Nya påbud i spädbarnsvården. Ta i med hårdhandskarna!

Här hamnar favoriter från samtliga forum till erinran, inspiration, nyskapande
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Nya påbud i spädbarnsvården. Ta i med hårdhandskarna!

Inlägg av annawahlgren »

Nu stundar bistra tider för Amningshjälpen. Man ska nämligen inte alls amma på nätterna längre och definitivt inte i sängen :shock:

Bistra tider stundar också för Louise Hallin med sina "närmandefaser" (standardråd i TV: ha barnen i den ömma föräldrasängen) :shock:

Bistra tider stundar för gosedjursmammorna (AP). Barnen ska inte alls "tanka närhet" på nätterna :shock:

Och bistra tider stundar inte minst för bvc, som nu får en uppsättning nya "råd" att servera, vare sig man tror på dem eller inte :shock:

Eckerberg med "sin" femminutersmetod (lanserad i USA på 1940-talet) förblir däremot herre på täppan \:D/ och med råge. 5mm kommer att rekommenderas mer än någonsin, ja, KRÄVAS av föräldrarna :!:

[-o< Gud hjälpe de små barnen, säger jag bara [-o< :heart: :cry: [-o<

Två nya böcker har landat på barnavårdsmarknaden. Den ena heter "Somna själv" (övers. Ulla-Märta Westerstål, Ica Bokförlag, 122 sid; i Norge heter den Sova hela natten) av sjuksköterskan, barnhälsoexperten och högskoleläraren inom vårdutbildningen Nina Misvaer.

Misvaer inleder med att berätta om sin egen lilla knappt halvårsgamla dotter som fick ligga i gipsvagga respektive hållas gipsad från midjan till tårna i tre månader ("Det är otroligt hur anpassningsbara små barn är"). På sjukhuset hade lilla barnet vant sig vid att "vakna flera gånger varje natt och få mjölk av mig som tröst". Av en god vän, som arbetade som sjuksköterska på en spädbarnsavdelning, fick Misvaer rådet att "helt enkelt låta xx gråta för att hon skulle lära sig sova hela natten". Tanken kändes förskräcklig först, men "naturligtvis dröjde det bara tre dagar innan xx sov gott hela natten. Jag måste medge att detta gjorde mig lite irriterad i början, innan jag förmådde njuta av resultatet. Tänk att XX skulle få så rätt!"

De båda kollegerna utbildade sig senare till distriktssköterskor. "Ovanstående erfarenhet - och alla de familjer vi mötte i vårt arbete med barns sömn - gjorde att vi år 1985 tog fram en sömnbroschyr för föräldrar. Den har nu omarbetats flera gånger och används fortfarande på många barnavårdscentraler i Norge."

Här lägger Misvaer elegant över ansvaret, hela påhittet :| på kollegan XX (och det otrevliga jobbet på sin man: "Jag övernattade borta och min man tog ansvaret"). På samma sätt kan nu det svenska etablissemanget låta Misvaer, som representant för de norska kollegerna i barnavårdskartellen, stå frontfigur med "Somna själv" som givetvis omfamnar Sverige och Eckerberg:

:arrow: "I en studie utförd av den svenska barnläkaren Berndt Eckerberg deltog motiverade föräldrar till 95 barn med sömnsvårigheter i åldrarna 5 till 45 månader.
- Resultatet var att samtliga barn blev både tryggare och gladare" (sid 99).

Inget nytt i den "vetenskapen" :roll: Däremot i denna bulletin (sid 26):

:arrow: "Av säkerhetsskäl rekommenderar BVC i Sverige att spädbarn ska sova i egen säng från första början. Vissa forskare menar att detta minskar risken för plötslig spädbarnsdöd."

(Kan i sammanhanget inte förbigå den följande idiotförklaringen av föräldern / läsaren: "Barnvagnsdynan kan användas i korgar och vaggor, men i spjälsängen behövs en större madrass.")

Den andra boken är ett påkostat verk av Malou von Sivers och Göran Sjönell med titeln "Ditt barn. 0-8 år. Sjukdomar, stress och gränser" (Också Ica Bokförlag, 175 sid, tryckt i Kina). Malou skriver i sitt förord: "Jag träffade Göran Sjönell när han var husdoktor i TV4. Under mina sju år som programledare var jag samtidigt småbarnsmamma till två små söner och senare till en liten dotter. Varje vecka när Göran skulle medverka i programmet hade jag tusen frågor."

:?: Sivers (sid 37): "Om man nu väljer att ha sitt barn i sängen så kommer en dag när det är dags att flytta barnet till egen säng. Det blir ofta svårt och mycket gråt. Vilka råd ger du alla dessa osäkra föräldrar som har svårt att se sina barn så förtvivlade?"
:!: Sjönell: "Jag ger dem rådet att använda 'femminutersmetoden'. Den har fungerat på de flesta barn som jag har sett genom åren."

Doktor Sjönell (som är en genomtrevlig, charmerande person, råkar jag veta) stannar förstås inte där. Han skakar hand med Misvaer och Norge. Den förälder som är "minst blödig" bör att ta hand om "den där proceduren" medan den andra håller sig undan eller hemifrån "tills det fungerar". Och han dämpar blödigheten: "Många gånger är dessa barn ilskna över att inte få som de vill. Det menar jag inte är detsamma som att de är förtvivlade."

Och så kommer storsläggan (sid 135):

:arrow: "Många hålögda, sömnlösa föräldrar frågar: 'Hur gör man om barnen gråter på natten och inte vill ligga i sin egen säng och om man själv inte klarar av att ha dem i sin säng?'
- Då måste man träna barnen att sova i egen säng och gärna i eget rum. Det är viktigt att påpeka att det inte på något sätt är skadligt eller farligt för ett barn att redan när de kommer hem från BB flytta in och bo i eget rum under nätterna.
- Att barn som fått sova i föräldrarnas säng skulle ha en bättre start i livet än barn som sover i egen säng är en myt som snarast bör avskaffas."

von Sivers och Sjönell undviker - trots att boken till största delen handlar om sjukvård (och är mycket bra på det) - det obehagliga ämnet neuroleptika till späda barn. Det är undantaget som bekräftar regeln. Expertis som mellan pärmar beskriver och rekommenderar 5mm brukar nämligen säkert som amen i kyrkan i direkt anslutning redogöra för den medicinska såkallade behandling som finns att tillgå.

Här får Misvaer och Norge tala för saken, men man anar att dekret om försiktighet har utgått. Expertisen ska inte (längre) behöva stå med ansvaret. Ansvaret läggs elegant över på 1) föräldrarna, 2) barnet:

:arrow: "Vissa föräldrar lyckas inte få sitt barn att sova trots enorma insatser. Det kan vara speciella egenskaper hos barnet som gör att sömnen inte fungerar.
- I enstaka fall kan det vara aktuellt att prova läkemedel som Lergigan eller Theralen. De är receptbelagda och rekommenderas vanligen inte till barn som är yngre än två år."

Den brasklappen går att kringgå (sid 110-111): "Läkemedel kan exempelvis användas om barnet:
- är övertrött och har hamnat i en ond cirkel så att det aldrig sover ordentligt
- sover fel tid av dygnet och behöver komma in i rätt dygnsrytm
- har problem som påverkar föräldrarna så att de är helt utmattade".

Och sedan kommer reklamen (där neuroleptika som påverkar nervsystemet diskret trollas bort), följd av ännu en avslutande brasklapp:

:arrow: "Lergigan och Theralen är antihistaminer (allergimediciner) som förbättrar både insomningsförmågan och nattsömnen.
- Tanken med att ge barnet läkemedel är också att föräldrarna ska få energi nog att var konsekventa och upprätthålla de goda sovvanorna när kuren är avslutad.
- Vissa barn blir mer aktiva av medicinen i stället för sömniga, och då får man avbryta behandligen."

Vilket inte hindrar närmare instruktioner: "Om barnet har svårt att somna på kvällen ger man läkemedlet en halvtimme före läggdags. Är problemet att barnet vaknar på natten ger man medicinen när barnet lägger sig. Doseringen är beroende av barnets vikt och ålder."

Grundtesen i båda böckerna, vad gäller sömn, är att barnet inte VILL sova på nätterna. Antingen jäklas barnet och bedriver maktkamp, eller också begriper det inte bättre.

Misvaer (sid 97): "Barn vill gärna vara tillsammans med sina föräldrar dygnet runt och förstår inte att nattsömnen är viktig för både små och stora."

Sjönell (sid 27): "Barnet vill hela tiden ha uppmärksamhet, och det är en del av barnets viktiga utveckling. Men lika viktigt är att vänja barnet vid att det inte alltid kan få all uppmärksamhet, och det är också en del av förberelsen inför livet."

Det som har försvunnit fullständigt ur bilden är de tidigare gängse påståendena om att barn inte behöver så mycket sömn, att det är normalt och inte skadligt alls (tvärtom) att små barn inte sover på nätterna de första 2-3 åren, etc. Sömnen är viktig, och sömnbrist ställer till problem, heter det nu - även för barnet, om än mest för föräldrarna. Föräldrarna åläggs anvaret för sitt elände ("Somna själv", sid 10-14):

:arrow: "Sömnen är lika viktig för organismen som luft och vatten. Kroppen klarar sig faktiskt mycket längre utan mat än utan sömn. Sömnbrist ger inte bara dåligt humör utan också nedsatt koncentrationsförmåga och sämre minne. Längre perioder av sömnbrist kan leda till psykiska problem som ångest och vanföreställningar. En mycket gammal och välkänd tortyrmetod är att hindra offret från att sova.
- En del barn sover bra redan från början, och föräldrarna slipper nattvak, utom kanske de första månaderna. Andra barn verkar lida av medfödd lakansskräck. De protesterar alltid när det är läggdags och sover bara korta stunder i taget.
- Både normal utveckling och förändringar i omgivningen kan leda till sömnproblem. Det vanligaste orsaken är sannolikt föräldrarnas sätt att hantera barnets sovvanor."

von Sivers (sid 132): "Vi presenterar den kända och beprövade femminutersmetiden som har använts av föräldrar i många år och gett lyckade resultat. Lycka till!" Sjönell bygger under (sid 134-135):

"Barnet ska definitivt inte vara med och bestämma dygnsrytmen. Barnen behåller länge vanan att sova i den säng som de börjar sova i som späda. Det vill säga har föräldrarna valt att ha barnen i sin säng så stannar barnen i föräldrarnas säng många gånger fram till skolåldern, upp till 7-8 års ålder, men det finns också barn som gärna stannar kvar och sover i föräldrarnas säng upp emot 9-10 års ålder.
- Det är viktigt att komma ihåg detta när man beslutar sig för att ha en gemensam säng med sina barn. Har man tagit det beslutet kommer man att få leva med det i många år, för ska man bryta detta mönster mot barnets vilja krävs det ett mycket konsekvent 'avvänjningsprogram' som ofta ger konflikter, gråt och sömnproblem."

Och här blir det svårt för Amningshjälpen :shock: Liksom bvc får de nu stuva om i råden. Slut med nattamningen, som skulle öka mjölkproduktionen :shock: Slut med den välsignelsbringande hela-första-året-eller-mer-amningen :shock: Slut med amning överhuvudtaget, nästan :shock: :roll: "Ditt barn", Sjönell, sid 40:

:arrow: "Den forskning som finns talar för att om en kvinna kan amma och det fungerar så är det en fördel att amma tills barnet är 4 månader.
- Det finns däremot inget vetenskapligt stöd för att amning efter 6 månader skulle gynna barnet."

Misvaer med sin "Somna själv" tar inte upp amningen, men en mamma får med sin berättelse illustrera de nya dekreten (sid 61):

"Med tiden minskade hans intresse för bröstet, och jag bestämde mig för att sluta helt med amningen. Det gick utan problem.
- När jag tittar tillbaka ser jag att vi la grunden till sömnproblemen på ett tidigt stadium. Jag hade skuldkänslor för att xx hade fått en sådan tuff start i livet och var villig att serva honom dygnet runt."

Man får glädjas med Eckerberg som ordnat sig sådan fantastisk reklam för 5mm att den kommer att regna som flygblad från himlen / bvc :!: "Somna själv"; Misvaer utvecklar på sid 112-114:

"Barn är små vanemänniskor som ogillar förändringar. De skriker hjärtskärande av frustration och ilska därför att föräldrarna inte gör som de brukar. Inte, som man kan tro, av otrygghet.
- Att man går in i rummet och tittar till barnet med jämna mellanrum minskar inte protesterna, eftersom det är ständig närvaro och kontakt som barnet vill ha.
- Gjorda undersökningar visar faktiskt att det är de barn som bedöms vara tryggast som protesterar mest. Och riktigt viljestarka och envisa barn orkar protestera länge. En del kan till och med skrika så att de kräks.
- Visst är det svårt som förälder att bevittna sådana reaktioner, men ge inte upp för det och gå tillbaka till gamla (o)vanor. I så fall riskerar du att barnet blir ännu mer frustrerat och osäkert, eftersom det märker att 'om jag bara gråter tillräckligt länge får jag som jag vill - men hur länge är tillräckligt?'"

:!: Det gäller att ta i med hårdhandskarna :evil: Den där lilla intrigmakaren till unge ska minsann inte få som den "vill" :!:

Någon som hajar varför jag ser det som en direkt SKYMF när folk tror att det är jag som ligger bakom 5mm :?: :!:

:mrgreen: Men lugn, Eckerberg, Sjönell, Misvaer, hela svensk-norska barnavårdsetablissemanget - jag ska sopa banan med er bedrövliga femminutersmetod, som redan nu ligger i krampryckningar (därav den nytända marknadsföringen). Och det första som åker ut, när SHN International erövrar världen, är denna vämjeligt barnfientliga attityd, detta kränkande negativa förhållningssätt :!: Allihop ska ni få stå där med :^o Utom de små barnen O:) :heart:

Några lösryckta citat, avslutningsvis, som kan illustrera vad bvc nu får lära sig gäller:

* "Poängen är att /barnen/ måste lära sig somna om igen på egen hand utan att väcka föräldrarna."

* "Barnets sömnvanor grundläggs direkt efter förlossningen."

* "Att sova i föräldrarnas säng kan medföra ökad risk för plötslig spädbarnsdöd."

* "/Barn/ kan omöjligt förstå att det är först efter klockan sex eller sju på morgonen som de blir 'belönade' när de vaknar."

* "/Barn/ kan lära sig (och inte minst hålla fast vid) olämpliga sovvanor av den enkla orsaken att de alltid får föräldrarnas uppmärksamhet som belöning när de vägrar att sova på kvällen eller vaknar på natten. Troligtvis kan detta beteende från föräldrarnas sida bidra till att vissa barn utvecklar sömnproblem."

* "Amning på natten - - bidrog förmodligen till att xx vaknade extra tidigt för att få denna belöning."

* "Det första /föräldrarna/ bör göra är att diskutera igenom hur de tillsammans ska få /barnet/ att sova bättre. xx har lärt sig att bara hon är tillräckligt envis så vinner hon."

* "Det är viktigt att försöka förhindra att barnet använder mardrömmarna för att uppnå fördelar."

* "xx har till och med lärt sig att använda öronsmärtorna för att slippa sova ensam.
- I just det här fallet kan det bli aktuellt med sömnmedel för att bryta det problematiska sömnmönstret och ge föräldrarna den energi som behövs för att de ska orka vara konsekventa."

* "Många föräldrar blir uttröttade därför att de måste stiga upp ur sängen och gå in till barnet gång på gång. På så sätt bidrar föräldrarna till att befästa barnens sömnproblem. De belönar dem med kontakt när de vaknar på natten."

* "Gråten vid läggning och uppvaknande är oftare ett uttryck för ilska än för otrygghet på grund av utebliven tröst. Barnet protesterar mot att somna på egen hand. Och barn måste få vara arga utan att det automatiskt innebär att de får som de vill."

* "Om barnen får bestämma allt som har med sömn att göra därför att föräldrarna inte vågar sätta gränser blir det ofta konflikter."

* "/Sömnkuren/ bygger på principen om ignorering av barnet. Andra beteckningar som ofta används är femminutersmetoden, somna-själv-metoden, gråtkuren och Ferbers metod.
- De vanligaste behandlingsmetoderna när det gäller sömnproblem har varit sömnmedel och olika former av beteendeterapi som innebär att föräldrarna ändrar sitt sätt att bemöta barnet.
- I januari är 2000 publicerade den välkända tiskriften British Medical Journal en systematisk genomgång av ett antal vetenskapliga studier rörande behandling av sömnstörningar hos barn. Slutsatsen blev att det är beteendeterapi efter principen om ignorering som har den snabbaste och mest varaktiga effekten på sömnproblem."

* "BVC råder föräldrar att avbryta sömnkuren om de inte har sett någon förbättring på tre nätter."

* "Ta tillbaka natten!"

* "Genomsnittsbarnet (6-12 mån) sover från sju på kvällen till sju på morgonen och dessutom en och en halv timme från tio eller elva på förmiddagen samt kanske någon timme vid tretiden.
- Vissa barn anpassar sig automatiskt till detta, medan andra måste lära sig att sova hela natten utan att vakna för att få mat. Längre fram kan du läsa om tio månader gamla xx som inte ville ge sig utan strid."

* "Praktiskt taget alla spädbarn gråter, och mellan en och tre timmars gråt per dygn räknas som normalt."

* "Kolik är ett orostillstånd som kan definieras så här: gråt och oro hos friska barn yngre än tre månader som pågår i mer än tre timmar per dygn i mer än tre dagar per vecka i mer än tre veckor. Hur många spädbarn som får kolik är svårt att säga. Kanske är andelen så hög som tjugo procent.
- Tyvärr har forskarna ännu inte hittat någon entydig orsak till kolik. Tillståndet beror troligen på en kombination av olika faktorer. Flera teorier finns, som att barnet har mag- och tarmproblem eller ett outvecklat nervsystem, att barnet är 'besvärligt' eller att det finns störningar i kontakten mellan föräldrar och barn."

* "Sockervatten är det enda medel som har en vetenskapligt bevisad effekt på gråt och oro."

* "Många barn är beroende av napp för att kunna somna. Under ytliga sömnfaser kan de vakna igen därför att de har tappat nappen. De väcker då föräldrarna för att de ska leta reda på den.
- Efter det första levnadsåret minskar sugbehovet, och nappen kan lätt bli en dålig vana."

"Många barn i den här åldern (1 år) fortsätter med nappflaska, särskilt på natten, vilket lätt kan bli en dålig vana."

* "När barnet träffar andra barn på dagis eller hos dagmamma ökar risken för smitta.
- Sömnbrist påverkar immunförsvaret och gör barnet mer mottagligt för mer smitta - en typisk ond cirkel."

* "En femtedel av alla femåringar kissar på sig nattetid mer än två gånger per månad.
- Om barnet är torrt vissa nätter kan man göra ett noteringskort. Då kan man se om det finns något speciellt som kännetecknar de 'våta' nätterna.
- Barnet antecknar själv varje morgon om det är torrt i sängen (ritar en sol) eller vått (ritar ett regnmoln)."

* "I den här åldern (5-6 år) dominerar ofta problem som hänger samman med läggning och insomning.
- Ofta uppför /barnen/ sig allt mer exemplariskt när det närmar sig läggdags i hopp om att föräldrarna inte ska märka hur mycket klockan är."

:arrow: Magläget blir viktigt igen (dock ännu inte i sängen, lika lite som någon av böckerna törs andas om andningslarm). Föräldrar ska inte dra sig för att ta i med hårdhandskarna även vid "magövningarna":

* "Det är genom att övervinna sin frustration som man upplever lärandets glädje. Som en baby som inte gillar att ligga på mage på golvet utan gråter därför att det är tråkigt. Några månader senare är det just dessa magövningar som har lett till att barnet lärt sig krypa. Då är det viktigt med föräldrar som inte tar upp sitt barn så fort det gråter."

:idea: Om någon av våra utomstående läsare till äventyrs skulle undra vad som skiljer Sova hela natten-kuren, Barnaboken och den "AW-parenting" som genomsyrar denna hemsidas föräldraforum från det barnfientliga förhållningssätt i teori och praktik som Eckerberg et consortes hemfaller åt, kan jag sammanfatta det hela i all enkelhet:

:heart: Små barn ska njutas - och njuta själva :heart:
Senast redigerad av annawahlgren den mån 08 okt 2007, 00:03, redigerad totalt 3 gång.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Nancy

Inlägg av Nancy »

:( Får en ordentlig obehagskänsla i hela kroppen då jag läser din långa redogörelse. Tack för att du orkar sammanfatta (eländet) åt oss att läsa.

Min obehagskänsla kommer sig av att oavsett påbud om "fri mat och sömn" eller nu dessa "hårda tag" så är det tusentals och åter tusentals vilsna föräldrar som går på idéerna och på vägen tappar sig själva och sin relation till barnet.

Någonstans i varsin extrema ände möts amningsfanatiker och hårdhandskeivrare i samma sak: skuld åt den som inte orkar/lyckas. Skuld åt föräldern och skuld åt barnet. Lika sorgligt vilket som :cry:
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Oj :shock:
Ja, vad ska man säga...

Min allra fastaste övertygelse är att vi kommer att få mängder av nya medlemmar på forumet när folk helt plötsligt får höra från bvc att barnen SKA sova på nätterna! Snacka omtvärvändning!
Jag tror också att om några år är det shn som är vad bvc ska råda om! Ringarna på vattnet sprider sig väldigt fort, och det kan inte barnläkare eller psykologer blunda för i all evighet...
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Nancy

Inlägg av Nancy »

miar70 skrev:Jag tror också att om några år är det shn som är vad bvc ska råda om! Ringarna på vattnet sprider sig väldigt fort, och det kan inte barnläkare eller psykologer blunda för i all evighet...
[-o< Hoppas på samma som du :heart:
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

:?

