Planerat snitt eller vaginal förlossning, det e frågan...

Tips- och samtalsforum kring havandeskap och förlossning
Skriv svar
truxa
Inlägg: 2
Blev medlem: ons 24 feb 2010, 23:51

Planerat snitt eller vaginal förlossning, det e frågan...

Inlägg av truxa »

Känns ju som mycket kan gå snett vid en vaginal förlossning, samtidigt som man hört av vissa att det kan vara en ”upplevelse”. Jag är kluven.. Det här är första barnet och jag vet inte vad som väntar. Men jag är väldigt rädd för att få panik för att det gör så vansinnigt ont att jag inte gör jobbet ordentligt o håller igen eller stänger benen så han fastnar eller kvävs.. Jag e rädd för att spricka också. Sen har jag dålig erfarenhet av sjukhusmiljö och e typen som blir spänd och svimmar av att se blod. Jag ska iväg o prata med en psykolog och se vad hon säger. Men jag kommer ju aldrig förlåta mig själv om nåt händer när jag kunde valt planerat snitt. Jag har hört att ett planerat snitt är det absolut säkraste för både barnet och mamman. Är det så? Barnmorskan säger att det e vaginal förlossning som är säkrast, men jag förstår att hon kanske propagerar för det då sjukvården skulle gå under om alla ville ha planerat snitt.

Om man vet med sig att man kanske får panik med hemska följder, är det då säkrast att välja snitt? Eller köra den naturliga vägen och chansa på att allt går bra?
Nimrah
Inlägg: 636
Blev medlem: mån 26 maj 2008, 20:49
Ort: Uppsala/Malmö

Inlägg av Nimrah »

Ojdå. Det låter riktigt jobbigt att vara så rädd. Jag var också rädd men kanske inte riktigt lika mkt. Jag var rädd för att just jag inte skulle klara av att föda barn. Att jordens alla kvinnor utom jag kunde föda barn. Jag var också rädd för att spricka. När är det beräknat? Jag kan verkligen rekommendera profylaxkurser. Jag gick Annas profylax. Där kan du få handfast hjälp med rädslor. Har du råd och lust kan man också få med sig en doula, sin egen lilla coach. De har hemsida på nätet.

Jag skulle faktiskt tro att din BM har rätt att det faktiskt trots allt är minst risk vid vanlig vaginal förlossning. En operation medför alltid andra risker. Dessutom är det bättre för barnet med igångsättningen av andningen. Lungorna pressas ihop eller ngt sådant och sätter igång processer som får igång andning. Dessutom får barnet i sig en del av mammans bakterier som är viktiga för tarmfloran har jag för mig? Samma sak för mamman. Det finns processer som sätts igång just vid den vaginala födseln jag kommer dock inte ihåg exakt vad.

Hoppas du kommer över din rädsla och vågar föda vaginalt. För mig efteråt blev det som en självförtroendekick. Jag kunde! Jag också!


:heart: Nimrah
bäbis Y 080106 1:a kurdag 22 maj 2008
bäbis S 100717 Standardmodellerad
TorpSara

Re: Planerat snitt eller vaginal förlossning, det e frågan..

Inlägg av TorpSara »

truxa skrev: Jag har hört att ett planerat snitt är det absolut säkraste för både barnet och mamman. Är det så? Barnmorskan säger att det e vaginal förlossning som är säkrast, men jag förstår att hon kanske propagerar för det då sjukvården skulle gå under om alla ville ha planerat snitt.
Det är ingen ekonomisk fråga. Snitt har otroligt många fler, och allvarligare, komplikationer än vaginal förlossning.
Nåväl, du vet att det finns auroramottagningar förutom profylax? En kombo av båda gör att du, när det är dags, kan ta ett beslut som känns bra för dig. Oavsett vad valet blir.
Om bristningar: En liten bristning i underlivets goda läkkött är tusenfalt mindre besvärligt än ett stort buksnitt. Bristningar gör inte speciellt ont, och du får inga kvarstående men. Och dessutom går de att undvika.

Så, prata med din barnmorska och följ Nimrahs råd. Kanske väljer du ändå snitt, men då vet du mer om båda sätten och kan göra en riktigare bedömning om båda sättens fördelar och nackdelar!

:D
Kalaskakan

Inlägg av Kalaskakan »

Jag har varit med om båda så här kommer mina tankar.

