intressant..

[helamig]

http://www.folkbladet.se/opinion/ledare ... id=5903692

[Hege]

Hurra vad klokt skrivet!

[kiki]

http://www.aftonbladet.se/kultur/article14209087.ab

och den här

[inger]

Jag gillade meningarna, Vi som inte är släkt med Anna Wahlgren har inte rätt att döma.

Jag vill tillägga men alltid granska vårt eget hundraprocentiga ansvar för mitt eget föräldraskap, att alltid utsätta oss själva för kritisk självrannsakan.
Detta är mycket svårare än att förfasas över andra.
En ärlig självrannsakan är det svåraste men också det mest utvecklande som man kan göra mot sig själv.

[Sarisparis]

Vi som inte är släkt med Anna Wahlgren har inte rätt att döma.

Precis. Bara Annas barn känner henne som "mamma" och kan ha âsikter om henne som förälder. Alla vi andra borde ha vett och hyfs att kommentera det vi vet nâgonting om, alltsâ det Anna sagt och skrivit (vilket för övrigt har väldigt lite att göra med den nyutgivna boken). Och där har ju förstâs var och en rätt till sin egen âsikt. Hâller man inte med sâ borde det ju räcka med att tacka nej och gâ vidare med sitt liv. Istället för att smutskasta och bekämpa det man inte själv hâller med om, sâ borde man ha förtroende för att föräldrar faktiskt vill det bästa för sina barn och i vilket fall själva kommer att välja vad de vill lâta sig inspireras av. Det är ju inte sâ att det râder nâgon brist pâ böcker om föräldraskap.

[Hege]

Också fin.

Särskillt detta avsnittet:
Vad jag vill säga är att alla ni som känt stöd av böckerna, glöm inte att ni har känt detta trots vad som än har hänt hemma i Wahlgrenska hemmet. Som sagt så bör man ta det lite varsamt när man endast har en version av en sak. Och vi kanske aldrig kommer att ha mer än den versionen. Ingenting tvingar Anna Wahlgren att gå ut och redogöra för sitt liv i media. Jag hade i alla fall aldrig gjort det, aldrig.

http://www.sourze.se/Det_%c3%a4r_ingen_ ... 773325.asp

[TorsMamma]

Också fin.

Särskillt detta avsnittet:
Vad jag vill säga är att alla ni som känt stöd av böckerna, glöm inte att ni har känt detta trots vad som än har hänt hemma i Wahlgrenska hemmet. Som sagt så bör man ta det lite varsamt när man endast har en version av en sak. Och vi kanske aldrig kommer att ha mer än den versionen. Ingenting tvingar Anna Wahlgren att gå ut och redogöra för sitt liv i media. Jag hade i alla fall aldrig gjort det, aldrig.

http://www.sourze.se/Det_%c3%a4r_ingen_ ... 773325.asp

Tack Hege, så sant!

[Clara Cecilia]

Men "farmor". Var vänlig och sluta nu. Sagt i varm men mycket bestämd ton.

Clara

[annawahlgren]

http://www.aftonbladet.se/kultur/article14209087.ab

kiki Tänk om du ville länka februarikrönikan till Dan Josefsson [-o<

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ruari-2012

Clara Cecilia Farmor har en bok att läsa, om och om igen, så hon har inte så mycket tid att hänga här mera Nu kan hon snart läsa den på norska, danska och finska också. Tyskland lär vara nästa nummer. Fick jag veta i dag.

Hege http://www.sourze.se/Det_%c3%a4r_ingen_ ... 773325.asp

Vad glad jag blir! Precis så är det ju. Den där skrämmande scenen med pappa som jagar mamma... och så var det pur lycka. Och ÄR det någon hemlighet att mammor (madonnorna ) varken får dricka alkoholhaltiga drycker eller ha sex, annat än (möjligen, pinsamt nog ) för barnalstring Det är ju annars, som alla vet (upp i 12-årsåldern ) STORKEN som kommer med barnen.

