Så här har vi gjort!

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Irmasmamma »

Alma skrev:Hur gick det? Bor ni grannar nu?
Tyvärr inte! Det är inte riktigt flyttläge för oss än....
Men vi har faktiskt seriösa planer på en stor nedrustning av ekorrhjul och nedgång i arbetstid/standard och uppgång i livskvalitet, maken och jag! Bland annat inspirerade av dig, Alma! :heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Så här har vi gjort!

Inlägg av Alma »

Grattis Irmasmamma!

När man har ett intressant jobb eller ett där man jobbar för och har uppnått förmåner blir man fokuserad på det. Ibland så mycket att man faktiskt måste sluta för att kunna bygga något nytt. Så var det för mig.

Men nu när jag byggt upp annan (mindre) inkomstbringande verksamhet och känner att jag blir djupt indragen och risk finns att jag tar på mig så mycket att det viktigaste drabbas, dvs umgänget med egna och grannarnas och vännernas barn, så hjälper det att ha byggt upp många utbytesrelationer vid sidan om.

För de kräver också fokus. Det kan vara grannens hund som ska tas om hand. Vännernas barn som man lovat något. Andra föräldrar som man fått hjälp av innan som nu behöver. Dvs verksamheter som man byggt upp för att det ska funka att vara med sina egna barn mycket, i en social och rolig miljö.

Det gör det lättare att sätta P för jobb när det blir för mycket. Man har helt enkelt inte tid. Man måste syssla med utgiftsbesparingarna...

Och det blir inte fråga om att vara med sina egna barn eller göra det inkomstbringande jobbet. För att vara med sina egna barn innebär också att tillsammans med dem bedriva det utgiftsbesparande arbetet.

Att det sedan är himla roligt skadar ju inte.

Jag hade bra skjuts i karriären i mitt lite udda yrkesliv (udda för att det byggde på engagemang), hade ovanliga kunskaper, gott rykte, var känd i min bransch. Hade aldrig sökt ett jobb, hade blivit erbjuden. Det var med bävan jag slutade, för jag visste att mina nätverk och kunskaper skulle falna ganska snabbt.

Jag trodde heller inte heller på att jag skulle bli lika inspirerad av att ha och vara med barn, jag trodde att jag skulle uppleva att min värld krympte. Jag var rädd att längta tillbaka till jobbet och jag var rädd för vad det skulle innebära att telefonsamtalen från alla världens hörn skulle upphöra.

Så det var med lite stapplande ben jag gick in i det nya. Det var innan jag fick barn. Jag beskrev det som en paus i flera år. Jag skulle ju tillbaka sedan... Sedan kom barnet och det hela blev mer självklart.

Och fantastiskt stimulerande. Att ha barn, men också att driva barnverksamhet med andra i olika former. det gör att man delar glädjen med de egna barnen på ett sätt som smäller skyhögt högre än att lyckas i mina tidigare jobb. Och det här livet kräver i stort sett alla erfarenheter jag haft sedan tidigare för att få det funka bra, och det finns också nytt att lära hela tiden.

Så fundera på om du liksom jag måste hoppa, eller om du kan trappa ned det befintliga jobbet och bygga nytt liv vid sidan av bit för bit.

Men vänta inte för länge...

Lycka till!
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"