Med Klimp skulle det ha blivit en vag. förlossning men omständigheterna, igångsättning som till slut inte ledde någonstans resulterade i snitt.
En lättnad av 1000 anledningar.
Vad jag inte fick var att få upp honom på bröstet, vilket var min "grej", det jag såg mest fram emot.
:!: Däremot fick Klimp och min man världens, och då menar jag VÄRLDENS, band sinsemellan. Maken var den som fick ta hand om Klimp de första timmarna, mata etc. Själv var jag så smärtfylld efter snittet att jag knappt kunde ha Klimp hos mig. Så, maken fick fortsätta bonda och fortsatte med det i flera dygn. De bandet de fick, och har än idag, inbildar jag mig att de inte hade fått om det inte hade varit ett snitt.

Ur smärtsynpunkt så var det smärta efteråt. Visst jag sprack inget men shit, ett snitt anser inte jag vara en walk in the park direkt.

Så mina fördelar med snitt:
-Barnet kommer ut, punkt.
-Man har mer koll.
-Bandet barn-pappa är underbart, hjärtans underbar.

Med Smulan fick jag beviljat ett planerat snitt. Där sa även läkaren att ett planerat snitt ÄR mer lugn, man är mentalt förberedd, man åker dit lugn och flertal är de som redan är uppe och skuttar några timmar efter förlossningen (jag skuttade med tvång 1dygn efter att Klimp hade kommit ut).

Dock, ville Smulan komma sin egen väg så hon kom oanmäld, oförväntad vaginalt. (Ett snabbt värkarbete med flera veckors falska signaler och sammandragningar så när vi åkte in den morgonen var det inte en käft som trodde att den HÄR gången var det skarpt läge).
Jag kan bara tala för mig själv:

Shit vilken resa!
Nu var jag 2a gångsföderska och då går allt snabbare.
Kroppen skötte det självt, jag fick ingen smärtlindring utan andades guidad av barnmorskan. Det som gjorde ont var värkarna. Krystningen tyckte jag bara var ... ja vad, jag fattade ta mig tusan inte vad som var krystvärkar ens.
Smulan fastnade lite kort, hjärtljuden sjönk drastiskt, så ett tag var det ett himla pådrag med hot om sugklocka men jag fick ut henne utan den.

Sprack jag?
8 stygn fick jag efteråt och får jag säga det själv så kändes inte revorna eller det spruckna - smärtan låg i vindruveklaset jag fick i rumpan :lol:

Så mina tankar om vaginalt blir:
-Jag fick upp Smulan på magen - WOW :heart: Den känslan, den upplevelsen hade jag LÄTT kunna föda om henne för.
-Jag kunde, 1 timme efter att hon var ute, skutta fritt hela vägen in till duschen.

Om jag fick välja en tredje gång:
Vaginalt. Inte för att det är mer rätt - absolut INTE. Utan för att jag upplevde det som minst smärtfyllt efteråt. För i mitt tycke så är det efteråt jag vill funka.

All lycka till för vad du än bestämmer dig för!
svalsta
Inlägg: 33
Blev medlem: fre 03 sep 2010, 08:29
Ort: Sthlm/Enskede

Re: Planerat snitt eller vaginal förlossning, det e frågan..

Inlägg av svalsta »

Jag födde min dotter med akut kejsarsnitt. Om jag får ett barn igen så vill jag aldrig i mitt liv föda den genom kejsarsnitt. Men det är min åsikt.

Jag hade verkligen sett fram emot att föda naturligt, jag var också väldigt nära till att göra det.. Men helt plötsligt gick hjärtljuden upp drastiskt och det blev snitt med 15 min att spela på..

Allt kändes fruktansvärt. Hade ingen koll på någonting. Själva snittet gjorde inte ont när dom tog ut henne.. Men efteråt.. De absolut värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv. Jag låg bara o grät, kunde inte ta mig ur sängen utan hjälp, kunde inte resa mig upp från stol/toalett, hade svårt att knyta an till henne när jag väl fick henne till mig m.m.. Dessutom fick jag infektion i såret 1 vecka efter snittet som gjorde att jag blödde och varade och fick ha bandage hela tiden..

Om jag blir gravid igen ska jag INTE välja planerat snitt. Visst jag är livrädd för att föda naturligt också, men livrädd för smärtan efter snitt är 100 gånger värre...

När jag hör komisar berätta som fött naturligt blir jag så avendsjuk och de känns verkligen som jag blev snuvad på att uppleva en vanlig förlossing.
*Klara 20100321*. kurad sept, 2010 m. fantastiskt resultat!
Skriv svar

Återgå till "Barnaväntan"