Två föräldrar hemma m ny bäbis - två-åringen på dagis??

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Trebarn
Inlägg: 162
Blev medlem: fre 07 nov 2008, 23:04
Ort: Haninge

Inlägg av Trebarn »

Inger, ditt inlägg fick mig att komma ihåg ett citat som jag inte kommer ihåg ordagrant, men ungefär så här:

Man vet att det är på väg utför med samhället när ungar slutar "spela fotboll" och i stället "går på fotboll".

Jag är född i början av 70-talet i ett barnfamiljsparadis, ett miljonprogram i en förort. Jag gick aldrig på dagis. Jag var ute jämt och det fanns alltid nån att leka med. Oftast ett helt gäng. Och vi lekte tjuv och polis, brännboll, hade ändlösa hopprepstävlingar, twisttävlingar och smög på varandra. Så JAG vet ju att barn hittar varandra, och leken, om de bara får "den tomma tiden" tillsammans.

Jag är lite ledsen över det här. Att mina barn förmodligen aldrig kommer att "spela fotboll" här utanför på gatan, utan "gå på fotboll". Gatan som jag så gärna skulle vilja se hur den såg ut för 50 år sen. Med barn som sprang in och ut från varandras trädgårdar och spelade fotboll och kula, föräldrar (mammor iofs) som var HEMMA nån gång i sina fina hus.... I stället för att som nu ligga öde mellan 07.00 till 18.00 på dagarna samt större delen av helgen. Förra sommarn var vi hemma hela sommarn, och det var som en spökstad här... Inga ljud. Vi kunde lika gärna bott i skogen.


Trebarn

(Jag tror att hemma är inte "hemma" till slut - för NÅGON i familjen. Det är liksom inte bara barnen som "behöver stimulans" för att utvecklas, det är ju en "rättighet" för lilla mamma och pappa också. När man aldrig lever i en verklighet med kamp för tillvaron som den gemensamma nämnaren har man ju heller ingen verklighet att presentera för barnen (eller sig själv) när semestern eller helgen kommer. Och då får man ersätta verkligheten med resor, upplevelser, spahelger, lekland för barnen och shopping för föräldrarna, och meningsfulla fritidsaktiviteter med status.

Men jag antar att jag överdriver.)
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Trebarn skrev: Men jag antar att jag överdriver.
Eller inte.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Det är huvudet på spiken Trebarn. Jag ryser. För att det är så träffande. Och så sorgligt :(

MEN i detta är jag glad att det finns föräldrar som ni på det här forumet. Känner jag mig besviken på världen, ledsen över vad som händer runt mig, kan jag gå in på det här forumet och bli varm i hjärtat. Det är jag otroligt tacksam över.

Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Håller med dig Trebarn- det måste vara ngt sådant som har hänt...Märkte också ur tomt det var härborta på vår kant ... :(
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
_lill
Inlägg: 560
Blev medlem: sön 10 aug 2008, 17:47

Inlägg av _lill »

Nu kan jag bara inte låta bli att lägga mig i... :)

Jag håller med er om mycket, dock inte om allt. Låter som riktigt fruktansvärda förskolor ni har fått bevittna... min dotter var 2 år när hon blev storasyster. Vi beslöt oss för att behålla hennes förskoleplats (skolades in vid 17 månader och det har aldrig varit något gråt vid lämning och då menar jag ALDRIG om inte personalen ljuger för mig och det tror jag faktiskt inte - tvärtom har hon varit ledsen och arg när vi hämtat henne eftersom hon velat stanna kvar... jag har observerat henne när hon inte sett mig och hon ser alltid så glad ut och LEKER så bra). Efter sommaren har dock förutsättningarna förändrats - hon har hamnat i trotsen med bullar och bång och vi känner att förskolan inte är värd alla de konflikter som kommer vid lämning och hämtning + att det är enklare att ta sig ut i världen nu när lillebror är äldre,,,, så vi kommer säga upp hennes plats och låta henne vara hemma med oss tills lillebror ska börja på förskolan (vif ung 17 mån).

