Amningsnapp

[NlNA]

Hej och tack för era svar

Det jag funderar på är om ni inte ser en ökningsperiod - det ligger en vid ca 7-8 veckor som kan vara rätt jobbig för en del.

Mitt "problem" har pågått i ca 2 veckor så det är inte ökningsperioden som gör det hela "jobbigt".
Däremot så har perioden satt igång NU för han började äta på båda brösten igår .

Det du skriver om hur han blir arg när han får bröstet stämmer bra med ökningsperioden - det är JÄTTEJOBBIGT för bebisen att suga fram ny mjölk ur ett bröst som inte vill tillverka den extra mjölken!

Han äter på bara ett bröst åt gången och vill sen inte ha mer. Jag erbjuder det andra bröstet som är "nytt" och borde vara lättare att suga på men han vill ändå inte ta mer trots att jag trugar
Jag erbjuder också flaska till sena em /kvällen men det går bara i några droppar sen vill vi inte ha mer. Till nattslurk går det lättare

Nu behöver jag hjälp med hur jag ska lägga upp kvällens schema ang amningen då han tar sig en massa powernaps.

Dagen brukar se ut så här (med vissa variationer) och ca 30 min åt båda hållen:

Morgon 7:30 / 8:00
Sova ca 8:30-10:30
Sova 11:30-14
Sova 15:30-17
Sova 18-18:45
Sova 20:30-20:50
Sova 21:30 / 22:00
Nattmål ca 04

Ska tilläggas att han somnade först 22:30 igår kväll och jag fick väcka honom kl 7:15 i morse... Sovit över nattmålet alltså
Dags att kanske göra natt 20:00 istället när ökningsperioden är över

Men hur gör jag med amningarna under kvällen då det blir så väldigt tätt mellan hans powernaps
Ska jag amma varje gång han vaknar eller ska han få sova de 2 sista passen utan att fått mat emellan för att jag ska hinna få producerat min mjölk
Då det är ökningsperiod så ska jag alltid erbjuda mat men om man bortser från det, vad är då bäst

Tack för att ni finns och hjälper mig så bra när det kan vara så tufft

[annawahlgren]

Kära du, jag har hållit mig tyst men jag har läst och det är en bedrövlig läsning. Möjligen börjar du tänka lite mera konstruktivt nu på slutet i din tråd.

Så jag hakar på lite här. Men jag vill också varna dig. Vill du absolut gnälla på ditt barn och beklaga dig över det h-e han inte bett om att få ställa till för dig, finns andra forum där du kan inhämta status quo-bekräftande styrkekramar och fortsätta klaga i evigheten.

Här försöker vi LÖSA problemen, allt eftersom de uppstår, inte konfirmera dem och bli till offer för den kopiösa OTUREN ( ) att få "universums tråkigaste unge" som är "ständigt grinig".

"Får man tycka det " undrar du och jag säger som det är: man får tycka vad man vill. Precis vad man vill. Absolut. Men ska man gnälla så måttlöst som du (eller gnälla alls ) över ett oskyldigt litet barn, som kom till världen som en gåva och ett lån, den mest efterlängtade av alla - då får man räkna med en spark i häcken (se introduktionerna till föräldraforumet på annawahlgren.com). Var snäll och notera detta och SKÄRP DIG Eller - som sagt - gå någon annanstans.

Med detta sagt:

Ja, jag behöver hjälp med att komma i balans

Det är uppenbart. Det är inte ditt lilla spädbarns sak att ordna den saken. Ansvaret är ditt. Sök hjälp, skåda din navel, ryck upp dig, vad du vill - detta forum handlar om späda barn och små, ingenting annat. Föräldrabekymmer får lösas på annat håll. Från dem ska man skona sitt lilla barn. Sina egna orosvargar, eller vad man nu vill sätta på namn på dem, har man sin förb-e skyldighet att ta hand om / mota bort SJÄLV

Det har jag fått göra. I alla år. Det kan du också.

MEN, jag har så svårt för hans skrik :

Och vad tänker du göra åt det, då För mig får inga små barn skrika alls Lugna honom, gläd honom, betrygga honom Det kan du. Han skriker inte på grund av någon sorts inbyggd automatik. Tänk FRÅGOR i stället för missnöjesyttringar, och ge SVAR, i handling

Då han är vaken så lite och sover så många pass med en massa skarvar så är det så ofta jag får höra hans skrik om dagarna att jag snart har fått nog...

