Social delaktighet för vuxna, vikten av att känna sig behövd

[Manfred10]

Jag har blivit en martyr de sista veckorna, surar och tycker synd om mig själv och är (förmodligen) allmänt otrevlig. Tycker att det är alldeles för jobbigt att ta tag i något projekt och gnäller för att maken jobbar vardag som helg. (en sån där egen företagare ni vet...)

Ser mig själv i ett ekorrhjul där sysslorna består av att sopa grus, tvätta skitiga kläder och försöka få dem torra innan de möglar, torka skitiga golv, laga mat, diska, plocka, plocka, plocka.... Förbanna katten och hunden för att de hårar så mycket, förbanna vädret för att det regnar så mycket, irritera mig på de stackars barnen (mina ) för att de är så busiga och tycks ha hittat en ny hobby i att ta varandras saker (mest storebror som står för detta...) lillebror har blivit en dramaqueen på kuppen Mitt i allt det där vanliga försöker jag klämma in lite frisk luft och social delaktighet, men storebror vill helst säga NEJ till ALLT just nu, även om han hänger på i slutändan ändå 8) och lillebror är ännu ganska passiv även om han tar sin syssla med att plocka ur diskmaskinen och bära bort sin mattallrik efter maten på största allvar. 8)

Jag behöver känna mig behövd men vet inte riktigt vilken livsviktig sysselsättning som jag ska ta mig för med. Jag har valt att vara hemma med mina barn på heltid så länge jag kan och den sysslan tar jag på största allvar men jag känner ändå saknaden efter nåt "viktigt" att göra samtidigt som jag har dåligt samvete för att jag är en sur mamma som vissa dagar tycker det är alldeles för många timmar fram till grabbarnas gemensamma sovstund...

Hur gör ni andra som är hemma på heltid? Vad har ni för livsviktiga sysslor som får er att känna er behövda och uppskattade?

[TorsMamma]

Jag jobbade på forumet och bad om att få bli ordförande. Hur länge är du hemma? Kanske bli extra admin eller så?

[chokladkaninen]

Hej!

Jag tycker att det låter som om du är lite utarbetad?

Jag har blivit en martyr de sista veckorna, surar och tycker synd om mig själv och är (förmodligen) allmänt otrevlig. Tycker att det är alldeles för jobbigt att ta tag i något projekt och gnäller för att maken jobbar vardag som helg. (en sån där egen företagare ni vet...)

Förstår din egenföretagande man att det innebär helgjobb för dig också varje gång han helgjobbar? Alla behöver avkoppling, vilket för honom förhoppningsvis är att komma hem och lägga fokus på familjen, men för dig snarare att komma iväg och göra nåt annat. Eller åtminstone att få vuxet sällskap och avlastas i det värsta grussopandet.

Om det är utarbetad du är så hjälper det förmodligen inte med ett nytt projekt, tyvärr.

[mumintrollet]

Hej!
Igenkänningsfaktorn är mycket hög här hos mig ska du veta! Det är tungt då martyrväxeln sätter i och livet känns som Groundhog day med allt sopande och plockande. Värst är det med dessa förbannade sportevenemang som binder vissa medlemmar av familjen vid TV:n...

Tips nr 1. LÅT BLI! 8) Låt sopande och plockande vara, köp färdig mat en dag eller ta ungarna ut på heldagsutflykt och ät ute nånstans. Hemmet förruttnar inte på en dag eller två. Unna dig precis det som du tycker om att göra. En paus i vardagen kanske gör det hela lättare.

Tips nr 2 låter som ett uttag ur en self-help guide, men försök utveckla din attityd till det du håller på med. Om du egentligen längtar efter att göra något annat än att sopa grus - då har du två alternativ: 1) Gör det andra eller 2) glöm det andra och ägna dig helhjärtat åt att sopa. Så länge som du utför saker med en kluven inställning kommer du att känna dig som en martyr och väldigt trött!

TIps nr 3. Finns det något jobb du kan göra hemifrån? Jag översätter artiklar på deltid - praktiskt och lätt att göra hemma under diverse sovstunder. Det här forumet är inte heller så tokigt som ordförande påpekade
Kanske det finns någon kurs du kunde gå? Något som passar in i er tidtabell och som är återkommande en viss tid så att du faktiskt kommer dig iväg.

