"Sanning eller konsekvens" av Anna

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Sarisparis »

Hela texten frân Aftonbladets artikel som TorsMamma länkade till ovan:

”Är jag galen? Ja, det kan man faktiskt undra. Om jag inte kände mig själv och läste de senaste dagarnas tidningar, skulle jag nog vara benägen att hålla med. En rasande mor som med frätande hat bemöter dotterns bok om omsorgsbrist i barndomen! Det kvalificerar för galenskap. I tidningarna och på TV finns sensationella löp, lösryckta citat, bortklippta meningar, sammanställningar jag inte alltid känner igen. Att jag för gemene man – och kvinna – framstår som galen, är inte så konstigt.

Är jag arg för att min dotter skrivit en bok som till stora delar handlar om hennes barndom? Givetvis inte. Det har hon all rätt i världen att göra. Jag har själv skrivit om mitt liv, så det vore både dumt och oklokt av mig att ifrågasätta min dotters rätt att göra detsamma.

Är jag utan förmåga att inse och ta till mig att min dotter har lidit i sin barndom? Nej, den inlevelseförmågan känner jag, i smärta, att jag har. Det är fruktansvärt att läsa om hur min dotter mått dåligt och varit rädd, och hur mina inte alltid särskilt kloka val har kommit henne till skada. Med facit i hand är det lätt att se att jag varit omdömeslös. Det är många val i livet
jag önskar jag aldrig hade gjort. Det är mycket jag borde, och skulle, ha gjort annorlunda. Men jag kan inte ändra på det som varit, och det kan ingen. Jag kan bara beklaga att jag brustit i min uppgift som förälder. Som de flesta mammor försökte jag göra så gott jag kunde. Som de flesta föräldrar lyckades jag inte alltid leva upp till mina (höga) ambitioner.

Har jag därmed utsatt min dotter för omsorgsbrist? Misshandel? Vanskötsel? Låtit sexuella övergrepp begås mot henne, uppmuntrat dem, ja, till och med initierat dem?

När man läser tidningarna och hör alla som tvärsäkert uttalar sig, kan det verka som om det förevarit rättssak, förhörts vittnen och lagts fram bevis. Att sanningen en gång för alla fastställts. Att jag är dömd för att ha gjort det min dotter hävdar i sin bok.

Jag vill påminna om att det är påståenden i en bok. Vem som helst kan påstå vad som helst i en bok, men det blir inte sanning av den anledningen. Det tryckta ordet har inte den makten. Förläggaren säger att han har granskat sanningshalten i min dotters bok, men erkänner senare att den granskningen begränsat sig enbart till min dotters uppgifter.

Tycker jag att min dotter ger en sanningsenlig bild av sin barndom? Nej, det tycker jag inte! Mycket av det hon skriver känner jag igen mig i och har också härlett i min egen bok, Sanning eller konsekvens. Mycket av det hon skriver är inte sant. Det är faktiskt lögn. Jag kan inte veta varför hon väljer att ljuga om så mycket i sin barndom som direkt berör mig, men jag har mina misstankar.

Är jag arg för att min dotter ljugit om mig i sin bok? Ja, nu är jag arg! Jag har blivit heligt förbannad till slut. Den känslan har varit dominerande de senaste två månaderna, och den har rest mig. Den är, anser jag, sund.

Direkt efter att mitt barns bok publicerats var jag för chockad och förtvivlad för att kunna göra annat än försöka överleva. Sedan skrev jag Sanning eller konsekvens och bemötte allt, för rättvisans skull men också för kärlekens. Har jag nu uttalat mig krasst och rasande, som det braskande påståtts i media, är det för att jag anser mig, och är, både beljugen och brottsanklagad.

Har någon någonsin träffat på en brottsanklagad som ryckt på axlarna och sagt att ”äsch, det gör väl ingenting om folk tror att jag är skyldig”?

Om man inte ser mina uttalanden i ljuset av detta, då förstår jag att jag framstår som galen. I de allra flesta fall är det normalt att en människa vill försvara sig, när någon farit med osanning om henne. I de allra flesta fall tycker världen det är fullt förståeligt att hon vill försvara sig. Ja, det är faktisk en rätt hon har.

Om hon nu inte råkar vara mor till den som far med lögn.

Två saker händer när ett vuxet barn offentligt konfronterar sina föräldrar med en barndom hon eller han förkastar:

a) Barnet blir trott. Ingen ställer frågan, eller kommer på tanken att ställa frågan, om det som berättas verkligen är sanningen och ingenting annat än sanningen. Det tas för givet. Barnet i berättelsen kan förvänta sig sympati och bara sympati.

b) I samma stund förlorar barnets föräldrar all rätt att både förklara och försvara sig. Skulle de ändå höja rösten och göra ett försök, blir de misstrodda. Historien är full av föräldrar som inte orkat försöka ens, utan dragit sig undan offentligheten för gott. Eller som förlorat sin heder för världen och de efterkommande, om de skulle hunnit dö innan de skandaliserades.

Jag känner mig beljugen. Jag känner mig utan rätt att försvara mig, därför att jag genom försvaret av mig själv, i offentlighetens ögon, börjat ”hata” mitt barn. Jag har läst det många gånger på senaste tiden. Ett barn får hata sin förälder, men en förälder får aldrig hata sitt barn.

Jag hatar inte mitt barn. Jag älskar mitt barn. Att jag blivit beljugen av henne betyder inte att min kärlek till henne är borta. Mödrar ger sina barn livet. De vill dem ingenting annat ån det bästa, och kärleken dör inte. Det är mitt barns handling jag reser mig emot, ja, tidvis rasar mot.

Jag rasar mot lögnerna.

Från början hade jag tänkt ”rasa” hemma, ensam, inte offentligt. Jag ville inte ha detta ovärdiga skådespel vi nu alla befinner oss i. Jag tänkte att folk kommer att förstå, folk kommer att se att det måttlösa elände min dotter målar upp och det hat hon bedyrar i sin bok är så stort, att rimligheten själv måste sätta sina frågetecken tillsammans med sunda förnuftet.

Men det hände inte. Det som hände var a) respektive b). Barnet blev trott och jag blev misstrodd. Jag blev dömd ohörd.

Min familj är slagen i spillror. Jag har förlorat tre barn. Vänner och läsare har försvunnit. Barnaboken har avrättats i land efter land av skandalhungriga journalister. Mina försörjningsmöjligheter har strypts. Min förlorade heder ska vi inte tala om. Så nog har jag alla förutsättningar att bli galen!

Men är jag galen? Eller försvarar jag mig?

Jag är brottsanklagad. Har jag rätt att försvara mig? Trots att jag är mamma?”

Anna Wahlgren
Krisse
Inlägg: 507
Blev medlem: fre 07 sep 2007, 11:51
Ort: Södermanland

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Krisse »

Kära kära Anna!

Det du har gått igenom och fortfarande gör är omänskligt. så tråkigt att du ska behöva stå ut med alla dessa skriverier. Jag önskar det fanns något jag kunde göra.

Sänder många stora varma kramar till dig!

Kram Krisse
Emmy 080212
Rasmus 091223
Nimrah
Inlägg: 636
Blev medlem: mån 26 maj 2008, 20:49
Ort: Uppsala/Malmö

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Nimrah »

Anna! Fantastiskt att brevet publicerades. All respekt till dig. Om man läser detta brev och ändå inte förstår, då "är det ngt annat fel" :D som ngn trevlig människa brukar säga. Som sagt. All respekt och kärlek.

:heart: Nimrah
bäbis Y 080106 1:a kurdag 22 maj 2008
bäbis S 100717 Standardmodellerad
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av annawahlgren »

:D Krisse :heart:

:D Nimrah :heart:

Som sagt, det gamla Adelsohnska citatet finner sin plats :wink: :lol:

:arrow: *Antingen vill du inte förstå, eller också är det något annat fel.*

Och nu finns debattartikeln som februarikrönika här - och minsann också på engelska, under engelska lilla flaggan på förstasidan ("Read more") :thumbsup: ¨

Bruce Junkin, som översatt Barnaboken och Internationella Sova hela natten, såg Skavlan och översatte "Är jag galen?" i rekordfart. Med kommentaren:

:arrow: *Actually, I think you should have come out with all guns blazing right from day one. Don't you have the right to defend yourself?*

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Astro
Inlägg: 1
Blev medlem: mån 04 feb 2013, 04:06

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Astro »

Äntligen någon form av motvikt i debatten när nu Aftonbladet gör rätt och tar in en komplett text.

Jag har funderat över den röda tråden i litteraturen. Kvinnor som skriver uppgörelseböcker om sina mödrar blir i allmänhet trodda. Män blir det däremot inte. Myrdal fick det inte lätt när han kritiserade sina föräldrar, däremot hördes inga röster om att Thorvall eller Moberg skulle ha kunnat fara med osanning i sina böcker (jag påstår inte att de gjorde det eller att Myrdal var sanningsenlig, bara att kulturvärlden verkar stå på döttrars sida okritiskt men inte på söners).

Det tas för givet att en uppgörelseroman skriven av en dotter måste vara sann så till vida att författaren skildrar sina upplevelser och inte hittar på. Varför? Otaliga är de nyckelromaner och liknande som innehåller mängder av rena påhitt och fantasier. Bara för att någon är arg på sin mamma måste ju inte det betyda att personen ifråga är ärlig.

Det är därför sakfrågan faktiskt blir viktig. Det kan tyckas futtigt att bråka om hur många flyttarna var och liknande saker, men faktiskt: När en bok är full av sakfel så blir även bokens känslomässiga trovärdighet ifrågasatt. Eller, den borde bli.

Även döttrar kan hysa agg. Även döttrar kan sprida skitsnack med flit.

Detta skrivet av en människa som själv är dotter till en mycket komplicerad (och alkoholiserad) mamma. Så det är inte så att jag inte begriper vad FF skulle kunna ha upplevt, i och för sig. Det jag vänder mig emot är att så många verkar köpa, helt okritiskt, att boken inte alls är menad att skada.
Min egen slutsats efter att ha läst hela materialet är att FF antingen skrev just för att skada sin mamma eller också är FF helt enkelt mentalsjuk och har tappat verklighetsförankringen helt och hållet.
Förläggaren borde sannerligen skämmas.
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Hege »

Amen, Astro! =D>
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Jannika »

Tack för det brevet till Aftonbladet, Anna! =D> Naket, självkritiskt men inte ursäktande. Starkt. Självklarheter måste ibland sägas (skrivas). :roll: Jag tycker du är fantastisk! :heart:

Kram Jannika

Astro :thumbsup:
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Manfred10 »

Jättebra brev och en aningens nyans i debatten! :D

:heart: :heart: :heart: :heart:

Det som var synd på nätupplagan i alla fall var att brevet kom sist efter en massa andra länkar kring dig, Anna, så det fanns säkert de som hade BEHÖVT läsa men som slutade när artikeln slutade och länkarna tog vid.

Jag förundras hur svårt det ska vara att "läsa på lite mer" innan man dömer och avrättar hejvilt utifrån tidningsrubriker och ur sitt sammanhang tagna citat?!?!? :shock: :evil: :evil: :evil: (och inte ens efter att ha läst på behöver man ju tycka och tänka å det grövsta i allmänna forum och fikarum (om ni fattar vad jag menar... :oops: :oops: ) vad är vitsen liksom?? Känner folk att de måste ikläda sig rollen som bödel eller frälsare (hur man nu väljer att se på sig själv..) med uppdrag att rädda världen från AW?? Rädda från vaddå? Hindra AW från att göra vaddå? Rädda alla stackars barn och föräldrar från, VADDÅ? :evil:

Kramar till dig Anna! :heart: :heart: :heart:

Du är så stark.

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av annawahlgren »

:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av annawahlgren »

Manfred10 skrev: Jag förundras hur svårt det ska vara att "läsa på lite mer" innan man dömer och avrättar hejvilt utifrån tidningsrubriker och ur sitt sammanhang tagna citat?!?!? :shock: :evil: :evil: (Och inte ens efter att ha läst på behöver man ju tycka och tänka å det grövsta i allmänna forum). Vad är vitsen liksom?? Känner folk att de måste ikläda sig rollen som bödel eller frälsare (hur man nu väljer att se på sig själv...) med uppdrag att rädda världen från AW?? Rädda från vaddå? Hindra AW från att göra vaddå? Rädda alla stackars barn och föräldrar från, VADDÅ??

Tack, Manfred10 :heart:

Några röster ur Gästboken i dag:

:arrow: Sanning eller konsekvens - Skrivet av Siv Lennell 2013-02-19 09:57
*Vilken tur att jag fick för mig att läsa din bok! Jag hade läst Felicia försvann, och varit upprörd och besviken. Men efter att ha läst DIN bok, blev jag uprörd åt andra hållet, kan man säga. Ingen borde "döma" dig utan att ha läst båda böckerna.Tror inte jag läst dina tidigare böcker, men nu ska det bli av. Du skriver ju så bra.*

:arrow: Misan
*... För övrigt är jag lite förvånad över debatten över alla "avslöjanden" i din dotters bok. För mig som läst många av dina böcker var det mesta inga direkta nyheter, bara berättat ur ett annat perspektiv och sett genom minnets lätt förvrängande lins (ett extra känsligt barns perspektiv?).

