Hänt i Veckan - originalintervjun

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Skriv svar
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Hänt i Veckan - originalintervjun

Inlägg av annawahlgren »

Hej alla :heart:

I veckans nummer av återuppståndna Hänt i Veckan finns en intervju med mig (6 nov. 2014). Jag tycker reportern Ola Lagerström gjorde ett fint jobb. Men han var tvungen att korta ner rätt ordentligt, p g a givet utrymme i tidningen, vilket han tyckte "kändes tungt". Originalintervjun föreslog han mig därför att publicera här på hemsidan, när tidningen väl kommit ut i handeln. Här är den!

Jag fetar det som inte fick plats i tidningen.


* * * * *

NÄRGÅNGET
Anna Wahlgren, författare:

Namn: Anna Martha Sofia Wahlgren.
Född: 6 oktober 1942.
Familj: Nio barn varav åtta i livet, sexton barnbarn.
Bor: Gastsjön i Jämtland.
Gillar att: Lyssna, lära, skratta!
Ogillar att: Tänka fula tankar, deppa ihop, stressa.
Favoriträtt: Mycket blodig biff med bearnaisesås. Garneras med gravlax!
Reser gärna till: Indien där jag har jag en bonusfamilj.
Roas av: Goda glada människor. Sjuk (?) humor. Mycket små barn, de är fantastiska mästare i livsglädje!
Oroas av: Ensamheten, svulsten i den rika världen. De ungas självförstörelse. De hatiska krigen, morden, våldet.
Motto: ”Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge." (Aningens travesti på Heidenstam.)
Framtidsplaner: ”Du ska vila, skriva, göra ingenting och vara lycklig”, säger min indiske 33-årige son. Jag har barn och barnbarn som håller med. Tacksam för varje ny dag på min ålders höst ska jag göra mitt bästa!

Hur står det till världens bästa Anna?

- Tack, bra! Världens bästa vet jag ju inte förstås, men min livsglädje är det inget fel på!

Häromåret skrev en av dina döttrar en bok om sin barndom. Du målades upp som en usel mamma och bokinnehållet ledde till krigsrubriker, vecka efter vecka. Hur kändes det när det blåste som värst?

- Blåste? Det haglade spjut, snarare! Många träffade rakt in i mammahjärtat, som var ytterst nära att förblöda. Många träffade också andra, nära hjärtan. Inte bara jag led stor skada.

Fick du elaka blickar på dig?

- Det kan man säga!

- Elakheten är feg. Den mobbar i gäng. Öga mot öga törs den ingenting säga. Nästan värre än denna dotters nidskrift, så genomsyrad av senkommet hat, var elakheterna i media, som spydde galla månad ut och månad in. Omdöme, pressetik, faktakoll, sunt förnuft – allt for skadeglatt all världens väg. Den girige förläggaren, som är ett PR-geni, fiskade sumpen ur journalisterna. Förstod de aldrig det? Med deras lågsinta hjälp kunde han göra sig en förmögenhet på åtta-nio miljoner kronor!

- Och utan personligt ansvar. Unikt för Sverige är att författaren, inte förläggaren, är ansvarig utgivare. Alltså kunde denne Weyler ge sin författardebutant tummen upp för vilka skandaliserande projiceringar som helst, inklusive rena brottsanklagelser. Värsta hypnosterapin kunde inte gjort det bättre!

- Jag är inte Guds bästa barn, och det har jag aldrig påstått heller, men ingen aldrig så usel mamma - ensamförsörjare eller inte, fostrare av en stor och framgångsrik barnaskara eller inte – förtjänar en sådan behandling som den jag fick av mediamobben.

Hur var det att ha det så?

- Både vin och vatten. Jag lärde mig mycket.

- Det jag mötte öga mot öga, från vanliga människor, läsare, föräldrar, var inte fördömanden utan medkänsla. Det finns en uppsjö föräldrar vars vuxna barn hatar dem, vägrar träffa dem och vägrar tala med dem, och som inte vet vad ont de gjort. Det visste för övrigt inte jag heller, förrän jag fick läsa det i tidningen och höra det på TV. Det finns en uppsjö mor- och farföräldrar som aldrig får träffa sina barnbarn. Det finns så mycket lidande som ingen förstår orsaken till. Okända människor omfamnade mig på gatan. Det gav ett lindrande perspektiv. Ingenting är nytt under solen.

- Jag borde kanske ha varit luttrad. 2006, eller om det var 2007, tog sig en handfull barnläkare för att kalla mig barnamördare. I både svensk och norsk press. Ingen får stämplas offentligt som mördare, med namn och bild och allt, som inte dömts för mord. Men med Anna Wahlgren går det bra? Tidningarna har en ansvarig utgivare! Hur kan någonting sådant få publiceras?

- Det hjälpte inte. I mammahjärtat var jag inte luttrad och lär aldrig bli. Det blir nog ingen mor.

Vad blev lösningen?

- Att vända andra kinden till. I somras bjöd jag hem min dotter, liksom alla andra barn som bott i Gastsjön, och hon kom tillsammans med sin nye make. Vi diskuterade Gastsjöns vidare öden och äventyr. Jag redovisade läget. Det är inte säkert jag kan behålla det så länge till.

- Vi kramade om varandra flera gånger och skrattade en hel del. Hatar mig dottern ifråga så dolde hon det väl!

I Indien skrev du en bok som nu kommit ut på marknaden: ”Breven från Indien”. Vad handlar den om?

- Det är en reseberättelse i form av hundra brev till den kära läsaren, medresenären.

- Under ett halvår i Indien möter vi vardagslivet bortom turistschablonerna i världens största demokrati, ett land så fjärran vårt - och ändå så nära. Vi gör en resa i godhet och omtänksamhet, kärlek och respekt, andlighet och gapskratt. Vi möter medmänniskor och livsöden. Vi möter även en svensk paparazzojournalist och en häpnadsväckande förstockad svensk ambassad i Delhi. Vi möter Dalai lama. Och vi möter Vito, min indiske son och beskyddare, en streetsmart analfabet med ett hjärta av guld.

Är du fortfarande en vissenkvist eller känner du att du är tillbaka i matchen?

- Jag har rest mig. Vänner och barn och barnbarn har hjälpt mig på alla tänkbara vis. I Indien har jag läkt. Det har fler gjort före mig!

Vi fortsätter prata om Indien. Hur ofta är du där?

- Första resan dit gjorde jag 1992. Jag hade fått ärva en massa pengar efter min far byggmästaren, som dog 1989. Lustigt nog skänkte jag en halv miljon det första jag gjorde till behövande barn i just Indien, utan att någonsin ha varit där.

- Sedan fick alla barnen önska sig en resa med mamma vart som helst i världen, bara vi två. Då ville min son se Indien. Inspirerad av hans berättelser därifrån önskade sig en av hans småsystrar detsamma. Med henne återvände jag två år senare, 1994. Därmed var jag frälst.

Du har en ”extrafamilj” där. Berätta!

- Jag har en indisk son som kallar mig mamma. Vito tog hand om mig direkt första gången jag kom till Indien ensam, 1997. Det har han fortsatt med. Då var han 16 år. Nu är han 33 och ska gifta sig nästa år, förutsatt att jag godkänner den tilltänkta äktenskapskandidaten!

- Hans släkt tar aldrig slut. För att inte tala om hans vänner och bekanta. Och alla tar de emot mig som hans mamma. Även hans egen mamma, indisk zigenerska av den lägsta kasten. Stora hjärtan rymmer många.

Efter dina Indienbesök flyger du hem till jämtländska Gastsjön där du har en stor kåk. Vad har Gastsjön som är så speciellt?

- Från början var mitt Gastsjön bara en skröplig liten stuga bland nässlor och sly på väg att glida ner i sjön. Jag köpte den 1985 för 40.000 kronor. Jag hade blivit betagen i ljuset, tystnaden, skogen, vattnet och friheten. Jag kom från Stockholm då och var jättekänd, ständigt påpassad. I Gastsjön slapp jag offentligheten. Precis som i Indien!

- Den usla stugan, som jag inte vågade riva – vem vet var själen sitter i ett hus? – rätades upp på järnvägräls och byggdes småningom ut åt tre håll. Med tiden och farsarvet växte mitt Gastsjön till en hel liten bullerby med åtta byggnader för olika ändamål, bollplan och 16 ha mark. Jag ritade och lät bygga De Nios Hus, där alla barnen fick det de aldrig haft som små: varsitt eget rum.

- Stora, böljande gräsmattor binder samman husen och öppnar en pastoral idyll ner mot sjön. Gastsjön är ett paradis särskilt för de små barnen, som kan röra sig alldeles fritt.

Är det ensamt att bo på vischan?

- Ja, och nu går det snart inte längre. Jag är för gammal. Det blir för tungt. Jag vet faktiskt ingen som bor ensam i mina trakter, det är mycket svårt rent praktiskt.

Ditt kärleksliv har blivit väldigt omskrivet. Finns det någon ny karl i ditt liv?

- Inte mellan lakan, om det är det du menar! Det ska inte vara mer här, tack så mycket. Så roligt var det inte! Men goda vänner som är män har jag flera.

Vem står dig närmast – förutom dina barn?

- Inte en utan många. I svåra tider ser man vad vänskap är och betyder. Vänskap är inte kompisskap. Vänskap är kärlek.

Vad roas du av att göra på fritiden?

- Jag säger som det stod i kontaktannonserna förr: ”Road av allt som gör livet glatt”!

Vad väntar bakom nästa gathörn?

- Ja, vem vet? Jag är förväntansfull. Jag älskar att leva. Igen!

* * * * *


:P :P :P :P :P :P :P :P :P

:P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Hänt i Veckan - originalintervjun

Inlägg av TorsMamma »

:D :mrgreen: =D> :lol: :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Re: Hänt i Veckan - originalintervjun

Inlägg av Jannika »

Underbart! Så härligt att läsa! Respekt och nyfikenhet gillar vi!

Stor kram Jannika
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Hänt i Veckan - originalintervjun

Inlägg av miniz »

Tack för det Anna. Vad glad jag blir.

Stor kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Hänt i Veckan - originalintervjun

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack ni kära, Torsmamma, Jannika, miniz :heart: :heart: :heart:

Såg själva tidningen. Vilken VIDRIG bild de hade valt. En helsida. Föreställande den mest frånstötande, överlägsna, självbelåtna subba. Har aldrig sett den bilden förut och hade önskat alla andra slapp det också. Är det där jag?!

USCH!

Vad hjälper det att man får kolla själva intervjun så snällt på förhand innan den går i tryck och blir riktigt GLAD över den, när sedan en jäkla komocka till vedervärdigt "porträtt" förstör alltihop? Hade jag som läsare sett den där äckelinbjudande bilden, vilket vore svårt att undvika, hade jag ALDRIG läst någon aldrig så bra intervju med vederbörande. Jag hade aktat mig för att trampa i komockan och skyndat vidare :wink: :lol:

:---)
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Hänt i Veckan - originalintervjun

Inlägg av annawahlgren »

:D Och här är den nu på engelska:

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... a-wahlgren


:heart: :thumbsup: :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"