Bebisar 2013

Tips- och samtalsforum kring havandeskap och förlossning
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Bebisar 2013

Inlägg av SaraMilana »

Hej på er!

Känner mig lite snopen, jag hade ju nästan räknat med att lillasyster skulle komma ut tidigt precis som storasyster. Men icke!

I lördags trodde jag det var nåt på gång, hade regelbundna sammandragningar som kändes en del. Vi tillkallade barnvakt och gjorde ett besök på förlossningen där de snabbt konstaterade att jag inte var öppen alls. Sammandragningarna var dessutom som bortblåsta när vi klev in på förlossningen. Livmoderhalstappen var mjuk, men inget mer. Bebis visade sig i alla fall vara helt fixerad nu.

Jag (och alla andra runt omkring) är ju så orolig för att det ska gå jättefort då det gick väldigt fort sist. Det gör att jag överreagerar på minsta lilla och analyserar varje liten förändring. Jag vill verkligen hinna till sjukhus, då jag sett lite för mycket av vad som kan hända när det går fel under en förlossning. Tur som sagt att vi har nära...

Hoppas att det går bra för er andra! Skönt att det har blivit lite svalare nu tycker jag...

Kram! :heart:
mumintrollet
Inlägg: 622
Blev medlem: lör 10 dec 2011, 09:07
Ort: Finland

Re: Bebisar 2013

Inlägg av mumintrollet »

Hej!

Spännande SaraMilana!! Snart är det väl nog dags :)

Jag går och förundras över att jag fortfarande har baby i magen - Dottern kom i 30+1 och jag är nu i 35+2.. nya vyer för mig alltså :lol:

Börjar nu bli orolig för det motsatta - att babyn skall vara en jätte stor en, som spräcker upp mig mig eller måste till slut tas ut med snitt.
sf-måttet ligger över övre kurvorna, men ultraljudsmätningarna visar på en baby som skulle vara 3,5-4 kg vid födseln....

Mödrarådgivningen stirrar på kurvorna och påpekar varje gång hur viktigt det är att inte gå upp för mycket i vikt, och att se över kosten och motionera.. Jag vet inte varför jag tar åt mig så av deras råd. Det får mig att känna mig som om jag var ett överviktigt problem som belastar hälsovården med kostnader som jag själv förosakat genom att äta snabbmat och ligga framför en TV hela mitt liv... och så är det ju inte
Kanske är det hormonerna som gör mig såhär noijig :)
Dotter född 4.8.2011 Kurad februari 2012
Son född 24.9.2013. SM sedan start
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Bebisar 2013

Inlägg av SaraMilana »

Så är hon äntligen här - vår lilla Sigrid. Hon kom två dagar efter utsatt datum och det gick väldigt fort, precis som jag var rädd för. Men barnvakten kom snabbt och på en överfull förlossningsavdelning gjorde de plats åt oss utan att blinka, så jag hade inte behövt oroa mig så mycket.

Vi mår jättebra allihopa och storasyster är så glad över att bebisen äntligen kommit! Hon är omåttligt förtjust i hennes "söta fött". :)

Jag ska fila på en förlossningsberättelse någon dag, innan jag glömmer bort allt mitt bland alla hormoner. Och så ska Sigrid såklart få en egen tråd inne på späda och små.

Kram på er!
Ylvispylvis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 815
Blev medlem: mån 25 feb 2013, 11:04

Samuel är här!!!

Inlägg av Ylvispylvis »

Hej allihop, och GRATTIS SaraMilana! :D =D>

Jag är också att gratulera: vår fina Samuel är här!!! :heart: :heart: :heart: (LÅNGT inlägg)

Han kom med planerat snitt kl. 08.18 den 20 aug. (BF 25e), 3730 g och 50 cm lång, skrek fint direkt och hade 9-10-10 i Apgar. Och var ljuvlig förstås med mycket mörkt hår och härliga ögon. :heart:

Att snittas var ju min mardröm men eftersom han inte vände sig var det inget val.
I v. 38+0 var vi på vändningsförsök på förlossningen, det fungerade inte, var väldigt obehagligt och gjorde superont trots mina försök till profylaxandning. Eftersom mina bäckenmått visat sig vara lite små för en sätesbjudning och eftersom det nya UL tydde på att bebisen inte alls var så liten utan snarare skulle bli för stor (4 kg är max för vaginal sätesförlossning) tyckte läkarna att det skulle bli ett planerat snitt. Vi var tvungna att hålla med – riskerna kändes för stora med de fakta vi hade på bordet. Flera dagar efter beslutet var vi vääääldigt besvikna både jag och min man, över att missa förlossningen som vi hade visualiserat och sett fram emot så länge. Samtidigt blev jag mer och mer övertygad om att beslutet om snitt var det rätta och när det väl var dags kändes det ganska bra, vi skulle ju trots allt få träffa bebisen!! Så här är min förlossningsberättelse:

Kvällen innan snittet kom vi till sjukhuset, sov några timmar på patienthotellet och skrevs in 06.45 för operation. Jag kände mig förvånansvärt lugn trots att jag aldrig ens brutit ett ben innan. Tack och lov visste jag innan att det var samma förlossningsläkare som gjort UL som skulle utföra operationen – hon var den enda jag fått verkligt förtroende för på sjukhuset så jag var otroligt lättad och glad över att det var just hon. När kateter, nålar och dropp var satta var det dags att rullas till operationssalen och få spinalbedövningen. Den tog perfekt och det var faktiskt ganska skönt att känna värmen i benen och få lägga sig tillrätta på britsen. När bedövningen testats var det dags för mitt livs prövning. Jag kände hur de började skära i mig, såå äckligt och obehagligt när jag tänker på det, men kände såklart ingen smärta och efter bara 4 minuter (som gick väldigt fort!) hörde vi vårt barns första skrik bakom skynket. Det kändes surrealistiskt men bra förstås. Alla började gratulera oss, lite overkligt eftersom vi inte såg bebisen själva, men det gjorde de. Strax (efter en så sen avnavling som möjligt, som vi önskat) kom bm iaf med bebben och lyckades klanta sig och säga “titta, så här ser HAN ut” :shock: . (Det blev jag väldigt ledsen över några dagar senare, vi hade ju sagt till om att vi ville se könet själva och de brukar ju aaldrig säga könet... :evil: :roll: ). Men han var så fin!! :heart: Eftersom vi de senaste dagarna blivit alltmer övertygade om att det skulle vara en tjej blev vi båda lite chockade, men jag hann bearbeta det när bm och min man gick ut och gjorde meningslösa saker som att klippa av navelsträngen lite mer osv. Bm var lite störig eftersom hon inte gjorde allt hon kunde för att lägga bebisen hos mig direkt, men som nybliven mamma, fastspänd och i diverse dropp, syrgasmasker mm. samt med öppet sår på operationsbordet är man inte så kaxig. När förlossningsläkaren sytt ihop mig (usch, vilken pärs att höra när de suger blod, sliter av tråd osv.) såg hon dock till att han fick ligga på mitt bröst ett tag hud mot hud (“Äh, undan med allt det här, hjälp till nu så han får komma till mamma!”). Hon var helt underbar. “Nu har jag sytt ihop livmodern i två lager så nästa gång, om ungen ligger rätt, så är det bara att tuta och köra!” sa hon också efteråt. Så skön tjej! =D> :lol:

Sen fick vi vara tillsammans alla tre (men dessvärre utan att få hjälp att amma) på uppvaket i många timmar och på em kom vi till BB och fick ett fint familjerum med riktig säng till pappan. Pappa och Samuel bondade ordentligt första dygnen medan jag mest kämpade med amningen och var allmänt drogad efter snittet. Till slut kändes det ganska bra men när mjölken rann till ordentligt fick jag mjölkstockning direkt och har fått kämpa ännu mer för att få bort den. Nu är det OK men eftersom han tappat nästan 500 g sen FL ska vi försöka pressa i honom ännu mer mat. Vi kör ju SM så mycket det går och sedan några dagar tillbaka har vi fått till flera riktigt fina mål. Så nu har han iaf vänt och börjat öka lite i vikt, vilket är skönt för en ibland ganska nojig mamma.

Själv mår jag väldigt bra, läker bra och har slutat med smärtlindringspillren för flera dagar sen. Men mitt psyke är ibland lite instabilt och sömnunderskottet gör sitt till så jag måste slänga ut mkt prestationsångest och försöka anlägga en attityd av självklarhet fortare än kvickt för att känna mig tryggare som mamma. Men Samuel verkar må kanonfint, han sover iaf som en liten gris och äter, när han väl hittat det rätta taget, som en häst. Pigg och vaken är han också. Ibland är han dock lite orolig när han ska sova och vi ska börja ge ersättning som tillägg om han verkar vilja ha mer. Han ska också få en egen forumtråd på späda och små, ska försöka ordna en sån snart.

Ja, om ni orkat läsa så var det här väldigt bra för min bearbetning av mitt livs kombinerat värsta och bästa upplevelse, att opereras och att bli mamma! Man hinner ju inte så mkt mer än att amma, äta och sova nuförtiden, tänka och känna efter är det för tillfället lite sämre med! Måste komma ihåg att njuta av honom, han är så underbar och jag misstänker att folk har rätt när de säger att tiden går fort för jag tycker att han nyss kom och så är han redan 10 dagar.

KRAM på er alla och lycka till alla som ännu väntar, jag kommer garanterat finnas kvar på forumet men nu är det väl dags att söka sig in på späda och små för att få ovärderliga tips och råd om dessa härliga spädisar! :D

/Ylva
S 2013-08-20, SM från början
J 2015-07-23, varför överge ett vinnande koncept?
Tvillingar i magen bf 2018-10-02
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Bebisar 2013

Inlägg av Sarisparis »

Tack Ylvispylvis för att du delar med dig av din förlossningsberättelse. :D

Och grattis igen till sonen! :heart:

Vad fint att ni kunde vända "din mardröm" till nâgot bra och att du kände lugn inför snittet. Och vilken härlig läkare! :thumbsup:
Ylvispylvis skrev:Men mitt psyke är ibland lite instabilt och sömnunderskottet gör sitt till så jag måste slänga ut mkt prestationsångest och försöka anlägga en attityd av självklarhet fortare än kvickt för att känna mig tryggare som mamma.
Jag vet faktiskt inte nâgon som känt sig psykiskt "stabil" efter en förlossning. Det ÄR svajigt, man grâter för minsta lilla, skrattar lika lätt, blir rörd av ingenting och kan inte behärska sig alls hur mycket man än försöker. Men det behöver inte betyda att nâgot är fel! Lugn och ro, tillförsikt om att det blir bättre, medvetenhet (och stolthet 8) ) om att man gjort en jäkla grej :shock:, för att inte tala om hur hormonerna âker berg och dalbana i detta skede.

Ja, ta och hiva den där prestationsângesten lângt ât skogen och lât dig själv landa mjukt och fint i allt det nya. Jättebra att du njuter av din lille :heart:, men känn dig inte misslyckad om du inte njuter riktigt lika mycket hela tiden. Ibland är det jobbigt och det behöver man inte hymla om. Men med Barnaboken pâ nattduksbordet och med en rejäl dos lugn i kroppen (+ forumet :thumbsup:) sâ ordnar det sig.

:heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnaväntan"