Linus röda tråd.....

[SusanD]

Jag kan väl inte göra avkall på principen att ha en röd tråd för minstingen i familjen, därför får även Linus sin tråd.
Tänkte dela med mig av vårt liv med barnen och då främst med lillebror och hans sömn, mat och utveckling. Som med våra andra barn känns det bra att använda tråden som ett bollplank, att skriva av sig lite får en att se på saker och ting från ett annat håll och bara det kan ju lösa upp små knutar i livet.

Börjar med att klippa in vår förlossningsberättelse från vår tråd under Barnaväntan;

"Men vi tar det väl från början, läget var ju som så att lillesyskonet var beräknat att födas den 25 dec vilket vi alla insåg att så skulle det ju inte bli. Alla storesyskon har ju kommit tidigare än utsatt tid så helt kallt räknade vi med att även det senaste tillskottet skulle göra det.

Ett litet moln på den annars blå himlen var att mamma rest iväg till Kanarieöarna för att spela golf, de tröttnade på snöplogning och eldning, tog en restresa och försvann. Därmed försvann även vår barnvakt men det skulle lösas med syrran eller hennes dotter, barnens kusin och Emils fadder. Till saken hörde att de skulle fara till huvudstaden den 16 till 17 dec så då kunde ju inte barnet födas. Och om nu skräpet tänkte födas då så fick ju syrrans man ställa upp vilket också skulle fungera bra.

Nu verkar det ju som om små skräp vill födas under någorlunda ordnade förhållanden så redan på tisdag morgon kände jag mig lite konstig, yrslig och klen. Pappan var urförkyld så han stannade hemma från jobbet för att ta hand om mig och barnen. Vid lunchen sa jag till barnen att de kanske skulle få ett lillesyskon idag eller ikväll. Emil funderade ett tag innan han sa; Ja men då måste du åka till sjukhuset mamma! Ja visst svarade jag och Emil blev lite bekymrad; - Men då får vi ju varken kvällsmat eller någon ramsa när vi ska sova!
Tänk vilka bekymmer, jag lugnade honom med att vi skulle hinna med allt som vanligt och så skulle J komma och vakta dem ifall vi behövde åka in till sjukhuset.

Kvällen kom och vid femtiden hade jag några sammandragningar och vid sextiden kom det tre stycken inom 10 min. Då blev jag lite stressad, packade BB-väskan med det sista och tänkte att om det här går lika fort som när Mika föddes så kan vi lika bra bli hemma. Men sen lugnade det sig, barnen hann få både kvällsmat, tänderna borstade och somna gott i sina sängar.

När klockan närmade sig nio på kvällen så hade jag sammandragningar men det var inga rejäla grejer och det var 7 min mellan dem, och så 4 min och så 6 min och så.... Ja så höll det på, det drog liksom inte igång på riktigt men vi ringde efter J som kom på stört. Sen tittade vi på tv, Pappan höll reda på antalet minuter mellan sammandragningarna men de var så mesiga och jag kunde lugnt andas igenom dem.

Jag ringde förlossningen eftersom Pappan hävdade att det var bäst så ifall det var fullt där. Min reaktion var att fullt kunde det inte vara, det är väl ingen människa med förnuftet i behåll som föder barn när det är en meter snö ute och minus 20 grader!! På förlossningen sa de att jag var välkommen in när jag kände att det var dags.

Hela kvällen gick och jag hade då och då en känsla av panik ifall sammandragningarna skulle avta och så skulle de sätta igång på onsdagen istället när J inte var hemma. Men så blev det inte, när klockan var 23.10 drog vi iväg till förlossningen och i bilen började sammandragningarna kännas lite mer, rejälare och det kändes som om det äntligen hände något.

Väl inne på förlossningen möttes vi av en barnmorska som sa att om jag hade ringt igen så hade hon skickat mig till Lund. Vilket tur att vi inte ringde igen säger jag bara. Vi fick vänta en stund innan vi fick komma in på ett undersökningsrum, vilket vi aldrig gjort tidigare, då har vi fått komma in på ett förlossningsrum direkt. Men nu var det ju som sagt vad fullt, eller överfullt. Det blev lite CTG och så kände barnmorskan efter hur öppen jag var och det var fullt öppet så plötsligt blev det lite brått att hitta ett rum till mig. De höll på att moppa golvet för fullt när jag skulle kliva in i förlossningsrummet, snacka om att skicka ut en och få in en annan födande i rödaste rappet.

