Skräpet kom och vände...

En ängel kom - och vände om. Barnasorgens alla ansikten
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Skräpet kom och vände...

Inlägg av SusanD »

Önskar att denna rubriken på ett forum aldrig skulle behövas men livet består ju av både glädje och sorg. Ibland överväger det ena och ibland det andra.
Att få dela jobbiga upplevelser med andra som upplevt "samma sak" är läkande. De som inte varit där har svårt att förstå och man har säkert svårt att förklara på ett begripligt sätt hur man känner sig.

Vi väntade ett litet skräp, ett syskon till Emil som i veckan fyller ett år, men nu finns inte det lilla skräpet längre. I morse upplevde jag mitt, vårt, Pappans och mitt första missfall. Känslorna är så blandade och sorgen så stor och tung. Samtidigt så kan vi ju rent rationellt begripa att vårt lilla skräp inte var livsdugligt men vad hjälper det när kärleken var så enormt stor för det lilla skräpet och här står man nu tomhänt, tom i själ och hjärta.

Ont har jag inte haft, en blödning i ett par dagar och sen rann det lilla skräpet bokstavligen ur mig. Fortfarande inte kroppsligt ont. Kan det vara så enkelt? Plask så är ett litet liv ändat. Svårt att begripa, svårt att hantera, svårt att vara med om även om man är två som älskar varandra till den yttersta gränsen.

Framtiden finns fortfarande, visst är det så att jag inte är purung men vi försöker igen, snart. Att tiden läker alla sår är inte sant men tiden kan åtminstone hjälpa oss att minnas de fina sidorna av jobbiga upplevelser.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sagomamma
Inlägg: 742
Blev medlem: sön 21 nov 2004, 19:52
Ort: Hässleholm i Skåne
Kontakt:

Inlägg av Sagomamma »

:cry: Önskar att jag visste man kan borde säga... :cry: Det vet jag ärligt talat inte men vill ändå berätta att jag är ledsen för er skull. Kunde bara inte låta inlägget stå läst men obesvarat.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D All min kärlek till er. Kanske med en strimma hopp.

:heart: :heart: :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Käraste Susan, så sorgligt :cry:
Tänker på er, vet hur jobbigt det är...
Kramar,kramar Mia :heart:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Nancy

Inlägg av Nancy »

Vår käraste SusanD :heart:

tänker på er och skickar den varmaste kram du kan tänka dig. Tror det stämmer som du skrev med sorg och tid. Jag hoppas innerligt att framtiden ser ljusare ut.

Nancy :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

Käraste du,

jag har en god väninna vars första barn slutade sparka i vecka 31. Intrauterin fosterdöd. PSD i magen. :cry: Detta skrev jag till henne då, hoppas det kan trösta dig också - lite. :cry:

"Nattens rike, skymnigsrike, där står vackra vitsippsvaggan,
dit kan jag barnet mitt lägga.
Där kan tösen drömma länge, nattens piga låter henne,
valla hem himlens stjärnor.
Där kan barnet drömma vackert, kvällens vindar lyfter vaggan,
nattar mjukt stjärnljusets dotter.
Mammas lilla flicka sover, blundar tryggt i vitsippsvaggan,
lyssnar på nattskärrans sånger."
(Fritt efter Aleksis Kivi och Jean Sibelius)
kokos
Inlägg: 1031
Blev medlem: ons 01 dec 2004, 08:48
Ort: Härnösand

Inlägg av kokos »

:cry: Det är faktiskt obegripligt hur snabbt man börjar fantisera om det där lilla skräpet man har i magen. Man ser det framför sig så fort man vet att man är gravid. Och sorgen när det inte blev så som man hade tänkt sig är bara så stor och hemsk.

Har också varit där... Och jag tänker fortfarande på den lille (jag var säker på att det skulle bli en liten Max).

Tänker på dig. Hör av dig om du behöver prata. :heart:
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Tänker på er Susan :heart:

Vi var med om ett missfall innan Olle kom till. Man känner sig så tom, ledsen, ja det är svårt att sätta ord på känslorna. Vi tillät oss verkligen att sörja, pratade mycket om "skräpet" :heart: Efter ett tag kunde vi förstå att det var kroppen som skötte allt av sig själv, att "skräpet" inte mådde bra, vi kände mitt i all sorg ändå en glädje över att vi kunde bli med barn och efter ett tag försökte vi igen. Nu glädjs jag varje dag när jag ser Olle utvecklas men "skräpet" finns ändå i bakhuvudet och kommer nog alltid att finnas där.

Kram till hela familjen :heart:
Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
Gäst

Inlägg av Gäst »

Susan,

vill bara säga att jag tänker på och känner med dig! Vi har varit med om samma sak två gånger och det är helt enkelt förfärligt! När du orkar så tycker jag att du skall läsa boken "den lilla sorgen" som handlar om människors upplevelser av missfall. Det är skönt att få sina känslor "bekräftade".

Kramar i massor!

Pea
Nian
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 30 jun 2006, 15:45
Ort: Bryssel, snart Stockholm

Inlägg av Nian »

Hej Susan,
Det finns inte ord nog. Inte en chans att man kan säga att man förstår hur det känns. Ni har varandra, och det är därifrån ni kommer att hämta styrka och kraft. Det blir inte någonsin precis som förr igen. Det blir annorlunda. Ert lilla skräp har funnits.
Stor kram.
Mamma till BB barnen Olivia -92 och Griffin 060925. Bonusmamma till A -96 & E -00. Fantiserar på min blogg: http://fantasi.qe-x.com
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Tack för att ni tänker på oss och delar med er!

