Min lilla Emil

En ängel kom - och vände om. Barnasorgens alla ansikten
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Min lilla Emil

Inlägg av mike85 »

Måste få hjälp med bearbetning utav min förlust när det gäller min son Emil. Han blev visserligen inte mer än 4 månader i mammans mage. Så visst han var ett foster men mamman drabbades av missfall.

Fick reda på detta idag, det hände i början på 2008. Förklaringen är att tjejen som vänta vårat barn jag och hon gick isär Februari 2008, sedan har vi typ inte snackat med varandra förrän ikväll då hon berätta detta.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Välkommen mike85!

Jag har inget klokt alls att skriva, ville bara hälsa dig välkommen och säga att jag är ledsen för er bådas skull. :(

Hur känner du? Emil var ju ditt barn också. :heart: Vad blev sagt när du och mamman pratade?

Kram Jannika
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Inlägg av mike85 »

Jannika skrev:Välkommen mike85!

Jag har inget klokt alls att skriva, ville bara hälsa dig välkommen och säga att jag är ledsen för er bådas skull. :(

Hur känner du? Emil var ju ditt barn också. :heart: Vad blev sagt när du och mamman pratade?

Kram Jannika
Tack för de värmande orden. Jag känner verkligen som jag var pappa åt Emil fastän han låg i mammas mage och det blev missfall. Hon sade att det var p.g.a dels att vi gick isär då men också att hennes kompis tog livet av sig framför hennes ögon som gjorde att det blev missfall.

Känns otroligt jobbigt, var aldrig uppe när hon drabbades av missfall iochmed jag ej vetat detta förrän tills igår kväll. Jag hade gärna sett att Emil orkat kämpa 5 månader till. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Klart att du är Emils pappa! :heart:

Jag tror att det nog kan kännas som om missfallet berodde på de yttre omständigheterna - separationen och självmordet - men det är inte alls säkert att det var därför det skedde. Ibland är kroppen inte redo att ta emot ett barn av andra fysiska orsaker eller att det var något med bebisen Emil som gjorde att han inte överlevde. Det är lätt att ta på sig skuld när man sörjer men jag vill att du ska veta att många bebisar i magen överlever än värre saker än så och andra bebisar med alla förutsättningar ändå dör. Vad som felades med just er Emil kan man inte säkert veta.

Om den kärlek du känner för ofödde Emil är så här stark så kan du bara ana den kärlek man kan känna för ett barn som man får förmånen att leva med deras första år. Varje barn är en gåva även om deras tid blev kort. Emil hann ändå öppna en dörr i ditt hjärta, tänk vilken kraft kärleken är!

Jag hoppas att du får chans att bli pappa igen. :heart: Och får vara med hela vägen.

Kram Jannika
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Inlägg av mike85 »

Jannika skrev:Klart att du är Emils pappa! :heart:

Jag tror att det nog kan kännas som om missfallet berodde på de yttre omständigheterna - separationen och självmordet - men det är inte alls säkert att det var därför det skedde. Ibland är kroppen inte redo att ta emot ett barn av andra fysiska orsaker eller att det var något med bebisen Emil som gjorde att han inte överlevde. Det är lätt att ta på sig skuld när man sörjer men jag vill att du ska veta att många bebisar i magen överlever än värre saker än så och andra bebisar med alla förutsättningar ändå dör. Vad som felades med just er Emil kan man inte säkert veta.

Om den kärlek du känner för ofödde Emil är så här stark så kan du bara ana den kärlek man kan känna för ett barn som man får förmånen att leva med deras första år. Varje barn är en gåva även om deras tid blev kort. Emil hann ändå öppna en dörr i ditt hjärta, tänk vilken kraft kärleken är!

Jag hoppas att du får chans att bli pappa igen. :heart: Och får vara med hela vägen.

Kram Jannika
Tack för det värmande svaret, de här svaret gör att jag kommer ha det lättare att gå vidare, har inte sett på detta sätt förut. Står i evig tacksamhetsskuld till dig.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

:heart: Tack för att du skriver här! Det finns nog många som känner som du, men som inte plitar ner sina tankar och känslor. Jag tycker du är väldigt stark och modig. All lycka till i framtiden. :heart:

Kram Jannika
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

:heart: Vilka fina svar du fått av Jannika! Och varmt välkommen hit!

Kram!
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Inlägg av mike85 »

Känns betydligt lättare av de fina svaren jag fått av Jannica, jag funderar på och skriva någon dikt om lilla emil. Han kommer alltid finnas i mina tankar som min son.

Kanske köpa ett smycke och gravera in hans namn så jag aldrig någonsin glömmer honom.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Vilka bra idéer. Om det känns bra för dig kan du väl lägga ut dikten här? Jag tror det är många som vill läsa... :heart:

Kram Jannika
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Inlägg av mike85 »

Jo jag kan lägga ut dikten här sen, mina polare har sagt att det e viktigt att hålla igång denna diskussionen, kan finnas andra pappor som ser detta men själv inte orkar skriva ner hur de käner sig.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Jag tror som dina polare, att du hjälper många andra bara med att visa att det finns fler... Ibland tror man att man är ensammast i hela världen om en erfarenhet, tanke eller känsla. Har man turen att snubbla över t ex en sån här tråd så kan det göra mycket gott bara att veta att det finns andra i samma situation. Kloka kompisar du har, var rädd om dem. :heart:

Kram Jannika
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Inlägg av mike85 »

Ska absolut vara rädd om dem, den här tråden har verkligen fått mig och må bättre, självklart är man ju fortfarande ledsen över missfallet med min son emil. Livet är sannerligen inte rättvist.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

mike85 skrev:Ska absolut vara rädd om dem, den här tråden har verkligen fått mig och må bättre, självklart är man ju fortfarande ledsen över missfallet med min son emil. Livet är sannerligen inte rättvist.
Näe, verkligen inte. Bra att du mår lite bättre. :heart:

Du och Emils mamma, finns det något kvar där eller är er kärleksrelation helt slut?

Ni kan ju i alla fall prata om Emil med varandra, det är bra tror jag. Kanske kan ni göra någon minnesceremoni tillsammans, lite så som du har funderat på att göra själv? Bara en tanke...

Kram Jannika
mike85
Inlägg: 22
Blev medlem: mån 06 jul 2009, 01:05
Ort: Karlskoga

Inlägg av mike85 »

Jannika skrev: Näe, verkligen inte. Bra att du mår lite bättre. :heart:

Du och Emils mamma, finns det något kvar där eller är er kärleksrelation helt slut?

Ni kan ju i alla fall prata om Emil med varandra, det är bra tror jag. Kanske kan ni göra någon minnesceremoni tillsammans, lite så som du har funderat på att göra själv? Bara en tanke...

Kram Jannika
Jo det är jätte bra, nej ingen kärleksrelation kvar. Aa kanske någon minnescermoni kan ju vara ett sätt. Vet ej hur hon har bearbetat detta.
R.I.P Emil
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Det var bara en tanke. Jag tror du ska göra det som känns rätt och bra för dig. Inte krångla till det om det känns obekvämt. Det behöver inte vara nån stor grej, huvudsaken att det känns som om du hedrat Emils minne på nåt sätt. Halsbandet och dikten är ju jättefina ceremonier. :heart:

Kram Jannika
Skriv svar

Återgå till "Barnasorg"