"Fått nog" Vad ska du göra då, då? Byta bort honom? Sälja honom på Blocket Ursäkta att jag ger dig den där sparken i häcken. Men väldigt mycket skulle bli enkelt OCH trevligt om du slutade tycka synd om dig själv. Förlåt att jag säger det, men kan du klaga på din lilla unge kan jag klaga på dig och det gör jag

Eftersom han är så lite vaken hinner jag inte lära känna honom ---

Så det är också hans fel Det finns någonting i Standardmodellen som heter Umgänge. Odla det.

Jag tror då att det kanske räcker med en powernap för honom då men sen blir han trött igen och får aldrig till en längre sömn.

Vadan dessa "powernaps"? Dem behöver han inte alls. Det du sysslar med kallas snutterier. Hjälp honom att vara vaken, hjälp honom att sova, bevaka hans intressen enligt Standardmodellen Styr upp saker och ting så vet både du och han vad ni har att räkna med. Det behöver lilla barnet MINST lika mycket som du :-({|=

Jag behöver en massa pepping av er för att klara detta

Peppning har du fått och får du, av dessa beundransvärda, tålmodiga kära forumister, som engagerar sig i din tråd för lilla barnets skull.

Men vad är det du skriver - "för att klara detta" - VAD ÄR PROBLEMET Vad är det du ska "klara" i stor stil - att njuta ett litet barn som kom till dig som en gåva och ett lån? Hur svårt kan det vara Svar: precis så svårt som man gör det till.

Visst, vägen med ett litet barn man har i sin vård kan vara snårig och slingrande ibland, och man är inte alltid så j-a säker på sin sak (vilket man inte heller ska vara). Men man kan välja vilka glasögon man sätter på sig och ser med. Negativa förväntningar är precis lika självuppfyllande som positiva. Omvänt: positiva förväntningar är självuppfyllande \:D/

Tro mig, problemet ligger inte hos barnet. Problemet ligger hos dig, och det kan det göra hos oss alla - men det ska INTE behöva gå ut över barnet.

Så enkelt är det, och så svårt Ansvaret är ditt att skilja saker och ting åt.

[NlNA]

Ursäkta att jag ger dig den där sparken i häcken.

.
Be inte om ursäkt, Anna, för jag förtjänar den...

Jag skäms så jag vet inte vad...

Men ska man gnälla så måttlöst som du (eller gnälla alls ) över ett oskyldigt litet barn, som kom till världen som en gåva och ett lån, den mest efterlängtade av alla - då får man räkna med en spark i häcken (se introduktionerna till föräldraforumet på annawahlgren.com).

Detta har jag missat, men nu är det läst och jag förstår nu varför du återigen vill ge mig en spark i häcken
Jag har verkligen gnällt och skäms för det med

Jag önskar så att jag kunde göra detta ogjort och att ni slapp höra på mitt gnäll men jag har lärt mig något av detta och jag är tacksam Anna för att du upplyste mig om vilken fel väg jag gick på

Jag kom helt enkelt till en gräns när jag inte kunde hantera mina känslor längre pga av diverse jobbiga händelser i min familj och tyvärr gick det ut över lillkillen samt att jag behövde skriva av mig till er. Det är ingen ursäkt utan en förklaring

Visst, vägen med ett litet barn man har i sin vård kan vara snårig och slingrande ibland, och man är inte alltid så j-a säker på sin sak (vilket man inte heller ska vara).

Vägen är mycket, mycket svårare att gå än vad jag kunde föreställa mig.
Jag känner mig så osäker emellanåt och till slut blir jag bara förvirrad Jag vet ibland inte vad som är rätt och vad som är fel och för det mesta känner jag att det inte "flyter på" och att jag inte kan förstå honom, leda honom och ge honom de svar han behöver

Vadan dessa "powernaps"? Dem behöver han inte alls. Det du sysslar med kallas snutterier. Hjälp honom att vara vaken, hjälp honom att sova, bevaka hans intressen enligt Standardmodellen Styr upp saker och ting så vet både du och han vad ni har att räkna med.

Jag behöver så enormt er hjälp med detta och jag vet att ni har engagerat er i massor för att hjälpa mig och det beundrar jag er för.
Men jag klarar inte av att styra upp vår dag då jag inte vet hur mycket han klarar av att vara vaken, det varierar så (ibland 45 min och ibland 1,15 min). Jag vill så gärna att det ska gå längre mellan amningarna men blir samtidigt rädd för att han ska hinna bli för trött för att äta om jag drar ut lite på tiden med att amma.

Att sträva efter 2-2 känns så avlägset för oss och jag vill så otroligt gärna hjälpa honom att vara vaken längre...
Jag vill odla vårt umgänge, jag vill lära känna honom, jag vill ha honom delaktig i vår vardag men hur ska jag gå till väga
Det märks så tydligt på honom när jag inte har lagt honom "i tid". Han har svårare att komma till ro och vaknar oftare i flera skarvar.
Nu känner jag mig också lite extra osäker när han vaknar tidigare än vad som är tänkt då jag inte är säker på om ökningsperioden är över än.

Det är många bitar jag behöver pussla ihop för att vi ska få det att fungera tillsammans, lillkillen och jag och den vägen önskar jag så skulle vara mindre vinglig. Jag vill så mycket men klarar så lite (emellanåt ).

Jag vet att ni finns där för sådana "klantar" som mig och jag hoppas att jag inte gjort bort mig fullständigt .
KRAM

[TinasDag]

Plopp!
Här dimper jag ned i din tråd 8)

NINA, min lilla skrutta var en enastående tröttis
Jag blev helt matt vid tanken på att klara 2h vaken/2h sömn och undrade vad det var för usel mamma som stackars I fått som inte fixade detta "fundamentala"...

Så, vad göra? Jo, jobba utifrån det du har. Klarar liten O att vara vaken 1 h? Jobba då på att lägga till 10, kanske 15 min extra vakentid först. Sjung ramsor (bibliotekets gratisbok/låna skivor på biblan om det inte redan finns hemma), busa på skötbordet. Kanske kan du förlänga blöjbytestiden där några min. Anställ Lisa som clown. Hur kan HON underhålla lillebror?! JÄTTEBRA syskonbonding och SD :thumbsup: Inspektera kylskåpet, vad behöver NI handla? Plaska lite i en balja, smaka på storasysters leksaker, ligga på sköna gräset och se om man kan upptäcka blommorna? Liten har såååå mycket nytt att upptäcka och TÄNK vad bra att mamma kan visa 8)
Ja, lite tips bara
Så ökar man lite i taget. Ingrid körde 1,5h vaken 2h sömn ganska länge och DET funkade för oss så jag nöjde mig med det ett tag tills jag kände att NU, nu kan vi öka ytterliggare några min. Och då gör man det.

Lite av min ångest som du kan skratta åt så här tröttheten..

Attityd. Vad är det
Har en tråd på barnafostran om "tvåbarnsmorsångest" och har läst lite Nancy-visdom som fått mig att skratta smått generat
Jag tvivlar på min förmåga att ta oss ur buffträsket/vagningsträsket vid varje läggning och då är det ju inte så konstigt att vi är där vi är
Nu har jag beslutat mig för att vi SNART skall klara oss med ENBART ett skak i handtaget.
Bara igår tänkte jag att "jag måste vara århundradets sämsta mamma som inte klarar av att utföra SM utan att köra i diket!" och "dom säger ju att det skall räcka med två skak?!?" samt "vi kommer aldrig lösa detta, jag kommer bli utkastad ur Annas forum!"

:sorry:
.....får jag stanna kvar.....?

Kram

Mina knep mot sinande Attityd:
Inta en jävligt cool inställning, lite what the hell. Skitsamma, whaterver, jäjä, det blir bra, vem fan bryr sig. Lite så. (För tänker man "vem fan bryr sig" så kommer man ju fortfarande bry sig, men inte full så panikartat.) Snart känner man lugnet. Man måste inte göra rätt precis hela tiden. Det värsta som kan hända är att det blir fel. Och det är inte hela världen. Det kommer nya dagar. (Varje dag, faktiskt.)
"Men alltså om han inte sover 2 timmar nu blir liksom hela dagens schema förskjutet, allt blir fel!"
"Jaha, och vad händer då?"
"Ja, alltså han blir jättetrött!"
"Jaha, och sen då?"
"Då måste han liksom få en liten lur till och det kan bli asjobbigt."
"Jaha, och sen då?"
Det ÄR inte hela världen.
. Fake it til you make it. Jag är världens bästa mamma. Fy fan vad jag är bra. Herregud vad jag har koll. Ingen har bättre koll än jag. Mycket trevligare inre dialog än den där man påminner sig själv om hur dålig koll man har. Så skulle man aldrig säga till sin bästis.

Vi är bäst! Hurra för oss!

Underbart svar, eller hur!!

JAG VET hur det är att känna sig usel, sliten, trött, överväldigad och bara i botten! Snusa lillen i nacken, tag ett andetag och ring BVC för att boka tid hos deras psykolog. Min var visserligen kass (typiskt...), men det gav mig den välbehövliga sparken i baken jag behövde att kompisens BVC och prata med deras eminenta kvinna. Funkar först inte det ena så JAG SKULLE NJUTA AV MIN BEBBE OCH DET BASTA!
Synd bara att man missade början...

