Profylaxandningstrubbel - börjar känna mig lite orolig

Tips- och samtalsforum kring havandeskap och förlossning
Skriv svar
Nemita
Inlägg: 719
Blev medlem: fre 09 mar 2007, 22:50
Ort: Umeå
Kontakt:

Profylaxandningstrubbel - börjar känna mig lite orolig

Inlägg av Nemita »

Hej!

Jag var aktiv här på forumet för ett par år sen när sonen var liten, men numera är jag av olika skäl främst en sporadisk läsare. Det är sällan jag skriver några inlägg, än mindre startar några trådar. När jag nu väntar mitt andra barn snart (18 juli) och har en del funderingar, och en del oro faktiskt, så blir det ändå naturligt att jag vänder mig hit - särskilt som jag funderar över profylaxandningen som jag just nu övar på och som jag vet att många här har använt.

(Sökte efter Klagomuren men hittade den inte - är den forumdelen borttagen?)

Min första förlossning var lite speciell - jag hade vinterkräksjukan samtidigt! Trots det och trots att orken inte räckte ända fram, det blev sugklocka på slutet, så har jag känt mig nöjd och framförallt trygg i att andningen hjälpte mig så bra. Det har varit helt självklart att jag skulle öva den här gången också. Den här gången har vi dessutom gått kurs hos profylaxgruppen, så förutsättningarna är mycket bättre (förra gången läste jag in mig själv).

Det som nu oroar mig (jag är inte så oroligt lagd, men jag måste erkänna att nu är det oro som börjat spöka...) är två saker.

:arrow: För det första att jag inte, trots 2-3 veckors träning på andningen inte upplever att jag orkar lättandas mer än 20 sekunder i något nämnvärt tempo (2-3 andningar på 2 sekunder). Sänker jag tempot till 1 andning (in+ut) per sekund så orkar jag längre, upp till en minut i bästa fall. Min mage är stor (ska på extra UL i morgon för att ta reda på varför, något som förstås också oroar mig lite...) och ivägen för lungorna. Jag är ofta andfådd och har känsla av syrebrist. Nu börjar jag känna mig stressad och oroad över att det inte blir bättre och det hjälper mig ju inte direkt att slappna av, och så blir allting ännu svårare på grund av det.

:arrow: För det andra att jag upplever att jag aldrig fick till krystningarna under förra förlossningen. Naturligtvis var jag otroligt trött så kanske var det därför, men jag tror i efterhand att jag nog aldrig riktigt knäckte koden när det gäller krystmuskulaturen. Jag oroar mig lite över att det inte bara var orken som inte räckte till förra gången utan att jag motarbetade krystningarna med mina försök att ta i. Nu när jag tränar så tycker jag att jag börjar förstå lite mer om hur jag ska tänka, men tanken finns där - tänk om jag tränar fel? Tänk om jag sätter käppar i hjulet för min egen förlossning? Jag tycker inte att det är särskilt lätt att identifiera rätt muskler så träningen går långsamt.

När det gäller båda dessa funderingar så har det börjat gå lite troll i det hela, rent mentalt. Stress gör det förstås svårare att andas avslappnat och jag börjar misströsta, tänk om jag inte får till träningen lika bra den här gången? Förra gången var jag inte alls nervös eller orolig inför förlossningen, så jag är lite oförberedd psykiskt. Jag trodde att jag skulle känna mig lika cool nu. Coolare, faktiskt, med tanke på att jag varit med förut. Men någonstans i bakhuvudet säger en liten röst åt mig att: "Du kommer aldrig att hitta krystmuskeln! Du kommer aldrig att orka andas ordentligt!" En jädrigt stressande liten röst som jag börjar få svårt att avvisa.

Kanske ligger det kvar en del obearbetat sen förra förlossningen, trots allt. (Och så rösten: "Eller så är det här något du inte kan lära dig, helt enkelt...")

Jag är tacksam för all respons. Och som vanligt tacksam för detta forum.

Kramar.
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Cyan
Inlägg: 417
Blev medlem: tis 20 mar 2007, 18:04
Ort: Lund

Inlägg av Cyan »

Hej!
Hos profylaxgruppen fick jag lära mig att hitta krystmuskeln genom att låtsas att jag skulle säga "k". Jag tyckte att det var svårt. På annat håll fick jag veta att krystmusklerna är de samma som när man blåser ut ett ljus. Det gör man ju med lite mer kontinuerlig spänning av musklerna, så det var en mycket bättre liknelse. Blås ut ett ljus, känn efter hur det känns och försök göra samma utan att blåsa.
När det gäller andningen så kommer bebisen att sjunka ner när det är dags för förlossning och då bör trycket på lungorna minska. Kanske blir det lättare att andas då? Själv har alla mina legat superlågt hela tiden och därmed aldrig tryckt på lungorna, så jag har ingen egen erfarenhet här, bara hörsägen.
Lycka till, du fixar det!
Dotter 2007-01-29, son 2008-12-15 och dotter 2010-03-26
Krümel
Inlägg: 620
Blev medlem: fre 10 dec 2004, 12:28
Ort: Borlänge

Inlägg av Krümel »

Hej,
jag är själv också en sporadisk läsare numera, men om det är nåt jag funderar över så är det helt klart hit jag skulle vända mig, så jag förstår dig!

Hur gör du när du andas? Kort in genom näsan och så "puh" ut genom munnen tyckte jag var bäst teknik. Man ska egentligen inte ens tänka på att man andas in utan fokusera mer på utandningen tycker jag. Inandningen kommer mer av sig själv och man "puh-ar" nog snabbt och lätt.

Säg till din man att han ska hjälpa dig att böja fram huvudet, dvs. hakan mot bröstet när det är dags för krystningen. Det räcker långt. Prova själv att böja in hakan mot bröstet. Blåsa på ljus övningen är bra för att hitta musklerna men när man väl krystar så ska man ta i mer och göra en ordentlig, kraftig utandning. Hakan mot bröstet är viktigast och eftersom man kan vara lite trött (minst sagt) så är det jättebra med lite "lyfthjälp".

Du fixar det säkert jättebra. Kram
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
Lua

Inlägg av Lua »

Intressant! Flyttar tråden till Barnaväntan. Där kommer nog fler svar!

Kram Lua. :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Profylaxandningstrubbel - börjar känna mig lite orolig

Inlägg av TorsMamma »

Nemita skrev:Hej!

(Sökte efter Klagomuren men hittade den inte - är den forumdelen borttagen?)
.
Hej Nemita och välkommen tillbaka!

Saknar du en tråd från klagomuren kan jag gå in och hämta den till dig och lägga i kackeltråden eller barnaväntan om du vill. säg gärna till vad den heter eller så så jag har något att söka på!

Men ja, annars är tyvärr klagomuren borta.
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Hej!

Jag gjorde ingen träning. Hade ingen koll på ngt och trodde helt och fullt när BM sa till mig att jag inget behövde göra för när jag väl skulle föda skulle allt lösa sig. Vilket det ju gör... ut kommer de men inte var det ngn underbar förlossning inte. :?

Iaf. vad vill jag säga dig. Jo! Att hakan i botten och andas som om man skulle dyka gjorde att min sista krystning blev precis rätt. Det gjorde inte alls ont. Jag var förbluffad (hade aldrig hört om AW eller smärtfria förlossningar). Sen tyckte jag personligen att en handduk var en bra grej. Jag höll i båda ändarna på handduken och BM i mitten och sen blev det dragkamp. Det hjälpte massor- jag var såååå trött. Buhu!

Kan jag få till krystningen kan du- du som tom tränat! :P :thumbsup:

Lilla rösten får stå tillbaka för bilden av en underbar älskling. Det hjälpte min ORO iaf.

Lycka till!!!
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Nemita
Inlägg: 719
Blev medlem: fre 09 mar 2007, 22:50
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Nemita »

Hej och tack för alla svar!

Cyan: Jag har provat både ljuset och "k"-metoden, om man så säger. Förra gången använde jag mig av ljuset men det fick jag inte att fungera. I efterhand kanske jag ska konstatera att det hade kanske inte med tekniken utan med min utmattning att göra. Dessutom krånglade bebis lite genom att inte fullfölja vridningen ut helt, därav sugklocka mm. För i övrigt känner jag som du att det är svårt att hitta musklerna med hjälp av "k"-metoden. Ska återgå till ljuset ett slag och testa vidare. Jag tror också som du att det blir lite lättare med andningen när barnet sjunkit ner. Tack för hjälpen!

Krümel: Jag får andningen att fungera rätt bra om jag låter den vara lite, lite långsammare än jag sett den föreslås. Som du skriver, kort in och så ett puh ut genom munnen. Igår testade jag ett par andra varianter och lät puh:et vara längre relativt inandningen jämfört med tidigare. Fungerade bättre. När det gäller krystningen så tycker jag att det lätt blir så att jag spänner "sit-up-musklerna" om jag lägger hakan mot bröstet. Jag tror nu, efter att ha testat lite olika saker, att det var det jag gjorde förra gången. Spänningen av de längsgående magmusklerna arbetar ju precis mot det som är meningen med krystningen så jag experimenterar nu med att undvika det. Maken ska dock få tydliga instruktioner. :) Tack för omtanke och tips!

TorsMamma: Nej, jag sökte inte en tråd, det kändes bara som om den här tråden skulle passa bättre under klagomuren... Tack ändå!

Lua: Tack!

Luvisen: Tack! Ja, ut kommer de ju. :) Ska måla lite på min målbild och ha den till hands när det gäller.

Jag var på ultraljud igår för att undersöka varför magen växt lite väl fort. Det visade sig vara helt inom ramarna när det gällde storlek på barnet och när det gällde mängden fostervatten. Stort men inte för stort. Och nog var det lättare att andas och vara avspänd igår kväll när jag visste det, än innan ultraljudet. Stressen och den störande lilla rösten hade med oron över bebisen att göra också.

Tack för att jag får bolla lite med er!
Kram
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Lobilina
Inlägg: 444
Blev medlem: fre 08 dec 2006, 11:38
Ort: Skåne

Inlägg av Lobilina »

Om jag får säga det själv så anser jag mig vara lite av en specialist på det här med profylaxandning 8) , eftersom jag körde det rakt igenom på senaste förlossningen utan bedövning.

Mina egna tankar är att förberedelse är A och O. Alltså kunskap. Jag läste tre böcker om att föda naturligt - Anna Wilsbys "innan du föder" och två av Gudrun Abascal, kommer inte ihåg vad de hette (kan kolla det om du vill). Sen måste man ÖVA! Och ta maken till hjälp så mycket du kan, vi körde några kvällar i veckan, jag tyckte det var bäst att bli klämd på insidan på låret och så får man öva sig på lite längre "värkar" hela tiden (håll koll med tidtagning!), vi var uppe i två minuter som mest.

Men visst, det är lättandningen som är svårast, helt klart. Jag hade också lite svårt för den. Men jag tycker det hjälper att tänka på att det är UTANDNINGEN som är det viktigaste, inandningen liksom kommer av sig själv. Men kanske framför allt, inte tänka alls på andningen, utan att fokusera på helt andra saker. Jag tänkte mycket på gravidvattengympan som jag gick på innan förlossningen, hur jag var viktlös och flöt runt i vattnet. Det är också bra att tänka målbilder, det står mer om det i böckerna. Men viktigt alltså att fokusera på något annat än HUR du andas. Det hjälpte mig också mycket att tänka på en hästmule, du vet - jättemjuk och slapp :wink: , och SÅ ska du vara över munnen :) .

Krystandningen - där har jag också lärt mig att man ska krysta på bokstaven K. Men på vattengympan lärde vi oss också att man kan göra så här, vilket jag tyckte funkade bra: Andas in ett djupt andetag med näsan, "lägg" luften i mellangärdet på "hyllan" ovanpå stora magen, lägg handen just där så att du känner luften, håll andan och krysta. Släpp ut luften när du inte kan krysta längre. Lite svårt att förklara, förstod du?!

Men som sagt, läs på och öva öva öva så kommer det gå som smort :D
Elin, 24 oktober 2006. Standardmodellad från ca 7 veckor.
Klara, 8 juni 2010. Standardmodellad från start.
Nemita
Inlägg: 719
Blev medlem: fre 09 mar 2007, 22:50
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Nemita »

Tack, Lobilina! Jag har varit i internetskugga en vecka så jag har inte hunnit svara förrän nu. Jag håller helt med när det gäller kunskap. Har själv läst Att föda utan smärta (fast före förra förlossningen) och trivs allra bäst med att veta vad som händer i min kropp.

Jag tänker på mulen och utandningen, så jag tycker att det går lite bättre att andas nu. Magen har sjunkit lite och det gör det lite lättare. Jag har hittat några muskler som jag tror är krystmusklerna och av någon anledning är jag coolare nu.

Den ytligaste andningen går inte jättebra, jag kommer ofta i otakt och inte blir det något riktigt högt tempo, men jag kan hålla ett hyfsat tempo i 90 sekunder och dessutom minns jag att det inte riktigt föll på plats förrän vid själva förlossningen förra gången. Så jag övar vidare och tar det som det kommer.

Tack alla för hjälp och stöd!
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Lydia
Inlägg: 54
Blev medlem: ons 04 mar 2009, 15:52
Ort: Stockholm

Re: Profylaxandningstrubbel - börjar känna mig lite orolig

Inlägg av Lydia »

Hur gick det med andningen Nemita? För visst är barnet här nu?
Mamma till E född januari 2009
Mamma till A född 3 mars 2011
Nemita
Inlägg: 719
Blev medlem: fre 09 mar 2007, 22:50
Ort: Umeå
Kontakt:

Re: Profylaxandningstrubbel - börjar känna mig lite orolig

Inlägg av Nemita »

Hej Tilda och tack för att du frågar!

Jodå, han är här sen snart fem månader. :) Det gick bra, tycker jag. Han var stor (4,5kg) och det var mycket fostervatten, så magen var ju väldigt, väldigt stor. För att inte säga kolossal... :shock: :lol: Dessutom sjönk han ner ganska sent (är visst vanligt när man fått barn förut) så när det väl var dags fanns det mer utrymme för lungorna än det gjort under större delen av övningstiden. Jag tycker nog ändå att det gick bättre första gången med andningen. Jag hade lättare för att få flyt och att slappna av och jag hade övat mer också. Totalt sett var andra förlossningen ändå lättare. Dels hade jag inte vinterkräksjuka samtidigt, som första gången :roll: :shock:, och dels gick den fortare. Vattnet gick halv åtta på morgonen och pojken föddes vid tre på eftermiddagen. Jag hade sovit gott hela natten och jag orkade själv gå till duschen efteråt. :) Och jag ska inte säga att andningen gick dåligt, utan bara att vid de jobbigaste värkarna på slutet var jag väldigt glad över lustgasen... :) Däremot slapp jag övrig bedövning och det kändes skönt att vara pigg och kry direkt efteråt. Och hungrig! Första gången tog det ju flera dagar innan jag kunde äta ordentligt!

kram :heart:
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Skriv svar

Återgå till "Barnaväntan"