Vårt barn dog och nu kan vi inte få fler

En ängel kom - och vände om. Barnasorgens alla ansikten
ingefrid
Inlägg: 98
Blev medlem: fre 26 sep 2008, 14:47
Ort: Karlstad
Kontakt:

Vårt barn dog och nu kan vi inte få fler

Inlägg av ingefrid »

För en månad sen hände det som bara inte får hända. Jag drabbades av tyst moderkakaksavlossning och vår lille son klarade sig inte. Jag var då i vecka 38. Som om det inte var nog slutade inte min livmoder blöda, så som en sista åtgärd togs livmodern bort för att rädda mitt liv.

Nu när det har gått en liten tid börjar det sjunka in i mig på allvar. Aron är död och det blir inga fler barn. Jag som älskat att vara gravid och såg fram emot mitt och min mans andra gemensamma barn. Nu kommer lilla Agnes att växa upp utan syskon i samma ålder, och vi kommer aldrig att få det barn som skulle läka oss efter det hemska.
Mamma till:
E född 1997
H född 1998
A född 18/8 2008, kurad februari/mars 2009
A dödfödd i vecka 38, 2009
I född 5/12 2012, 12-timmarsnätter sedan november 2013
Nancy

Inlägg av Nancy »

Hej ingefrid :heart:

Jag läste ditt inlägg och tänkte på dig hela dagen igår. Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva men jag skriver ändå.

Det du varit med om är det som man inte vågar nudda vid ens i djupet av sin innersta rädsla. Och det hände dig. Jag är så ledsen för din och din familjs skull. Jag hoppas att ni har stöd runt er.

Kram från Nancy
ilindstrom
Inlägg: 2797
Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56

Inlägg av ilindstrom »

Hej Ingefrid!

Efter att jag läste ditt inlägg i går har jag tänkt på dig. Det som inte får hända har hänt. Ett barn har ryckts från sin familj och livet.

Men jag vill grattulera dig till att blivit 4-barns mor. Och så tycker jag att ni valt ett vackert namn till er son Aron :heart: .

Vet inte om du vill att jag som inte varit med om samma sak skriver i din tråd. Men jag ville inte bara läsa utan att ge mig till känna.

kramar
Ida
Storbus :heart: -02
Mellanbus :heart: -04
Lillbus :heart: -07

www.sovgott.net
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Vilken sorg, och så dubbelt. :( Får ni god hjälp, undrar jag med?
ingefrid
Inlägg: 98
Blev medlem: fre 26 sep 2008, 14:47
Ort: Karlstad
Kontakt:

Inlägg av ingefrid »

Tack för ert medkänsla. Det är vissa dagar så fruktansvärt att tänka på det, i mitt huvud är det som en skräckfilm som spelas upp igen och igen. Skillnaden är att det är på riktigt...

Vi har fått bästa tänkbara hjälp från vården, kan inte säga annat. Jag går i terapi hos en terapeut jag har sedan tidigare, och det känns väl bra. Sedan har vi många vänner och släktingar som har visat sitt stöd för oss, och vi har många vänner i vår kyrka som ber för oss. Det hjälper, att veta att folk bryr sig om oss.

Att han är borta, att det aldrig blir som man hade fantiserat och hoppats på, det finns ju däremot alltid där. När jag fick honom i min famn hade han varit död i flera timmar redan. Det är så ofattbart.

Det som håller tankarna i schack nu, är tanken på ett nytt barn. Vi ska ställa oss i kö för adoption och jag har även funderat på att hitta en surrogatmamma, så desperat är jag. Jag vill bara inte att det ska sluta så här.
Mamma till:
E född 1997
H född 1998
A född 18/8 2008, kurad februari/mars 2009
A dödfödd i vecka 38, 2009
I född 5/12 2012, 12-timmarsnätter sedan november 2013
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Kära, kära du :heart:

Min lilla Aron blev tre år och tio månader. Han dog i difteri den 1 mars 1975. Det är 35 år sedan. Det går inte en dag utan att jag saknar honom och gråter.

