Vän i magen
Hej alla glada!
Hedda rapporterar:
"Jag är en bastant tjej och kräver min mat. Speciellt på kvällen, då är jag hungrig som en häst och äter och äter. Det tycker mamma är lite slitsamt, men sen sover jag lääänge och det tycker hon minsann om! Eftersom hon ju också gärna sover gott om nätterna.
Annars är väl det stora att jag börjar vakna ur babykoman nu. Jag orkar hålla mig vaken allt längre stunder och betraktar då nyfiket världen. Vi är ganska mycket på Hugos förskola, det är visst nytt för hela familjen och även om Hugo nu är inskolad och väl tillrätta i sin nya vardag, så är Herman väldigt mycket mer intresserad av att hänga där tillsammans med Hugo och de andra barnen än med mor, far och lilla trötta mig.
Så jag och mamma brukar bli sittande där ett stund varje förmiddag, så får Herman leka och jag äta.
Trivsamt värre.
Mina bröder är för övrigt finfina. Då och då ryker de ihop om vem som ska få ligga närmast mig på fårskinnsfällen och gosa. Charmerande med små svartsjukedraman! Jag lapar i mig!
Men Herman är lite tuffare än vad Hugo är. Om man inte ser upp kan man råka få en lite för hård klapp. Mamma tjatar om "klappa fint", men Hugo brukar vara den som når fram med ett rejält: "HERMAN! AKTA HEDDA-MAME!"
(Han älskar gröna sojabönor, edamame, och han älskar mig. Alltså har han döpt mig till Hedda-mame.)
Hugo, som den storebror han är, har redan frågat om jag vill följa med till Hagaparken och klappa krokodilen. Han vill också väldigt gärna mata mig med allt han tycker är gott. Och så vill han gärna visa upp mig för sina förskolefröknar. Han är stolt! Dessutom är han en fena på att torka mig i rumpan när jag har lättat på trycket.
Men ibland blir han lite ivrig när han tvättar mig i badbaljan. Då stänker vattnet i hela badrummet och jag får vatten i ögonen! Det tycker jag är sådär, men jag överlever.
Herman tycker mest om att lägga sin mjuka barnakind mot min och hålla den där lääänge. Då stannar världen. Herman! Min älskade lilla storebror!
Eftersom pappa fortfarande är hemma - ett par dagar till - är det fest hela tiden här hemma. Vi gör utflykter och små äventyr mest hela tiden. Jag sover mig igenom ståhejet, men jag inser ju att det börjar bli dags att delta i livet omkring mig.
Oj, nu har både Hugo och Herman vilat färdigt och vi ska åka på utflykt!
Kram så länge!"
Hedda rapporterar:
"Jag är en bastant tjej och kräver min mat. Speciellt på kvällen, då är jag hungrig som en häst och äter och äter. Det tycker mamma är lite slitsamt, men sen sover jag lääänge och det tycker hon minsann om! Eftersom hon ju också gärna sover gott om nätterna.
Annars är väl det stora att jag börjar vakna ur babykoman nu. Jag orkar hålla mig vaken allt längre stunder och betraktar då nyfiket världen. Vi är ganska mycket på Hugos förskola, det är visst nytt för hela familjen och även om Hugo nu är inskolad och väl tillrätta i sin nya vardag, så är Herman väldigt mycket mer intresserad av att hänga där tillsammans med Hugo och de andra barnen än med mor, far och lilla trötta mig.
Så jag och mamma brukar bli sittande där ett stund varje förmiddag, så får Herman leka och jag äta.
Trivsamt värre.
Mina bröder är för övrigt finfina. Då och då ryker de ihop om vem som ska få ligga närmast mig på fårskinnsfällen och gosa. Charmerande med små svartsjukedraman! Jag lapar i mig!
Men Herman är lite tuffare än vad Hugo är. Om man inte ser upp kan man råka få en lite för hård klapp. Mamma tjatar om "klappa fint", men Hugo brukar vara den som når fram med ett rejält: "HERMAN! AKTA HEDDA-MAME!"
(Han älskar gröna sojabönor, edamame, och han älskar mig. Alltså har han döpt mig till Hedda-mame.)
Hugo, som den storebror han är, har redan frågat om jag vill följa med till Hagaparken och klappa krokodilen. Han vill också väldigt gärna mata mig med allt han tycker är gott. Och så vill han gärna visa upp mig för sina förskolefröknar. Han är stolt! Dessutom är han en fena på att torka mig i rumpan när jag har lättat på trycket.
Men ibland blir han lite ivrig när han tvättar mig i badbaljan. Då stänker vattnet i hela badrummet och jag får vatten i ögonen! Det tycker jag är sådär, men jag överlever.
Herman tycker mest om att lägga sin mjuka barnakind mot min och hålla den där lääänge. Då stannar världen. Herman! Min älskade lilla storebror!
Eftersom pappa fortfarande är hemma - ett par dagar till - är det fest hela tiden här hemma. Vi gör utflykter och små äventyr mest hela tiden. Jag sover mig igenom ståhejet, men jag inser ju att det börjar bli dags att delta i livet omkring mig.
Oj, nu har både Hugo och Herman vilat färdigt och vi ska åka på utflykt!
Kram så länge!"