Jättebra att du tog till dig Annas ord, nu kan det bara gå uppåt!
Vi finns här. Kom igång och njut nu, för det kan ni!
Stora kramar,
Tina

[TinasDag]

Vill bara länka till denna världens bästa tråd av Nancy =D> :thumbsup:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
Inte för att jag vet om du känner dig otillräcklig som tvåbarnsmor (också 8), som jag gjorde )
Stora kramar!

[NlNA]

Tack Tina

Blev jätteglad när du damp ner i min tråd . Roligt att vi "träffas" på andra ställen än där vi brukar .
Känns skönt att veta att det finns fler som har "tröttisar" .

Har tänkt på dig ofta då jag vet att du mått dåligt men samtidigt beundrar jag dig enormt då jag vet att du är mycket ensam om dagarna och veckorna.
Hur har du klarat det, hur har du fått dagarna att flyta och inte tala om kvällarna som fortfarande här är mycket övertröttande...
Jag är beroende av min sambo .
Att vara ensam med två gör mig livrädd

Samtidigt är jag expert numer att backa och låta lillkillen somna in och om själv och ibland behöver jag inte ens vagna . Har lärt mig nu när han ber om hjälpen och är inte längre rädd för att tösen ska väcka honom.
Attityd: Vi bor och lever här också Sova är hans ansvar, mitt att bara hjälpa honom. Hans skrik ser jag också som bara frågor och jag kan ge han svar varje gång utan att tycka det är jobbigt

Men jag klarar inte:
Åka iväg på ärenden till stan .
Gå promenader med lillkillen, inte ens till lekplatsen .
Hälsa på hos kompisar, släktingar .
Jag får sådan ångest över allt detta och behöver ta tag i det snart, jag vet, men vill INTE.
Sambon frågar då och då om vi inte kan hitta på något eller bara åka till någon en liten stund, men det knyter sig direkt i min mage och jag blir så ledsen för att jag inte klarar det, än .

Försöker förstå min rädsla och tankar men det mesta kretsar kring att jag bara vill vara hemma här i tryggheten där jag har koll på allt.
Vet var tillägget finns, vattnet och vattenkokaren m.m om jag skulle behöva detta .
Det är skönt att veta att tösen får sin utevistelse hos dagmamman, för jag klarar inte än att ge mig iväg med båda två någonstans och detta skapar en väldig ångest hos mig.

Jag vet att jag kan följa mantrat: "Vad är det värsta som kan hända, Vad ska du göra åt det" och då känns det genast mycket bättre . Men där är vi inte än .

Jag har fortfarande svårt att se någon form av "schema" hos lillkillen då han ena dagen orkar vara vaken 1,45 timme och nästa dag bara 45 min.
Har de senaste dagarna verkligen lagt ner energi för att ta reda på hans intressen för att vara vaken och det han uppskattar mest är "samtal" och "blöjbyten" . På kvällen är han också mycket nöjd med att bara få ligga i sin korg och titta på sina "leksaker" och suga på nappen (enda tillfället han få den, då han verkar ha ett litet sugbehov). Är inte helt överrens med mig själv då, då jag inte "hör" om han ber om hjälp att få sova en stund.
SD är det inte mycket utav och bara 2 min magläge, sen räcker det

Däremot har vi kommit varandra så mycket närmre varandra nu och kan ha långa härliga samtal och skratta åt varandra .
Jag ÄLSKAR det och är den största ljuspunkten under dagen som jag då och då tar till mig då det ibland inte är lika lätt.

Jag vill inte det ska verka som att det är synd om mig men jag skulle behöva läsa eller få råd om det finns några trådar där någon annan också haft ångest om livet "utanför" dörren och när det till slut har vänt.

Detta är min kamp och jag har inte en enda gång sen Anna skrev till mig lagt någon skuld på lillkillen. Detta är absolut inte hans orsak och jag känner mig så ren i hjärtat när jag tänker på det
Han glädjer mig mer och mer varje dag och det är jag så tacksam för .
Jag är bara så orolig över att jag inte kan hjälpa honom med att vara vaken och få sina rutiner som både han och (inte minst jag ) behöver - kontrollfreak som jag är.... Måste verkligen kasta den "rocken" Det är kanske där "kampen" sitter .