Läste din krönika om mobbingdagen och då ser man ju genast det som först lät ganska hemskt i ett helt annat ljus, utan att man fördenskull kan säga att någon av er "ljuger".

För övrigt tror jag att jag också skulle kunna samla ihop ett axplock minnesglimtar ur min egen barndom som i en läsares ögon skulle vara föga smickrande för mina föräldrar.*

:arrow: Maria
*Dina barn verkar klara sig bra och det är väl delvis också din förtjänst parat med deras egna förmågor och ambitioner.*
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av Manfred10 »

:mrgreen: :thumbsup:

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av annawahlgren »

SANNING ELLER KONSEKVENS I SYNEN PÅ ANNA WAHLGREN
av Åsa Moberg

Ur Dagens Samhälle nr 7 2013, torsdag 21 februari:

* Varför är verklighetsbakgrunden oviktig :?:
* Var finns gammelmediernas kritiska frågor :?:

:arrow: *Den som vill veta hur det är att ha en förälder som är alkoholist rekommenderas att läsa Nils Claessons fina barndomsskildring 'Blåbärsmaskinen'. Hans pappa hette Stig Claesson och var ett kulturellt nationalmonument. Jag hade förmånen att träffa Slas på Aftonbladets kulturredaktion. Som författare och konstnär var han ett geni.

Det var han inte som äkta make och pappa. Tror ni att sonen blev hyllad när han berättade? I pocketutgåvans efterord berättar han att han fördömdes som inte trovärdig i skildringen av sin egen barndom. En manlig kulturhjälte må icke solkas ner, ens efter sin död.

För kvinnor gäller andra regler. Där finns dammluckor som kan öppnas och släppa fram flodvågor av hat. Oftast öppnas de på nätet, som 'Uppdrag granskning' visade 6/2. Men emallanåt öppnas de i bokform, varvid gammelmediernas egna drev utan risk kan haka på.

Förra årets mest uppmärksammade bok i Sverige, 'Felicia försvann', är ett litterärt mammamord som slutar med mammans begravning. I verkligheten är den utpekade, författaren och barnexperten Anna Wahlgren, högst levande.

Hennes dotter Felicia Feldt intervjuas överallt, i flera länder, och berättar om och om igen vilken hemsk mamma hon har, och vilken underbar pappa. Hur kunde han vara så underbar när han var frånvarande hela hennes barndom?

"Om jag vill ha min pappa måste jag välja bort min mamma", skriver Felicia Feldt. "Varför kan han inte välja mig ändå?" Bra fråga. För mig framstår det som ett brott att tvinga fram ett val. Ingen journalist frågade om det.

I december återkom 'Felicia försvann' som en av fjolårets viktigaste böcker, "oavsett verklighetsbakgrunden", som det stod i DN. Men verklighetsbakgrunden är svår att bortse från om man är god vän med den avrättade mamman. Det är jag och jag undrar om Anna Wahlgrens förlorade heder kan återupprättas i hennes livstid.

En dålig far får inte ifrågasättas, men när en kontroversiell kvinna anklagas för att vara en dålig mor är medierna redo för häxjakt. Alva Myrdal hämtade sig aldrig från sonen Jans litterära angrepp. Det hjäpte inte att hennes två döttrar skrev böcker om vilken bra mamma hon hade varit. Flera av Felicias syskon har offentligen talat varmt om sin mamma, men det får inget genomslag.

I Boken 'Sanning eller konsekvens' ger nu Anna Wahlgren sin bild. Inte av någon helgonmamma, men av en som kämpat och fram till bokattacken hållit ihop en stor familj. Läs den. Och läs 'Barnaboken', som är alldeles för bra för att drunkna i den hatflod som press och tv okritiskt medverkat till.*
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: "Sanning eller konsekvens" av Anna

Inlägg av annawahlgren »

:D Birgitta Höglund - en läsare skrev på FB igår:

:arrow: *Nu har jag hundra sidor kvar av Annas fascinerande bok; Sanning eller konsekvens. Vill inte den ska ta slut; rekommenderas! Vilken kvinna! Vilken morsa! Vilken människa!! Respekt :!: *

:heart: :-({|=
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"