Mitt nya liv

[Bluna]

Tack Videunge!

Jamen var det så enkelt...

Mer D-vitamin då.

Kram och tack. Det ska nog bli bra det här tillslut. Trots att det börjar bli en vana och att jag börjar tro att jag aldrig ska bli som vanligt igen. Men, av med offerkoftan och upp med hakan. 8)

[TorsMamma]

Hej,

Då kommer den "extrema och pratar"...

Börjar med d-vitaminet 4-5 tabletter kan du börja med i 2-3 veckor. efter det 3-4 tabletter eller stanna på 5. (nästa gång köp 5000 IE på en gång. brukar bli billigare i längden så)

Magnesium, vilken typ av magnesium har du? Är det oxid... spara den till graviditeten och ta den mot förstoppning och köp ny. Är det citrat, laktat kan du också börja på den dosen du skriver, sen sänka om säg 2 veckor till 2 tabletter som det står. Även 800mg är en ganska hög dos.

Omega-3, jag gissar att det är typ 1 gr kapslar, då är 3 lagom.

Zink, hur mycket zink är 1 msk? 15 ml = 15 mg då är 3 msk jättebra, ta till natten ihop med allt annat.
Ta inget av det du har på dagen. MEN, ta med fördel allt d-vit, omega och zink direkt efter middagen. Och magnesium 1-2 timmar innan natten.

Generell regel är att man tar vitaminer på morgonen och mineraler på kvällen. Så ta med fördel mulitvitamin, C-vitamin på morgonen ihop med lite typ spirulina.

[Bluna]

Å vad ni är snabba och hjälpsamma här! Som alltid förstås...

Tack Torsmamma!

Jag har magnesium citrat, läste noga dina råd. Har tagit magnesium till kvällen. Just nu tar jag lugnande också till kvällen, för att slappna av i spänningarna.

Ja, en msk zink motsvarar 15 ml står det.

Jag fick en burk vitaminer som extra när jag beställde. Kan ju ta den på morgonen då. Herregud vad det känns som att jag proppar i mig piller!

Tack än en gång!

[TorsMamma]

Men vad gör man inte för att må bättre? Det var en klok kvinna som sa en gång att mår man bra, behöver man då tillskott? Men om man inte mår bra kanske man behöver just det!

Jag är av teorin att ALLA, Precis ALLA i Sverige i alla fall behöver omega-3, d-vitamin och probiotika i någon form. Dock behöver alla olika doser beroende på hur man äter. Allt utöver det är för att må "bättre" om något inte är som det skall. Typ immunförsvaret, sömnen, värk osv....

Jag hoppas nu bara att du kommer att få må bättre! Riktigt snart!! Men jag tror du behöver se över stressen i ditt liv, så även om du nu har dragit i handbromsen i ditt liv, så måste du nu lära dig köra lite mera försiktigt och omsorgsfullt med dig själv.

Kan du se om du kan få någon form av terapi på BVC eller någon läkarmottagning? Många erbjuder 10 ggr KBT vilket kan vara bra att göra när man mår lite bättre är min erfarenhet. (även om just KBT inte funkar för mig, är det ju bra för många andra)

[Bluna]

Tack Torsmamma!

Det går upp och ner just nu, igår var det bra, idag känns det som att jag aldrig kommer att bli frisk mer. Och det gör mig så rädd och ledsen. Jo jag behöver nog komma iväg och i varje fall prata av mig. Läkaren sa att psykologen var fullbokad men att hon skulle be kuratorn ringa mig. BVC har jag inte kollat, värt ett försök det med.

KBT har jag ju använt förr fast från böcker och det hjälpte ju rätt bra. Jag håller med jag måste tänka annorlunda och inte att allt måste vara perfekt och att alla måste tycka det jag gör är så bra.

Jag har också svårt att släppa taget, och det skäms jag för. Jag kan liksom inte lämna ifrån mig ansvar till andra för jag tror inte de kommer att ta tag i det, eller att det inte kommer att bli så "bra" som jag tänkt. Jag har liksom ingen kontroll om jag inte gör det själv. Det kan handla om något så litet som att göra någon sorts dokumentering som vi ska ha på väggen på jobbet så att föräldrarna ska se. Och skitsamma egentligen om den inte blir perfekt, för det är inte ens säkert att de läser den.

