Behöver lite tipps och råd ...

[conny]

Hej allihopa!
Vet inte riktigt hur jag ska börja … Det är ju så att jag har en underbar liten son som snart fyller två år. Sedan några månader tillbaka tänker jag att nu är det dags att han får syskon. Har berättat för min man om detta. Tyvärr tyckte han inte som jag. Han ville inte ha ett barn till och kämpade riktigt emot. Jag blev mycket mycket ledsen men ville inte ge mig in. Jag kände en djup längtan efter en ny bebis. Jag började läser på nätet om graviditet. Och därför att jag snart fyller 36 år fick jag en massa fakta om „äldre mammor/mammor 35+“. Detta läsande gjorde att jag nu känner mig som en mormor som vill bli med barn. Jag har fått en riktigt „midlife-crisis“ och känner mig för gammal för allt. Det går så långt att jag nästan börjar tycka synd om lille Victor för att han har fått en så gammal mamma (fyllde 34 under förlossningen). Jag ångra mig att ha väntat så långt med första barnet (ville få barn rund omkring 30, men mannen var inte beredd då och dessutom blev min mor svårt sjuk och dog med 55 år när jag var 32 …) Jag tror att min mammas död bidrar till att jag nu själv börjar tveka om det är en bra idé att bli gravid i min ålder. Jag räknar och befarar att jag inte kan vara ihop med barnen långt nog. Dessutom – så känner jag nu – är jag rädd för att inte ha ork med allt i framtiden, att jag blir svag och sjuk då barnen fortfarande är liten. Vet inte varför jag har sådana svarta tankar just nu, känner mig inte igen. Alla mina vänner säger att jag är en underbar mamma och att Victor är så livsglad och de förstår absolut inte varför jag tvekar, bara på grund av åldern (min bästa vän är dessutom gravid just nu med 37).
Jag tror att min mammas öde spelar en mycket stor roll. Men varför kommer dessa tankar så plötsligt och överraskande. För bara några månader tillbaka kände jag inte så, då funderade jag på hur vardagen skulle se ut, när jag var två barns mamma …
Finns det någon här, i liknande ålder kanske, som kan berätta för mig hur hon tycker och tänker om graviditeten, åldern och allt det där …
Förresten: Min man har ändrat sig under tiden och säger nu att han kan föreställa sig att ha ett barn till – så inga hinder på den sida – men nu är jag själv mitt eget hinder …
Tack för råd och stöd i förväg!
Conny

[ms Sophie]

Hej conny,

Det känns spontant som att du kanske har lite obearbetade känslor runt din mammas död. För ser man på det rent krasst så blev du "lämnad" relativt ung utan mamma. Och om du skulle dö i din mammas ålder så skulle dina barn också vara unga...
Är det det som spökar?
jag har själv inte varit i din situation gällande att min mamma dött. Däremot var jag 32 när dottern föddes.
Jag kände aldrig att jag var gammal eller att jag skulle försökt få barn tidigare. Och skulle jag känna för fler barn nu - 35 år gammal/ung - så skulle jag göra vad jag kunde för att bli med barn.
Det finns inga garantier, varken ung eller gammal, för att det inte ska hända något.
Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel, men spontant känns det som att det är obearbetade känslor från din mammas död som spökar för dig?
och att du tvekar vid "din ålder"... bara två år sedan välkomnade du din son till världen! Vad har hänt på den tiden? Inget mer än att du blivit mer erfaren, har en son och en man att älska. Det finns säkert plats för fler att älska

Sophie

[ÅsaB]

Jag tror som ms Sophie att du kanske har en del att bearbeta efter din mammas bortgång, men jag har ingen sådan erfarenhet, så jag skall inte gå in på det.

Däremot kan jag berätta att jag fyllde 37 det år min son föddes och väntar nu hans syskon, vid 38 års ålder. Visst, det är inte purungt, men mitt liv har inte artat sig så att jag har velat ha barn tidigare. Jag önskar att jag hade varit 28 istället för 38, men det blir inte alltid som man vill.

Visst, riskerna ökar när du blir äldre och det är svårare att bli gravid. Det skall man vara medveten om. Jag fick själv en tankeställare, när det vid fosterdiagnostiken visade sig att barnet kanske kunde ha en kromosomavvikelse. FVP visade att så inte var fallet, så jag kunde andas ut. Samtidigt berättade också min BM att 60% av alla barn med kromosomavvikelser föds av yngre mödrar (under 35)! Man testar inte yngre mödrar och de tror inte att det kan hända dem! Så man går inte säker bara för att man är under 35!