/Fjällmor
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

[-o< Ja jag hoppas också att detta kommer att göra SHN, BB, AW, SM och hela balletten mera åtråvärd! [-o<

:oops: :-$ Men, jag tror tyvärr också att det kommer att ge ett uppsving för AP med... Det är ju så att två extrimiteter möter ju gärna varandra... :cry: :-#
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

Vad är det med denna Eckerberg och hans metod som männsikor lockas av :?:
Har folk helt tappat förmågan att förstå att detta är en grym metod :?:
Hur kan man svälja med hull och hår allt som mvc, bvc, och socialstyrelsen rekomenderar :roll:

Varför kan man bara inte börja utgå i från sig själv när det gäller Barnavård?
Att barn är likadana som vi stora männsikor, fast i mindre format :?:

Vi människor behöver sova, men vi vill inte känna oss lämnade i all våran ledsamhet. Vi vill vara trygga om natten. Det vill alla männsikor även de små.
Vi vill inte heller ligga och kramas nätterna igenom,och varför inte det :?: Jo för att då får vi ju ine sova gott om nätterna.
Varför kan man inte åtminstone utgå från en vanlig simpel männsika när det är människor man ska ta om hand :?:

Jag är så evinnerligt trött på att höra om detta med närmandefaser, vad är det egentligen :?: Att knyta sin existens till någon annans kropp,
oh my good, varför, varför skulle en MÄNNISKA vilja det.
När man är otrygg och lider av allsköns ångest, vill man ju bara ha stabilitet, trygghet, och kanske någon gång emellan åt lockas till skratt och en aoch annan kram, men man vill ju inte kramas i hjäl för det.
Varför skulle en stor eller liten männsika, vilja oroas ännu mer, genom att vara totalt bunden till en annan männsikas kropp :?:

Kan inte mammor och pappor få överta makten om hur man sköter sina barn.
Är det inte dags att bara lyssna till ett sunt förnuft om allmän mänskliga behov :?:
Har vi föräldrar liksom tappat bort att kunna urskila en bra metod från en dålig.
Hur kan man lyssna så till samhället och dess representanter, att man tillsist ge barn sömnmedicin.

Varför är det inte självklart att barn är MÄNNISKOR :?:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

miar70 skrev:...när folk helt plötsligt får höra från bvc att barnen SKA sova på nätterna! Snacka om tvärvändning!
:D Tvärvändning var ordet. Nu får en miljon broschyrer skrivas om igen. Statens Folkhälsoinstitut har länge simmat lugnt i sin 6:e reviderade upplaga av "Lättare att amma" (2000):

:arrow: "De flesta barn vill ha mjölk på natten, ofta flera gånger, särskilt i början. Många mammor fortsätter också att amma på nätterna under hela amningstiden. För att mjölkproduktionen ska stimuleras jämnt över dygnet är det viktigt att amma även under natten.
- Hur ofta barnet vill äta är individuellt. En del vaknar flera gånger per natt, andra sover långa stunder. Tycker du att det är tröttsamt att amma under nätterna kan det underlätta att sova på dagarna när barnet sover. Ha barnet sovande nära dig antingen i samma säng eller i egen säng strax intill för att underlätta vid amningen."

Nu kommer det att låta så här:

:arrow: "Den gamla metoden var amning var fjärde timme. Det betyder att tarmarna får vila, bröstkörtlarna får vila och det hinner rinna till mjölk så att barnet blir mätt.
- De senaste årens råd från amningsexperter är att amma barnet när det vill. Det kan betyda att kvinnor ammar sina barn varannan timme dygnet runt. Jag har sett mammor som är nära sammanbrott, de gråter av utmattning och förtvivlan därför att de fått rådet att amma hela tiden dygnet runt. Jag kan ju bara konstatera att en sådan mamma som är så utmattad inte fungerar.
- En mamma eller pappa som aldrig får någon ordentlig nattsömn är ofta inte någon bra förälder under dagtid.
- Det är föräldrarna som måste lära barnen att sova på natten, det är inte medfött.
- Det viktiga med nattsömnen är att såväl barn som föräldrar sover lugnt, gott och tryggt hela natten. Det är inte bra om om barnet ligger i föräldrarnas säng och föräldrarna har svårt för att sova."

Ur "Ditt barn". Göran Sjönell har varit BVC-läkare i 30 år. Han går knappast emot etablissemanget. Han ger det snarare röst. Och den rösten kommer att låta annorlunda i morgon än igår - på vartenda bvc :shock:

Och ingen behöver stå till svars för kovändningen, ingen behöver förklara den, ingen behöver be om ursäkt och medge: "Hoppsan, vi sa visst alldeles fel, sorry om det ställde till problem för dig, stackars vrak till mamma, men ytterst är det ju ändå du som har ansvaret. Ta nu och gör så här i stället, så blir allting bra, ska du se. Du kan alltid söka hjälp hos oss."

#-o #-o #-o
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Lovis
Inlägg: 424
Blev medlem: ons 19 okt 2005, 12:16
Ort: Borås

Inlägg av Lovis »

:( Jag blir alldeles nedstämd av att läsa det här. Hur ska det gå för alla de små?
Ge inte upp Anna! Vi andra måste också hjälpa till så gott vi kan!

När jag fick mitt första barn så hade jag svårt för att stå upp för min åsikt om AW och standardmodell och hela faderullen. Jag var för mesig helt enkelt. Att säga att man kör "Anna Wahlgren-metoden" med darr på rösten får alla (vars barn har sömnproblem) att gå igång: "Såg när hon buffade - rena barnmisshandlen", magläge - hur kan man öht tänka tanken", "det funkar nog inte på alla barn" o.s.v.
Jag tänkte då ibland att jag kanske faktiskt hade fått ett väldigt lugnt barn och hade TUR (den berömda..). Vänta du bara.... :twisted:
Med barn nummer 2 som är en riktig liten vilde ser jag ju så självklart att det inte spelar någon som helst roll (vilket jag ju eg. visste) vilken "sorts" barn man har. DET har gett mig sådant självförtroende! Numer så talar jag SJÄLVSÄKERT om att jag kör på AW-filosofin! Med stadig stämma och två barn så blir folk faktiskt intresserade!! Om inte intresserade så iaf respektfulla.
Ja, nu blev det kanske lite "off topic" (fast ändå inte) men jag vill gärna påverka er som inte riktigt vågar tala om AW högt att ändå göra det.
Speciellt efter Annas inlägg om de nya rekommendationerna.
(Usch, det låter som om att jag slår mig för bröstet, det är verkligen inte meningen :oops: )
---------------------------------------------------------------------

Mor till två små tjejer födda -05 och -07. De är båda Barnaboksbarn.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

Lovis skrev: Med barn nummer 2 som är en riktig liten vilde ser jag ju så självklart att det inte spelar någon som helst roll (vilket jag ju eg. visste) vilken "sorts" barn man har. DET har gett mig sådant självförtroende! Numer så talar jag SJÄLVSÄKERT om att jag kör på AW-filosofin!
:D Tack :lol: Och vad skönt :heart: Och vad rätt :heart:

:!: Skriver just som bäst om Sova hela natten-boken. Inte för att den förra, första, var "dålig" - uppenbarligen fungerar den alldeles utmärkt; den är en bestseller :wink: :lol: - utan för att den ska ges ut internationellt, och jag lär mig ju fortlöpande saker, som jag vill förmedla. För några fler bearbetningar blir det inte. Den ska vara lika "definitiv" som Barnaboken, dvs utgå från barnet och det universellt mänskliga. Till det behövs utarbetade teorier - på temat alla ska kunna förstå VARFÖR, både varför barnet vaknar hela tiden och varför SHN fungerar så strålande... :lol: :!: :lol:

Här är kapitlet om Lugnet... :-({|= Feedback mottages gärna :wink:

Kära Lone, som på eget bevåg (och med strålande resultat) översatt Barnaboken till tyska, översätter nu nya internationella SHN kapitel för kapitel, och i Italien har jag en outstanding dotter, som ska översätta den till italienska.

