Petra Krantz Lindgren om självkänsla

[SaraMilana]

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/så ... la-2572298

[SusanD]

Skulle ha varit intressant att höra och se men länken ledde till en sida som tagits bort.

Kram Susan

[SaraMilana]

Sidan finns kvar, men länken ovan blev lite knäpp. Prova att kopiera hela länken och klistra in i webbläsaren istället!

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/så ... la-2572298

[mari]

Hon har många vettiga ideer och bra åsikter.

Dock är det en sak jag har svårt för. Hon har varit aktiv här på forumet och säkert lärt sig massor här.
Nu går hon ut öppet och kritiserar Anna Wahlgren.
Sedan påstår hon att det inte är Anna Wahlgren hon kritiserar utan sitt eget sätt att förhålla sig till Anna Wahlgren.
Inte ett ord om någonting som hon trots allt kan ha lärt sig av forumet här, inte ett ord om att det kan ha bidragit till hennes växande.

[SaraMilana]

Jag reagerade också på det hon skrev i början på sin bok om AW. Även fast jag en del kan känna igen mig i det hon skriver. Det är lätt att få prestationsångest här på forumet, det är inte enkelt att hitta sin egen väg alltid och känna att den egna vägen är den rätta.

Jag har bara läst halva boken, jag får se vad jag tycker sen.

Å andra sidan har jag bara läst halva Barnaboken också, men där har jag ju liksom redan bestämt mig. 8)

[Sigyn]

Jag tycker att det är så härligt att utvecklas som förälder. Nör ettan kom så va man ju helt rookie, och det dröjde inte länge innan jag hittade till AW. Annas ton i hennes böcker är ju lite att hennes ord är lag, och det tror jag är bra, speciellt i shn. Om hon talade milt iden skulle folk hålla på å kura hit och dit och sen säga att det var hopplöst och att det inte fungerade. I den boken måste man vara hård. Då tror jag istället Anna får motta hårda ord just för att folk missuppfattar henne som auktoritär, eller nåt.
Jag känner i alla fall att jag nu, 2,5 år och 2 barn senare, har baserat på shn och bb, skapat mig min egna lilla metod. Jag tycker Annas råd om attityden är det absolut viktigaste av allt, med attityden kan man nog handskas med ett barn hur som helst.
Det är synd att Anna bemöts på ett sånt elakt sätt, och att vi som tar hjälp av henne blir betraktade som barnmisshandlare. Dels eftersom så många andra typ förespråkar samma sak som Anna fast inte alls får nån skit, och dels för att man ska ge fan i vad alla andra gör bara för att man inte vill göra det själv.
Jag skulle ju tex aldrig anklaga en mamma som väljer att amma sitt barn varje timme dygnet runt och samsova. Det är ju upp till henne, även fast jag inte vill göra så.

Det enda jag klagar på är när föräldrar säger: mitt barn vill inte/behöver inte sova, mitt barn är så jobbigt som aldrig går och lägger sig(som att barn gör det helt självmant) osv. När föräldrar lägger över skulden på barnet. Och när dom tror att mina barn sköter sig exemplariskt varenda kväll och att vi har "välsignats" med "lätta" barn. Att jag aldrig behöver ta striden, att jag inte behöver kämpa för att mina barn ska sova bra.

Nu vet jag inte riktigt vad allt detta hade med pkl att göra, men ändå, nu fick jag skriva av mig

[inger]

Har sett några klipp med PKL och läst lite på bloggen hon har.

Hon är klok.

Men det finns en sak jag hakar upp mig på det är att hon tillmäter ord så oerhört stor betydlese, att man säger allting på rätt sätt.

Väldigt mycket av vår kommunikation är ordlös och består av attityd. Det är attityden och känslorna som avgör hur vi förhåller oss till barnuppfostran och annat.

[knyttet]

Hej,

Där satte du fingret pâ det Inger! Jag har kännt mig lite inspirerad av PKL det senaste och tyckt att jag kanske inte pratar/förklarar varför/frâgar varför tillräckligt till min 4aring när hon är arg. När hon är helt tvärtemot och arg som ett bi har hon âkt in pa sitt rum med ett bestämt, du fâr komma ut när du kastat/bankat/skrikit färdigt! Men alla försök till att babbla sönder med en 4aring är ganska sa meningslösa. Lite kan man prata om saker (efter utbrott och i andra stunder) men som du säger Inger (och som BB säger) är det faktiskt viktigt att inte lägga för mycket vikt pa den verbala kommunikationen med sma barn. Och det är ju svarare än man kan tro när de börjar bli större och pratar och argumenterar bra sjÄlva...

Sen kan jag tänka att det faktiskt är lite skönt att fâ vr^^^^ala, banka och sla pa kuddar ett tag i sitt rum utan att nâgon störs av det eller blir arg pa att man är arg eller slâss.

kram

[TorsMamma]

Jag kan också bara hålla med Inger, en sak är att alltid låta "klok" empatisk, fråga, verbalisera... Men min son skriker bara "JAG VILL INTE PRATA!!!" Ganska ofta, JAG VILL INTE PRATA. Då kan man vara HUR klok som helst och ha hur "FINA" ord som helst. Men sonen vill inte prata!

Så jag märker att någonstans pratar vi sönder våra barn tror jag. Jag måste visa i handling vad jag vill och menar. Förstärka i handling. Att bara sitta i bilen och blippa fram en massa låtar på radion är kärlek för oss, att sonen får komma hem och faktiskt sitta med IPAD en stund kan ibland göra att han själv kommer och berättar saker. Jag får faktiskt inte ens säga BRA saker till honom. JAG VILL INTE HÖRA!!!

Jag säger så klart saker ändå och vi har vissa samtal ändå. Men min tanke är att jag blev nog ett tag så inspirerad att ha "Kloka" samtal och kommunicera så vackert att det blev för mycket helt enkelt. Han liksom går på högvarv hela dagarna i skolan så han orkar inte efter det.

Så nu visar jag oftare i handling och faktiskt "paktar" mera enl. barnaboken och väntar mera på att lyssna. Inte svarar så mycket eller frågar så mycket. Bara Hmmmm och jasså och ja jag förstår du känner så osv...

[knyttet]

Mycket klokt sagt TorsMamma. Jag lyssnar och lär av dig, och inser att jag babblar för mycket. Finnas där för barnen och visa hur man gör far gälla fullt ut nu.

[TorsMamma]

Pakta är inte att förakta!