Tänkvärt från en förskollärare

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Skriv svar
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av annawahlgren »

:D Följande artikel var införd i Ölandsposten den 13 april 2013. Intervjun med förskolläraren Maud Andersson gjordes av journalisten Ulla Granqvist.


:P :P :P


*Hur har ni det på förskolan? Maud Andersson tittar lugnt på mig och bröjar berätta. Hon har jobbat sedan 1974 som förskollärare med och för barn.

- Det sägs alltid att förskolan är bra och att vi är fantastiska men då brukar jag ställa en fråga tillbaka: - Vad är det som är bra?

Det där har blivit ett mantra liksom för att försäkra sig om att barnen har det bra. Men vi som jobbar vet ju hur det är. Övertron på förskolan är stor och föräldrarna har tappat tron på sig själva som ledare. De tror att någon annan tar hand om mitt barn bättre än mig. Hur bra än förskolan är så är den aldrig bättre än föräldern när barnen är små. Undrar hur de ser på oss förskollärare, som några övermänniskor?

Efter ett år som föräldraledig säger föräldrar ofta, nu är vi trötta, mitt barn behöver något annat nu, fortsätter Maud. På något sätt bygger föräldraledigheten så mycket nu på den vuxnes behov, inte barnets. Inskolningen sker på tre till fyra dagar. Kort och effektivt. Förr var det vid inskolning en personal som man knöt sig till, både föräldrar och barn, men när de kom nästa dag var kanske den personen sjuk och de andra i personalen okända. Idag är inskolningen annorlunda, man skolar in sig mot hela personalgruppen. Det är klart att barnen gråter när de blir lämnade och föräldern går, efter en stund slutar de, men det betyder inte att de är trygga.

Föräldrar jobbar heltid numera, det innebär att små barn får en arbetsvecka på 45 till 50 timmar. Barn har inga rättigheter, ingen reglerad arbetstid eller semester. Vi har 18 barn i gruppen, det är bara vid lunchen vi är tre personal, annars är vi två. Vi går omlott för att täcka upp våra öppettider. Går en och byter blöja är man ensam med alla barn. Vi har inte förutsättningarna för att göra ett bra jobb.

Föräldrar vill gärna att jag har deras barn i famnen när de går, att det ser bra ut, annars blir det svårt att jobba. Men jag har ju inte barnet i famnen hela dagen. Strax efter kommer ju ett nytt. Det är lätt att små barn känner sig vilsna när vi ska gå ut, de blir påklädda och ställda utanför dörren när personalen klär på andra. Det kan ta ett tag innan de möter en vuxen. Ibland står barn vid grinden. De ser ju var föräldern gått ut. 72 barn delar på samma stora gård, två timmar på för- och eftermiddag. Det är fyra avdelningar som samarbetar. Två förmiddagar har en avdelning planeringsmöte, då är det bara sex personal ute bland alla barnen. Men barn har ju bekräftelsebehov hela tiden.

Hur mår barn? Det är hela spektrat. Många mår bra, andra har mycket oro i sig och det blir mycket konflikter. Barn har blivit vana med ytliga kontakter och har lärt sig att om de behöver hjälp, till exempel bli torkad i rumpan, spelar det ingen roll vem det är, bara det är någon. Nästan inga barn idag är blyga för vuxna. Det är ju egentligen ett process att möta någon ny människa. Man kan tolka barn som att de är sociala och glada när de går på alla och frågar: - Hej, vad heter du? Men många barn bär en oro och rastlöshet. De är vidöppna och har inget eget skydd, integritet. De kan upplevas trygga men är ibland utan konturer, förstår du vad jag menar? Att de vet: det här är jag. Ibland har de svårt med spärrar, att veta: är det här ok?

När barnen får stora utrymmen springer de från det ena till det andra, stressar och har svårt att slå sig till ro. Jag stoppar ofta upp dem när de springer runt och frågar vad de leker. De vet inte. Och de får fortsätta att jaga varandra, ramlar till slut och de andra kastar sig på och över. Då blir det knöl, vem som knuffade vem. De är trötta naturligtvis.

Alla vilar här på madrasser med avslappningsmusik i trekvart. Barnen slumrar till, det behöver de verkligen. Efter vilostunden så springer de inte lika mycket, de blir mer rofyllda och sätter sig med ett pussel eller någonting. Men det är inte vila på alla förskolor, man kanske läser en saga, men då är det ju 10-12 barn som pratar och vill se på bilderna. Det är inte vila.

Föräldrarna har en övertro på att det är i förskolan man lär sig saker, matte, språk och na, vi har fått ökade krav och arbetsuppgifter. Förr när socialdepartementet var huvudman var inriktningen omvårdnad, nu är förskolan under utbildningsdepartementet och lärandet är i fokus, vi är ett led i hela skolutbildningen. Kanske ska vi tänka trygghet först i stället och sen bygga lärandet. Det är inte optimala förutsättningar för att genomföra de mål vi har. Vi vill att barnen ska ha inflytande över sin vardag men det är andra saker än barnens behov som styr planeringen. Om barn ofta blir avbrutna i sin lek känner de till slut att det inte är någon idé att börja. Det kommer ett krav att man ska klä på sig och gå ut i stället.

Anknytning är väldigt viktig framförallt upp till tre års ålder. Det är egentligen så enkelt så varför har det blivit så svårt att förklara eller förstå? Det är ju att vara närvarande med sitt barn. Här på förskolan finns en stund när man byter blöjor, då det bara är du och jag, annars blir det inte speciellt mycket vuxenkontakt, och det är många olika ansikten för barnen.