Varje barn öppnar en ny dörr till ens hjärta. Det är en dörr som aldrig skulle ha öppnats om inte just det barnet blivit till. Och det finns hur många dörrar som helst.

Och har den dörren en gång öppnats, går den aldrig att stänga igen. I mitt hjärta står en dörr och slår, och slår, och slår.

* * * * *

Det är de vackraste barnen som dör
de som ingen ondska berört
de som är mjukare än andra,
kärleksfullare.

Det är de vackraste barnen som dör
läggs i jord i stället för i armar
och ljuset från just deras ögon
slocknar.

Det är de vackraste barnen som dör
medan hjärtan gråter
förbittrade, stela,
livsberövade.

Oförtjänta kom de
välsignade gick de,
de vackraste barnen
som dör.

:heart: :cry: :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
fjällström
Inlägg: 487
Blev medlem: lör 25 mar 2006, 20:26
Kontakt:

förlust

Inlägg av fjällström »

Lilla vän :heart:
Vill bara skicka en styrkekram och hålla med om att ibland gör livet så ont, så ont... :(

Saker händer som vi inte kan förstå
små änglar komma och sen de gå
Budskapet vi inte kan begripa
och sorgen tycks ej ge vika
Men ovan molnen i en himmel så blå
dansar lille Aron med andra änglar små
Han var inte redo för denna värld
Nåt hände och han ändrade sin väg
Han vill att ni ska skratta och leva
ta hand om varandra och uppleva mera
Han tittar ned på er och ler
och säger stolt till de andra änglarna
" Det är min familj ni ser" :heart:

Håll i , håll ut och håll om varandra!
Kram Mia
Mamma till två underbara, underbart envisa flickor :heart:
Sara 0507 och Elin 0702
ingefrid
Inlägg: 98
Blev medlem: fre 26 sep 2008, 14:47
Ort: Karlstad
Kontakt:

Inlägg av ingefrid »

Tack för alla fina ord. Tack särskilt till dig Anna Wahlgren, för de visa ord du skrivit till mig i många år, genom dina böcker.
Mommoböckerna läste jag första gången när de alldeles nyss kommit ut, och sedan har jag läst dem om och om igen. Sidorna om Arons död läste jag bara veckor innan min egen katastrofala förlossning. När jag låg på uppvaket och de frågade om vi ville ge vår döde lille pojke ett namn, var det så självklart att han skulle heta Aron. Det fanns liksom inga alternativ.
Mamma till:
E född 1997
H född 1998
A född 18/8 2008, kurad februari/mars 2009
A dödfödd i vecka 38, 2009
I född 5/12 2012, 12-timmarsnätter sedan november 2013
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Re: förlust

Inlägg av kiki »

fjällström skrev:
Saker händer som vi inte kan förstå
små änglar komma och sen de gå
Budskapet vi inte kan begripa
och sorgen tycks ej ge vika
Men ovan molnen i en himmel så blå
dansar lille Aron med andra änglar små
Han var inte redo för denna värld
Nåt hände och han ändrade sin väg
Han vill att ni ska skratta och leva
ta hand om varandra och uppleva mera
Han tittar ned på er och ler
och säger stolt till de andra änglarna
" Det är min familj ni ser" :heart:

Håll i , håll ut och håll om varandra!
Kram Mia
Hej ingefrid

Jag har läst din tråd ett tag och vill säga att jag känner verkligen med dig.

Min mamma födde en son 1960 och 6 dagar efter vattenavgång och obefintligt värkarbete födde hon en död son. Man tog barnet utan att mamma fått se eller hålla honom, ingen vet vad som hände honom mer än att vi nu har fått obduktionspapper, så vi vet att man utförde en obduktion. Men nån namngivning eller begravning var det inte tal om på den tiden. Det blev inget... var det min mamma fick höra. Hon fick åka hem och packa ner vagnen och vaggan som var förberett för barnet. Tillbaka på jobbet efter 14 dagar var det bara att säga -Det blev inget.

Det blev inget... har förföljt min mamma under alla år, men jag kommer ihåg att jag och min sin syster, som föddes 2 resp 4 år senare, alltid ansåg att vi hade en bror. Vi kallade honom Erik <3

Min mamma tog upp det här i somras, om känslan av avund hon har när andra som förlorar barn/barnbarn idag, berättar om begravningsceremonier och sorg. Min mamma "fick" inte sörja sin son för -Det blev ju inget... Vi pratade om vikten att ta tillbaka sorgen och jag uppmuntrade henne att i fortsättningen, om nån frågade, säga att hon hade 3 barn, 2 som lever och en son i himlen.

I sommar är det 50 år sedan det hände, och sorgen ligger så nära hos henne och har så gjort hela mitt liv, även om det varit mycket outalat. Jag har bestämt mig för att jag vill göra något för henne och ska ordna en ceremoni för "Erik" Jag letar efter lämpliga texter att använda och jag undrar om det är ok för fjällström att jag skriver om lite och använder din dikt? Den tog mig rakt i hjärtat.

Varma kramar Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

ingefrid skrev:När jag låg på uppvaket och de frågade om vi ville ge vår döde lille pojke ett namn, var det så självklart att han skulle heta Aron.
Tack :heart: Det var den vackraste gåva du kunde gett både min lilla Aron och mig. Tack :heart:

Då bara vet jag att de möts.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
fjällström
Inlägg: 487
Blev medlem: lör 25 mar 2006, 20:26
Kontakt:

dikt

Inlägg av fjällström »

Tänker på er så mycket Ingefrid :heart:

Kiki, visst får du ta min dikt och göra vad du vill med den!

Mia
Mamma till två underbara, underbart envisa flickor :heart:
Sara 0507 och Elin 0702
ingefrid
Inlägg: 98
Blev medlem: fre 26 sep 2008, 14:47
Ort: Karlstad
Kontakt:

Inlägg av ingefrid »

Hej Kiki.

Först av allt vill jag säga att jag beklagar det som hände din mor, att hon förlorade sin son. Det är obeskrivligt svårt, ja, som Anna Wahlgren sagt, omöjligt att förlora sitt barn. Det finns ingen att sätt att beskriva det. Man presterar det omöjliga varje dag.

Att ovanpå denna väldiga sorg inte ens få se sitt barn, än mindre hålla det eller ha en plats att sätta en blomma på, det kan jag inte ens föreställa mig. Att gå tillbaka till jobbet, umgås med vänner och ingen vill eller orkar prata om det enda man kan tänka på. Jag tänker mig att sorgen måste bli hemlös om den inte får utlopp, att den växer utanför ens egen kropp och ger sitt avtryck på allt man rör vid?

Jag var ju sövd när Aron togs ut, men min man fick vara med i återupplivningsrummet. När läkarna insåg att ingenting hjälpte, lindade de Aron i en filt och gav honom till min man. Han fick sitta med honom ända tills jag väcktes ur narkosen flera timmar senare. Hela första natten när jag var kvar på intensiven, fick vi ha honom hos oss. Först hade jag honom i famnen, sedan lade vi honom i en barnvagn bredvid oss. Jag var hysteriskt rädd för att han skulle ändra färg eller börja lukta, men det gjorde han aldrig. Han var så otroligt fin.
Jag låg kvar på förlossningen i två dygn för vård, och under den tiden fick vi ha honom hos oss så ofta vi ville. De lade honom i en fin liten korg med vita lakan och fina spetsar, det var så värdigt och vackert.

Begravning hade vi tre veckor efter hans död, och det var både fruktansvärt sorgligt och ändå så vackert. Vi hade en liten vit kista, en liten blombukett bredvid den, och sen hade vi alla tagit med oss saker som vi ville att Aron skulle få med sig i sin kista. Min man hade sin gamla nalle, jag hade en halshand med en liten silvernalle, äldsta dottern hade en liten porslinskanin och nästa äldsta dottern en medaljong med sin egen bild i. Efter begravningen lade begravningsentreprenören och pastorn ner våra saker i kistan, jag hade velat göra det men det hade nog blivit för mycket. Det var oerhört svårt att gå därifrån och lämna kistan, men till slut kom tankarna att det är dags för avsked nu. Jag kan inte göra mer för honom. Jag tror ju också att där han är nu, där har han det bra. En dag ska vi mötas igen.