Tina: Hur såg Ingrids schema ut när hon var ca 2 månader och en liten tröttis Hur löste du "nattningen" av Dag samtidigt som du hade Ingrid. Sov hon ett extrapass då eller var hon med er
Kruxet här är att lillkillen som sagt inte orkar vara vaken mer än 45 min ibland och det hinner jag inte en läggning av tösen på (inkl välling, saga, tandborstning mm.) och inte heller om han skulle sova 45 min...
Hänger du/ni med

Tack för att ni finns

[Kalaskakan]

Men jag klarar inte:
Åka iväg på ärenden till stan .
Gå promenader med lillkillen, inte ens till lekplatsen .
Hälsa på hos kompisar, släktingar .
Jag får sådan ångest över allt detta och behöver ta tag i det snart, jag vet, men vill INTE.
Sambon frågar då och då om vi inte kan hitta på något eller bara åka till någon en liten stund, men det knyter sig direkt i min mage och jag blir så ledsen för att jag inte klarar det, än .

Försöker förstå min rädsla och tankar men det mesta kretsar kring att jag bara vill vara hemma här i tryggheten där jag har koll på allt.
Vet var tillägget finns, vattnet och vattenkokaren m.m om jag skulle behöva detta .

Men varför låter du inte världen få vara liten en stund till? Varför skyndar du fram så i tankarna Nina?
Vet du, världen får vara liten för både mamma och bebis så länge som det behövs! Det är helt ok, man får det.

Vi gjorde så. Jag bara vägrade bege mig med Smulan på längre sträckor. Klimp gick inte på dagis efter ett par månader och vi bodde i hus med trädgård och altan, där strosade han mycket i början och var mkt nöjd med det.
När han ville lite längre ut på gatan hade jag Smulan endera i sjal eller sele, gick bra det med. Sele kan jag förresten rekommendera när man skall strosa runt med bebis och "visa världen".

Nej vet du vad Nina, släpp de där tankarna. Mitt intryck är att dina "fram i tiden tankar" har slagit knut på dig mycket hittills - så släpp dem. Allt har sin tid!

Vad gäller att hålla/hjälpa bebis att vara vaken. Backa bandet och lev i NUET. Bebis kommer med tiden att vara mer och mer vaken. Du har väl inte hört talas om 6 månaders som bara är vakna 45min åt gången eller hur ? Nej, då så.

Kruxet här är att lillkillen som sagt inte orkar vara vaken mer än 45 min ibland och det hinner jag inte en läggning av tösen på (inkl välling, saga, tandborstning mm.) och inte heller om han skulle sova 45 min...

Det kommer att ge med sig. Vad om du skjuter lite på Tjejens läggning så att den sker strax efter att Lillebror somnar? Eller börjar förbereda för den strax innan Lillebror vaknar?


Mitt bästa och mest omtänksamma tips till dig i NUET är att "Var i nuet. Var i det som är".

[Nancy]

Tips om läggning av mer än ett barn ifall man är ensam vuxen hemma:

När minstingen sover em-pass förbereder man välling så den bara är att värma. Man bäddar sängar, plockar fram pyjamaser och lägger tandkräm på tandborstar.

Sen till kvällen kör man hela rasket i vardagsrummet accompanjerat av barnprogram. Man kan ha med våtservetter och tvätta av barnen om det behövs (man måste inte bada varje dag). Man matar minstingen och har äldre barn bredvid sig. Om man behöver hålla minstingen vaken kan man ge det som uppdrag åt äldre barnen. Man kan läsa saga för äldre barn samtidigt som man håller bebis i famnen.

Om det kör ihop sig trots förberedelser så gör man lugnt en sak i taget, mer kan man inte göra. Det är inte farligt för ett barn att vänta lite tills mamma kan hjälpa. Dom lär sig att visa hänsyn och blir trygga i att mamma bevakar deras intressen även om de får vänta en stund.

Kram från Nancy

[NlNA]

Tack för er hjälp och tips

Känner mig lite nere just nu, därför har jag inte hört av mig tidigare
Är jättenervös inför imorgon då jag måste hämta tösen hos dagmamman (sambon kan inte). Ska hämtas när lillkillen sover så jag har valet att väcka honom för att ta bilen dit och sen lägga igen när vi kommer hem. Eller gå dit (en promenad på minst 50 min fram och tillbaka) vilket jag borde hinna under hans sovpass. Men jag är så nervös för att han ska vakna eller att tösen ska krångla (vill gärna köra vagnen och kanske väcker honom) så därför ska jag ta med mig en vän som mental pepping . Selen ska också med för säkerhets skull.
Jag vet: Vad är det värsta som kan hända men livet utanför dörren är skrämmande just nu och tösen måste ju hem, så jag har inget val

En fråga:
Inför hans sovtid så trugar jag och trugar för att han ska äta när jag tycker att han ätit för lite. Men han vill inte mer och då lägger jag honom för att sova. Det brukar för det mesta gå lätt för honom att somna men de gånger han inte kommer till ro trots vagning tar jag till slut upp honom och ger honom bröstet. Då vill han gärna ta bröstet och äter en massa Hur kommer detta sig
Det är precis som att han kommer på att det helt plötsligt behövs äta innan han ska sova
Detta händer inte så ofta men jag är lite konfundersam om varför

Jag är så glad över att detta forumet finns när man behöver svar och råd ifrån er. Ni ska ha en stor eloge Önskar så att det även fanns någon som kunde sitta här jämte mig och säga; gör si, gör så när det känns för vingligt. Jag hade hållt stenhårt i den handen .

