2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Frågor och svar om att kura lite äldre barn
Skriv svar
tomas2barn
Inlägg: 3
Blev medlem: mån 27 apr 2015, 13:35

2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av tomas2barn »

Hej!

Mitt första inlägg här på forumet som har varit så mycket till hjälp. Jag har läst Sova hela natten. Har en pojke, 2,5 (kurad vid 8 mån) som sover i samma rum som lillasyster, 11 månader. Lillasyster sover bra, förutom att hon väcks tidigare av storebror.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver här på forumet eftersom att det känns som att jag läst alla inlägg i forumet som gäller detta men får ingen hjälp av det.

Storebror sov hur bra som helst, somnade själv, sov hela natten etc. fram till att vi slutade med nappen för 6 månader sedan (jag vet, men visste inte då). Då var det väldigt jobbigt ett par månader eftersom det tog uppåt 45 minuter för honom att somna, han var arg eller glad (låg och sjöng) i perioder men han stannade i sängen och somnade ensam. Helvetet bröt loss under julledigheten när han konsekvent lärde sig att kliva ur spjälsängen (som är kvar) och började trotsa något extremt.

Nu sover han 9-10 timmar per natt och vi har lyckats få till dagsömnen okej (sover också på dagis) men genom att somna i vagn senaste veckorna när hemma. Detta blir förstås en ond spiral med mer trots.

Det är stört omöjligt att få honom att stanna i sängen numer. I början fungerade att sitta på stol utanför till han somnade. Men när det var dags att lämna stolen innan han somnade märkte han det och hoppade ut. Sedan har jag kört (i omgångar, veckor i sträck) att gå därifrån och han fick hoppa ur sängen men att jag ledde honom tillbaks och han fick klättra tillbaks själv (det ÄR svårare att klättra i än ur). Detta tog först 1,5 timmar sedan reducerades tiden lite grann men efter några dagar fick han ny energi och hittade på nya knep - riva ur leksaker, bokhyllan och nu det senaste - att hoppa ned till syrran (vilket tar två sekunder från säng till säng). Vad jag än hittade på hade han ännu mer knep än vad jag hade - taktiken blev ohållbar.

Inte nog med att sänggåendet har varit ett stort problem. Han vaknar konsekvent för tidigt också. Väckarklocka fungerar inte. Satte den först på 06.30 men han vaknade innan. Flyttade sedan fram klockan varje dag men eftersom han vaknade tidigare varje dag har jag bara enstaka gånger lyckats få den att ringa innan han vaknar (05.30 känns lite för tidigt). Klassisk musik hjälper inte mot att hoppa ur sängen på morgonen. Det han gjort senaste veckorna är att han pigg som en lärka hoppar ned till syrran som vaknar. Det går att få henne att somna om men inte en enda gång (inte en!) har jag fått honom att somna om och det blir tio gånger svårare att få henne att somna om och därmed båda om en av dem är vaken.

Vi har testat olika tider att gå och lägga sig - ofta om vi börjar klockan 18 så har det ibland tagit över två timmar att somna. Vid några tillfällen har vi faktiskt fått honom att somna runt kl. 19 och ett par gånger innan klockan 19 och UTAN undantag så har han vaknat rekordtidigt nästa morgon - tvärtemot alla tips om att lägga sig tidigare gör underverk för att sova längre på morgonen. Vi har testat att lägga oss senare men det verkar också göra att han vaknar tidigare. Jag kan räkna på ena handens pekfinger de gånger han sovit längre än klockan 7 sedan nyår.

Självklart har vi senaste månaden "gett upp" och fått honom att somna i vår säng (vilket också tagit över en timme). Senaste veckan har vi suttit bredvid hans säng på en stol och hållt hans hand, vilket alltid tar minst en timme, även om han är på väg att somna på en gång så fortsätter han genom någon obeskrivlig kraftkälla att hålla sig vaken. Men nu fungerar inte ens det - han trotsar en rakt i ansiktet när man sitter där.

Social delaktighet har vi prövat och det går sådär. Han vill hellre leka med bilar men när vi konsekvent fått till att han hjälper till så är inte skillnaden stor.

Jag kan nämna en sak till - jag upplevde en stor positiv skillnad (som inte höll i sig i och för sig) när jag slutade med ramsan och "goddag yxskaft-svaren" och pratade till honom som en riktig människa. Han är ganska verbal och då kändes det rätt att prata med honom i stället. Självklart inga konversationer eller svar på frågor och attityden har alltid varit att "nu ska vi sova, ingenting annat".