Vad det gäller texter har AW skrivit mycket som gett mig tröst. Bland annat i Mommo del II, ett stycke som börjar "Härinne är ett tyst och heligt rum…" (sid. 361 i min pocketbok med alla tre delarna). Jag vet inte om man får citera någons text hur som helt, så jag låter bli.

Jag tycker att det låter som en jättebra idé du har, att ni ska ha en ceremoni för din döde bror. Hälsa till din mamma att jag beklagar hennes förlust.

Hälsningar, Åsa.
Mamma till:
E född 1997
H född 1998
A född 18/8 2008, kurad februari/mars 2009
A dödfödd i vecka 38, 2009
I född 5/12 2012, 12-timmarsnätter sedan november 2013
ingefrid
Inlägg: 98
Blev medlem: fre 26 sep 2008, 14:47
Ort: Karlstad
Kontakt:

Re: dikt

Inlägg av ingefrid »

fjällström skrev:Tänker på er så mycket Ingefrid :heart:

Kiki, visst får du ta min dikt och göra vad du vill med den!

Mia
Tack Mia. Jag vet ju att många tänker att vad kan jag göra, vad ska jag säga osv (inte du men många andra) och det jag känner är bara detta: Varje gång någon säger att de tänker på oss, att det beklagar det som hänt och vill oss väl, blir gläder det mig mitt i sorgen. Och varför? För att de talar om Aron, kanske bara indirekt, men ändå, han får finnas ännu en tid om så bara i våra tankar. Jag fasar för när den tiden kommer att ingen minns honom och pratar om honom längre, det kommer att komma en tid om några år när det är bara jag som tänker på honom varje dag, när det bara är jag som saknar honom i leken.
Mamma till:
E född 1997
H född 1998
A född 18/8 2008, kurad februari/mars 2009
A dödfödd i vecka 38, 2009
I född 5/12 2012, 12-timmarsnätter sedan november 2013
ingefrid
Inlägg: 98
Blev medlem: fre 26 sep 2008, 14:47
Ort: Karlstad
Kontakt:

Inlägg av ingefrid »

annawahlgren skrev:
ingefrid skrev:När jag låg på uppvaket och de frågade om vi ville ge vår döde lille pojke ett namn, var det så självklart att han skulle heta Aron.
Tack :heart: Det var den vackraste gåva du kunde gett både min lilla Aron och mig. Tack :heart:

Då bara vet jag att de möts.

Ja, det tror jag också att de gör. Store Aron håller lille Aron i handen, och Guds starka famn håller dem båda två. Sen, när tiden är mogen, är det vår tur att få tillbaka dem. Det är bara inte dags än.

Igen vill jag tacka dig Anna Wahlgren, för allt det vackra du skrivit i dina böcker, och som hjälpt mig så mycket. Min önskan är att någon gång få träffa dig och få mina Mommo och Barnaboken signerade, det skulle betyda så mycket för mig.

Jag ska tänka på din Aron den 1 mars.

Kramar, Åsa.
Mamma till:
E född 1997
H född 1998
A född 18/8 2008, kurad februari/mars 2009
A dödfödd i vecka 38, 2009
I född 5/12 2012, 12-timmarsnätter sedan november 2013
TorpSara

Re: dikt

Inlägg av TorpSara »

ingefrid skrev:Varje gång någon säger att de tänker på oss, att det beklagar det som hänt och vill oss väl, blir gläder det mig mitt i sorgen. Och varför? För att de talar om Aron, kanske bara indirekt, men ändå, han får finnas ännu en tid om så bara i våra tankar.
Glöm inte att vila i sorgens ljusa stunder. Jag tyckte att det var väldigt viktigt i sorgens mesta akuta fas, att få ladda lite och vara glad. Det hjälpte väldigt mycket när sorgen sedan kom tillbaka med all kraft, då hade jag ork att gå ner i den och ge den vad den krävde. Men utan att ha fått vila i det ljusa hade det varit så mycket svårare.

Varmaste kramar! :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnasorg"