Lilla miniängeln

En ängel kom - och vände om. Barnasorgens alla ansikten
Skriv svar
miow
Inlägg: 3
Blev medlem: sön 09 nov 2008, 00:30

Lilla miniängeln

Inlägg av miow »

Det är konstigt hur mycket man hinner tänka, förbereda och planera under några få veckor... Väl medveten om de risker som finns med en tidig graviditet så började ändå tankar formas om nästa sommar. Min lilla tjej skulle bli storasyster... Vi skulle återigen få uppleva den stora glädjen att bli föräldrar.
Vi är lyckligt lottade. Vi har en frisk dotter men avsaknaden av det som kunde blivit känns väldigt jobbig just nu.
Som ni förstår så är jag mitt uppe i ett pågående missfall. En efterlängtad och önskad graviditet. Jag måste även ha hjälp för att bli gravid och har tagit hormonsprutor för att den lilla skulle bli till. Lyckades på första försöket och vi kunde inte förstå vilken tur vi hade. Är livrädd för att bli gravid igen men är ännu räddare att jag inte kan bli gravid på nytt. Känns så oerhört tomt nu.
Min lilla dotter får mig att le och t om skratta, flera gånger dagligen, även nu, mitt i vår förlust av det lilla lilla livet.
ilindstrom
Inlägg: 2797
Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56

Inlägg av ilindstrom »

Inga ord kan göra er förlust lättare. :cry: Men jag tänker på er :heart:

kramar :heart:
Ida
Storbus :heart: -02
Mellanbus :heart: -04
Lillbus :heart: -07

www.sovgott.net
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Jag förstår så väl vad du upplever just nu. För en månad sedan var det jag som kunde konstatera att en efterlängtad vän övergav min kropp.

Alla säger att det bästa sättet att se på ett missfall är att om det inte hade skett, så hade man inte fått träffa den person som kom sen.

Det är säkert så, och jag förstår att man kan se det på det viset i efterhand, men det hjälper ju föga när den personen ännu inte finns!

Din upplevelse är din, din sorg är din och din förlust är din.
Men om det på något vis kan hjälpa dig här och nu, så berättar jag gärna att när mitt missfall var färdigt - och det var bekräftat att det var just det, inte bara en blödning - så repade jag ganska snabbt mod, betydligt fortare än jag kunde ana under tiden missfallet pågick.
Jag hoppas att du kommer hel ur detta!

Många kramar så länge!
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Hej,
Vill bara beklaga sorgen du går igenom just nu. Måste vara jättetufft. Jag hoppas att du snart repar dig och kan se framåt igen. Men det är okej att sörja, sorgen måste få komma först!

KRAMAR
Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
miow
Inlägg: 3
Blev medlem: sön 09 nov 2008, 00:30

Inlägg av miow »

Tack för alla svar. Ibland känns det nästan som jag börjar må bättre, som t ex när lilltjejen busar, skrattar och stojar, lyckligt ovetande... Jag har varit så ledsen hela helgen och hon har bara pussat och kramat mig hela tiden. Gullunge. Min sambo har också varit jätteledsen och ett fantastiskt stöd men han har redan börjat kunna se framåt. Känns lite konstigt att vi sörjer olika men det är ju flera som vittnar om den erfarenheten. Själv är jag inte där än. Tänker mycket på vad som kunde blivit. Tänker och tänker, sover knappt. Känner nästan dåligt samvete att jag är så här ledsen. Tänker på de som förlorar barn längre gångna i graviditeten. Men samtidigt är detta min förlust och ja... Har lärt mig att det finns inga garantier trots ett plus på stickan och symtom på graviditet. Det fanns inga möjligheter i världen att jag hade kunnat ana det här innan jag började blöda. Det är det som gör mig så rädd för framtida graviditeter. Jag kommer inte ha en aning då heller. Det enda man kan göra är att längta och tro att det faktiskt kan gå bra också.
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

miow :heart: stora varma kramar till dig!

:heart: Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Jag har ju varit med om både och, ett sent upptäckt missfall i vecka 15 och en avbruten graviditet i slutet av vecka 20.

Jag tyckte precis som du, att luftslottet var det värsta första gången. Alla drömmar och planer som inte blev av. Det är en nyttig läxa man lär dock, att livet inte låter sig planeras. För det är vi dåliga på att inse i vår kultur. Jag vet inte hur jag hade kommit på fötter i julas (andra gången) om jag inte hade haft det i ryggsäcken.

Det kommer att gå fler tåg, och solen kommer att gå upp igen. Det jag lärde mig andra gången är att ta höjd och styrka ur de ljusa stunderna som ändå alltid kommer. Det är lätt att inte våga vara glad, av olika skäl, med tar man vara på det ljusa och vågar vila i det har man styrkan att sörja ordentligt när sorgen kräver sitt. För det gör den, ett tag till.

Varma kramar!

/Sara
miow
Inlägg: 3
Blev medlem: sön 09 nov 2008, 00:30

Inlägg av miow »

Tack snälla för alla varma ord och kramar.
eric
Inlägg: 35
Blev medlem: lör 21 jun 2008, 19:05
Ort: Hässleholm

Inlägg av eric »

Lilla gumman, önskar att jag hade varit ett bättre stöd...visste inte hur jag skulle bete mig, älskar dig och din lilla tjej jättemycket
Grodan, mamma till Eric 0701
Skriv svar

Återgå till "Barnasorg"