Åsa Moberg i DN om min dotters hatbok

[olgis]

Jag har stor tilltro till mina medförräldrar, men de är liksom jag bara mänskliga och alla gör vi dåliga beslut ibland. Att låtsas som att även de sämsta av våra val bara är en fis i rymden hjälper inte någon.

Jag är ledsen plutteli men jag tycker inte att EN, eller ens TVÅ bajsblöjor som får vara ett par timmar på morgonkvisten är att betrakta som "Det sämsta av våra val". Bajsblöjor är nu inte med nödvändighet alls det samma för ett litet barn som det är för oss.

Jag som har jobbat på förskola kan intyga att treåringar som är fullt upptagna med utelek kan känna sig grymt förfördelade om de måste byta blöja mitt uppe i den glada leken. Bajsblöjor happens.

Jag tycker helt enkelt att du gör en fet höna av en fjäder. Jag tycker att du inte ser skogen för alla träd samt att du missar målet.

Och för att knyta ihop säcken:

Jag tycker inte synd om eller känner sympatier för Felicia på det sätt som du känner sympatier för och (kanske?) tycker lite synd om Felicia. Jag har anledning att anta att det är mer än början och slutet på boken som är påhittade. Enligt mitt sätt att se på saken är det helt enkelt för mycket som talar för det. Jag tycker historien kring det här är oerhört sorglig. Det är en "loose - loose"-situation för samtliga involverade.

Av samma anledning tycker inte jag att Anna Wahlgren är skyldig Felicia, dig, Katerina Janouch, Marina Einarsson eller någon annan intressent en offentlig ursäkt.

Och nej, jag tänker inte läsa boken, för jag känner uppriktigt talat inte för att betala 168 kr till Weyler Förlag för en bok vars riktighet jag är högst tveksamt till.

Det kanske är så Åsa Moberg tänker också?

Nu lämnar jag den här tidsödande, ständigt återkommande, offtopic diskussionen och önskar er alla:

Sinnesro att acceptera det du inte kan förändra.
Mod att förändra det du kan.
Och förstånd att inse skillnaden! /Sinnesrobönen

[miar70]

[Nu lämnar jag den här tidsödande, ständigt återkommande, offtopic diskussionen och önskar er alla:

Sinnesro att acceptera det du inte kan förändra.
Mod att förändra det du kan.
Och förstånd att inse skillnaden! /Sinnesrobönen

Du är klok olgis, och jag tänker göra som du O:)

Bara en sak. En liten petitess. Det här med bajsblöja: det är ett råd av TUSENTALS härinne, och hade det kanske inte räckt att du - när du läste detta råd som du inte kände dig bekväm med - hade gått in och påpekat det i tråden på ett respektfullt sätt med en vänlig ton Som jag, och många med mig, upprepat flera gånger: det är råd från vanliga föräldrar, utifrån egna erfarenheter - RÅD, inte lagar! Du och jag kan tycka att vissa råd inte stämmer överens med det du och jag gör, och då kan man ge SIN syn på saken, eller hur?

Jag försöker tänka mig forumet och användarna som att träffa "riktiga" människor, ha samma respekt och föra en diskussion på samma sätt jag skulle ha gjort om jag haft människan framför mig. Jag skulle INTE välja att anmäla bakom ryggen, springa iväg för att starta hatgrupper på fejjan (JO, det var visst en hatgrupp :-s ), vägra se nåt annat än det jag bestämt mig för att se.

Du har inte visat den respekten härinne, plutteli. Oavsett vad du själv tycker. Vi jobbar hårt för att hålla tonen här, vi vill inte ha nåt familjelivsspråk men du gör det svårt!

Så vänligen ber jag dig: håll tonen, visa respekt. Inte ska det väl vara så svårt

[TorsMamma]

Hej,

Nu går jag in som ORDFÖRANDE och ber SAMTLIGA att hålla tonen här inne!

Jag kommer inte tollerara några personangrepp, förtal eller andra otrevligheter och nu ligger "båda lagen" farligt nära.

jag har tagit mig friheten att städa ett inlägg idag och MIN tollerans är betydligt högre än Annas. 8)

Jag ber er alla att räkna till 100 innan ni postar era inlägg. Det är en trevlig diskussion jag vill ha, inte en massa anklagelser och påhopp hit och dit.

[farmor]

"Jag har läst ditt inlägg och jag också läst diskussionerna om Wahgrens privatliv och betydelsen av detta privata liv för hennes trovärdighet som författare, föräldrarådgivare och inspiratör."
- Och i diskussionerna om AW som person har jag tagit väldigt liten del - det jag känner igen är att jag någon gång med viss förundran konstaterat att vi, trots vår ganska lika ålder, har så olika tänk om små barn och deras behov och bästa ....

"Ditt inlägg tar frågorna som förevändningar att tala om skadlighet i det du tolkar har förevarit i Wahgrens liv - många separationer "på rutin", behov av proffsstöd, alkoholens inverkningar, att lita till forskning och inte det du kallar barnens universitet mm."
- Jag kan inte påta mig ansvaret för att du å AW:s vägnar blir indigerad över att det jag kallar riskfaktorer för barn förekommit i AW:s hem .... återigen - jag svarade generellt på en fråga som Jannika ställde. Att det "träffade" AW tänkte inte jag som ett hinder att berätta vad forskningen säger .... "Barnens universitet" är inte mitt uttryck, det har jag lånat från AW ....

"Och om detta privata liv skulle vara så viktigt för trovärdigheten i det hon skrivit borde motsvarigheten också gälla för andra som skriver."
- Jag tänker att man i debatten kanske (med rätta?) ställer högre trovärdighetskrav på en person som hela tiden hänvisar till sitt eget liv, sina egna barn och sin egen erfarenhet? Hade AW hänvisat till forskning och kunskapbaserade teorier hade folk nog brytt sig mindre om ifall hon efteråt gick hem och tog sig en whisky inför barnen. Hur många "nästanbarn" jag har känns rätt oviktigt eftersom mina kunskaper bygger på en studerad kunskapsbas ...


Jag saknar dina alternativ och exempel som inte har med Wahlgrens privatliv att göra. Sådant skrev du mer om innan Wahlgrens privatliv kom i fokus.
- Jag har aldrig varit flitig på detta forum, i vilket fall har jag få inlägg som fått bli kvar en längre stund. Om det finns statistik för antal inlägg en viss person gjort genom åren kan jag inte ligga särskilt högt (trots att jag var med redan på det gamla forumets tid - för läst har jag gjort mycket, det tillstår jag gärna)

[farmor]

olgis skrev: "Du säger att du har läst massor av Anna Wahlgrens texter, men vet du, du har inte tolkningsföreträde."

Tolkningsföreträde? Skall man aldrig tro att AW menar det hon skriver? Jag blir lite trött på att det alltid måste "tolkas" och med precis de glasögon som "den innersta kretsen" har. Det gör det inte lätt för AW att hon uppenbarligen skriver ett och menar ett annat. Kanske är det ett av skälen till att hon har svårt att bli respekterad av "etablissemanget"??

Du vet egentligen ingenting.
- Ursäkta, men hur kan du veta vad jag vet - och inte? Förminska mig inte .... jag må va´ gammal men huv´et hänger med - än!

Du har läst men du har inte träffat.
- Jag har träffat AW massor av gånger, men jag har inte gått fram o presenterat mig som "farmor, en av de mest raderade på AW forum" ... så viktig känner jag mig inte ....

Nu riktar jag ovanstående påstående till både Plutteli och farmor och jag skulle tycka att det vore väldigt intressant att läsa era reflektioner kring dessa mina rader. Vill ni ta er tid?

[kiki]

Du har läst men du har inte träffat.
- Jag har träffat AW massor av gånger, men jag har inte gått fram o presenterat mig som "farmor, en av de mest raderade på AW forum" ... så viktig känner jag mig inte ....

men ursäkta mig, men fy vad obehagligt. Det här gjorde mig rädd.

/Kristina

[Jannika]

"Jannika" skrev: Betyder det, farmor, att du anser att barn alltid blir skadade av skilsmässor, flyttar och skolbyten?
- Absolut inte. Vi vet genom forskning (svensk sådan) att skilsmässobarn kan må väl så bra som barn från "hela" familjer! MEN det krävs några friskfaktorer, t.ex. att föräldrarna kan skiljas på ett respektfullt sätt och samarbeta om sitt barns bästa, att barnet inte förlorar kontakten med någon av dem, att föräldrarna fortsätter att vara känslomässigt närvarande i sitt barns liv och ger det stöd att härbergera den oro och ångest som är naturlig (även för barn) i livskriser.


Finns det alltså inget att hoppas på för alla de ofullkomliga föräldrar som inte lever i status quo?
- Absolut finns det hopp men eftersom föräldrar förhoppningsvis inte skiljer sig så många ggr att det hinner bli rutin går det inte att bortse ifrån att lite coachning från en proffessionell ibland kan vara på sin plats - för barnets skull! För mig är "riktig", beforskad kunskap, inte bara "barnens universitet" viktig att ha med sig i arbetet med barn ....


För det är väl egentligen det citatet handlar om? Att det inte i första hand är de yttre händelserna som avgör vår mentala hälsa utan hur vi handskas med dem. Det tror jag vilken psykolog eller terapeut som helst kan hålla med om.
- Jag håller också med om att det oftast "inte är hur vi har det utan hur vi tar det" som är det avgörande, men jag tror (faktiskt _vet_) också att de flesta spykologer eller terapeuter skulle kunna hålla med om att det inte är optimalt för barn med alltför många separationer (och särskilt inte om de dyker upp i vissa känsliga åldrar) inte heller är det optimalt med föräldrar som är så ångestdrivna i sin egen personlighet att de inte kan hjälpa barnet att härbärgera alt att de är så inne i alkoholpåverkan att de inte är riktigt känslomässigt närvarande ...

Jag tror att det var farmors svar på min ställda fråga som drog igång spottkoppen. Jag måste ge farmor rätt, hon skriver ingenstans att det är Anna hon skriver om. Då tackar jag för att du tar dig tid att svara även om jag inte håller med dig i alla delar. Jag tror till exempel inte alls att båda föräldrarna måste finnas och samarbeta för att det ska bli en fungerande vuxen av barnen. Där har jag sett motsatsen många gånger, det räcker gott med en förälder och ett nätverk av andra viktiga känslomässiga band. Jag tror att det finns fler friskfaktorer än dessa snävt definierade av dig, många av dem redovisade i BB.

Själv föredrar jag beprövad erfarenhet som grund och forskningsresultat som grädde på moset. Jag tycker den mixen känns klokast och minst ängslig. De som forskar är inte rena från subjektivitet och förförståelse. De har lika många ryggsäckar och motiv som de som samlat på sig egen erfarenhet. Varför nöja sig med bara det ena?

Nu gör jag kväller och hoppas att den fortsatta diskussionen inte drar iväg mot sumpmarkerna.

[plutteli]

[Nu lämnar jag den här tidsödande, ständigt återkommande, offtopic diskussionen och önskar er alla:

Sinnesro att acceptera det du inte kan förändra.
Mod att förändra det du kan.
Och förstånd att inse skillnaden! /Sinnesrobönen

Du är klok olgis, och jag tänker göra som du O:)

Bara en sak. En liten petitess. Det här med bajsblöja: det är ett råd av TUSENTALS härinne, och hade det kanske inte räckt att du - när du läste detta råd som du inte kände dig bekväm med - hade gått in och påpekat det i tråden på ett respektfullt sätt med en vänlig ton Som jag, och många med mig, upprepat flera gånger: det är råd från vanliga föräldrar, utifrån egna erfarenheter - RÅD, inte lagar! Du och jag kan tycka att vissa råd inte stämmer överens med det du och jag gör, och då kan man ge SIN syn på saken, eller hur?

Jag försöker tänka mig forumet och användarna som att träffa "riktiga" människor, ha samma respekt och föra en diskussion på samma sätt jag skulle ha gjort om jag haft människan framför mig. Jag skulle INTE välja att anmäla bakom ryggen, springa iväg för att starta hatgrupper på fejjan (JO, det var visst en hatgrupp :-s ), vägra se nåt annat än det jag bestämt mig för att se.

Du har inte visat den respekten härinne, plutteli. Oavsett vad du själv tycker. Vi jobbar hårt för att hålla tonen här, vi vill inte ha nåt familjelivsspråk men du gör det svårt!

Så vänligen ber jag dig: håll tonen, visa respekt. Inte ska det väl vara så svårt

Jaha, så tycker du ja.

[annawahlgren]

kiki

Jag har träffat AW massor av gånger, men jag har inte gått fram o presenterat mig som "farmor ---

En bottennotering i obehag.

[miar70]

Jaha, så tycker du ja.

Ja, det gör jag.

[Sarisparis]

Ja, det gör jag.

Det gör jag med.

Jag har träffat AW massor av gånger, men jag har inte gått fram o presenterat mig som "farmor, en av de mest raderade på AW forum"

Dessa obehagliga rader fick mig att direkt associera till den här intressanta krönikan som diskuterats tidigare här inne pâ Kackel:
http://nojesguiden.se/blogg/tobias-bost ... -nathatare

Olgis kommenter pâ detta fenomen var mycket välformulerat och innehöll mitt tycke en stor portion sanning.

I Sverige är vi generellt sett återhållsamma med just visad vrede. Det är inte socialt accepterat att vara aggressiv. Men på nätet florerar en annan kultur, här får folk utrymme att spy galla. Dessutom helt anonymt och konsekvensbefriat. Behändigt!

Otroligt behändigt.

[olgis]

Ja, det gör jag.

Det gör jag med.

Jag har träffat AW massor av gånger, men jag har inte gått fram o presenterat mig som "farmor, en av de mest raderade på AW forum"

Dessa obehagliga rader fick mig att direkt associera till den här intressanta krönikan som diskuterats tidigare här inne pâ Kackel:
http://nojesguiden.se/blogg/tobias-bost ... -nathatare

Olgis kommenter pâ detta fenomen var mycket välformulerat och innehöll mitt tycke en stor portion sanning.

I Sverige är vi generellt sett återhållsamma med just visad vrede. Det är inte socialt accepterat att vara aggressiv. Men på nätet florerar en annan kultur, här får folk utrymme att spy galla. Dessutom helt anonymt och konsekvensbefriat. Behändigt!

Otroligt behändigt.

Förutom ett "Det gör jag med"...

Tack Sarisparis!