"Det händer inte mig..."

En ängel kom - och vände om. Barnasorgens alla ansikten
kvacke
Inlägg: 543
Blev medlem: tis 18 apr 2006, 09:46
Ort: Borås

Inlägg av kvacke »

Åh Nancy...Varför drabbas vi av detta fruktansvärda?....Smärtan går inte att beskriva i ord, vi skulle ju fått oss var sin underbar junibebis...

Många kramar Åsa
Dotter född 051107. Kurad vid 6 månader
Son född 080314. Kurad vid 5 månader
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Inlägg av SusanD »

Varm kram till dig Nancy min vän, tänker på dig och känner med dig.

:heart: Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Nancy

Inlägg av Nancy »

Är mitt i sorgen och besvikelsen lycklig över den medmänsklighet jag mötts av idag. Tack alla :heart:

Idag har jag gått omkring och stundtals trott att sorgen varit min egen. Fel. Den är min mans och den är även alla andras som någonsin varit med om detsamma.

Visst, det finns värre saker som kan ske, ting så mörka så mitt hjärta knappt vågar snudda vid tanken men små sorger - stora sorger, likväl sorg.

Stora, varma kramar till er alla och några extrastora till Åsa och Susan :heart:

:heart: Nancy
Tilda
Inlägg: 436
Blev medlem: ons 25 jan 2006, 20:40
Ort: Finland
Kontakt:

Inlägg av Tilda »

Nancy, jag är så ledsen för din skull. :cry: Vet hur det känns, att kämpa länge, bli lycklig över det nya livet och sen händer det så här. Har varit med om samma sak nyligen. Man känner sig så tom och besviken. Ta dig tid att sörja.

Sänder dig många, många kramar :heart:
:heart: Pojke född i dec 2003
:heart: :heart: Två flickor födda i maj 2007
Lua

Inlägg av Lua »

Tänker på er!

:cry: :heart:
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Käraste lilla Nancy :cry: så nära det är ibland mellan glädje och sorg,
känn mina tröstande kramar :heart:

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
anna
Inlägg: 4520
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Å... :cry:
Jag blev alldeles stel när jag såg rubriken! :shock:
Nej!!! Inte nu, inte nu när ni var så glada, nu när ni kämpat så länge!
Det skär i bröstet på mig! :cry:

Stor och varm kram :heart:
anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
Tessan
Inlägg: 1292
Blev medlem: lör 25 jun 2005, 15:32
Ort: Sthlm
Kontakt:

Inlägg av Tessan »

NEEJ.
Det här känns jobbigt in i märgen. Som ni har längtat. Jag vet precis vad du känner, har varit där flera gånger :heart: :heart: :heart:

Älskade vän,
ring när du vill,
kom när du vill,
tänker på dig :heart:

Tur att du har världens goaste tjej som älskar att åka flygplan och skratta till vad hon än ser och vem som än har lyckan att få hålla henne :heart:

Kramar i massor
/Tessan
Mamma till Emma 050530 & Rasmus 080321 Sthlmsbo

Emmabilder :heart:
nina80
Inlägg: 71
Blev medlem: ons 18 jan 2006, 18:17
Ort: Stockholm (Haninge)

Inlägg av nina80 »

Åh, nej! Trots att jag inte känner dig så blev jag så glad när jag såg att ni lyckats bli gravida. Ni som kämpat så. Kan inte annat än att hoppas att fler mirakel sker snart! Ge inte upp nu!
Mamma till Emmy f?dd 2005-10-07
(Och till Elin f?dd 2004-11-23 som tyv?rr inte fick stanna kvar hos oss p? jorden)
Nancy

Inlägg av Nancy »

:heart: Till er alla som skrivit så vackert: ni mildrar sorgen och besvikelsen och hjälper oss att ta vara på nuet och blicka framåt. För det är jag innerligt tacksam.

Min man kom hem igår med en leksaksbil i trä. Leia älskar bilar och maken hade länge velat köpa en fin träbil. Bilen skulle monteras först och med frenesi satt maken i soffan och skruvade ihop delarna efter ritningen. Han grät och sa "Leia finns, hon lever och hon är min dotter".

Senare på kvällen pratade vi om framtida försök. Vi vill tänka positivt och behålla vår dröm om ett syskon till Leia. Livet erbjuder inga garantier men hoppet vill vi ha kvar.

:heart: Kram från Nancy
Therese

Inlägg av Therese »

Lider med er! :cry:

Gråt ut hos varandra, visa alla de känslor som väller upp, sorg, ilska uppgivenhet, tomhet mm. Det är otroligt viktigt att få vältra sej i sin sorg o få vara precis så ledsen som man verkligen är.
Man blir helare som människa om man vågar visa sin sorg öppet så ofta man känner för det.
Glöm för den delen inte bort skrattet, det är inte fult att skratta o vara glad fastän man är i sorg, det är en nödvändighet!
Om ni får försiktiga råd om att gå vidare av omgivningen så ska ni veta att det är NI, bara NI som vet när det är dax för det.
Det är viktigt att få prata om sin sorg om o om igen, älta o upprepa tills man en dag känner att det är dax att ta nästa steg.

