Ensamlekens moder - Akademiens nya ständiga sekreterare!

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Skriv svar
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Ensamlekens moder - Akademiens nya ständiga sekreterare!

Inlägg av annawahlgren »

:D Sara Danius, mitt första barn, som föddes när jag var nitton och blev storasyster till åtta som följde, har nu utnämnts till Svenska Akademiens ständiga sekreterare.

Det är så fantastiskt roligt! Jag är så stolt över min flicka, första kvinnan på posten! Som Lars Danius, hennes pappa och min bäste vän i världen, skulle ha sagt: STORARTAT!

Jag har vetat om den Stora Hemligheten en längre tid, men fått lova Sara att ingenting säga. Och jag har tigit som muren. Men nu är det kungjort! Jag är kräkstolt!

:-({|= :heart: :-({|=

:heart: :heart: :heart: :heart: :heart: :heart: :heart: :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ensamlekens moder - Akademiens nya ständiga sekreterare!

Inlägg av TorsMamma »

Jag är sååå lycklig för din och hennes och hela familjens skull!! HURRRAAAAAAA!!!!! =D> :mrgreen:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: Ensamlekens moder - Akademiens nya ständiga sekreterare!

Inlägg av mari »

Stort grattis!
Det är så stort att det är svårt att förstå ouppnåeligt mål för de flesta av oss dödliga.
Grattis :heart: :heart: :heart: :-({|=
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Ensamlekens moder - Akademiens nya ständiga sekreterare!

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, Torsmamma :heart: Tack, mari :heart:

ENSAMLEKENS MODER - här är hon :P

Ur Barnaboken:

:arrow: "Först en bakgrund.

Jag var ung och morgontrött när jag fått mitt första barn. Det visade sig att hon tre månader gammal nöjt lät sig förpassas tillbaka till sängen, trots att hon inte var trött. Långa stunder låg hon och jollrade och fäktade med armar och ben.

Detta anammade jag tacksamt. Om hon trivdes så bra för sig själv om morgnarna, varför skulle jag då störta upp och vara trevlig?

Jag lät henne vara och försåg henne med, som jag hoppades, inspirerande saker att titta på.

Snart hade en vana etablerats. Jag bröt den inte. När hon blev trött, somnade hon bara.

Barnet blev större och äldre, kunde sitta och gripa och ta. Leksakerna blev alltmer avancerade. Till sist lekte hon i två ensamma timmar varje morgon.

Jag spionerade på henne genom nyckelhålet, fascinerad.

Det barnet bedrev var arbete. Metodiskt försökte hon sätta en kloss på en annan, en pusselbit i rätt hål, en ring på en pinne. Emellanåt försökte hon frambringa ljud i ett munspel.

Tidvis tänkte hon, djupt koncentrerad, för att sedan angripa ett problem på nytt.

Jag kunde se hur hon misslyckades.
Ingen tröstade henne. Ingen hjälpte henne. Vad skulle hända?

Ingen berömde henne heller när hon lyckades. Skulle hon därmed tappa lusten för nya ansträngningar?

Det visade sig att hon hanterade både medgång och motgång lika självständigt som hon arbetade.

Besvikelserna kunde få henne att rasa, argt slänga undan den motsträviga saken, tröttna och sedan bli sittande och stirra tomt ut i luften – men hon försökte igen.

Framgångarna sporrade henne att resa nya motstånd, söka större svårigheter.

Bara i en speciell situation tittade hon hjälplöst mot dörren eller skrek på mig, och det var när hon haft som sport att peta ner alla sakerna på golvet och sedan fann att hon inte kunde nå dem igen och alltså ingenting hade att arbeta med. Då fick jag gå in och presentera sortimentet på nytt, i sängen.

Hennes uthållighet imponerade på mig, hennes konstruktiva tänkande likaså, de ständiga försöken att tackla svårigheterna på nya och kanske mer fruktbärande sätt.

Jag kunde också iaktta en rytm: efter en stark ansträngning, där hon lyckats, tog hon så att säga ledigt och satt lättsinnigt och roade sig utan möda, ofta med en slarvig trudelutt på munspelet eller genom att ligga ner och peta på någon spjäla med tårna.

Hade hon däremot misslyckats, kunde hon inte ge sig någon sådan ro utan måste försöka igen.

Av hennes beteende, som jag smygstuderade, lärde jag mig att människan tycks vägra acceptera att något är omöjligt, och om hon överbevisas om den saken, reagerar hon med missnöje.

Vid den tiden lyssnade jag På Billie Holiday:

´The difficult I’ll do right now,
the impossible
will take a little while...´


(Det som är besvärligt, det gör jag nu med en gång,
Det som är omöjligt,
det tar väl en liten stund!)"


:heart: :-({|= :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"