Kurbarn 2 år

Frågor och svar om att kura lite äldre barn
Skriv svar
ammE84
Inlägg: 2
Blev medlem: mån 31 okt 2016, 10:22

Kurbarn 2 år

Inlägg av ammE84 »

Hej!

Vi började kura vår 2-åring, en nu trotsig kille men som är så omtänksam, kärleksfull och väldigt humoristisk. Vårt barn har alltid sovit i vårt rum då vi bott litet och detta har fungerat hyfsat men sedan vi flyttade in i vårt hus, mamma blev gravid igen(och fått en dålig graviditet med kraftigt illamående och sjukhusbesök) och starten på förskolan kom så har allt eskalerat. Lägg till 2- års trots på detta så förstår ni vår situation.

Vi har ett vänpar som kurade sin 8-månaders flicka för 2 år sedan har flickan har sedan dess sovit som en klocka. Vi har inte haft något problem innan och därmed inte känt behovet utav att kura men nu har vi tagit till oss av deras erfarenhet och köpte sovahelanattenboken.

Våra dygn har sett ut så att vår son har svårigheter att somna, kan inte komma till ro. Vi har suttit vid sidan om och då är han tyst men det tar lång tid för honom att somna, ibland 2 timmar. Sen vaknar han alltefter 45 min till 4 timmar, i panik och vi har som ömma föräldrar tagit in honom i vår säng. Man får då en kram som skulle kunna lyfta en till stjärnorna och han gosar gärna in sig samt ligger och klappar en på kinden. Pratade idag på förskolan och de har också problem med att han inte kan somna. Han ligger stilla men kommer inte till ro och kan sova. Deras lösning är att han ska få möjligheten men om han inte somnat inom 30 minuter så tar de upp honom.

För vår del har det varit den långa oberäkneliga läggningen som varit problemet, inte att ta in honom på natten. Men är rädd för vart denna vägen leder oss i och med att vi om ett halvår får ett barn till.

Så i tisdags bestämde vi oss för att börja kura, läste boken grundligt, pratade med våra vänner- som dock kurade en 8 månaders. Vi har saknat klar och tydlig information kring kurande av ett större barn som kan prata och kommunicera på ett helt annat sätt än ett spädbarn. Sonen hade också öroninflammation, därför bestämde vi att även hålla honom hemma från förskolan.

Vår son har under tiden blivit mer och mer inåtvänd, kan inte få honom till skrattettillgodnattet utan har istället bäddat inne hos mamma och pappa och bett om täcke och att vi ska släcka lampan. Fruktansvärt hjärtskärande! Detta har gjort att vi diskuterat mycket om vi verkligen gör rätt. Eller är det istället en tid som är så förvirrande i hans kropp att vi borde ge honom närhet istället för att gå därifrån.

Första natten och andra natten var hemsk, vår son skrek sig hes men vi skötte oss med hjälp av den bestämdhet och adrenalinkick man har till en början. Tredje och fjärde natten var ok, fortsatt mycket vaknande och ledsamhet men inte samma panik. Dock bröt den gravida och väldigt blödiga mamman ihop flera gånger och undrade hur mycket vi skadar vårt barn. Femte natten bara exploderade och de hesa rösten som inte kunde skrika fick panik. Här bröt mamma ihop så pappa fick ta över men då bröt även pappa ihop. Två blödande föräldrar tog upp vår son och somnade honom i vår säng. Vi vet, NEJ!, inte när vi har kommit så långt!!!

Så vad gör vi nu??? Vi står helt utan vetskap om vilken väg som vi ska vandra! Vill inte gå någon väg till 100 % och framför allt vill inte skada vårt fina fina barn. Mammas tårar sprutar under tiden som detta skrivs...


Snälla HJÄLP!
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Kurbarn 2 år

Inlägg av TorsMamma »

Hej och välkomna! :D

Ja att föräldrarna "bryter ihop" hjälper ju tyvärr inget barn i världen. :(
Allt hänger ju som ni säket läst på "attyden av självklarhet". Det är denna som brister.

Sen måste jag tyvärr få slå ett slag för att låta sonen vara hemma så mycket som möjligt, om inte mamma måste jobba, måste han då vara på förskola? Inget barn behöver dagis/förskola före 3-4 års ålder. Detta i min värld är ett större svek tyvärr...... (Menar inte att skälla om detta, men har ni möjlighet, snälla snälla, snälla, tänk om!!!) :heart:

Ang. kurning av större barn är mitt råd att ni verkligen läser runt här på forum , läser under favoriter m.m. Är inte situationen ohållbar och ni faktiskt har mysiga stunder i sängen ihop, så måste man inte kura ett barn. Ni måste själva känna att detta är rätt för er!

Om man läser Anna Wahlgrens Barnaboken (rekommenderas STARKT) så kan man läsa om just 2 åringen som är "Kung över tillvaron" och detta är en förhållandesvis bra tid att göra saker på. 1,5 åringen är i "förtrotsen" så här får man känna in lite. Min son var lite senare i sena utvecklings steg. Men rekommenderas att läsa om också.