Efter en lång dag ser barnet som är ute på gården att föräldern kommer. Barnet tittar och ser ibland att föräldern försvinner igen, in för att packa ihop kläder och frågar efter strumpor. Kommer sen ut till barnet och säger att nu ska vi gå hem. Mötet, nu är det du och jag som gäller, saknas ofta.

En vanlig fråga är: - Vem hämtar mig idag? Förr hörde jag sällan den frågan. Barn har många kontakter och ibland nya familjesituationer. Pappa har en ny kvinna med nya bonussyskon. När ett barn får ett syskon har föräldrarna rätt att behålla platsen på förskolan 15 timmar per vecka. De tio första dagarna när bebisen kommit hem är det inte ovanligt att storasyskonet blir lämnat här hela dagarna, från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen, även när pappan är hemma. Då är det lätt att barnet känner sig bortvalt och iväglämnat. Speciellt när man är riktigt liten, under tre år, går det inte att kommunicera och förklara sådana saker. En liknelse för att förstå känslan: tänk dig om ens partner kommer hem med en ny fru, man är liksom utbytt. Den känslan blir starkare om man blir bortlämnad: vi har en annan, en ny här som vårt fokus är på.

Är man äldre, fem år, kan man ha andra behov. Det ser tufft ut, när nyblivna mammor kommer och bär sina bilstolar med små bebisar för att lämna in storasyskonet. Jag tycker att det måste vara jobbigt att packa sig i väg, ta på kläder och passa tider, lämna klockan nio och hämta kllockan två. Här får de kriga med 17 andra barn om uppmärksamheten. Det är ett arbete för barn att vara i grupp.

Jag har stött på föräldrar som vill vara hemma men faller för trycket, för de hör att det rätta är att barnet är på förskolan. Såklart?! Föräldern törs inte tro på sig själv. Till och med en sköterska sa när någon fått storasyskon: - Men ska du inte lämna henne på förskolan ändå? Varför säger de så? Det är den här övertron på förskolan och stimulans igen. Men det kan bli överstimulans och stress i stället.

Många föräldrar är väldigt noga med sina rättigheter och att använda dem. Först skaffar de barn, sen är de måna om sin egentid.

Kvalitetstid är ett annat begrepp, det är mitt värsta ord. Kvantitet ska det vara. Efter en lång dag på förskolan kan föräldrarna komma och säga att nu ska vi göra något roligt. De kan då själva haft rätt lugnt på jobbet, inte haft det som barnen, stoj och stök hela dagen med alla ljud, moment och stimuli. Nu ska vi åka till badhuset, kanske de säger, där det är ytterligare buller och bång. De är inte kvalitetstid. Ingen får ha tråkigt. Tråkigt kan man ha tycker jag. Det gör inget.

Barn behöver vara med i det som är vardag, sätta på tvättmaskinen. Att skala morötter tillsammans med sitt barn kan vara det bästa man kan göra med sitt barn. Barn upplever ju nästan aldrig hur man lagar mat i vardagen. Potatismos, vad är det? Här kommer den färdig i en skål. Inte ställer man sig när man kommer hem halvsex och gör riktigt mos, då blir det nog pulver. Vi har tur här som har eget kök, men inga barn får gå in dit. Vi hämtar en matvagn med lock på skålarna. I lilla köket ute på avdelningen kan vi baka till jul, typ pepparkakor, men det är ingenting som vi gör till vardags.

Det är lätt att man som föräldrar börjar kompensera för all tid de varit borta. De frågar mycket, vill du ha det eller det, åka vagn eller gå, korv eller ost på mackan. När man själv är trött kan det vara skönt om någon bara sätter på en kopp the utan att prata så mycket. Barns behov är också att bara vara. De får så mycket stimulans, de har alla sinnen öppna hela tiden. Ser okända saker och ansikten. Passerar Ica Maxi på hemvägen, somnar i bilen hem, äta, sen är det godnatt.

- Hur tror du barnen kommer att påverkas i det långa perspektivet?

- Det dröjer många år innan vi vet resultatet. Det vi ger kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Om vi inte svarar på barns behov idag, hur ska de som vuxna se vad andra har för behov? En dag ska de ta hand om oss när vi sitter på Björkbacka.

I slutänden är det en sak allting handlar om, kärlek. Men då är det inte tanken som räknas utan handling.*


:heart: O:) :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av TorsMamma »

Så är det! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Tutan
Inlägg: 446
Blev medlem: ons 23 jan 2008, 16:50
Ort: Värmland

Re: Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av Tutan »

Verkligen tänkvärt! =D>
R född aug-07 kurad feb-08
P född maj-09 SM från start
S född apr-10 SM från start
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av Irmasmamma »

Så rätt så. :roll: :(
Men det visste vi redan, tack vare dig, Anna :heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Re: Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av SusanD »

Så sant och jag är så glad att våra barn får vara hemma tills de är fyra år gamla. Då får de börja på kyrkis eller 15 tim på förskolan, fast de behöver inte alltid gå dit, ibland stannar de hemma och myser med resten av flocken.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av annawahlgren »

:D Ja. Världen måste få vara liten innan den kan bli stor :!:

:heart: O:) O:) O:) O:) :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Tänkvärt från en förskollärare

Inlägg av Alma »

Fortsättningsartikel, samma journalist:

http://op.se/lordag/1.5773147-ulla-gran ... -barn-det-
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"