Undersköterskan var samma som när Mika föddes men det kom vi på lite senare, barnmorskan var en ny bekantskap och jag vet fortfarande inte om jag var nöjd med henne eller inte. Hon var lite skum på något vis, men väldigt snäll.

Väl inne på förlossningsrummet satt vi på James Blunt skivan, ett måste när man föder barn eller i alla fall när vi föder barn. Sen var det bara att jobba på och jösses vad jag fick jobba. Det lilla skräpet hade ju suttit upp i magen och blivit vänd så inte hade ungen ifråga vett att fixera sig inte. Nej då, högt upp stod huvudet och vattnet ville inte gå av sig självt. Till sist tog barnmorskan hål på hinnorna och så sjönk bebisen ner lite till. Men det var trögt och då kom barnmorskan på att jag nog borde kissa och här skulle jag bromsat och frågat hur hon egentligen tänkte. Hon sa att jag skulle gå på toa och försöka kissa. Och snäll som man är, ibland, hasade jag ut på toan och där kissade jag på golvet. Men hur tänkte hon undrar man ju efteråt. Inte kunde jag sitta på toan heller när sammandragningarna kom så tätt och hur kul är det att kissa på golvet. Inte alls kan jag säga. Och så skulle jag duscha av benen, nej hualigen i detta läge var jag ganska arg. När jag fått de andra killarna har de tömt blåsan med en kateter och så har det varit bra med det.

Nåja, man klarar ju mer än vad man tror så jag hasade tillbaka till förlossningssängen och ställde mig på knä. Till slut hamnade jag på rygg och så var det bara till att krysta ner ungen innan jag kunde krysta ut honom. Barnmorskan var ganska på hela tiden, det kändes som om hon hade bråttom eller var stressad. Barnet mådde ju bra så egentligen var det ju ingen brådska.

Efter 2 tim och 45 min föddes då äntligen lillebror! Det var det första Pappan sa; det är en lillebror! Det kändes lite snopet, nej snopet är inte rätta ordet men konstig på något vis för vi hade verkligen inget pojknamn och flicknamnet var spikat. Så konstigt man kan tänka och känna. Han var så otroligt söt våran lillebror och så väldans välkommen och otroligt älskad från första stund. Det var så häftigt att få upp honom på bröstet, till en början fick han ligga på min mage för navelsträngen var så kort, när den var avklippt fick jag upp honom till mig och jag var så otroligt lycklig. Allt hade gått bra, vi hade fått en frisk liten lillebror och därhemma hade vi Emil som önskade sig en lillebror eftersom det var så länge sen vi fått en.

Pappan var ganska trött efter den här förlossningen som varit hans värsta med tanke på att han var SJUK. När vi njutit av lillebror, av varandra, av brickan med fika och lillebror var vägd och mätt fick Pappan sova några timmar på extrasängen som undersköterskan var så rar och bäddade åt honom. Vi hade en lite gissningstävling om vikten på lillebror och bägge två var vi övertygade om att han var en pyttis som knappt vägde 3400 gr. När han väl låg på vågen visade det sig att han var nr två i viktligan med sina 3745 gr. Så det var ingen liten lillebror, det var en stor kille fast jätteliten.

Jag var kvar på BB-avdelningen ända tills på fredagen, läkarundersökningen var på tors morgon och där fick han anmärkning på ena höften så vi fick traska ner till ortopeden för en extra koll men där fick han grönt ljus. På torsdagen var det snöstorm så vi blev kvar till fredagen och åkte hem efter att PKU-testet var taget. Ja så himla lätt var det ju inte att komma hem för vi har ju ingen bil som rymmer hela familjen och det var dåligt med barnvakter på hemmaplan. Lösningen blev att syrran fick låna ut sin bil till Pappan som packade in alla barnen och kom för att hämta oss. Jag mötte familjen i hisshallen och barnen var jätteglada att se mig men så fort jag var omkramad frågade de efter lillebror.
Vi gick in på mitt rum och så fick de äntligen träffa honom och det var kärlek vid första ögonkastet. Sigge sa med gråten i halsen; åh det är min lillebror, vad han är söt, han älskar mig och jag älskar honom. Det kallar jag kärlek.
Emil och Mika var lika härliga de så det kramades, pillades och undersöktes väldigt nogsamt. Lillebror fann sig i det hela, han hanterade det bra genom att sova sig lugnt igenom hela hälsningsprocessen.

Här hemma tar alla hand om och ansvarar för lillebror. Storesyskonen turas om att sitta i soffan och ha honom i knät och de är ovilliga att lämna honom ifrån sig, men skriker han så får jag honom för då behöver han tuttemat.

Nu har vi klarat av julen, lillebror missade tomten för han sov då men Emil har berättat allt som han behöver veta. Farmor har varit här över hela julen så barnen har fått njuta av henne och hon av dem.

Vi bor ju i ett ganska litet hus så det finns ju inte en massa rum som står tomma och något gästrum har vi inte. Men vi har gjort likadant med lillebror som med de andra småttingarna, jag sover på soffan de första två veckorna, då har jag tv:n på och kan amma i lugn och ro utan att störa någon. Lillebror gillar att sova på dagarna och är gärna lite mer vaken och äter på natten, precis som de andra. Men jag vet att det rättar till sig ganska snart så det gör mig inget. I natt sov han från klockan 1 till halv 6, då tuttade han två drag och sen somnade han om till klockan 8, så visst kan han sova det lilla spektaklet.
I början matade jag på med Nan 1 på sked för att fylla på lilla magen efter amningen, nu när han äter bra på brösten får han ersättning på flaska och det behövs lite både på morgonen och nattetid. Då är han så trött så han orkar helt enkelt inte tutta i sig tillräckligt för att bli mätt nog för att sova gott. Så här har vi gjort med de övriga barnen också och det har fungerat bra, när barnen blir lite större, vaknar till lite mer så orkar de tutta i sig tillräckligt med bröstmjölk och då ratar de flaskan.

Framöver får vi se hur mycket Pappan kan vara hemma, det är ju de här första två månaderna innan man fått ordning på allt som det är skönt med lite uppbackning. Men nu är det ju så att har man ett nytt jobb så får man ju jobba lite också, det kommer lösa sig. Förhoppningsvis kan han vara ledig några dagar i veckan i alla fall och det räcker för mig.

Ja så var det ju det här med namnet då. Vad ska ungen heta? Namnet skulle vara tvåstavigt, inte innhålla bokstaven r, måste innehålla bokstaven i och så skulle det ju passa barnet ifråga också. Vi stötte och blötte frågan, Emil kom med förslag i mängder men inget som vi tyckte var bra nog. Jag var inne på Albin och hamnade till sist på Tage som inte ens höll måttet enligt våra "regler". Till sist kom Anders med förslaget som föll oss alla på läppen även om jag aldrig trott att jag skulle ha ett barn med det namnet.

Så nu släpper vi bomben; Lillebror ska heta LINUS, SYLVESTER! Och det härliga i kråksången är att han är en liten Linus, en söt liten unge som passar så bra in hos oss och det verkar som om han är nöjd med oss, sitt val av familj".

På onsdag blir lillebror tre veckor och då börjar man kunna skönja en viss stabilitet i livet vad det gäller sömn och mat även om det är helt tillåtet med visst vingel fortfarande. Kanske är jag för lat för att hetsa upp mig över att det inte alltid blir som jag tänkt mig, men har man hela huset fullt av barn och hundar så lär man sig att anamma plan B när plan A spricker och så är det bra med det.

Just nu så väcker vi ju lillebror på dagarna för annars sover han hur länge som helst, nu är det 2-2,5 tim sömn och sen är det mat som gäller för hela slanten. Ibland tar matningen ganska lång tid då lillebror oftast drabbas av Paltkoma efter att ha tömt ett bröst, det tar lite tid innan han hämtar sig, blir tillräckligt kontaktbar för att äta vidare på andra bröstet. Men han är så otroligt söt när han bara är fullständigt knockad av tuttemjölk, det enda han orkar är att hålla munnen stängd, andas sakta och njuta av mättnaden. Han är så vacker och så nöjd med livet och sina syskon som älskar honom över allt annat. Syskonkärlek är så vackert och så fullständigt kravlöst på något vis, de bara älskar varandra och så är det bra med det.

Kram Susan

[lilla mia]

Hej Susanne!

Och GRATTIS till lilla Linus! Fint namn!
Ska bli spännande att följa din tråd! Du är ju en sån klok mamma. Synd att han inte är 3 månader, istället för 3 veckor. Då hade jag verkligen haft en fin vägvisare att klamra mig fast vid.

KRAM från lilla mia

[Sarisparis]

*myser*

Välkommen Linus

Det ska bli sâ spännande att följa era äventyr, vilken ynnest för alla oss!

Tack SusanD, ser framemot fortsättningen.

[SusanD]

lilla mia - du behöver verkligen inte någon att klamra dig fast vid, det är bara något som du inbillar dig. Prova så får du se, släpp taget, du står stadigt ändå och fixar så mycket mer än du tror.

Sarisparis - Linus säger tack för välkomnandet.

Det är härligt med en bebis i huset. Emil tjatar om vad nästa bebis ska heta. Det senaste förslaget är Älskling. Visst är han gullig vår största storebror. För honom är det helt naturligt att man får en bebis per år, på ett ungefär, och nu var det ju JÄTTELÄNGESEN vi fick en lillesyster. Mm, men nu får det räcka med barn i vårt lilla hus. Man ska ju hinna med dem alla, ta hand om dem och se alla små personligheter.

Linus är bara så söt så man döööör. Vilken pärla! Idag har han varit med mig på stan för att hämta mina glasögon som varit inlämnade på reparation. Skötte sig utmärkt vilket innebar att han sov gott hela tiden. Väl hemma var han hungrig, så hungrig att han behövde fyllas på med lite ersättning också.
Mat in och skit ut, så fungerar det hela men lätt är det inte alltid när man är nybörjare. Det räcker med några tutt att tuttemjölken så somnar han gott, då får man smeka lite på honom och pilla på kinden så han fortsätter äta. Men han är trött och då är det jobbigt att äta när ögonen bara faller ihop och sömnen övermannar honom. Sen måste det ju bajsas också och då får man ta i och det är också väldigt jobbigt, så då somnar han och får fortsätta när han piggat på sig något.

Dagarna går sin gilla gång här hemma. Än så länge är ju Pappan hemma så de stora får sina behov tillfredställda också. För egen del blir det ju mycket tid som går åt till att amma så här i början, dels måste ju Linus lära sig tutta ordentligt och dels måste han ju hålla sig vaken så han orkar äta sig mätt. Men så fort Linus sover så gäller det att ägna sig åt de stora barnen som vill spela spel, läsa, leka eller jobba. Någon vila under dagarna blir det inte, jag har så svårt att gå ifrån gänget för att sova en stund även om jag har möjligheten till det. Får sova så gott det går på nätterna istället.

I natt sova Linus från 23 till 5 så det blev en hel del sömn faktiskt. Sen åt han i en halvtimme och sen sov vi till klockan slog 7.

Än så länge har lillplutten långa vakenpass på dagarna, det blir nästan tre timmar innan han är mätt och kommer till ro. Nu är han ju inte vaken hela tiden, haken är ju att han somnar så fort han tuttar men jag vet ju att det rättar sig till när han blir lite större.

Just nu njuter vi bara av lillebror, beundrar honom för att han är så söt och gör så roliga grimaser. Turas om att hålla i honom och gosa.

Nu ska han äta kvällsmat, få på sig pyjamas och en ny blöja och så ska det gosas lite också.

Kram Susan

[Clara Cecilia]

Åh det ska bli så härligt att följa er!

Välkommen till Späda och Små Linus säger jag!