Jag tror absolut inte att förskolan är bra för ALLA barn, men jag tror heller inte att den är dålig för ALLA barn. Jag tror helt enkelt att man får se till sina egna barn och sina egna förutsättningar och göra det bästa möjliga av situationen. Nej jag vill inte vara hemma i X antal år för att undvika förskolan, men jag vill absolut jobba mindre under ett antal år och försöka ge mina barn så korta dagar på förskolan som möjligt. Det behöver inte vara antingen eller :) Och det FINNS faktiskt bra förskolor!
:heart: Iris 080308 kurad i augusti 08
:heart: Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10
_lill
Inlägg: 560
Blev medlem: sön 10 aug 2008, 17:47

Inlägg av _lill »

För att förtydliga lite.... naturligtvis tycker jag det är konstigt att man väljer att vara hemma båda föräldrarna men ha ett barn på förskolan...
:heart: Iris 080308 kurad i augusti 08
:heart: Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10
Trebarn
Inlägg: 162
Blev medlem: fre 07 nov 2008, 23:04
Ort: Haninge

Inlägg av Trebarn »

Hej _lill!
Orsaken till den här tråden var liksom en droppe för mycket, TVÅ föräldrar hemma och "stora" barnet på dagis... då måste något vara fel. Annars är jag FÖR att de dagis som finns för de föräldrar som verkligen behöver det, ska ha en hög kvalitet.

Dagis eller inte dagis... Jag som har möjlighet att vara hemma undviker det så länge det går. Jag skulle kunna skriva en novell om varför, men egentligen räcker det med det här:

En "sanning" idag i Sverige som få ifrågasätter är att tonåringar "ska" skämmas för sina föräldrar, lyssna mer på sina jämnåriga, och därigenom tyvärr vara lättmottagliga för grupptryck. Det är INTE en självklarhet i länder där barn och vuxna lever sina liv tillsammans, alltså mer ursprungliga kulturer där flocken enas i kampen för överlevnaden.

Mer en annan gång, jag har brutit armen och skriver pekfingervals! :)

Mvh
Trebarn
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Inlägg av SusanD »

Och jag tänker så här; att om fler som ändå är hemma med småsyskon har sina stora barn hemma så skulle det inte behövas så många dagis och då skulle barngrupperna bli mindre, kanske skulle man ha råd att anställa fler personal och verksamheten skulle bli bättre.

Jag vill inte att mina skattepengar går till barnomsorg som inte behövs, när de istället kan gå till bättre äldreomsorg, skolan och sjukvården. Det finns, på nästan alla platser i landet, bra alternativ till barnomsorgen för stora syskon för att de ska få träffa kompisar, med och utan sina föräldrar. Här hos oss finns det både öppna förskolan, gymnastik, simning, och kyrkis. Ingen brist på aktiviter inte.

Att våra små barn skulle vara beroende av den fantastiska pedagogiken vi har inom barnomsorg är ju bara nonsens och idiotförklarar oss föräldrar. Det går ju hur bra som helst att räkna med sina barn, handla, gå på biblioteket och samverka med andra människor i samhället, så pedagogik blir det nog så det räcker.

Jag kan faktiskt inte heller se det som någon nödvändighet att barnen måste gå på dagis för att få kompisar som de ska gå i skolan med sen. Är det fler barn som är hemma och som träffas på andra platser så får de kompisar ändå.

Vi har alla våra barn hemma och de arbetar för fullt, går på kyrkis och öppna förskolan, hjälper varandra, leker med varandra och älskar varandra. Det är så härligt med syskon som är bästisar, som bråkar ibland, utforskar världen tillsammans och som uttrycker, på många olika sätt, att de verkligen trivs med varandra och livet.