[Kalaskakan]

Hej Nina!

Med min ringa erfarenhet av amning svarar jag iaf.
Det med att han "helt plötsligt kommer på..." - min motfråga blir; hur långt har du mellan matpassen? Kanske kan det vara så att han inte har hunnit bygga upp en aptit till matningens första omgång?

Sen om det händer mer sällan än ofta hade jag inte lagt så stor notis om det utan sett det mer som en "Tja se här, idag/den här gången blev det så och det är inget fel i det

Hoppas hämtningen gick bra och dagen har varit toppen :thumbsup:

Sen en fråga som kanske inte har med SM'et att göra, men har du tänkt något mer på att kanske kolla upp ditt ledsna? Jag tänker nämligen förlossningsdepression, för att tala klarspråk.
Det är värt att kolla upp det Nina för inget är värt att vara nere när det finns hjälp!

[NlNA]

Tack Kalaskakan för dina svar

Det med att han "helt plötsligt kommer på..." - min motfråga blir; hur långt har du mellan matpassen? Kanske kan det vara så att han inte har hunnit bygga upp en aptit till matningens första omgång?

Pga av sin trötthet så blir det ungefär 1 timme vaken - 2 timmar sovtid. Jag ammar nästan med en gång då han vaknar och han äter ganska så snabbt, på ca 10 min. Byte och sen erbjuden mat igen, men väldigt sällan vill han ha då. När hans vakentid börjar att nå sitt slut brukar jag erbjuda bröstet igen och ibland vill han ha mer (oftast em el kväll), ibland inte. Och någon gång (enligt min fråga) blir det en insomningsslurk.
Om han sover ett mindre sovpass till em brukar jag ibland förskjuta amningen lite så att han ska vara mer hungrig men är samtidigt rädd för att vänta för länge då han kanske hinner bli för trött för att äta.
Något annat förslag

Hoppas hämtningen gick bra och dagen har varit toppen

Tyvärr inte och jag önskade inget annat än det motsatta
Han var fortfarande pigg när vi var tvungna att ge oss iväg så jag tog selen och han uppskattade det mycket . Somnade sen i vagnen men jag hade tyvärr ingen möjlighet att låta den stå still tills han sovit 10 min, då det var lite tidspress. Han vaknade inte när vi stannade för att hämta tösen men vaknade dock efter 20 min och somnade aldrig om på hela vägen hem. Svårt att vagna i dubbelvagnen samt att tösen ville hem så vi fick fortsätta att gå. Han tystnade dock ganska snabbt ändå men låg bara och stirrade hela vägen hem - sova skulle vi inte.
När vi kom hem lyfte jag in honom i sin sovvagn för att sova färdigt passet men sov bara 45 min när han väl somnade (var väldigt pigg och hade ingen lust att somna om).
Gjorde jag rätt eller finns det något annat sätt att göra när han blivit så pigg
Det samma hände sen igen på sista långluren. Vaknade efter 20 min och totalt ointresserad av att somna om trots att jag hjälpte honom en hel del. Efter en timme tog jag upp honom eftersom jag ansåg att sovpasset var över. Kvällen har inte varit helt lätt då han blev ganska så ÖT. Men efter en 20 min lur blev han på bättre humör och somnade gott för natten.
Vet att det kommer sådana här dagar och att det är en ny dag imorgon, se frammåt, inte bakåt eller åt sidorna men tyvärr gör detta att jag INTE kommer att gå och hämta tösen igen på ett tag. Det var för påfrestande för mig
Och som svar på din fråga:

Sen en fråga som kanske inte har med SM'et att göra, men har du tänkt något mer på att kanske kolla upp ditt ledsna? Jag tänker nämligen förlossningsdepression, för att tala klarspråk.
Det är värt att kolla upp det Nina för inget är värt att vara nere när det finns hjälp!

Funderar flera gånger om dagen på det själv framför allt för att jag har svårt att njuta av gossen (det går upp och ner) .
Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag berätta att jag har en hel del erfarenheter av psykologer. Min familj och jag själv har drabbats av så mycket "jobbigt" under dom senaste åren och jag har aldrig skämts för att ta till "hjälpen" för den har behövts, men just nu tror jag att jag har tillräckligt med erfarenhet av "hjälpen" för att klara detta själv.
Jag vet vad dom kommer att säga och hur jag ska agera när känslorna blir för påträngande och jobbiga men det är bara jag som kan ta mig ur detta och hitta styrkan igen hur mycket hjälp jag än får . Det jag allra mest skulle behöva är en hand att hålla i som kan visa mig hur jag ska göra och hur jag ska agera när allt bara går runt i huvudet.
Det jag lider av mest är att bli stämplad som en tråkmåns som vägrar lämna husets fyra väggar, men just nu är detta min lilla värld som jag sakta men säkert kommer att lämna med små, små steg i taget.
Har underbara vänner som förstår mig och som jag kan prata väl med, samt min egen familj som ställer upp en massa och jag ÄLSKAR dom så mycket för att dom finns där när jag behöver dom.
Jag vet att detta inte kommer att vara för evigt och att jag kommer att gå stark ur detta, det har jag gjort så många gånger förr, men när man är mitt uppe i det så är det ibland så svårt att se något annat, det har jag också gjort förr . Men man lär känna sig själv på köpet och bli en erfarenhet rikare. Jösses vad jag ska vara "rik" efter alla dessa "jobbiga" händelser under åren tänker jag ibland .

Sen har jag ju er...
Kram

[chokladkaninen]

Hej Nina!

Ett snabbt svar, så här på kvällskvisten: När jag läser nedanstående, så tänker jag "men det här gick väl BRA!"

Hoppas hämtningen gick bra och dagen har varit toppen

Tyvärr inte och jag önskade inget annat än det motsatta
Han var fortfarande pigg när vi var tvungna att ge oss iväg så jag tog selen och han uppskattade det mycket . Somnade sen i vagnen men jag hade tyvärr ingen möjlighet att låta den stå still tills han sovit 10 min, då det var lite tidspress. Han vaknade inte när vi stannade för att hämta tösen men vaknade dock efter 20 min och somnade aldrig om på hela vägen hem. Svårt att vagna i dubbelvagnen samt att tösen ville hem så vi fick fortsätta att gå. Han tystnade dock ganska snabbt ändå men låg bara och stirrade hela vägen hem - sova skulle vi inte.
När vi kom hem lyfte jag in honom i sin sovvagn för att sova färdigt passet men sov bara 45 min när han väl somnade (var väldigt pigg och hade ingen lust att somna om).
Gjorde jag rätt eller finns det något annat sätt att göra när han blivit så pigg
Det samma hände sen igen på sista långluren. Vaknade efter 20 min och totalt ointresserad av att somna om trots att jag hjälpte honom en hel del. Efter en timme tog jag upp honom eftersom jag ansåg att sovpasset var över. Kvällen har inte varit helt lätt då han blev ganska så ÖT. Men efter en 20 min lur blev han på bättre humör och somnade gott för natten.
Vet att det kommer sådana här dagar och att det är en ny dag imorgon, se frammåt, inte bakåt eller åt sidorna men tyvärr gör detta att jag INTE kommer att gå och hämta tösen igen på ett tag. Det var för påfrestande för mig

Liksom, du visade honom världen i selen, det tyckte han var skoj. Bravo! :thumbsup: Sedan la du honom i vagnen och han somnade. Bravo! :thumbsup: Han skrek lite när han vaknade till - om det inte fanns nån lämplig lekplats till hands där Tösen kunde hänga en stund medan du ammade en snabbslurk och lade bebisen igen, så får man bara tänka att sånt är livet ibland. Too bad, bara. Sedan låg han i vagnen och spanade - spännade att åka med syrran, ju! Inget problem med det heller. :thumbsup: Sedan sov han en liten stund till (det behövde han säkert efter all den stimulansen ), bra! :thumbsup: Och när han sedan krisade lite med sista sov- och vakenpasset lappade du ihop det så gott det gick, och han blev nöjd efter en powernap och somnade sedan finfint. Dubbelbravo! :thumbsup: :thumbsup:

Du ser, som läsare ser jag inte alls att det blev så mycket fel eller dåligt, och kanske kan det hjälpa dig när du är ledsen och känner dig tråkig och begränsad. Inne i ditt huvud är det dåligt och misslyckat men utifrån sett löste du de uppkomna situationerna bra, erbjöd intressant underhållning åt ditt ena barn och hämtade hem det andra (som säkert någonstans uppskattade att det var mamma och lillebror som hämtade). Jag skriver givetvis inte detta för att raljera utan för att försöka muntra upp och visa på den omvända synvinkeln.