Glömmer aldrig när jag såg mina barn, de tre mellanbarnen, FULLA. Då förstod jag ett och annat. Felicia var skitpackad på en bättre middag hemma hos henne och satt i knät på sin dåvarande och lullade obegripligt och larvigt och flamsade och höll på, och jag tänkte; "Herre milde, hon är ju FULL." Jag gick ut i badrummet och stirrade förfasat i spegeln och talade förstånd med mig. Klart man måste uppleva - och "förstå" - detta också... med en drygt vuxen dotter....

Och min son, drygt vuxen han med, satt på bordet i vardagsrummet i Gastsjön och halsade två flaskor fuskskumpa på raken. Och jag stirrade. MIN lilla pojke... dricker den ena flaskan efter den andra "Han kommer ju att bli jättefull!" tänkte jag och förfasade mig (utan att säga något; han var ju drygt vuxen, som sagt). Och det blev han

Och min dotter 2, i samma kull, fick jag hemsläpad från en natt på stan där hon blivit serverad en enliters "cocktail" av gudvetvad. Jag kände mig som en pryd gammal nucka, blev upprörd in i märgen Hon kunde bokstavligen inte stå på benen

Barn får. Mödrar får inte.

Undras om någon kan länka februarikrönikan som kommentar till denna i mitt tycke underbart kloka sourze-författare

Tack, tusen tack i så fall =D>

[Alma]

Det här gillade jag i en av de länkade artiklarna

Om bokens Felicia vill kunna härleda sina egna relationella tillkortakommanden till sin mor måste hon också ge modern samma rätt. Skulden kommer då snabbt att hoppa bakåt i släktens historia – och försvinna. Anna Wahlgren och hennes dotter Felicia förvandlas till olyckssystrar, båda lika mycket offer för den otrygghet som går i arv i deras familj, precis som den går i arv i så många andra familjer.
Att se den egna otryggheten i detta långa perspektiv är en del av att bli vuxen. Dit har inte bokens Felicia Feldt kommit ännu, hon talar i stället om sin ”rätt att inte försonas”. Men kanske en dag.

Detta har varit mitt sätt med mina föräldrar. Att försöka förstå tillsammans - bakåt. Jag har lättare att ta in deras "bakåtförklaringar" än de mina, men det är ju ganska naturligt eftersom de var huvudregenter i min barndom. Men när man som vuxna kan "pakta" i att det som var deras barndomshistorier har påverkat det som blev och att en del av det var olyckligt, kan en inre försoning ske.

Att se den egna otryggheten i sin förälders otrygghetsbakgrund är en del. Men LIKA VIKTIGT är att se sin TRYGGHETSBAKGRUND. För har man överlevt har det funnits ett trygghetsarv också.

[Snufsan]

Det är inte så lätt att bli av med ärvda beteenden, hur mycket man än föresatt sig det. Jag kan komma på mig göra saker som min mamma gjorde. Inget allvarligt men ändå något jag förutsatt mig att inte göra, något jag irriterat mig på hos henne.

Men det är det att man har liksom ingen modell av hur man ska göra istället, ingen riktigt in-nött på det viset man lär sig (och utvecklar hjärnan i olika banor. Kopplingarna och banorna utvecklas ju rent fysiskt) under uppväxten.

Jag för min del tycker inte det är acceptabelt att dricka sig full. Inte i någon ålder. Förhoppningsvis har jag fört över denna värdering på mina barn när de är tillräckligt stora att bestämma över sig själva. Dels genom att vara föredöme och dels genom att prata om det.

Det är verkligen inte lätt att vara förälder och göra rätt i varje situation! Jag fick mycket större förståelse för mina föräldrar när jag själv fick barn.

Jag är även utbildad förskollärare och i mitt yrke är det mycket lättare att i varje stund agera på rätt sätt mot barnen. Då är jag professionell. Men med egna barn kommer de känslomässiga banden in. Då kan man plötsligt se sig göra på helt fel sätt mot sina barn.

Men det ingår i den mänskliga naturen att inte vara perfekt. Jag tror det är nyttigt eller nödvändigt för barn att lära sig, så länge det inte går överstyr på ett sätt där barn far illa.