Tids nog ska alla småttingar bli så stora att de ska börja skolan och sen är de inne i systemet. Att få växa upp i lugn och ro tror jag ger en god och trygg grund att stå på när livet utanför hemmet tar fart på allvar.

Sen vet jag att inte alla, av olika orsaker, kan vara hemma med sina barn. Men jag vet också att många skulle kunna om de prioriterade sin barn istället för andra saker som kostar stora pengar.

Det här är mina åsikter och de står jag för, sen får andra tycka och göra som de vill. Fast jag önskar innerst inne att alla små barn skulle få vara hemma med sin familj tills de åtminstone passerat trotsen.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Susan: Amen.

:thumbsup:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Hej hopp!

Tycker detta är mkt intressant!
_lill skrev:
Nu kan jag bara inte låta bli att lägga mig i...

Jag håller med er om mycket, dock inte om allt. Låter som riktigt fruktansvärda förskolor ni har fått bevittna... min dotter var 2 år när hon blev storasyster. Vi beslöt oss för att behålla hennes förskoleplats (skolades in vid 17 månader och det har aldrig varit något gråt vid lämning och då menar jag ALDRIG om inte personalen ljuger för mig och det tror jag faktiskt inte - tvärtom har hon varit ledsen och arg när vi hämtat henne eftersom hon velat stanna kvar... jag har observerat henne när hon inte sett mig och hon ser alltid så glad ut och LEKER så bra). Efter sommaren har dock förutsättningarna förändrats - hon har hamnat i trotsen med bullar och bång och vi känner att förskolan inte är värd alla de konflikter som kommer vid lämning och hämtning + att det är enklare att ta sig ut i världen nu när lillebror är äldre,,,, så vi kommer säga upp hennes plats och låta henne vara hemma med oss tills lillebror ska börja på förskolan (vif ung 17 mån).

Jag tror absolut inte att förskolan är bra för ALLA barn, men jag tror heller inte att den är dålig för ALLA barn. Jag tror helt enkelt att man får se till sina egna barn och sina egna förutsättningar och göra det bästa möjliga av situationen. Nej jag vill inte vara hemma i X antal år för att undvika förskolan, men jag vill absolut jobba mindre under ett antal år och försöka ge mina barn så korta dagar på förskolan som möjligt. Det behöver inte vara antingen eller Och det FINNS faktiskt bra förskolor!
Lägg dig i, för all del! :P
Det förskolor jag bevittnat är inte förskräckliga egentligen. De är som de flesta. Personalen kör lite samma tänk som de flesta när det gäller uppfostran, en hel del tjat och en och annan åthutning. Tyvärr verkningslöst...och trist! Sedan vill det verkligen väl, men det blir fel iaf...
Men erat dagis kanske kör visa, leda,lära? Vore ju toppen! Det är alltid ngt. Finns det bra förskolor? Finns det säkert, de kan inte vara i majoritet dock :(

Kan du berätta för mig vad din definition av ett bra dagis är? Jag är nyfiken!

Att din dotter inte gråtit vid lämning tycker jag iofs inte är ett tecken på att allt är gott. Jag skulle bli väldigt fundersam. AW tar ju upp ditt exempel i sin bok. Som jag förstår det hela är det ett tecken på att tillhörigheten till flocken ifrågasätts av barnet- dvs barnet vill inte gå hem fr dagis, för dagis har ersatt hemmet :o

Har du läst Glen Domans bok? Det är förutom BB en bok som fått mig att se på dagis på ett nytt sätt. Alltså dagis saknar vissa förutsättningar rent generellt för att ge barnet en optimal utveckling. Och det har inget med att göra om förskolepersonalen är go eller inte.
Och hur man än vrider och vänder på det är dagis ett substitut för flocken och hemmet.

