Nej, jag tror inte att barn är olika. Jag tror att alla barn behöver känna verklig trygghet för att sova gott.plutteli skrev:Barn är olika, så enkelt är det.
Däremot finns det helt klart olika familjer och olika föräldraskap. För att barnet ska känna sig tryggt sâ är det ju en förutsättning att föräldrarna känner sig trygga i sin föräldraroll. Vissa har detta naturligt och läser aldrig en bok i föräldraskap. Deras barn sover bra ändâ och inga särskilda problem uppstâr. Andra söker. Om man hittar de svar man behöver i Barnaboken, Attachement parenting, i Lars H Gustavssons eller Jesper Juuls böcker (för att bara nämna nâgra "skolor") tror jag personligen inte spelar sâ stor roll. Känns det däremot inte rätt, ja, dâ är det inte rätt.
Jag tror att Barnaboken fâtt den "kultstatus" den har genom att den är sâ personlig. Anna skrev att den är tänkt att vara en vän att hâlla i handen. Precis sâ är det för mig. Jag har läst andra böcker ocksâ, tyckt om mycket ocksâ för den delen, men den här "stämningen" (tonen, feelingen) som man finner i Barnaboken har jag inte hittat nâgon annanstans.
Det är självklart din (er - jag talar till dig ocksâ som representant för er FB-grupp *vinkar tillbaka till Marina E*) rätt att inte hâlla med, att känna att SHN, och för den delen BB, inte är nâgot för dig (er). Men det hör till vanligt folkhyfs att respektera att andra människor gör andra val än en själv. Jag tycker att er hetsjakt pâ Anna är rent osmaklig. När ni nu förlänger den med att kalla oss som är aktiva här inne pâ Annas forum för sektmedlemmar sâ gâr ni (ännu) ett steg för lângt. Jag har läst er definition av oss som en sekt och hade svârt att veta om jag skulle skratta eller grâta.plutteli skrev:Eller så är det så att vi läst, vi har förstått men vi håller inte med
Det jag tror att ni hänger upp er pâ är Anna som person, mer än pâ det hon faktiskt säger. Om jag förstâtt dig rätt sâ använder du delar av BB i din familj. Det är ju inte konstigt alls dâ mycket av det som stâr i BB är gammal kvinnokunskap och vanligt sunt förnuft.
Det verkar svârt för er att acceptera att en person utan akademiska titlar faktiskt har mycket att komma med i ett ämne som traditionellt är reserverat till "vita rockar". Det hör till saken att Anna är mycket karismatisk, i Expressen hette det att vi här inne är "bokstavstroende sekterister som tillber en allvetande guru". Just att Anna är en oerhört stark kvinna som om och om igen fâtt stâ mitt i stormen och försvara sina idéer är nâgot som verkligen verkar reta upp folk. Snygg är hon ocksâ , kanske stör det ännu mer?
Men âter till SHN. Som jag sa ovan sâ är det naturligtvis er fulla rätt att inte gilla SHN. Men att sprida ert missnöje (för att inte säga hat) genom att ta enstaka citat ur sitt sammanhang och visa upp det som vad SHN är (tänker nu senast pâ Lady Dahmers inlägg som gjordes med er hjälp) är fel. Just i det här fallet (det lilla ap-barnet OBS Ordlek!) sâ kom familjen till en punkt dâ det inte gick längre. Jag citerar ett utdrag av krönikan:
"Mamma hade bekänt sig till s k Attachment Parenting och verkligen velat ha det så. Man samsov, barnet bars i bärsjal, man odlade fysisk närhet 24 timmar om dygnet, i princip. Men lille Nils brustna nätter blev till slut för mycket för hela familjen. ”De flesta sömntillfällena är en kamp och jag har inget självförtroende alls.-- Jag är bara arg och ledsen hela tiden.-- Värst av allt är att jag känner mig farlig för Nils”, skrev mamma till mig i sin förtvivlade desperation. Hon hade förstått att inte bara hon och pappa gick på knäna av sömnbrist utan att också lilla barnet led. ”Nils är 10,5 mån och har aldrig sovit riktigt bra och rent dåligt sedan han var 4 mån.”"
Det är just i sâna här fall som SHN kan vara till utomordentlig hjälp. Det handlar om att bryta ett mönster som blivit olidligt för hela familjen. Med SHN sâ vänder man pâ steken, med mycket tydliga medel. Men det krävs att föräldrarna verkligen läst pâ och tagit till sig grunden i SHN. Alltsâ, Lugnet, Säkerheten och Njutningen. SHN är inte en samling "verktyg" (buff i rumpan, ramsa osv) utan främst ett förhâllningssätt (den berömda attityden). Det är för övrigt en gemensam nämnare med din favorit, Tass-metoden. Utan attityden sâ blir det ingenting av det. Barnet väntar pâ ledning, det behöver känna att föräldern har koll. Om föräldern väljer att förmedla detta med SHN eller Tass-metoden eller nâgonting annat är egentligen en ren smaksak. Fördelen med SHN är att man fâr en mycket konkret handlingsplan. Och behöver man sâ fâr man hjälp här inne pâ forumet, alldeles gratis.
Som Anna sagt otaliga gânger; SHN är en kur - ett botemedel. Är man inte sjuk, sâ gâr man inte till doktorn.
Att vara förälder innebär att göra aktiva val hela tiden. Att respekteras för dessa och i allra högsta grad för de mest grundläggande borde vara en självklarhet.
Du säger i er definition av oss "sektmedlemmar" att vi "vanligen är i konflikt". Detta hâller jag verkligen inte med om. Vi söker inte konflikt pâ nâgot sätt. Att vi svarar pâ dina frâgor härinne och att vi förklarar och försvarar vâr syn pâ saken, innebär det för dig att vi är "i konflikt"?