Och du, det där med insomningsslurken låter inte alls som nåt problem så vitt det bara händer nån gång ibland. Som Kalaskakan skrev, ta inget extra för det!

Däremot tänker jag att han kanske börjar orka med lite mera vakentid nu? Din historia om dagishämtningen antyder ju det, och han är faktiskt 2 mån nu. Så välj de pass då han verkar piggast och försök få till lite längre (max 2h) vakentid då. 8)

[NlNA]

Tack ni underbara

Tack Chokladkaninen för att du lärde mig att se gårdagen ur ett annat perspektiv av vad som faktiskt gick bra istället för fokusera på det som gick dåligt .

Idag har han varit tröttare än vanligt men det är nog pga bristen på sömn sen igår (intalar jag mig ). 45-60 min vaken, sen blev vi väldigt griniga.

Ibland kan jag bli så osäker på om han verkligen är trött eller bara ointresserad av vad vi just håller på med när han börjar bli grinig. Hade varit så mycket enklare om han blivit väldigt gäspig eller när ögonen började se tunga ut. Men det är väl då det har gått för långt...

Jag kan också uppleva till kvällen att han tar sig en lite extrapaus förutom det extra sovpasset vi alltid få ta till för att klara vakentiden fram till natten. Han får nappen när han verkar missnöjd och sitter då i babyskyddet eller ligger i sin korg och "myser" (det är då vi har fullt upp med tösens nattning och disk så det passar bra för oss ). Han kan verka lite "dåsig" men piggnar sen till igen. Precis som man själv blir lite dåsig efter maten men piggnar till och orkar lite mer.
Kanske är det så övriga dagen med, att han egentligen blir grinig pga av att han behöver en extrapaus efter maten med nappen för att sen orka en längre vakentid
Eftersom jag aldrig har lagt honom pga av att han håller på att somna i min famn utan bara när han börjar bli grinig så vet jag ju inte hur länge han egentligen orkar vara vaken

Hänger ni med i mina funderingar
Det är mycket funderingar nu...

Sen har han visat sin styrka idag av att "krypa" runt i vagnen . På gott och ont...
När han läggs för att sova och inte riktigt kommer till ro kan han helt plötsligt börja skrika som om det gällde livet . Då jag går in för att "hjälpa" så ligger han som oftast på tvären uppe vid huvudänden av vagnen, riktigt inkilad och kommer ingen vart. Detta kan hålla på ett antal gånger och varje gång får jag dra ner honom i vagnen så att han lugnar sig och somnar in. Kan inte låta bli att le åt honom för han ser så rolig ut där han ligger helt inklämd - stackarn

Tack

[chokladkaninen]

Hej Nina!

Hur går det för er?

[NlNA]

Tack för frågan

Provade igår med att underhålla honom till MAX för att se om han klarade av att vara vaken längre. Hela familjen var engagerad och han behövde bara sova 3 pass denna dag.
Men när jag ser tillbaka så var han mycket svårare att söva och skarvade mer än vanligt så det är bara att inse att jag har en liten "tröttis".

Däremot sov han över nattmålet (jag vaknade kl 5:30 och insåg att jag inte hade ammat inatt, väckte honom) och kl halv 9 i morse var jag tvungen att väcka honom igen för att inte hela dagen skulle bli förskjuten.

Det är alltid mycket lättare för honom att komma till ro på de två första sovpassen. Från kl 16 är det betydligt svårare och ikväll har han haft svårt att somna till natten. Natt blir det mellan 8 och 8:30 och först nu kl 9 har han kommit till ro
Men jag kan nog påstå att han är som piggast på morgonen och kvällen. Mitt på dagen är det surt... .

Även om det inte sker så stora förändringar i vakentiden så sker det mycket mer nu hos lillkillen Skrattar mycket, ler, utforskar leksaker och kan ha lååånga samtal .
Den bästa "underhållaren" är självklart syrran Vad hon gör är betydligt intressantare än någon annan, även om hon inte är lika förtjust i att "leka" med honom .

Jag tar tillvara på sådana här dagar då jag har mått bra och försöker lägga dom på minnet när det dyker upp dagar som är jobbigare.
Idag har jag känt mig stark som en oxe \:D/ (och orkade sticka till lekplatsen med tösen en sväng, medan sambon tog hand om läggningen av lillkillen och middagen) men vissa dagar är det så tufft att man inte ens orkar byta kläder eller tvätta sig .

En snabb fråga:
Vid 3 månader är det tänkt 10 timmar natt. Nu är det på ett ungefär morgon 7:30 och natt 8:00. Flyttar man på nattmålet då eller blir det morgon kl 6

Kram