Visst blir man en äldre mamma. Men jag är inte unik idag. Vi blir äldre, i synnerhet i stan. Många av mina vänner är i min ålder, med små barn. Man kommer inte stå där, ensam och "konstig" på skolavslutningen. Man lär inte vara den enda.
I vissa fall kan åldern vara en fördel. Jag är oerhört mycket tryggare idag än vad jag var för tio år sedan. Jag vet vad jag vill, kan vara målmedveten nog att ta mig dit och kan lyssna själv och ta till mig det jag vill. Det är också något som jag förmedlar till min son.

Personligen tycker jag inte att du skall dra dig för att försöka få ett barn till, på grund av att du blir äldre. Som sagt, risker finns alltid! Men man skall vara medveten om att risker ökar och att det kan vara svårare att bli gravid. Å andra sidan ligger det också något i talesättet: Man är inte äldre än man gör sig! Och det skall man definitivt komma ihåg!!!

Så lycka till! // Åsa

[Marisch65]

Hej!
Vill bara säga att jag absolut inte tycker du är "för gammal". Själv är jag 43 fyllda och är i v 25. Vi är jättelyckliga över det men naturligtvis finns det en viss oro för att barnet inte ska vara friskt. Risken för Downs är ju ganska mycket högre vid min ålder. Det finns ju fostervattenprov om man vill men vi valde att avstå, vi gjorde NUPP-test i stället.
Kan tillägga att min egen mamma var närmare 40 när hon fick mig och jag har haft en underbar uppväxt. Det blir vad man gör det till och jag tror att småbarn håller sinnet ungt.
Tror kanske som de andra att du har en del att bearbeta efter din mamma.

Grubbla inte över din ålder, själv hade jag aldrig tvekat.

Lycka till!

[conny]

Tack ska ni alla har för era svar!
Det hjälper mycket att få veta vad de andra tycker och tänker om en sak i fall man själv är lite "stängt" i sitt eget tankesätt !
Känner mig bättre nu och och tror att vi ska våga ... Jag vill gärna att Victor ska få syskon och ännu är det inte för sent ...
Än en gång ett stort tack!
Conny

[ÅsaB]

Vad kul! Och det var just det där med syskon som jag kom på att jag inte hade skrivit något om. SJÄLVKLART skall man, om man kan, försöka ge sitt barn ett syskon! Det är ju det största man kan ge sitt barn och det är nog värt både det ena och det andra, både för er som föräldrar, men allra mest för din förstfödde!

Så lycka till!

Åsa

[snorkfröken]

Hej!
Tycker absolut att ni ska skaffa ett litet syskon till er lille son. Vad är det som säger när man är för gammal för att skaffa barn. Jag har själv sex barn och väntar mitt sjunde och fyller snart 39. Tycker inte att jag är så värst gammal, med tanke på att mitt äldsta snart är 18år.
Tycker inte att man ska tänka så mycket på åldern det är ju klart att om man skaffar första barnet sent så kommer ju tvåan när man är lite äldre.
Kör på bara och lycka till!!!

[conny]

Hej allihopa !
Vill bara berätta hur det gick för mig under tiden ...
Efter så mycket stöd och positiva svar har vi bestämt oss att bara våga - och nu väntar vi ett litet syskon till Victor (se profilen) !
Tack ska ni alla ha!
Conny

[TorsMamma]

Åhhhhh... Vad roligt, GRATTIS! Ser fram emot att få läsa om er resa på Späda och små sen.

[SusanD]

Tänk vad ett par siffror på ett papper kan sätta griller i huvudet på folk. Vad härligt att du på något vis kommit över din "höga ålder" och väntar på ett småsyskon till storebror. Är så glad för er skull.

Kram Susan

[wifsta]

Åhh - grattis!
Allt kommer säkert att gå hur bra som helst och du har MASSOR av goda råd i Barnaboken och här på forumet vad gäller den viktiga annekteringen.

[Tina68]

GRATTIS Conny!

Roligt att höra om beslutet att skaffa ett syskon. Så länge det finns liv finns det hopp. Jag kommer vara 41 när mitt tredje barn föds. Om livet vill bli till så kommer det att bli så!!

Ha tillit (lättare sagt än gjort ibland...).

Kram och lycka till

Tina

[conny]

Tusen tack ska ni ha för era svar
Delad glädje är ju dubbel glädje
Ska berätta hur det går för oss i fortsättningen!

Conny

[Jannika]

Underbart! Grattis till bebin-i-magen! Vad roligt för Victor att få bli storebror!

Du kan väl starta en bebis-tråd här så vi får vara med på resan?

Kram Jannika