Eller så kan det hända att jag blir otroligt störd på mig själv om jag inte gjorde allt det där jag skrev på dagens lista hemma. Jag duger inte… Ja ni förstår…

Och nu går jag och tänker tankar som att det är synd om dem på jobbet för de måste ha vikarier och göra så mycket jobb. Samtidigt är det ju också själviskt, varför skulle de inte klara det utan mig? Ja, kanske sämre för jag behövs väl, men klart de fixar det. Och så har jag dåligt samvete för att jag kör ner hela min familj. Barnen är glada och de säger att Elsa inte visar någon som helst oro i skolan. Hon har sett mig gråta, förstår varför och tycker det är tråkigt, men hon tar det bra. Hon vet att jag bara måste bli bra så fixar det sig tror jag. Ellen nöjer sig med att mamma har ont i axlarna. Mannen pendlar, ibland tycker han jag ska sluta "tycka synd om mig". Ibland peppar han och säger att det kommer att ordna sig, det blir så bra. Jag pendlar ju mycket också, ena dagen då jäklar ska jag ta mig igenom det och så nästa…

[Sigyn]

Små steg, tror jag på. Jag mår inte dåligt som du, men jag jobbar otroligt mycket med mig själv hela tiden för att jag vill bli en bättre människa. Och jag har kontrollbehov. Dagligen får jag stoppa mig själv nör jag är pålägg att tillrättavisa sambon för att han gör något på "inte mitt sätt". Och så tänker jag att det bara är jag som är kapabel till att ta hand om barnen. Och så är det ju såklart inte
I september åkte jag och en vän till Ullared över natten. Vi bara bokade några veckor nian och sen bara åkte vi. Det var jättebra för mig rent mentalt, att bara släppa allt hemma och åka. Tvingade mig själv. Och självklart hade allt gått prima för sambon
Så gör små saker hela tiden, outside the box det växer man av

[Bluna]

Tack empinane!

Jag är helt inne på din linje och jobbar också så med mig, det går bättre och bättre. Sist flög jag flygplan själv från Paris när sambon jobbade där några dagar. Något som jag skulle vägrat för ett år sedan, då jag är både flygrädd och rädd för att göra saker helt ensam. 8) Jag har jobbat med mig själv från 20 års ålder då jag var väldigt liten på jorden, så det tar tid att ändra sitt beteende. Och det är ju det jag måste tänka på nu igen, att ändra mitt sätt att vara och tänka och det gör man ju inte på en dag.

Har bokat tid hos en kurator på familjecentralen. Det känns bra att ha prova det också.

Det ska bli bra det här tillslut.

[videunge]

Hej dig! =D>

Nu hoppas jag att du kommer till en underbar människa och att du får bra hjälp.

Stor kram

[TorsMamma]

Fina Bluna, det är lite detta som kallas för "livets" skola. Det underbara är att ju äldre man blir desto (förhoppningsvis) mer lär man känna sig själv och sina begränsningar. Men också lära sig att acceptera sig själv som man är mycket mera. Man klarar förhoppningsvis av att se sig själv med fel och brister med en ödmjukhet till sig själv. INGEN är perfekt och så inte du eller jag. (men visst håller jag med, det blir bäst när jag gör det själv ) skillnaden är att det inte längre är lika viktigt, att jag mår bra och har "balans" i livet är viktigare.

Jag säger det jag säger till så många, som jag önskar någon sagt till mig när jag var 20-30 och extremt överambitiös och duktig.
- Var snäll mot dig själv!! Du måste komma först, du måste må bra först, det är först då någon annan i din närhet kan må bra.
Har du läst boken "drunkna inte i dina känslor"? Rekommenderas om du är lite HSP!!! Den bästa boken jag läst!!! Den förändrade synen på mig själv, mitt barn och förhållande till världen.
Du kan göra test här om du vill kolla och läsa mera om det.
http://www.hsperson.se/49001.html

Försök tillåta dig själv att vara just den du är, då kommer också du att kunna släppa lite på kontrollen. Kanske finns någon där ute som gör "jobbet" eller "saken" bättre än du om du vågar lita på dem?