Så läs SHN boken 5 ggr till. Läs här på forum och fundera på om detta verkligen är något för just er och er familj. Inget är facit! Ni skall skapa ER familj med det som är rätt för just er!
Sitt ner prata, hur VILL ni att saker skall vara? Hur kan ni förmedla just detta på det sätt som passar er?
Det är liksom ingen 18-åring som sover med föräldrarna..... :lol:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
ammE84
Inlägg: 2
Blev medlem: mån 31 okt 2016, 10:22

Re: Kurbarn 2 år

Inlägg av ammE84 »

Hej igen klockan 06:13 och 2 timmars kurande!

Vi valde att åter fortsätta kura och det gick bättre och bättre de två första veckorna. Men nu är vi inne på vecka 4 och nu känns det som att vi kommer ingenstans. Orken börjar tryta från oss föräldrar som inte orkar ta "sofftjänst" längre och ingen av oss får någon morot för vad vi kämpar med.

Dagarna är värst för sonen vill nu inte sova men nätterna börjar också krångla från att ha sovit några hela nätter till att den senaste veckan vakna och kräva både långa och utdragna solfjädringar och ramsor.
Det tar lång tid för honom att somna vilket framför allt på dagen gör att han knappt får någon sömn eftersom vi ska väcka honom strax därefter. Känns aldrig som att han får vakna av sig själv vilket gör att vi får en väldigt tjurig och ledsen pojke.

Vi tog till oss det du skrev om att det kanske inte var för oss men nu känns det som världens nederlag och att nu verkligen ge signalen till sonen att " jo det hemska ÄR verkligen här, vi ångrar oss" om vi skulle ändra metod. Och till vad?

Förstår att det inte finns något rätt eller fel, vi ska känna efter för vad som är rätt för oss men vår egen guidning sviker oss genom trötthet och vår oändliga kärlek till vår son. Vi vill ju bara göra honom trygg i allt han gör.

Kanske finns det en tråd om just längre kurande men just nu efter flera nätters sömnlöshet så är energin slut för att leta.

Hoppas på lite goda råd, även om råden är att lägga ner. Kanske kan man ta upp det senare?

Väldigt tacksam för svar!
Tin
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1153
Blev medlem: fre 12 mar 2010, 09:48
Ort: Nya Zeeland

Re: Kurbarn 2 år

Inlägg av Tin »

Hej,
och kram, det ar sa jobbigt ibland nar man ar mitt i det.
Ja vad ar ert alternativ, har ni funderat pa det? Om ni valjer att inte kura, vad ska ni gora da for att ge liten trygghet och somn? Om ni vill ha en jattesang dar all i familjen sover medans barnen ar sma, och det passar er, ja da ar det ocksa en kosning. Huvudsaken ar att alla sover. Sjalv kan jag inte sova med barn i sangen, vi vacker varandra, men jag vet manga familjer som tycker det ar toppen.

Laste ni det som Torsmamma rekommenderade? Ofta nar man kanner att man inte far till det are det just teorin som behover en uppryckning, varje gang man laser kapitlena ser man en ny nyans som kanske ar nykeln for just er.

Om ni andock ar helt sakra pa att ni vill kura tank da pa foljande (skrivet av ett annat hjarta men sa bra att jag sparade det):
Liten söker just nu svar på sina frågor och du måste bestämma dig VAD svaret är........Frågorna blir bara större och större ju aldre barnet är. Hur trygg kan du vara? Det är frågan mamma?? Vet du verkligen VAD du gör och varför?

Jag kan avslöja att jag vet att hade min son så mycket som EN endaste natt fått komma in och sova i vår säng, ja då hade vi haft frågor i flera månader efteråt. Varför fick jag sova då och inte nu typ? Sen handlar ju utvecklingssprången om att de trycker exakt på dina ömma knappar, är sömnen din ömma punkt jag då är sömnen den som strular mest. Är maten din ömma punkt ja då matvägrar de osv... Det slår liksom aldrig fel. Hon ropar att hon har ont efter läggning! Om du verkligen vet att hon inte har ont skulle jag säga att hon har hittat DIN varg. (ömma punkt) Eller ropar bajs blöja, fastän hon inte har bajsat.

Så hitta nu attityden, läs i BB om trotsbarnet och här under barna fostran så du är förberedd på vad som komma skall. Det är mycket frågor just nu, som alla naggar på dina vargar. Stora frågor, föder stora vargar om man inte är föreredd. Trotsen är pà väg och hon behöver klara besked. Försök ändra din attityd till "nu ska hon minsann sova", sitället för "ojnej, hon sover inte, hur ska det här gà". Lätt sagt, men sà viktigt att göra.

Ju större barnet är desto intensivare och längre blir ju frågorna, oftast. Så med detta i bakhuvudet så kan man tänka att barn över 1 år behöver upp till 2 veckor på sig att få in ett nytt möster efter någon dikeskörning.
Du har ju en tvaaring sa da kan det ta annu langre att "unlearn" for att sedan acceptera den nya trygga varlden.

kram Tin :heart:
Lilla O född 2010-02-04 (42+1)
Standardmodellat sedan 13 mars då hon var drygt 4 veckor.

Lilla M född 2012-11-29 (39+0)
SM från början, vad annars ;)
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn äldre än ett år "