Inlägg av SusanD »

Vårt lilla skräp kommer ju alltid att finnas för oss även om det var för en väldigt kort tid. Just nu är det stor sorg även om ljuset ständigt tränger på och tankar om framtiden ploppar upp i huvudet. Emil gör sitt till, alltid sitt ljuvliga jag som får oss att vara glada och tacksamma för att vi faktiskt har varandra och att livet är fantastiskt även om inte alla får vara med.

:heart: Sagomamma - att du finns är tröst nog och ibland är orden obetydliga men nog så viktiga oavsett vad man säger. Tack för att du finns.

:heart: Anna - min klippa , din kärlek är så stor och den värmer även våra sorgsna hjärtan och lämnar små avtryck med strimmor av ljus.

:heart: Miar70 - min vän, hoppas att du mår bra och jag tar varmt emot dina goda tankar, de värmer.

:heart: Nancy - min alldeles speciella vän, tack för den varmaste kramen den värmde verkligen. Jag lovar att vår framtid kommer ljusna, kanske fortare än vi anar just nu.

:heart: Päivi - din text tröstade, vackra ord som hjälper tårar att flöda, hjärtat att sörja men samtidig helas så sakta, så sakta.

:heart: Kokos - ja det är nästintill obegripligt så fort ett litet skräp blir viktigt och så otroligt fantastiskt på alla sätt och vis. Sorgen är stor när man sörjer något så fantastiskt som ett litet skräp, ett litet liv. Tack för att du finns och om du orkar med mig så hör jag gärna av mig.

:heart: Elle - allting är så dubbelt eller trippettokigt just nu. När kroppen stöter ut ett litet foster är med all säkerhet för att det inte är livsdugligt. Jag kan känna mig glad över att det inte behövde må dåligt, naturen skötte sig så att säga. Samtidigt så minskar den kunskapen inte sorgen men den hjälper till att gå vidare. Det positiva är ju att jag kan få barn - Emil är ju ett levande och underbart bevis på det. Tack för din varma kram, tack för att du finns.

:heart: Pea - tack för att du delar med mig och jag ska läsa boken du rekomenderade. Pratar också mycket med mina kollegor på jobbet och det visar sig plötsligt att många varit i samma situation som oss. Att få höra om andras upplevelser hjälper, man känner sig inte så ensam och inte knäpp för att man tänker så mycket och ibland så konstiga tankar.

:heart: Nian - du fantastiska människa har så rätt, ingenting blir som förut, skräpet har funnits och hunnit göra avtryck. Vi har varandra och tillsammans går vi vidare mot ljusare tider.

Tack snälla alla :heart: för att ni tröstar, finns, skickar kramar och delar med er av era upplevelser. Det är sånt som gör att man orkar gå vidare.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
anna
Inlägg: 4520
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Åh...jag är så ledsen för din skull!! :cry:
Jag vet vilken tomhet du känner, jag har varit där jag med... :cry:
Samma som du, blödningar.
I mitt fall visade graviditetstestet positivt, TROTS blödningarna. Jag blev kollad med ultraljud både invärtes och utvärtes, men trots att provet visade gravid, så fanns det inget på skärmen, inget i magen. Jag fick gå flera veckor, och sedan ta om det igen. Fortfarande samma sak, positivt test, inget i magen. Till slut konstaterade de med hjälp av blodprov att jag inte var gravid längre. Det var traumatiskt tyckte jag!
Jag resonerade som delar av dig gör...Det VAR ju faktiskt något fel på barnet! Egentligen ska man vara tacksam att det inte blev något.
Jag är det nu. Jag är verkligen det. Kroppen är skapt för att rensa bort det skadade, och man bör vara tacksam för det.
Samtidigt kommer man ju alltid undra vad det var för en liten filur?

Varma innerliga kramar!
anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
LindaVega
Inlägg: 2443
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 22:20
Ort: Östersund

Inlägg av LindaVega »

har själv aldrig genomlidit ett missfall men här kommer en stor kram från mig också :heart: Tror precis som du att det jobbiga kommer kännas annorlunda längre fram. Hoppas att allt går bra för er

Linda
Vega 050416 :heart: Malte 070109 :heart: Oskar 100923
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Inlägg av SusanD »

Tack snälla Anna och LindaVega för era varma kramar, de värmer ett sorgset hjärta som ändå börjar skönja strimmor av hoppets ljus.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Tilda
Inlägg: 436
Blev medlem: ons 25 jan 2006, 20:40
Ort: Finland
Kontakt:

Inlägg av Tilda »

Hej Susan,

Vill också skicka många kramar till dig och hela familjen. Vet hur du känner dig. Jag gick igenom samma sak för några månader sedan. Hade haft blödningar och ont i magen i ca en vecka. På ultraljud såg man att lilla hjärtat slutat slå :cry: Sen var jag en dag på sjukhus, fick medicin som satt igång missfallet. Jag hade ganska ont och blödde mycket. Kände mig så otroligt tom och besviken efteråt. Men det känns bättre med tiden.
:heart: Pojke född i dec 2003
:heart: :heart: Två flickor födda i maj 2007
Skriv svar

Återgå till "Barnasorg"