"Vår" präst sa till oss när vi förlorat vår pojk:
Sorgen är som ett sår, ibland luftar man det o ger det omsorg, o ibland sätter man på ett plåster.
Sen varvar man det en tid, o en vacker dag kan man ta bort plåstret.
Såret är borta, men det kommer alltid att finnas ett ärr kvar.

Det var vackert tyckte vi. Man ska låta sorgen vara öppen, o när det blir för mycket så får den vila en stund. Sen kan man på nytt "ta bort plåstret" o lufta sorgen.

Tänker på er o känner med er!
Pia Pojkmamma
Inlägg: 362
Blev medlem: ons 06 jul 2005, 19:42

Inlägg av Pia Pojkmamma »

:heart: Tänker på dig, kära Nancy :heart:

Det går aldrig att gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen,
bara rakt igenom, rakt igenom.
Detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand.

Och innerst inne vill kanske sorgen oss bara väl ,
på sitt sätt fast vi har så svårt att förstå .
Jag tror att den vill bana väg för glädjen .
Bortom natten finns alltid en dag ,
bortom molnen finns alltid en sol,
bortom smärtan finns alltid en fröjd .
Det går aldrig att gå runt omkring,
bara rakt igenom, rakt igenom.
- Birger Franzen -
Mamma till tre herremän födda -03, -05 och -07
och moster till en lady född -09.
Lillsprudlis
Inlägg: 262
Blev medlem: sön 11 jun 2006, 00:14
Ort: Göteborg

Inlägg av Lillsprudlis »

Nej :!: Varför :?: Ni som längtade så mycket, har följt dig i "När storken sviker" tråden och så blir det så här :?:
Jag blir så ledsen för er skull. Kan bara önska att det blir en Sprudlis till slut.

Stor kram
Yvonne
Victor född 28 juni 2006.
Simon född med snitt 5 februari 2009
Tur att vi blivande föräldrar och blivande barn har en Anna Wahlgren.
Nancy

Inlägg av Nancy »

:heart: Ni är fantastiska :heart: Så vackra och tröstande inlägg. Har inte kommit mig för att skriva och tacka på ett tag men väl läst massvis med gånger. Om ni bara visste hur mycket denna tråd hjälpt i stunder då besvikelsen växt till ilska som varit svår att hantera.

Det svarta minskar långsamt till ett grått konstaterande. Ibland glömmer jag dock bort vad som hänt och tror fortfarande att det kommer en liten bebis i juni.

Nu var det inte meningen så. Kanske finns där en liten juli-, augusti- eller septemberbebis som väntar på att komma till vår familj :?: :heart:

Stor och varm kram till er alla från Nancy
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Det värsta som finns (nästan) är ju dessa jobbiga, hurtiga tillrop: "På't igen, ni blir snart gravida igen, ingen fara, glöm och gå vidare!" :roll: Även om man förstår att folk menar väl.

Så jag ska verkligen inte säga det.

Vill bara berätta om hur det var för mig en gång. Efter två barn kraschade hela min tillvaro; jag har skrivit om det i Mommo. Jag drog bl a på mig anorexi, ingen mens, ingen nattsömn, helvetiska tider. Bulimi på det. Kroppen skrek. Det var ändå ingenting mot vad själen gjorde.

När jag ramlat omkull i sänghalmen med en gammal ungdomskärlek som sedan blev min andre make, var det sista jag kunde föreställa mig att jag någonsin skulle kunna bli med barn igen, så som jag misshandlade min kropp.

Det blev jag. Jag var otroligt häpen, otroligt lycklig. Samma dag som jag fått gravditeten konstaterad - man fick gå och läna urinprov på den tiden på mvc - kom missfallet på kvällen på toaletten. Två månader gången. Det som kom ut var verkligen ett pyttelitet foster. Jag kände det mellan fingrarna och storgrät. Flera dagar efteråt kom små blodklumpar efter. Jag kunde inte förmå mig att gå till sjukhuset för skrapning eller för att alls tala om. Jag var för ledsen.

Och genast, alldeles genast blev jag gravid igen! Två månader senare kunde en ny graviditet konstateras. Och lilla barnet kom. Och hon var det vackraste, finaste, ljuvligaste. Och jag tänkte, när hon låg där nyfödd, vacker som en tavla framför mig på sängen på BB, att OM nu inte det där missfallet hade hänt, då hade ju inte detta mirakel till barn, just denna lilla, kommit till. Då hade hon inte funnits. Just hon hade inte funnits.

Jag säger inte att missfallet blev "meningsfullt" på det viset, men det blev på något vis möjligt att se att det är sant, det gamla talesättet: "Inget ont utan gott."

Alla mina varma tankar till dig och er alla, som hann vänta och längta och får glömma det som inte går att glömma.

:cry: :cry: :cry:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Barnasorg"