligt med sömn och mer. "Jag tänker inte ge mig förrän DU gör det! Du ska vara NÖJD och det med råge!"

Så föddes Standardmodellen.

På mindre än två dygn skickade den all "fri uppfödning" dvs allt ansvarsläggande på barnet åt skogen, vad mig anbelangade. Och den gjorde det med den äran.

Alla barn behöver verkligen inte SM. Mina två första gjorde det inte. Men med de sex följande tillämpade jag den av bara farten, eftersom den tycktes fungera så utomordentligt väl som - just - Standardmodell :wink:

Barnen skötte resten, vilket bl a betydde tolvtimmarsnätter vid fyra månaders ålder, inte som förväntad prestation utan som tecken på ett gott, tryggt och säkert liv, där de njöt av sömnen precis som de njöt av allt annat.

Tredje barnet och Standardmodellen gav blixtblysning åt detta: små barn ska njutas - och njuta själva :heart:

Det är det hela.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Till Sonica..

Inlägg av annawahlgren »

C skrev: --- det jag funderar på hur någon som Anna kan hitta på orsaker till varför barnet mår si och så utan vetenskap bakom sig.
:D C / Cissi, det finns en tråd på Diskussionsforum där man efterlyser din vidare medverkan. ("Sign C / Cissi önskar debattera Standardmodellen.")

Välkommen dit :wink: :D

PS Får jag också fråga - vad betyder "vidareutbildad inom området" :?:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Skriv svar

Återgå till "Klistrade favorittrådar"