Clara

[Ewa]

Finaste vännen :-({|= och alla fina ungarna och A

[TorsMamma]

[SusanD]

Är det månne så att Linus kommer göra som sin storasyster Mika, äta ett sent kvällsmål vid 23 och sen sova hela natten lång? Vi försökte ju detta upplägg redan med Sigge men han sov ju som en knockad boxare vid 23-tiden, var omöjlig att väcka det minsta och kunde inte äta en droppe tuttmjölk. Det blev till att lägga in ett nattmål klockan 4 på morgonen.

Är det något som är jobbigt så är det att amma klockan fyra på morgonen. Inte har man vett att gå och lägga sig tidigare på kvällen heller, nej då sent är man uppe och sen blir det en hackad sömn då barnet ska äta i gryningen.

Mika var mer mån om sin skönhetssömn, det var inga problem att ta upp henne vid 23 och tutta i en rejäl kvällsportion tuttemjölk. Sen sov hon gott, riktigt gott, tills klockan var sju.

Igår blev det en sen omgång mat för Linus del, han kom inte i säng förrän klockan slog midnatt men sen sov han så gott och vaknade inte förräns strax före sju på morgonen. Då var vi verkligen utvilade bägge två. Hoppas nu att detta håller i sig, det är bara att hålla tummarna och jobba för att han ska fortsätta med sent kvällsmål och sen sova natten lång.

Igår när vi satt och åt sa Sigge; Mamma ät inte så mycket för då får du så stor mage! Jaha sa jag, vad händer då då? Sigge svarade; Då får vi en bebis till.
Pappan plockade genast av bordet för han tyckte det verkade vara stor risk för fler bebisar om han inte agerade genast.

Emil har redan börjat fundera på vad nästa bebis ska heta. Det senaste förslaget är Älskling. Han tyckte det lät så bra med; Emil, Sigge, Mika, Linus och Älskling.
Ja man kan ju inte säga emot honom, han är ju för go den killen men några fler bebisar är ju inte planerade i detta läge.

För att Pappan inte ska få stora skälvan nu när han blivit fyrbarnsfar så låter jag honom titta på Familjen Annorlunda för att få lite perspektiv på tillvaron. Där var det en familj som for iväg med husvagnen och de hade minsann sju barn och två hundar, helt plötsligt känns det ju plättlätt att campa med fyra barn och tre hundar.

Kram Susan

[SusanD]

Nu är "Limpan" hungrig mest hela tiden känns det som och det är ju som det ska vara så det är bara att gilla läget. Han börjar bli tuttätningsproffs och kan hänga kvar och äta fastän jag hjälper de andra barnen ur duschen eller plockar fram pysselgrejer. Vill man ha mat i den här familjen så gäller det att kämpa lite.

Igår kom Linus i säng, eller vagn rättare sagt, klockan 21 sen väckte jag honom så där lagom klockan 23 och han åt och åt och åt. Fyllde sen på med nästan 80 ml ersättning innan jag la honom igen strax efter 24. Visserligen var han bajsnödig då men för trött för att orka prestera något. Kvar över sex i morse väckte Linus mig och sa att det skulle sitta fint med en ny blöja eftersom han då bajsat det han skulle gjort tidigare på kvällen om han bara orkat, sen ville han ha frukost.

Att ligga i soffan, titta på tv och amma är ingen bra combo för någon av deltagarna, Linus tuttade på ganska effektivt men sen slumrade vi mest och det blev ingen ordning förräns hela gänget kom upp vid sju. Då blev det till att sätta sig upp och amma ordentligt samtidigt som de andra barnen ville gosa både med mig och Linus.

På morgonen är jag ganska populär för då har ju barnen inte sett mig på hela natten, tänk tolv långa timmar utan mamma. Sen vet de att Pappan går ut med hundarna så han är inte tillgänglig vilket jag då är som sitter i soffan med "Limpan" dockad vid bröstet.
Resten av dagen är jag helt ignorerad av barnen som är så Pappiga så det svämmar över alla breddar. För bara tre veckor sen skrek Mika på kvällarna om inte jag också nattade henne, åh, hon var så mammig så det räckte och blev över. Men nu är det Pappa det skriks efter, hon formligen avgudar honom och överfaller honom med pussar om han inte sett åt henne på en minut. Sigge är sen gammalt en riktig pappafan, men om han gör illa sig så är det till mig han kommer. Emil är mammas pojk men inte nu för jag sitter ju för det mesta och ammar så han vill helst att pappa följer med ut och busar i snön.

Men så här har det alltid varit i vårt hus, när jag har en småtting dockad vid bröstet då är det Pappan som gäller. Fast jag erkänner att Pappan är poppis även när jag är upptagen med bebisar.

Nu vaknar Linus som har lite konstiga sov- och mattider idag, han blir inte riktigt mätt utan måste fyllas på och fyllas på och fyllas på. Ska man öka i vikt och växa på längden så tarvad det studom mycket mat och ofta.

Kram Susan

[SusanD]

Idag har vi varit hos vår underbara BVC-sköterska Kerstin för att väga och mäta Linus. Sigge följde med mig och Linus medan Emil och Mika var kvar hemma med Pappan.

Både Mika och Sigge har tagit nästan fyra veckor på sig innan de nått sin födelsevikt igen, sena i starten men de har växt rejält på längden och sen har de utvecklats till rejäla matvrak. Det var ju lite spännande att se hur Linus tänkte tackla viktkurvan, skulle han vara ett matvrak från början eller en slowstarter som sina syskon?

Vågen visade 3920 gr så han har faktiskt passerat sin födelsevikt som var 3745 gr. Han var alltså ett riktigt matvrak med våra mått mätt, får se hur det utvecklar sig framöver.

Sigge var väldigt lycklig för de hade köpt in en rosa Bobby-car till BVC och Sigge älskar rosa, lila, svart och vitt. När han skulle köpa en ny vinteroverall så blev det en rosa och när Mika ärver fina rosa flickkläder så är han snabbt där och knycker det han kan. Emil gillar blått och orange och Mika gillar nog de flesta färgerna. Linus har inte informerat oss än så länge om det är någon speciell färg som han föredrar. Än så länge verkar han nöjd med de kläder han får på sig oavsett färg.

När vi kom hem mötte vi ett helt gäng med krocketspelare utanför huset. Mm, det verkade som om det gick fint att spela krocket på vägen, Emil var i allafall i farten och slog klotet fram och tillbaka så det stod härliga till.

Linus har ätit rejält i em, när vi kom hem från BVC dockade han fast vid ena tutten och åt och åt och åt. När han släppte råkade jag luta mig fram när jag skulle resa mig och då dockade han fast igen. Det var bara att sätta sig och låta honom äta vidare. När klockan var sex somnade han helt knockad av tuttemjölk så nu får han sova till nio för då drar kvällsmatpasset igång.

Nu sover alla barnen så vi föräldrar får roa oss på egen hand.

Kram Susan

[SusanD]

Vilken matig natt vi har haft, Linus har ätit och ätit och ätit och ätit. Man undrar ju hur mycket en sån liten kille kan få i sig utan att spricka. Emellanåt har han drabbats av tuttkoma och sovit gott en stund för att sen fortsätta sitt maratonätande.

Efter lite sömn på morgonkvisten fortsatte han sitt ätande under förmiddagen innan han sov en lång lunchlur. Någon brist på tuttemjölk är det verkligen inte och produktionen ökar väsentligt när Linus kör sina maratonätningar.

Idag har Pappan och Emil varit och köpt en bil. Vi har ju blivit så många i familjen så vi behövde ju verkligen en större bil så alla kan åka tillsammans. Bilen är en begagnad en som vi kommer få nästa vecka och så byter vi in en av våra småbilar. Emil var helt nöjd med den nya bilen och har redan bestämt vilken plats som ska vara hans.

Sen var tanken att grabbarna skulle återvända hem efter bilköpet men se det gjorde de inte alls. Istället for de till en av Emils kompisar och blev kvar där till sena kvällen. Här hemma hade vi moster M på besök, som även är Mikas fadder, både Mika och Sigge lekte med moster så hon blev alldeles utmattad, men roligt hade de. Jag ammade Linus och sa i något skede att det var ju plätt-lätt att ha två barn, så lugnt och skönt. Det var då Moster M uppmärksammade mig på att jag faktiskt hade tre barn hemma, varav ett hade dockat fast vid ett av mina bröst och inte var besvärlig alls. 8) När Linus ätit klart stekte jag pannkakor efter Sigges anvisningar, han och Mika gjorde smeten tillsammans. De var rörande överens om att man kan äta pannkakor till lunch även om man ätit ugnspannkaka till kvällsmat kvällen innan. Det var ju inte alls samma mat, den ena steker man ju på plattan och den andra i ugnen, olika alltså. [-X

Nu har Linus ätit mellan 19 och 21, därefter somnade han gott efter att ha fått på sig pyjamas och en ny blöja. Nu ska jag ta upp honom och tutta på ett tidigt nattmål eller sent kvällsmål, det beror ju på hur man ser på det hela. Sen får vi se om han bestämmer sig för att sova några timmar längre i natt så även jag får sova.

Jag är ju ganska, eller rättare sagt väldigt lat, så jag har en ganska cool inställning till nattamat och få sömntimmar så länge jag får tillbringa natten på soffan med tv:n påslagen, visserligen utan ljud men ändå. Då har jag något att vila ögonen på när jag ammar och behöver inte vara störa någon av de andra i familjen. Vi bor ju i ett ganska litet hus så det finns inget extrarum att hålla till i så det är soffan som gäller. Men jag klagar inte, jag somnar och sover som bäst framför tv:n oavsett tidpunkt på dygnet. Sätt på tv:n och jag somnar!

I morgon är det söndag, sista dagen hela familjen är samlad. På måndag ska jag dra iväg med gänget på Alla-kyrkis, vi ska vara där klockan nio så jag får nog gå upp i ottan och göra mig i ordning så jag sen hinner amma och få klart resten av gänget. Pappan ska iväg på jobb och sen får vi se hur mycket han kan vara hemma framöver. Linus är ju en ganska cool kille så han har redan lärt sig äta medans jag duschar de andra, lagar mat, bygger lego eller gör något annat viktigt. Vill man ha mat så får man äta under de omständigheterna som är, och Linus verkar tycka att det är helt ok.

Kram Susan

[chokladkaninen]

Heja SusanD! =D>

Vilket gäng ni är! :thumbsup: Och vad duktig du är som håller fötterna kvar på marken i alla lägen. Jag är mäkta impad!

[wifsta]

Show must go on....
Käraste Susan - dina berättelser är så härligt målande, önskar att jag hade den förmågan.'
Kram till er alla - vårt kyrkis har ledigt en vecka till (tror jag).

[SusanD]

Chokladkaninen Wifsta - ni är för rara kära vänner.

Igår var då första dagen då jag var kapten på skutan utan assistans av någon Pappa. Planen för dagen var Alla-kyrkis som börjar klockan nio och håller på fram till halv tolv. Kvällen innan packade jag extrakläder och blöjor, la fram kläder till alla barnen och skulle ha gjort så till mig själv också om jag bara kommit ihåg det. Satte klockan på ringning halv sex och kastade mig upp när den ringde, in i badrummet, fixade till mig och drog på mig kläderna i halvvaket tillstånd. Klockan sex väckte jag Linus och förklarade att klockan egentligen var sju så det var bara att docka på vilket han snällt gjorde. Det är såååååå skönt när de inte kan klockan.

Strax före sju kom Emil knatande och gjorde mig sällskap framför tv:n, sen kom Sigge och Mika också så det blev välling, som jag fixat iordning kvällen innan och ställ i kylen, lite imponerande va? Men det spar ju väldans tid, så de små drack välling och Emil åt en banan.
När ätandet var klart så fick de klä sig själva vilket de klarar fint allihopa, till och med Mika faktiskt, hon behöver bara ett handtag när byxorna fastnar på blöjan eller huvudet inte hittar ut ur tröjan på rätt ställe.

Frukost strax före åtta, vi brukar inte äta så tidigt så barnen var ju inte jättehungriga men det ingår ju lite smörgåsfika på kyrkis så de skulle överleva räknade jag kallt med. Själv vräkte jag i mig frukost som vanligt, det går ju i lite mat när man ska föda två personer.

Tandborstning och kissning innan killarna hoppade i sina ytterkläder. Emil spelade pajas som vanligt men jag försökte att inte bry mig, det brukar nämligen vara den bästa strategin. När vi andra var klara fick han kvickt på sig sina kläder.