En annan sak jag i alla fall märkt är hur viktigt det är att få tid tillsammans med min man - om vi inte hinner umgås känns det som om vi jobbar på skilda håll och inte uppskattar varandras insatser.. Efter en helg tillsammans utan barnen eller en spontan biokväll blir man liksom påmind om varför man går där och plockar dagarna i ända

[miniz]

Jag känner igen mig ocksà. Plötsligt fàr jag nog av att plocka och städa och skura toaletter och laga mat och greja och styra. Dà brukar jag ta mig helt egentid var jag gàr pà utbildningshelg (utbildar mig till shiatsu-terapaut, sà jag fàr massage pà köpet...). Om det inte är nàgon passande utbildning ser jag till at fà mig egentid utan man och barn till att göra presic det jag vill, ligga pà soffan och vifta med tàrna eller sitta och slöa pà datorn utan barn runt benen t.ex.

Nu har ju jag sà stora barn att när jag fàr nog av allt hemarbete tar jag mig i kragen och fàr hjälp pà riktigt av barnen och de kan ju, de har ju övat sig hela livet. Bara att de inte alltid behövs, för jag glömmer ju detta med social delaktighet utanför de fasta duka av-och-pà jobben. Mer arbete till folket!

En annan sak jag gjorde när det blev lite intenst för nàgra àr sedan när (alla) barnen var mindre, var en kvart om dagen. En kvart egentid om dagen varr jag gick ut och joggade , stretchade eller gjorde annat kroppsligt nyttigt. Det var skönt, jag fick rensa bàde kropp och tanke. En kvart làter inte länge, men om man gör det varje dag, sà kan det bli en fin rutin (som kanske kan stretcha sig till en halvtimme).

Och kommunicera med din man. Ibland kommer jag pà att min man faktiskt inte kan läsa mina tankar och faktiskt inte vet och förstàr varför jag är i dàligt humör. När jag tar upp saken med honom förstàr han direkt och tar barnen ut eller lagar middag eller vad det nu är. Man är ju tvà om saken själv om den ena hämtar hem pengarna!

Hoppas du kommer dig upp av svackan snart.
Kram.

[Manfred10]

Åhh vilka fina och bra svar! jag ska sätta mig ner och fundera på vad det är som ligger bakom egentligen.... Det där grussopandet och tvättandet känns så viktigt för mig för att jag vet hur dåligt jag mår när det är "stökigt" runt mig (och ingen gör jobbet i stället för mig), men det är det ju å andra sidan för det mesta med 2 små och diverse husdjur osv.... 8) Så lämnar man gruset en dag extra gör det ju egentligen ingen skillnad.

Men ibland önskar jag mig en egen liten lägenhet som Carrie Bradshaw har på Manhattan i SIC. Där jag kan bara vara jag (ego) sippa på ett glas vin och mysa i soffan, läsa en god bok, ta ett bad, äta långa cafébruncher med väninnorna, what ever... 8) och ingen stökar till mer än jag själv. Men där vill jag bara vara en liten stund, sen vill jag hem till mitt vanliga svensson-liv igen.

[Bellan]

Hej Jenny!
Jag känner igen mig i det du skriver Och det är klart du lessnar på allt "hemma göra" vare sig det är tvätt eller små sötnosar som testar gränser. Jag var också jäääätte less i våras. Men under sommaren har vi hittat på en massa saker och jag har tagit tid för mig själv och nu känns det mycket bättre. Det har inte varit några stora saker som vi gjort utan bara små roliga halvdags turer tex till badhuset, till ett lekland, ätit på resturang. Både hela familjen eller bara jag och Lillan. Och så har jag varit på sommarträning 4 ggr, det är allt. Men det har gett mig mer energi och det är ju sååå roligt att se Lillan göra de där extra roliga sakerna

En kurs kan också vara kul, men se till att det är nått Roligt för Dig! Nått som gör dig som person glad och ger dig energi.
Ja, det är mina tips
Hoppas du har en bra sommar!
Hör av dig om du är i krokarna
/Bellan