Värme :heart: /Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
_lill
Inlägg: 560
Blev medlem: sön 10 aug 2008, 17:47

Inlägg av _lill »

Trebarn: ja jag håller med dig att om man undrar hur föräldrarna tänker när de är hemma två vuxna och har ett barn på dagis, men det jag egentligen svarade på var den allmäna bilden av förskolan som helvetet på jorden här på AW-forum.

Jag tror att förskolan är bra på många sätt och att hemmet är bra på många sätt, men att det inte måste vara antingen eller och lika för alla.

Susan: ja jag håller med om att det är onödigt att skattepengar används till barnomsorg som inte behövs, å andra sidan kan jag inte hålla med om att det finns bra alternativ till förskolan överallt. I min kommun har kyrkan en del bra verksamhet typ öf, barnsång osv. Utöver det finns det två kvällsaktiviteter för småbarn - gymnastik eller minisim. Vi är inte kristna men eftersom vi inte har någon annan religion heller kan vi acceptera att det är lite prat om jesus etc (det är inte i någon större utsträckning) men jag kan tänka mig att om man har en annan religion är det nog inte lika lätt att gå på kyrkans verksamhet. Kyrkans öf ligger dessutom utanför stan så att man behöver bil för att ta sig dit, vilket inte alla har. Det negativa med dessa verksamheter tycker jag är att min dotter inte lär känna de andra barnen. Inte på samma sätt som de barn hon träffar/träffade på förskolan.

Luvisen: jag håller med dig i att förskolan är ett substitut för hemmet på sätt och vis men jag kan inte hålla med om att det i alla fall är dåligt. Och nej, bara för att min dotter inte var ledsen på förskolan betyder det ju inte att allt var bra, absolut inte! Och just därför ska vi ju nu säga upp förskoleplatsen och låta henne vara hemma till nästa höst. Nu i höst har jag ju känt på henne att nåt är lite fel, det har inte varit så tidigare utan då tycker jag det har funkat fint med förskolan.

Jag vet inte om förskolan kör just visa, leda, lära... eller om jag själv gör det alltid för den delen. Jag anammar en del barnabokstänk i min uppfostran men plockar även från annat som jag läser, ser osv. Det jag har märkt hos personalen är i varje fall inga "åthutningar", kanske en del tjat... men det blir det tyvärr en del hemma också även om jag försöker tjata så lite som möjligt. De av personalen jag har träffat och haft att göra med tycker jag har en ganska mjuk framtoning och jag får känslan av att de flesta av dem tycker om sitt jobb och gör det som är bra för barnen.

De saker som gör att jag tycker min dotters förskola är bra är väl att jag tycker de anpassar verksamheten efter barnen t ex får de små barnen sova även på förmiddagen om de behöver, det går att anpassa så de som inte kan sova i vagn får sova inne osv. De uppmuntrar barnens intressen men försöker också få dem att prova på nya saker och har ett sunt (enl min såikt) genustänk. De är ute mycket och har en del projekt och pedagogisk verksamhet men det finns ändå utrymme för lek och spontanitet.

Sen tycker jag absolut att förskolans vara eller ickevara ifrågasätts för lite. Vi funderade kring om vi skulle ha kvar förskoleplatsen när Iris fick syskon och tog beslutet att låta henne vara kvar. Nu visade det sig att vi fick ompröva vårt beslut, men jag tror att det är många som inte ens funderar på att ta hem syskonet och vara hemma allihop. Och så tycker jag att många barn verkar ha alldeles för långa dagar.