Pappan hade kvällen innan försökt få in alla bilstolarna i min Ford Fokus, jag var nog helt klar på att det inte alls skulle fungera för den är ganska smal. Efter många om och men kom Pappan in igen och sa att vi fick ta Lassebilen istället, det är en Peugeot som är något bredare än min bil.

Halv nio var vi ute vid bilen och började inpackningen. Sigge och Emil blev jätteglada när de upptäckte att Linus skulle sitta mellan dem i baksätet. In med Linus vagn i kofferten och sen bar det iväg till kyrkis. Fem minuter före nio anlände vi och packade ut hela gänget.

Emil presenterade Linus för fröknarna och de andra barnen, det var väldigt lite barn där för några var sjuka och några skulle få sina traktorer servade. Så är det att bo på landet.

Linus passade på att äta när han var på kyrkis, det mesta han såg var alltså mina bröst men han verkade nöjd med verksamheten. Sen sov han i vagnen i kapprummet och verkade trivas bra med livet.

Hem igen vid halv tolv, ut med alla barnen ur bilen, killarna bestämde sig för att vara ute en stund och de små följde med mig in. Av med kläder, dockade fast Linus vid tutten, Sigge kom in kockade lite, det blev ravioli till lunch. Lagom lättlagad mat när man har en 3-årig kock och en assistent som är 1,5 år. 8)

Linus sov under lunchen och sen la jag Mika som var väldans trött, tog upp Linus så han fick äta ett ordentligt mål tuttemjölk medans killarna tittade på en film på tv. Jag tittade också samtidigt som jag ammade och sov! Den kvinnliga simultankapaciteten är otrolig.

Innan vi väckte Mika från sin middagslur skalade jag potatis till middagen, det gäller att göra sånt som man inte vill ha hjälp med medans hjälparna är upptagna med att sova eller titta på tv.

Eftermiddagen ägnade barnen åt att leka bärgningsbil med husets alla stolar, kul hade de och ibland tog de en paus för att hjälpa mig med tvätten.

Pappan anlände hemmet halv sex, då hade vi ätit middag och några av barnen hade fått på sig pyjamas redan. Sen blev det kvällvälling, gos, lite barntv, tandborstning och sen for Pappan iväg på sin bridgekurs och jag la alla barnen. Linus sov mellan halv fem och sju så honom tog jag upp när resten av gänget lagt sig och då var det lugnt i huset.

Idag får vi också roa oss på egen hand, Linus hade väldans svårt att sova i natt så det blev inte mycket sömn för min del heller. Så kan det vara när man är en småtting som försöker begripa sig på hur livet fungerar i både stort och smått. Under förmiddagen har vi städat, dammsugit och tvättat kläder. Går ju bra när alla hjälps åt annars är det bara tråkigt.

Någon utevistelse har det inte blivit än för Linus har kört lite nya sov- och mattider idag och de har inte riktigt passat med den övriga familjens vanor. Men jag tror storgrabbarna tänker dra ut så fort det börjar bli mörkt ute. Då är det ljus i en lykta och pannlampa som gäller sen roar de sig glatt ute i snön. Pappan får försöka dra med sig dem in när han kommer från jobbet.

I morgon blir vi också själva hemma och då är det utevistelse som står som nr ett på programmet. På torsdag ska Pappan vara hemma men då är det fullt program, nya bilen ska hämtas, Emil ska på kyrkis och till talpedagogen, Mika ska till BVC för sin försenade 18-mån kontroll och så ska ju Sigge ha lite gos och Linus lite tuttemjölk och så ska ju hundarna komma ut och få lite frisk luft också.

Ja livet tuffar på här hemma, vissa dagar lite fortare än andra. Nu ska vi väcka Mika som sovit 2,5 tim mot de vanliga två, hon gjorde så igår också så hon är väl trött av någon anledning. Och så ska ju Limpan upp och få lite tuttemjölk också.

Kram Susan

[Elle]

Vad roligt att även lillprinsen får en tråd här på SoS . TACK Susan för att du delar med dig av er vardag, du inspirerar många!

Kram Elle