Jag förstår att allt är en ond spiral och att flera månaders sömnunderskott gör trots och sömn ännu sämre - men nu håller jag på att gå under.

Jag passar på att ställa frågan om hur det fungerar med diplomerade kurare som jag nu funderar på att ta hjälp av. Är det bara att kontakta någon för att få hjälp - även med så stora barn?

Ja, hoppas att det finns ytterligare hjälp att få härifrån :)
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av annawahlgren »

:D Hej kära tomas2barn :P :P

Du håller på att gå under, skriver du. Gör inte det :shock:

Det är en väldig massa underhållning på nätterna / morgnarna. Så ska det inte vara. PÅ NATTEN SOVER MAN, är det enkla och obevekliga budskapet. För att förmedla det kan det behövas att man sätter ner foten ibland, som det heter numera.

Den här lille gossen är inget spädbarn. Duttande och vädjande och tröstande och sovande i mammas och pappas säng etc etc är inte på sin plats för ett trotsbarn (fast jag tycker det låter lite tidigt... Tror mest att han är intresserad av hålligång och inte vill missa någonting, vilket han ju gör på dagis borta hemifrån. Även och inte minst från sin intressanta lillasyster :roll: ).

Du beskriver i detalj allt elände han ställer till med, men det hjälper ju inte honom. Inte dig och er heller. Resonera fram en liten unge till att sova gott och länge tillräckligt går inte :? hur "verbal" han än är. Ni måste ta ledningen. Ni måste i handling tala om hur det ska vara. PÅ NATTEN SOVER MAN. Ingenting att snacka om, om man säger :!:

:arrow: Minns att utan publik blir det ingen föreställning.

Så ge honom en liten beslutsam minikur. Det kan ta en vecka, eftersom ni låtit honom tjafsa sedan nyår och hållit på att vela fram och tillbaka. Lätt hänt, men nu är det intressanta vad NI gör, inte han. Han ställer frågor genom sitt tröttsamma beteende. Besvara dem rätt, hjälp honom på riktigt! Till det HAN behöver, i likhet med alla andra människor: att sova på nätterna.

PÅ NATTEN SOVER MAN, alltså. Ingenting att diskutera :mrgreen:

1. Lägg honom med en godnattramsa x 4 som är trevlig och glad, efter Stora Skrattet-till-godnattet, som aldrig får glömmas bort.

2. Vaka sedan utan att synas. Vid minsta rörelse i sänghalmen därinne ska den som har vakten lugnt och utan prat lägga honom ner igen direkt, med ett enklare, parkerande tryck över lilla kroppen (solfjädern), i tre, fyra, fem sekunder. Och sedan gå ut genast, bortvänd, med samma lugna sakliga ramsa, bara x 2 nu, och lämna dörren på minimal glänt. Så att nästa utbrytarförsök kan hejdas i tid, innan han ens hinner tänka på att ta sig ur sängen.

3. Upprepa utan åthävor och utan prat (annat än den sakliga, korta ramsan vid utgång, med innebörden och tonfallet PÅ NATTEN SOVER MAN), natten och morgonen igenom.

4. Vackla inte, tjafsa inte, kör bara tålmodigt på - en vecka. Behövs det, får ramsan sägas med stora bokstäver, mycket hög och tydlig. Han behöver få besked om vad som gäller :idea: Och tro mig, när han väl får det, under er säkra ledning, kommer han att reagera med lättnad. Då år hans förtroende för er återställt.

5. Haka inte upp dig på att han inte alltid sover varje minut han "ska". Det ni ska ge honom är förutsättningarna för att sova så gott. Han ska ligga ner i sn säng, punkt slut. Om han då vill sjunga en stump eller pilla med tårna eller viska till lillasyster, så ge honom det privatlivet! Och den stillsamma glädjen. Utan att lägga er i.

LYCKA TILL!

:-({|= :heart: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
tomas2barn
Inlägg: 3
Blev medlem: mån 27 apr 2015, 13:35

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av tomas2barn »

Hej, tusen tack för svaret!

Jag vill tro att det varken varit duttande eller tröstande eller underhållning :).

Jag tror mig ha försökt med det du beskriver. Det som då händer är att han skrattar, skriker, (ofta skriker han "håll inte i mig"), slår med armar och sparkar med benen och vrider hela kroppen och det är stört omöjligt att få honom att ligga still (han är oftast inte arg).

1. Ska jag ändå lämna rummet medan han håller på så här?

När jag tar ett steg bakåt så lyfter han huvudet från kudden, vid tiden jag är vid dörren så är han redan på väg att ställa sig upp, och om jag går ut genom rummet så tar det två sekunder innan han har hoppat ur sängen.