Men det jag vill komma fram till är att för mig handlar det inte om förskola eller inte utan utan att det faktiskt kan finnas något däremellan. Alltså relativt korta dagar på förskolan och kanske hemma en extra dag mitt i veckan. Då finns det gott om tid att umgås i familjen och göra saker tillsammans eller bara drälla omkring - också.
:heart: Iris 080308 kurad i augusti 08
:heart: Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Men det jag vill komma fram till är att för mig handlar det inte om förskola eller inte utan utan att det faktiskt kan finnas något däremellan. Alltså relativt korta dagar på förskolan och kanske hemma en extra dag mitt i veckan. Då finns det gott om tid att umgås i familjen och göra saker tillsammans eller bara drälla omkring - också.
Kan finnas ngt däremellan? Klart det finns. Finns ju alla sorters lösningar men är det helt till barnets fördel? Jag betvivlar, fortf. Skulle jag sätta min son på dagis nu skulle det vara ett nödvändigt ont (inte för att förskolan är ett ont ting utan för att han utvecklas optimalt hemma ) varför jag skulle se till att dagarna blev så korta som möjligt.

Det är min mening att små barn inte har ngt behov av dagis och av den anledning ligger det i barnets intresse att välja bort dagis, om det låter sig göras. Gör det inte det- ja, då gör man det bästa man kan och hittar ngn lösning som blir bra för den familjen, så klart.

Men du menar att det ligger i barnets intresse att gå på dagis? Eller hur menar du _lill?

I all välmening,
Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
_lill
Inlägg: 560
Blev medlem: sön 10 aug 2008, 17:47

Inlägg av _lill »

Hej Luvisen!

Nej jag tror att du har rätt. Det bästa för små barn är att vara hemma men det jag reagerar på är att det hemska med förskolan i min mening ofta överdrivs på den här sidan. Det räcker inte med att säga att hemmet är bättre än förskolan utan förskolan ska verkligen utmålas till helvetet på jorden (typ). Kanske blir det lätt så när man ofta tvingas försvara sitt val av att ha barnen hemma, vad vet jag :)
:heart: Iris 080308 kurad i augusti 08
:heart: Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Aha! Jag förstår. Du tyckte det blev lite mkt pajkastning helt enkelt :lol: .

Å andra sidan är det ju denna plattform i princip den enda hörnan där man kan lyfta fram dagisets brister och diskutera vad barnet missar när det är på dagis. Därmed är det ju inte på ngt sätt förkastligt att använda sig av Statens barnvakt- bara man reflekterar. :wink:

Goa hälsn!/Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Hej hopp!

Idag har jag lämnat stora lilla sonen på vårt lokala dagis. Han är fem år, går nio timmar i veckan, har två lysande pedagoger och elva femåriga kompisar när alla är där. För honom, nu, är dagis en hit!

I hallen möter jag en mamma med en lillebror på 1,5 år. Nu har jag ju en rätt betydande erfarenhet av 1,5-åringar som dessutom ligger rätt nära i tid. Det är en lite skakig ålder rent allmänt, både fysiskt och psykiskt, och 1,5-åringen klarar massa saker själv och finner sig inte i att bli stoppad i onödan. Vi börjar prata sådär som man gör. Hon är i valet och kvalet om lillebror ska få fortsätta vara hemma eller börja gå på dagis. De har tydligen möjlighet att kunna vara hemma längre och hon pratar också om en trea. Lillebror är inte bara i förtrotset, obviously, utan blir dessutom enligt honom själv, ständigt hindrad av sin mamma. Han vill gå in på avdelningen, mamma vill gå hem, han vill gå själv, mamma vill bära, han vill öppna dörren, mamma stänger. Ja, ni förstår.

Jag gör en snabb utvärdering där i hallen och ser: Ett mycket hindrat barn men medföljande forcerat lillebrorsbeteende, troligen rätt skral social delaktighet och bebis-behandling av en unge som börjar bli rätt stor. Mamma ser: Han vill gå in på avdelningen, han måste verkligen älska dagis! Lillebror krånglar och krumbuktar, han vill inte sitta i vagn eller bli buren, han behöver nog mer stimulans än jag kan ge honom. Och jag kan inte erbjuda vare sig stimulans eller "kompisar" hemma.

Vi ser samma barn och gör två helt olika tolkningar av det vi ser.

Kram Jannika
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"