:lol: :lol: :lol:

:arrow: II. Sova hela natten-kuren: Lugn, säkerhet, njutning!

Om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, blir det tre delmål, som du arbetar dig fram emot.

Det första är att ge ditt lilla barn lugn.

Det andra är ge ditt lilla barn säkerhet.

Det tredje och sista är att ge ditt lilla barn den njutning över den goda sömnen, som hon eller han förhoppningsvis kommer att bära med sig hela livet.

Det första delmålet, lugnet, kommer du att uppnå inom fyra dygn från det du startar kuren.

Det andra delmålet, säkerheten, uppnår du under uppföljningsveckan.

Och när du lyckats förmedla både lugnet och säkerheten till ditt barn, så att ingen av er någonsin ifrågasätter vare sig det ena eller det andra, kommer njutningen som ett brev på posten under den eller de följande veckorna. Då är du i mål. Då har du genomfört Sova hela natten-kuren.

Och då får hela familjen ett nytt liv. Då, om inte förr, kommer du att förstå – och helhjärtat instämma i! – det jag ständigt förespråkar:

Små barn ska njutas, och njuta själva!



1. Lugnet

Det lilla barnet ska lugnas där det ligger. I verktygslådan i ett följande kapitel finner du noggrant beskrivet hur man gör för att lugna ett litet barn som skriker.

Ord räcker inte, som du säkert redan har konstaterat. Det ska handgripligheter till. Verktygen är fysiska. Vi har redan berört dem en smula: vagning, buffning, solfjäder… De syftar alla till att a) få skrikandet att upphöra, b) få lilla barnet mjukt och avslappnat i kroppen.

Det är inte lätt att somna om man skriker eller gråter. Det är närmast omöjligt. Inte heller är det lätt att somna om man är spänd som en stålfjäder i kroppen. Lugnet, såväl det psykiska som det fysiska, är förutsättningen för varje människa, stor som liten, att kunna somna skönt - och också för att kunna somna om, när man vaknat till under natten, vilket alla människor gör då och då (även om man inte alltid minns det efteråt).

Motsatsen till lugn är oro.

Barnets grundtillstånd, kan man säga, är oro för livhanken. Alla små barn, som drivits ut ur livmodern sedan såväl närings- som syretillförsel strypts, föds ur dödens käftar med överlevnadsångest i bagaget. Denna överlevnadsångest måste lindras, ögonblickligen och fortlöpande. Instinktivt vet alla människor att små barn som skriker behöver mat först och främst. Det är först på mätt mage övrigt välbefinnande är möjligt. Vilket ju också brukar gälla oss vuxna.

Man kan aldrig ge en nyfödd för mycket mat. Det kommer ut i endera änden.

En mätt mage lindrar överlevnadsångesten i högsta grad, men den utplånar den inte. Hur mätt lilla magen än är, förblir man som litet spädbarn hjälplös och utsatt, ur stånd att överleva på egen hand. Faller man till marken, kan man inte ens gå därifrån. Svälter man inte ihjäl på sin mätta mage så fryser man ihjäl – eller också kommer de vilda djuren och tar en.

Om detta är alla små barn instinktivt medvetna från första stund, och det är därför de omedelbart blir nervösa av ett alltför varligt handlag. Trots att de bevisligen aldrig har fallit, är de livrädda – bokstavligen – för att falla, som de ”tror”, till marken, där det är ute med dem.

Verktygen i Sova hela natten-kuren är rejält handfasta. När du tillämpar dem, kommer du inte att smeka barnet över huvudet, magen eller ryggen, klappa tröstande på lilla kinden eller försiktigt plocka upp barnet för att mer eller mindre uppgivet bära omkring på henne eller honom i din oroliga famn. Du kommer att handskas med ditt lilla barn med mycket stadiga tag. Du kommer att kunna lugna barnet, i stället för att ytterligare oroa det, och du kommer att förbluffas över hur effektiva verktygen är.

Nu förstår du varför.

Detta lugn måste emellertid förmedlas omedelbart. Därför kan du inte räkna med att sova själv de första två nätterna av Sova hela natten-kuren. Du måste vara oförtrutet beredd att ingripa genast.

Under de tredje och fjärde nätterna kommer du att kunna slumra till då och då, kanske flera timmar i sträck – men du måste fortfarande hålla full beredskap med öronen på skaft.

Som du kommer att se i Verktygslådan, och som du redan har förstått av de föräldrarapporter jag citerat, har den såkallade ramsan en stor, närmast magisk betydelse. Den består av en rytmisk godnattramsa som upprepas fyra gånger i sträck, ungefär som ett (lite mer utarbetat) fyrfaldigt leve. Det är med denna ramsa du kommer att runda av och avsluta alla dina fysiska ingripanden under kuren.

Under andra natten kommer ramsan att ta över mer och mer, det vill säga du börjar någon gång med att ge den först, när barnet vaknar, i stället för att genast störta in. Du ger - när du börjar kunna höra att det är läge - ditt lilla barn chansen att somna om själv, utan ditt fysiska ingripande.

Sannolikt får du uppleva redan mot slutet av andra natten hur barnet ”svarar” på din ramsa och inte behöver mer. Då har du uppnått en kontakt med barnet som du kanske aldrig upplevt förut. Kommunikation pågår – dialog! Då fylls du av en omvittnat euforisk känsla. Och den är skön för ett sargat föräldrahjärta.

(Nappen, den eventuella, har du då tagit bort redan första natten, så att ömsesidig kommunikation blir möjlig. Barnet glömmer nappen på en natt.)


Att ge ett litet barn lugn är inga svåra saker. Verktygen i Sova hela natten-kuren är så effektiva, att du kommer att förundras över hur lätt det går. (Utom allra första gången, då barnet naturligtvis undrar vad i fridens namn det är som pågår och om du verkligen vet vad du gör?! Svaret kan ta dig vad som helst mellan 20 och 45 minuter att ge betryggande nog – men bara denna enda första gång.)

Förutsättningen för att du ska kunna förmedla lugn till ett litet barn, som av ena eller andra anledningen är upprört, är förstås att ditt eget lugn är orubbligt.

Och det har det knappast varit hittills – i så fall stod du inte här med min bok i handen.

Människan är utrustad med en stark beskyddarinstinkt. Den omfattar inte bara den egna avkomman. Spädbarnsskrik är det ljud som berör mest alla kategorier. Inte ens en barnlös, manlig karriärist, som hastar förbi i sin kritstreckskostym med portföljen i högsta hugg på väg till ett superviktigt möte, kan undgå att reagera på spädbarnsskrik. Och han reagerar med just oro. Han kanske inte stannar upp, för det hinner han inte, men han kastar oroliga blickar omkring sig. Var är mamman? Varför är det ingen som gör något? Är ungen alldeles ensam i världen?

Spädbarnsskrik väcker omedelbart vår beskyddarinstinkt till liv. Vi vet alla, precis som det nyfödda barnet, att det är ute med små människobarn om de faller till marken, bildligt eller bokstavligt talat. Vargen tar dem. Spädbarnen skriker i överlevnadsångest, och överlevnadsdriften är den starkaste vi har. Utan den skulle människosläktet ha dött ut för länge sedan. I stället lade vi under oss jorden, och det gjorde vi inte genom att överge varandra - särskilt inte de små barnen, de som skulle föra släktet vidare.

Oron för livhanken finns där hos oss alla, mer eller mindre latent. Med ett litet barn går föräldraansvaret för barnets väl och ve hand i hand med beskyddarinstinkten, vars bränsle – naturligt nog – är just oron. Därför är det lättare sagt än gjort att efterleva det jag nyss sa till dig: Förutsättningen för att du ska kunna lugna ditt lilla barn är att ditt eget lugn är orubbligt.

Grips du någon gång själv av oro för att den arketypiska vargen ska komma och ta dig, vet du vad som möjligen hjälper att sätta emot: sunda förnuftet, det du tillskansat dig genom livet, självkännedom, kunskap, egna och andras erfarenheter med mera.

Samtal med familj och vänner hoppas du ska hjälpa – men bara om de inte ytterligare spär på din oro. Nej, det här kommer du aldrig att klara, är inte vad du vill höra. Det är lika bra att du ger upp, för du har inte en chans!

Det du vill ha är deras uppmuntran och medmänskliga respekt, även om de kanske inte begriper vad som är så förfärligt med din – ja, överlevnadsångest. Du vill ha deras lugnande perspektiv på saker och ting. Enkla ord, burna av övertygelse, som: det här kommer att ordna sig, du klarar det här, du är inte ensam i världen, allting kommer att bli bra, du KAN! är vad du vill höra. De orden kan du också ta till dig, om du bara känner dig förstådd, på djupet förstådd; inte överkörd med hurtiga klyschor eller bortviftad med likgiltighet.

De vänner du knappast skulle söka dig till för att anförtro dina tillsynes oöverstigliga bekymmer är de som själva badar i ångest. En blind är inte bra på att leda en blind. Du skulle gå till någon du hade förtroende för, någon du såg som stark, klok, erfaren och kunnig. Och här talar vi naturligtvis inte alls ”bara” personliga problem. I din yrkesverksamhet väljer du också noga ut vem eller vad som möjligen kan hjälpa dig. Står du på konkursens rand är det inte en annan misslyckad företagare du behöver.

Betänker du detta, förstår du att ditt lilla barn, vars överlevnadsångest du hittills inte kunnat lägga till ro, måste få erfara ditt eget, orubbliga lugn för att själv kunna känna lugn.

Och du förstår varför små barn, som skriker hysteriskt, blir lugna hos vissa människor men inte hos andra (i regel de oroliga föräldrarna). Du förstår också hur jag med min kur personligen har kunnat hjälpa hundratals och åter hundratals barn genom åren – en för dem vilt främmande människa i ett vilt främmande hus i ett vilt främmande rum; inte sällan har barnen dessutom befunnit sig mitt i den såkallade åttamånadersångesten. Jag har kunnat ge dem lugn.

Det var inte oro du behövde, när du såg dig om efter hjälp. Du ville inte se dina vänner brista i gråt själva över din sorgliga belägenhet. Du fikade inte efter tröst. Du ville ha deras medkänsla, ja, men inte något ynkande medlidande. Du ville ha förståelse och ett engagerat öra, ja, men inte en hopplöshetens stumma förtvivlan. Du behövde hjälp!

Överlevnadsångesten är ett hopkok av fruktan för livhanken, ångest över kampen för tillvaron, skräck för att duka under - fysiskt eller psykiskt eller båda delarna. Ska livet säkras, tillvaron ros i land och kropp och psyke stabiliseras på ett någorlunda funktionellt vis, måste man först och främst återfå sitt lugn.

Spädbarnet har inget lugn att återfå. Överlevnadsångesten slog klorna i barnet redan innan det var fött. Barnet måste ut från den välkända, lugna livmodertillvaron i vetskapen om att det här klarar jag aldrig själv. Med livlinan avsliten var den totala hjälplösheten ett faktum.

I sin överlevnadsångest skriker barnet. Och skriker. Och skriker. Hos föräldrarna vaknar omedelbart beskyddarinstinkten. Det är själva livet som ska skyddas, personifierat av detta lilla barn.

Det är inte bara oron som vaknar. Varför är det ingen som gör något? frågade sig den förbiskyndande kritstreckskostymen. Beskyddarinstinkten kräver handling. Barnet ska ha mat; utan mat kan vi inte leva. Men mat räcker inte. En rad andra åtgärder måste också vidtas för att det lilla barnets liv ska säkras.

En ”åtgärd” Gud och naturen själv sett till i god tid är föräldrarnas beredskap att älska detta lilla barn, som föds med ett trollspö av kärlek i handen.

Det som också måste säkras är lugnet. Spädbarnet har inget lugn att återgå till. Det måste etableras nu.

Ditt eget lugn, som du förhoppningsvis återfick med hjälp av sunt förnuft, kunskap och erfarenhet, vänskap, klokskap, perspektiv med mera, löste inte dina problem. De fanns kvar. Men du blev i stånd att hantera dem. Det var du inte förut.

Så länge du gick där tyngd av oro, sömnlös och med magen och huvudet svidande av ångest, var du chanslös. Du hamnade i en ond cirkel. Allt blev bara värre. Till slut såg du inte en enda ljuspunkt i tillvaron. Det fanns absolut ingenting du kunde glädja dig åt så länge oron, överlevnadsångesten, torterade dig.

Detsamma gäller ditt lilla barn. Små barn är gjorda av exakt detsamma som vi vuxna.

Sömnlösa nätter, där man slumrar oroligt men aldrig sover riktigt gott och djupt, är inte roligare för små människor än för stora.

Du har säkert fått höra motsatsen:

"Små barn tar sig själva den sömn de behöver." Men det gjorde ju inte du, där du låg och vred och vände dig i sängen och inte kunde komma i ro för alla bekymmer som plågade dig! Du kunde inte ta dig den sömn du behövde. Du skulle inget hellre vilja, men det gick inte.

"Små barn behöver inte så mycket sömn." Varför skulle de inte göra det? Du gör det ju. Hur mycket som helst, känns det som! Du är helt slut. Vad ska då inte ditt lilla barn vara? Se på den bleka hyn, de mörka skuggorna under ögonen, den trötta, blanka blicken, som inte strålar klar.

"Alla små barn vaknar på nätterna de första åren." Det beror på det och detta, har du fått veta, och är fullkomligt normalt. För att inte säga oundvikligt. "Sömn – glöm det!" Ständiga uppvaknanden de första två, tre åren är något du får räkna med (och stå ut med). Men hur kommer det sig då att de små barn – till och med så små som blott fyra månader - som fått sin enkla hjälp av Sova hela natten-kuren till att sova sina tolv timmar natt, sammanhängande och gott, inte fortsätter med den saken?

Och det värsta av alltsammans är väl att du inte står ut, helt enkelt. Du kan inte längre böja dig för status quo. Du börjar så smått misstro de fakta i målet du serveras. Sedan när blev det bestämt att små barn inte ska sova på nätterna? Ska verkligen inte små barn göra det? Sov du inte själv som liten? Du tycker kanske att alla förklaringarna börjar lukta efterkonstruktion, där du sliter ditt hår och äktenskapet är i upplösningstillstånd.

Nu står du här med min bok i handen och sätter ditt sista hopp till den. "Vi har försökt allt."

Och nu är det inte bara sömnbristen du lider av, den som hotar att slå undan benen på både äktenskap och arbete och kärleksliv och glädje i tillvaron. Du känner dig också djupt otillräcklig som förälder. Sömnproblemet har blivit dig övermäktigt. Det hjälper inte hur många gånger du får höra att allt är normalt: "Så här är det att ha barn." Du står inte ut ändå, hur mycket du än borde.

Gick livet med ett litet barn verkligen bara ut på att stå ut?

Problem är till för att lösas. Här har du gått bet. Människan vill lösa problem, inte duka under för dem.

Alla vet, verkligen du också, att små barn är hjälplösa. De är helt beroende av vuxenvärldens omsorger. Helst ska de inte bara överleva utan också leva, det vill säga känna - och visa - glädje, tillfredsställelse och förnöjsamhet över sitt goda liv. Med all er kärlek ska väl ni föräldrar kunna vara bra nog att lyckas åstadkomma och befästa den där glädjen och tillfredsställelsen! Det förväntar sig alla. Inte minst ni själva. Men varje ihållande skrik, som aldrig tycks vilja ta slut, blir en bekräftelse på motsatsen: ert misslyckande som föräldrar. "Det hjälper inte vad jag gör. Jag känner mig som världens sämsta mamma."

Detta är en tortyr väl så grym som sömnbristen. Att känna sig usel som förälder är att känna sig usel som människa. Duger man inte till att ta hand om sitt lilla barn på ett sätt som avger välbefinnande, trots att man har de bästa tänkbara förutsättningar såväl känslomässigt som materiellt, då är man inte mycket att ha. Att vara förälder, att ha barn, är ju eller borde vara det naturligaste av allt! Folk har haft barn i alla tider och uppenbarligen kunnat ta hand om dem, annars hade vi inte gått kvar och trampat den här jorden. En enda liten nyfödd bebis stjälpte knappast världen på ända förr för en familj som kanske redan hade elva ungar och arton kor som skulle mjölkas. Så hur bar de sig åt? Hur bär sig alla andra åt? "Varför kan inte jag?"

Självförtroendet luckras upp, och det är illa nog. Men självkänslan rinner också undan. Den försvinner ner i vanmaktens avgrund tillsammans med de onda tårarna. Och det är värre. Med självkänslan underminerad står varje människa farligt nära sitt psykiska sammanbrott.

Och då hjälper det inte hur mycket du älskar detta lilla barn, hur mycket du bär och tröstar, hur mycket du samsover och stoppar in nappar eller själv, som ammande mor, fungerar som napp nätterna igenom. Då håller du på att bli galen. Då önskar du ditt barn andra och bättre föräldrar och dig själv ofödd.

Det är, om jag får göra en polemisk utvikning, inte att undra på att nativiteten sjunker i de rika länder som skulle önska att den ökade. Glädjen över de små barnen har alldeles kommit bort i hanteringen. Det har blivit fullständigt mördande besvärligt att ha barn. Dag och natt förväntas man tillfredsställa barnets aldrig sinande närhetsbehov - bara det ger knappt utrymme för ett barn till. Eftersom man å det snaraste ska arbeta utanför hemmet, oberoende, självförverkligad och självförsörjande kvinna (eller man) som man ju är, får man släpa på eviga samvetsförebråelser för att man nu plötsligt förnekar detta barnets närhetsbehov dagarna i ända och måste försöka kompensera denna sin upprepade försumlighet med nattligt umgänge, sen kvällsunderhållning och hysteriskt ambitiös helgstimulans. (Samt prylar, förstås – i Sverige har i dag varje litet förskolebarn i genomsnitt 536 leksaker, och då räknas ett Lego med miljoner bitar som en.) Samma samhälle, som ständigt betonar familjens betydelse och i ord höjer närhet och gemenskap mellan föräldrar och barn till skyarna, gör det i handling praktiskt taget omöjligt för samma föräldrar att leva och verka med sina barn i en familj värd namnet. Samma expertis som höjer hotfulla pekfingrar och sätter separationsångest överst på skrämsellistan, går samhällets profitintressen tillhanda genom att gladeligen förespråka förvisning av de små barnen till förvaring var som helst annars, utom i mammas eller pappas ömma famn. De logiska kullerbyttorna är legio. Vi är fantastiska föräldrar, allihop, ingen känner våra barn så bra som vi, vi är de främsta och egentligen enda experterna; samtidigt är det i hemmen, genom föräldrarnas försorg, som de gräsligaste saker händer: misshandel, drogmissbruk och våldsövergrepp av ruskigaste slag. Far barnen illa, far de mest illa med dem som älskar dem mest. Föräldrarna är bäst och sämst, auktoriteter och slagpåsar, vita som snö och svarta som synden, allt på en gång. Stress och oro heter den vardagsmat som borde bestå av hemlagade nyttigheter utan socker. Sömnbrist får man leva med och se till att vara utvilad, ändå. Mamma ska vara fri, självständig, oberoende och politiskt korrekt, OCH leva i förlängd livmodersymbios med sitt barn. Pappa ska ta sitt nyvakna pappaansvar och hushållsansvar och städa, diska, laga mat, byta blöjor, leka, trösta, bära på natten och avlasta, OCH arbeta heltid. Skilsmässor är något förskräckligt och hemmets upplösning ett trauma för barnet; samtidigt gör det inte så mycket om föräldrarna skils (i Sverige går 40% av dagens föräldrar isär innan barnet fyllt ett år, 50% innan barnet fyllt två), bara barnet får hoppa emellan dem varannan vecka och fortsätta älskas av båda lika mycket, varför föräldrarna helst inte ska älska sina eventuella nya barn med nya partners för mycket, så att barn nummer ett, som har förkörsrätt, känner sig utanför, fastän barnet redan är utanför. Vilken soppa av paradoxer! Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, men det var inte syftet med detta kapitel om lugn. (Eller var det?)

Låt mig bara avslutningsvis konkludera: När människor slutar sätta barn till världen i det samhälle där de lever, eftersom de bedömer arbetsliv och familjeliv som praktiskt och ekonomiskt oförenliga, då betyder det att de underkänner detta samhälle. De tror inte på en framtid för det. Och då är det samhället dödsdömt, ty barnen är framtiden.


Åter till lugnet! Minns du safarin?

Om du läste igenom allegorin om safarin, och lyckades föreställa dig att det faktiskt var du som gjorde den där resan, kan du dra dig till minnes att det inte var mycket som krävdes för att du skulle känna dig lugn, när du begick det stora äventyret. Dina positiva förväntningar stod på topp. För guiden, som tillsammans med sina medhjälpare mötte upp för att leda safarin, kände du genast förtroende. Han verkade fantastisk, tyckte du. En riktig eldsjäl, kunnig och säker.

Det är just den sortens enkla, positiva lugn du kommer att kunna ge ditt lilla barn - äntligen och till slut!

Det spontana förtroende du kände kan jämföras med nyfödda barns urförtroende för de föräldrar som möter upp. Urförtroendet är medfött och omgärdas av positiva förväntningar. Barnet du fått i din vård ”räknar” med att du och din(a) medhjälpare ska ta hand om det på bästa sätt. Annars skulle det inte bli mycket till liv! På samma sätt räknade du och dina naturälskande reskamrater med att guiden och hans medhjälpare skulle ta hand om er på bästa sätt. Annars hade det inte blivit mycket till safari.

Vad var det du erfor? Du kände dig betryggande professionellt omhändertagen. Därmed lägrade sig ditt lugn. Hur mycket behövde guiden anstränga sig för det? Inte mycket. Ditt förtroende för honom fanns där redan, som just ett urförtroende. Du var utlämnad åt honom och skulle inte klara dig utan honom, men du misstrodde honom inte. Tvärtom var du beredd att både beundra honom och lära av honom. Han behövde inte etablera ditt förtroende. Det räckte med att han var utsedd till din guide; du räknade med att han kunde sina saker och visste vad han gjorde.

Det gör barnet också.

Däremot kunde förstås guiden förverka det förtroende du så beredvilligt kände direkt. Du kanske minns hur han började konstra i tältet, plötsligt? Där satt du på britsen och skallrade tänder och hade nästan fått hjärtslag av ett helt gäng lejons rytande utanför. Då ställde han ifrån sig bössan innanför tältöppningen, häpnadsväckande nog, kom fram till dig och la huvudet på sned och var orolig. Han tyckte synd om dig för att du var så rädd. Han föreslog att ni skulle kramas lite, dansa en stump, äta en liten ”möggås, kanse?” Till slut blev du riktigt sur på honom. Du ville känna dig lugn. Det kunde du inte med honom och hans oro rännande där. Han skulle stå på vakt utanför tältet med bössan laddad och sköta sitt jobb, tyckte du med ganska stora bokstäver. Han skulle hålla lejonen borta! Då först skulle du kunna sova lugnt och samla krafter inför fågelskådningen i morgon bitti.

Ditt förtroende för honom blev en smula naggat i kanten, men helt förverkade han det inte. En gång är ingen gång. Du bestämde dig för att betrakta hans plötsliga osäkerhet och märkliga oro som utslag av tillfällig sinnesförvirring.

Beskyddarinstinkten, som väcks hos oss alla när små barn skriker, har, eller borde ha, till främsta uppgift att ge lugn. Det är inte meningen att vi ska bekräfta de små barnens överlevnadsångest genom att själva bli oroliga och spä på deras oro för livhanken ytterligare.

Detta lugn borde stå högt, mycket högt, på åtgärdslistan över vad små barn behöver här i världen. Men när du sökt förklaringar till varför ditt lilla barn vaknar och skriker stup i kvarten, medan du alltmer desperat undrat vad du ska ta dig till, vågar jag svära på att du aldrig fått höra, varken från den expertis du konsulterat eller från omgivningen, att barnet behöver LUGN.

I stället har du blivit uppmanad att ägna dig åt felsökning. Något måste ju vara fel, eftersom barnet inte sover. Kolik? Gaser? Ont i magen? Sjukdom ska uteslutas först och främst, så iväg till doktorn! Allergi, kanhända? Spekulationerna har haglat. Tandsprickning? Mardrömmar? Nattskräck? Något genetiskt? Är barnet för varmt, för kallt, för blött, för torrt? Kanske lider barnet av otillfredsställd närhetstörst! Men kan man hålla en liten unge mot sitt bröst mer än 24 timmar om dygnet? "Vi har försökt allt."

Det var inte felsökning med ständigt nya, alltmer ängsligt tröstande åtgärdsförsök barnet behövde. Lika lite gagnade det dig därute i bushen att guiden eller vakten tyckte synd om dig och själv blev orolig. Det var lugn barnet behövde.

Sova hela natten-kuren ger dig de effektivt lugnande verktyg som bärs av ditt eget orubbliga lugn. Attityden av Självklarhet är ett av dem.

Än en gång: du kommer att häpna över hur lätt det faktiskt är att förmedla lugn till ett oroligt spädbarn - också till just ditt lilla barn, som ännu plågas av överlevnadsångest.

Och det beror i all enkelhet på att det är lugn barnet behöver och vill ha.

Liksom vi alla.

:-({|= :sleep: :heart:
Senast redigerad av annawahlgren den tor 11 okt 2007, 12:46, redigerad totalt 1 gånger.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Sagalinda
Inlägg: 1493
Blev medlem: mån 20 mar 2006, 08:51
Ort: Kronoby, Finland
Kontakt:

Inlägg av Sagalinda »

Men lugn, Eckerberg, Sjönell, Misvaer, hela svensk-norska barnavårdsetablissemanget - jag ska sopa banan med er bedrövliga femminutersmetod, som redan nu ligger i krampryckningar (därav den nytända marknadsföringen). Och det första som åker ut, när SHN International erövrar världen, är denna vämjeligt barnfientliga attityd, detta kränkande negativa förhållningssätt Allihop ska ni få stå där med Utom de små barnen
Tack Anna för dessa ord. TACK! Jag sitter och läser din långa redogörelse och magen vänder sig ut och in, det svindlar för ögonen och jag blir illamående och gråtfärdig. Vart är människosläktet på väg??? Jag har alltid gjort mitt bästa för att sprida SHN, men nu BANNE MIG ska hårdhandskarna på :!: :!: SHN ska erövra världen, kosta vad det kosta vill, och jag är säker på att vi varje dag blir fler och fler i denna barnavänliga armé :heart:
Dipl. SHN-kurare och mamma till
:heart: Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån
:heart: Sigrid född 9 maj 2007, SM-barn
:heart: Hugo född 1 april 2009, SM-barn
:heart: Astrid född 20 februari 2012, SM-barn
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me
Gäst

Inlägg av Gäst »

Sagalinda: Precis så känner jag också :shock:
Jag ska prata med BVC, folk måste ju få alternativ till 5 minuters metoden.
Nu får det vara nog, budskapet ska spridas.
DÖD åt 5 minuters metoden.
Sagalinda
Inlägg: 1493
Blev medlem: mån 20 mar 2006, 08:51
Ort: Kronoby, Finland
Kontakt:

Inlägg av Sagalinda »

sonica skrev:DÖD åt 5 minuters metoden.
Nu och för alltid.
Dipl. SHN-kurare och mamma till
:heart: Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån
:heart: Sigrid född 9 maj 2007, SM-barn
:heart: Hugo född 1 april 2009, SM-barn
:heart: Astrid född 20 februari 2012, SM-barn
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me
Lovis
Inlägg: 424
Blev medlem: ons 19 okt 2005, 12:16
Ort: Borås

Inlägg av Lovis »

Jaha, jag har fortfarande inte lärt mig att svara med citat (fast det står väl i anv.hjälpen). Kör med kursiv stil för att markera din text Anna. Du ville ha feedback. Klockrent alltihop :thumbsup:
Tycker speciellt om nedan urplock:

Lugnet, såväl det psykiska som det fysiska, är förutsättningen för varje människa, stor som liten, att kunna somna skönt - och också för att kunna somna om, när man vaknat till under natten, vilket alla människor gör då och då (även om man inte alltid minns det efteråt).

Små barn är gjorda av exakt detsamma som vi vuxna.

Sömnlösa nätter, där man slumrar oroligt men aldrig sover riktigt gott och djupt, är inte roligare för små människor än för stora.


Jämförelsen mellan barn och vuxna - att vi alla har samma grundläggande behov tycker jag är underbar. I ju med det så blir det hela egentligen alls konstigt (ifall nu någon tycker det) det blir så självklart. När jag läste Barnaboken första gången så var det det som jag föll för...
---------------------------------------------------------------------

Mor till två små tjejer födda -05 och -07. De är båda Barnaboksbarn.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, Lovis :wink: :lol:

TYcker du är strålande duktig som kan göra texten kursiv :wink: Det kan inte jag :oops: fast jag kan citera :lol: men det står på Användarforum hur man gör :thumbsup:

Tack för feedback. Ser ju nu att det var en j-a lång harang. Jag är bara så i gasen nu när jag skriver om Sova hela natten-boken för att underbygga resonemangen och utveckla teorierna mer och bättre och definitivt, om man säger, inför en internationell lansering som ska begrava 5mm djupt i sankmarken för evigt.

Tack för dina varma ord - det är ju verkligen något att utgå från, tycker jag (som du stöder mig i), att barn är gjorda av detsamma som vi vuxna. Surprise, surprise :shock: :roll: :lol:

Såå skönt att få en bekräftelseramsa :wink: :lol:

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Klistrade favorittrådar"