2. Hur ska jag hantera det? Ska jag på riktigt hålla på så i två timmar eller hela natten?

För mig verkar det som att "underhållningen" är att jag kommer in i rummet igen, eller som förut när vi lät honom hoppa ur och ledde tillbaks honom så var det underhållningen, men vi har aldrig pratat med honom (som jag nämnde var det först härom veckan som jag slutade med ramsan och började titta honom i ögonen och säga saker som "nu ska vi sova", "du får vatten i morgon", eller vad det han nu var han ville göra så skulle det göras i morgon, och då lugnade han sig).

Men jag är redo att ladda upp igen -- alltså ladda för att köra hela nätter i (kanske) en hel vecka? :)
mamaA
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1641
Blev medlem: tor 08 nov 2012, 13:37
Ort: Ystad

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av mamaA »

Hej!

Problemet är nog att du har "försökt" :mrgreen: , små trotsbarn är som blodhundar som nosar reda på minsta svaghet hos föräldrarna så de måste ges kristallklara besked om vad som gäller :wink: . Ditt bemötande till hans agerande måste vara kristallklart så du vet vad du ska göra utan att behöva tänka. När din attityd av självklarhet faller på plats så kommer han att märka det också, det är då resultaten kommer. Verktygen jobbar inte i sig själv bara, det är personen bakom som gör skillnaden :shock: :sleep:

Du kan ju göra en del för att försvåra för honom att komma ur sängen:

Är det absolut kolmörkt i rummet? det tar ju längre tid att klättra om man inte ser :shock:

Man kan förhöja spjälsängen genom att bygga en sarg runt eller byta till resesäng och spänna ett lakan runt kanterna. Jag har inte provat det själv men läst tips om det här så leta runt i trådarna så kanske du hittar det.

Får han mycket utevistelse och social delaktighet så han känner sig nöjd och trött på kvällen?

Skrattet till godnattet, hur är det med det? MYCKET viktigt, inte att förglömma.

Flytta ut lillasyster temporärt? Ibland gör det underverk för ens egen attityd om man slipper oroa sig för att han ska väcka lillasyster och då försvinner ju även hans publik :o .

Du har fått ett supersvar av Anna :heart: :heart: :heart: och med någon eller alla av ovanstående punkter åtgärdade bör du hinna ut ur rummet innan han hinner ur, behöver du in direkt igen så gör du det men ut emellan, ingen ögonkontakt och så ramsan på det.

Lycka till!
James 11-03-05
Finn 14-09-19
SM-barn så klart!
tomas2barn
Inlägg: 3
Blev medlem: mån 27 apr 2015, 13:35

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av tomas2barn »

Hej!

Tack för svaret. Jag bestämde mig för att börja (om) redan i kväll. Och resultatet var väldigt positivt! Jag återkommer om hur det har gått!
mamaA
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1641
Blev medlem: tor 08 nov 2012, 13:37
Ort: Ystad

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av mamaA »

:thumbsup: Härligt! Lycka till!
James 11-03-05
Finn 14-09-19
SM-barn så klart!
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av lgh140 »

När vår envisa, då 2,5-åring började klättra ur sängen tog det ungefär två månader innan vi var tillbaka i samma goda vanor. Jag tog honom i handen, ledde tillbaka till dörren, såg till att han klättrade tillbaka och stängde dörren. Jag upplevde precis som du att det mesta jag gjorde blev underhållning och gjorde därför så lite som möjligt. Satt faktiskt inte utanför dörren utan tog mig för allt det som behövde göras. I början tog det 1-2 h innan han slutade komma upp, men sen nöjde han sig oftast med ett par omgångar varje kväll. På dagarna blev det såpass att han inte somnade. Jag behöll dock vilan i sängen i mörkt rum och la nån timme tidigare på kvällarna. Sen en dag slutade han plötsligt gå upp och sov återigen 12 h natt och 45 min/1,5 h på dagen. Ville alltså mest säga att det kan ta tid men att iaf vår son fixade den mindre sömnen bra under tiden det varade och att det krävdes lång tid av konsekvens från oss innan han accepterade sovrutinen igen ;) Nu är vi istället inne i en lång period av mardrömmar med gråt och spring. MEN - han sover ändå betydligt mer och bättre än de flesta jag känner :)
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: 2,5 år kryper ur sängen, trotsar, sover för lite

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, mama A :heart:
:D Tack, lgh140 :heart:

:D Heja, tomas2barn \:D/

:thumbsup:

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn äldre än ett år "