KRAMAR!

[Bluna]

Tack videunge! Kram tillbaka till dig.

Tack Torsmamma! Allt man inte dör av… Ibland behöver man kanske bli omskakad och ta sig igenom livskriser. För att växa mer. Åtminstone känns det lättare att tänka så, när det känns som att det tar en evighet att ta sig igenom.

Jag håller helt med, jag ska vara snäll mot mig själv, just nu är jag inte tillräckligt snäll, bara otålig. Jag har inte läst boken, den låter helt klart som något för mig. Jag hade många Ja på frågorna. Och beskrivningen var så lik mig! Väldigt mycket känslor och utåt trots att det inte syns när jag inte är tillräckligt trygg.

"Försök tillåta dig själv att vara just den du är, då kommer också du att kunna släppa lite på kontrollen. Kanske finns någon där ute som gör "jobbet" eller "saken" bättre än du om du vågar lita på dem?"

=D>

[Bluna]

Här kommer en liten uppdatering:

Jag har varit på samtal med en mycket bra kurator som gav mig en läxa tills nästa gång vi ses:

Jag ska, när jag kommer hem från att ha hämtat barnen, ha 15-30 min där jag stänger av mobil, dator, allt som kan störa. Så ska jag sätta mig ner med barnen och bara vara i nuet. Om de leker ska jag inte ta över eller kasta mig in i leken eller komma med förslag på vad vi ska göra, utan luta mig bakåt och låta dem styra. Leka men på deras villkor, eller bara titta på dem medan de pysslar. Vara en "sportkommentator" och ge dem ord på vad som händer och hur de känner och ser ut osv.

Det här var jag bra på när jag bara hade ett barn. Med tiden har alla måsten gjort att jag glömt bort det där mer och mer. Så nu har vi "Barntid", minns att jag läst att Anna Wahlgren haft något liknande med sina första barn, men med bara ett åt gången. Det är bra för Elsa vet att jag inte går iväg mitt i barntiden (30 min) och när den är slut är den slut, då kan jag med gott samvete säga att jag ska hänga tvätt eller laga mat, givetvis får de vara med även där som vanligt.

Jag själv är också mycket lugnare när jag väl sätter igång med alla hushållsbestyr än jag är när jag börjar direkt efter att vi kommit innanför dörren.

Ett steg åt rätt riktning! 8)

[TorsMamma]

Härligt Bluna,

Satt just och tänkte på dig. Läser just nu själv "kaos i kvinnohjärnan" för en supervän skickade den till mig i Julklapp

Jag känner så mycket hopp för min framtid nu och tänker börja med Mias program idag. Och det visade sig ju att många av de råd du fick av mig stämmer med hennes.

Håll oss uppdaterade!

Massa kramar till dig!

[Bluna]

Tack Torsmamma!

Jag uppdaterar, lovar. Det är bra för mig själv också, att se hur jag kan förbättras. Reflektera och analysera.

8)

[Bluna]

Det här med att slåss mot drakar. Efter tre månader så fick jag ångestattacker ingen. Så jag var till läkaren som konstaterade att jag ändå låg på så pass låg dos att det var dags att höja när det gått så lång tid. Jag blev lättad faktiskt…det kändes som att jag aldrig skulle bli mitt vanliga jag igen. ( Att jag låg på låg dos visste jag redan, jag har läst så mycket som möjligt om depression, psykiska sjukdomar och medecinering av olika slag ).

Vitaminerna tar jag än och försöker komma igång med träningen. Jag SKA bli bra! Jag ska jag ska jag ska jag ska! O:)

[TorsMamma]

Vad äter du och vilken dos? Har du tittat på mialundins hemsida istället?

http://www.mialundinshop.se/oro-angest- ... -c-36.html