Det finns ingen slump. Säger jag.

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Skriv svar
Gäst

Det finns ingen slump. Säger jag.

Inlägg av Gäst »

NU ska ni få höra... som jag har längtat efter det här forumet, men nu äntligen får jag dra min historia: \:D/

Jag har ett smycke här hemma som jag har ärvt av min far. Den är tänkt som brosh för män - en att fästa på en ulster, kanske. Min farfarsfar gav den till min farfar när han blev färdig i militärskolan. Den är formad som två vackra bokstäver: KH, (farfars initialer) och på baksidan står "från far 1922". Senare fick min pappa den, eftersom han hade samma initialer. Och så småningom fick jag den, efter att pappa dött.

När Hugo var sådär tre månader började då min man skriva ner gossens släktträd. Han har ett fint program för detta på datorn. Vi har båda papper på folk till 1600-talet, så det är ett projekt. :roll: :P Hans projekt, tänkte jag, och kikade ibland över axeln, och kommenterade lite finsk stavning och så...
Så en dag sov jag middag samtidigt med Hugo. I drömmen träffade jag farfar (som jag aldrig träffat live) och en del andra äldre släktingar. :shock: :D Farfar kom fram och tog i hand. Finklädd var han, som förr i världen, när man ska till fotografen.
- Du vet väl att det finns en sak till som du ska ge till gossen, sa han, och tittade allvarligt på mig.
Där vaknade jag. - Vaddå, tänkte jag sömnigt. Och så kom jag på det. :shock: Broshen. Farfars brosh. Har initialerna KH. Vad döpte vi Hugo till? Jo, Kasper Hugo. I den ordningen. 8-[
Jag kan lova er en sak: det sista som jag tänkte på när vi funderade på namn åt gossen var farfars smycke - jag hade glömt bort att jag hade den.
Slump? Sammanträffande? Att vi ger gossen initialer som ger honom möjligheten att använda ett gammalt släktsmycke som sin egen? :P Hhhmmm... :P
Jag röstar på att han får den som 17-års present 2022... :wink: :lol:
J och Å
Inlägg: 1256
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 11:03
Ort: Västmanland-Norberg

Inlägg av J och Å »

Rysningar.

Vad häftigt, kanonpresent.
Mamma Å, Pappa J Karl mars 2004- kurad 2004. Mina och Lisen födda juni 2006, standardmodellade.
Tina-Stina
Inlägg: 431
Blev medlem: tor 03 feb 2005, 12:39
Ort: Halland

Inlägg av Tina-Stina »

Vilken historia!
Spännande! :D
Det finns nog en mening med allt ändå tror jag... :lol:
Stolt mamma till:
Dotter Mars -04
Son Mars -06
Dotter Juli -08
mammapamma
Inlägg: 420
Blev medlem: sön 21 aug 2005, 13:08
Ort: Göinge

Inlägg av mammapamma »

Vad häftigt!
JA ibland så får man en känsla av något mycket större....

Själv fick jag besök av min morfar i en dröm, jag har varit lite skeptiskt till sådant men DET VAR morfar och DET VAR morfars röst... Och hans röst har jag inte hört sedan 1984 då han gick bort...

Ha sa till mej att dra ner på takten, i livet liksom... "För du har ett sånt hjärta som jag!" sa han, (Han dog av upprepade hjärtinfarkter.)
Jag skrattade i drömmen och sa "Men morfar, jag är bara 38 år.."
Då skrattade morfar också och sa "Ja men som ni LEVER NU FÖR TIDEN!"

Det hördes på honom att han tyckte vårt tempo var helt galet och mitt var det verkligen vid den tiden och JA jag har slagit av på takten och mår mycket bättre så jag får tacka morfar för det!

Min äldste son var 3 år när morfar dog pch de samtalade ibland EFTER det att morfar gått bort. "Vem är det du pratar med?" undrade jag. "Gamlamorfar!" Lät det glada självklara svaret...

JA nog finns det mycket mycket här i världen!

Kram på er alla!

Och så vill jag ju givetvis säga att jag GILLADE HOCKEYFINALEN! Inget fel på den tycket jag.. SMS:ade en kompis som är finska, jag skrev: OS GULD OS Guld OS GULD!!!! MEn tror ni hon svarade ? Nähä!
Och till min danska kompis skrev jag; "Vi är blåa vi är gula!!! Jippi OS GULD!" Och hon svarade: "Vi er Röde vi er vide og oss bränner de flaggan för..."
Lås inte in dina plantor i ett drivhus.... Låt den du Älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt, vill du bli respekterad av din avbild får du visa din avbild respekt! / ur "Ikaros" av Björn Afzelius
Mamma till stora barn nu: :26 ,19,14 och 12år gamla,tre grabbar och en tjej.
K-ina
Inlägg: 1485
Blev medlem: tor 09 dec 2004, 10:15
Ort: Närke

Inlägg av K-ina »

Min stora pojk pratar också ibland med sin farfar - död sedan tre år sedan. Det är rörande att höra. Ibland på kvällarna hör jag hur han säger godnatt till farfar.

Vid allhelgona när vi tände ljus på gravarna här hemma saknade Axel möjligheten att tända ljus på farfars grav som är långt borta. Men det löste han. Han blundade och snurrade runt på stället några varv, stod sedan stilla i några ögonblick och öppnade ögonen igen och sa: SÅ nu är det gjort! Vad då? frågade jag... Nu är det gjort, där uppe i Norrland svarade sonen helt enkelt och fortsatte sin vandring tillbaka till bilen...
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
mammapamma
Inlägg: 420
Blev medlem: sön 21 aug 2005, 13:08
Ort: Göinge

Inlägg av mammapamma »

Hej K-ina!

JA tänk vad de kan barnen!!!!! Må de få behålla denna förmåga!

Härligt!

Kram till er!
Lås inte in dina plantor i ett drivhus.... Låt den du Älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt, vill du bli respekterad av din avbild får du visa din avbild respekt! / ur "Ikaros" av Björn Afzelius
Mamma till stora barn nu: :26 ,19,14 och 12år gamla,tre grabbar och en tjej.
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"