Nej nu får det vara nog!

[ömmamodern]

Goda nyheter! Natten gick faktiskt helt ok och jag hade inte behövt oroa mig. Han vaknade ett par ggr varpå jag ramsade och han somnade om. Strax innan 7 vaknade han till på riktigt och då gick vi in för att han inte skulle börja skrika om han nu har ont i halsen. (Det är tänkt att han ska vakna 7.30)

Det har nu gått en vecka plus tre dagar sedan jag började kura honom. Bara att kämpa på!

Ha en fin dag

[TorsMamma]

=D>

[ömmamodern]

Hej!

Vi har fortsatt här i vanlig ordning, lillebror sover själv i vårat sovrum och vi i vardagsrummet utanför. Han har varit/är lite sjuk, oklart hur mycket det har påverkat hans sömn (han hostar en hel del på nätterna). Vi hade ju vår riktiga krisnatt där natten mellan lördag och söndag, efter det har det varit helt ok MEN han vaknar fortfarande 2-3 ggr per natt varpå jag ramsar och han somnar om. Sedan vaknar han tidigare än vi tänkt oss, ca 45 min tidigare. I morse lyckades jag efter att ha ramsat honom ett par ggr få honom att somna om i ett par minuter, sedan vaknade han till i rätt tid. Men på morgonen är det en kamp.

Allt detta är ju självklart helt fantastiskt om man jämför med tidigare, men om det går att förbättra det ytterligare så gör jag gärna det. Nu har jag lite funderingar:

-jag har svårt att avgöra hur snabbt jag ska ramsa när han vaknar till nu. Väntar jag för länge riskerar jag att han vaknar upp på riktigt och kommer igång, å andra sidan vill jag inte "skämma bort" honom med ramsa om det i långa loppet fördröjer hans förmåga att kunna somna om själv.

-vi har ju tänkt att flytta över honom i storebrors sovrum och detta helst innan pappan ger sig av på utlandsjobb (om 10 dagar). Det är lättare för mig att genomföra överflyttningen rent praktiskt med pappan här då det innebär lite ommöblering osv. Jag undrar om jag ska vänta lite till med att flytta över honom? Eller ska jag hålla tummarna för att uppvaken går över i farten när han flyttar över? Som sagt, jag vill ju att det ska bli så bra som det bara går och kan vänta om det är bättre.

-storebror har sovit med en "myslampa" tänd då han har gillat att kunna se vad som finns i rummet på natten. Detta har vi gått med på då det inte verkar ha stört hans sömn. Nu när lillebror flyttar in så kan vi ju inte ha den tänd. Jag vet inte hur mycket drama det kommer bli runt detta. En vän erbjöd oss ett gosedjur som har en inbyggd myslampa som släcks efter 20 min. Jag förstår att det bästa är att inte ha något ljus alls, särskilt för lillebror, men vad tycker ni om detta alternativet med gosedjuret?

-jag har tänkt att införskaffa en babyvakt så att jag kan höra pojkarna på natten. Det finns sådana med tvåvägskommunikation, alltså jag hör dem men kan också prata med dem. Kan man ramsa över en sådan om det nu skulle behövas? Så slipper jag gå upp menar jag.

Det var allt för denna gång

Tusen tack för allt stöd och fina ord under denna vår resa !

[TorsMamma]

Hej, att ha natt 7.30-7.30 kanske inte är just er lille killes rytm? jag menar att ibland är det lite mot naturen och ha en vis tid för att vi själva vill ha det så. Det är vanligare med barn som har rytmen 18-06 än de som har säg 20-08. Jag märkte tidigt att min son hade 19-07 i kroppen så jag red liksom på den vågen. Kanske borde ni också överväga detta? Visst man får sova 30-60 min mindre på morgonen, men ni får lite mera vuxen tid på kvällen och även ni kan ju lägga er lite tidigare kan jag tänka?

Visserligen tror jag inte att en svag lampa kommer att störa lillebror så mycket, men jag kan tänka att det är en större gåva att ge storebror tryggheten att faktiskt KUNNA sova i svart sovrum också! Ett gosedjur som är tänt i 20 min är ju trevligt om det är ett MYCKET svagt ljus. Det jag har gjort med min son som i många omgångar bett och än idag BER om att få ha tänt i sitt rum på natten, har jag en lampa tänd UTANFÖR rummet i hallen och lämnar dörren lite öppen när jag lägger, sen när jag lägger mig själv drar jag igen dörren så det blir kolsvart för honom. Även om han än idag 8 år ber om lampa tänd har jag faktiskt inte gett efter för detta.

Det finns ju sån där "spök" lampa på IKEA (vet inte om de har den kvar) då bör ljuset vara RÖTT i alla fall. Kan vara bra och veta. När vi kurar barn i gastsjön och behöver ledljus är det alltid rött!

Ang. ramsan har jag faktiskt alltid klarat av att ramsa från min säng med riktigt HÖG stämma. Jag vet några som kör ramsan över tvåvägs barnvakt, alla med varierat resultat. Personligen är jag lite försiktig med dessa barnvakter då de är trådlösa och avger faktiskt viss strålning. Bara andningslarmet som gått på tråd och batteri har varit ok för mig. Jag har inte heller några mobiltelefoner och liknande i sovrummet där jag sover och om jag har behövt någon gång ställer jag den på flygplansläge. 8)

[ömmamodern]

Hej!

Ja det låter ju vettigt när du säger det, att hans sovrytm kanske är 19-7. Ska testa!

Förstår vad du menar med lampa, storebror är rätt medgörlig så kan nog övertala honom att sova utan.

Jag som vanligtvis är noga med sådant hade inte tänkt tanken att det kommer strålning från babyvakt! Vi har iofs aldrig gjort större efterforskning på dem då vi aldrig behövt ngn. Så tack för upplysningen. Jag är så van att sova med öronproppar bara... Svårt att sova utan och de får nog skrika på riktigt bra i andra rummet för att jag ska höra dem. Får se hur jag löser det. Kanske kan man ställa babyvakt utanför dörren?

I natt vaknade han vid 11. Han skrek till lite lätt några gånger och jag lät honom bara vara. När han pipit 5 ggr på en halvtimme så ramsade jag honom och han somnade om på riktigt. Det är detta som gör mig lite osäker på hur mycket jag ska "hjälpa" honom på natten. Jag vill ju att han lär sig att somna om själv så snart som möjligt. Tankar kring det? Sedan sov han fram till morgonen :thumbsup:

Måste fråga igen om överflyttning till storebrors rum, gör jag bäst i att vänta lite eller?

Stort tack!!

[ömmamodern]

Så... vi satte ihop en extra spjälsäng i storebrors sovrum för att testa möbleringen. Båda pojkarna blev jätteglada. Vi testar i natt att de sover tillsammans! Håll tummarna för oss

[ömmamodern]

Jag fortsätter att uppdatera...

I går kväll var första gången lillebror sov i samma rum som storebror. Han var jätteglad innan, pekade var han skulle sova o satt tom i sängen på egen begäran o läste bok. Sen körde vi lite bus o de skrattade o skrattade. Det här går som på räls, tänkte jag. När jag bär in honom i rummet samtidigt som storebror klättrar i sin säng blir han hysterisk. Jag kör på som vanligt, lägger ned honom, gosedjur och ramsar ut. På vägen ut för jag se storebrors ögon stora som tefat. Inte vad han hade väntat sig... Jag kör på som vanligt m ramsa utanför dörren. Han är riktigt uppe i varv och NU kräks han. Vi går in för att byta lakan osv, storebror säger "mamma han kräktes" Pappa står m lillebror medan jag byter lakan, han kommer aldrig upp ur sängen. Lite vatten o sedan ramsar jag ut. Gråten fortsätter. Då kommer jag på! Mozart!! Så då sätter jag igång radiokanalen jag hade laddad i mobilen. Vi har lyssnat lite på eftermiddagarna då jag inte fick användning för det på nätterna, o de gillar det båda två. Det funkar! Lillebror piper till lite till, då säger storebror att han ska sluta skrika så han kan höra musiken . Sedan sov de fram till kl 6. Då vaknar lillebror o väcker såklart storebror med sin klagosång. Storebror frågar (genom dörren) "mamma är det dag?" varpå jag kort svarar "nej, du kan ligga kvar o sova lite mer". Lillebror kör sitt mamma mamma i omgångar. Efter en halvtimme börjar han med pippi pippi istället. Då börjar storebror skratta, sen börjar han sjunga diverse barnvisor o lillebror lyssnar från sin säng. Kl 7 går vi in o "väcker" dem o de är båda på riktigt gott humör . Lillebror ser så stolt ut när jag pekar på sängen o frågar om han har sovit där, verkar inte ha något minne av nattens drama.

Lunchtid tog pappa med storebror ut på ett ärende o lillebror fick sova själv i rummet. Det gick bra, lite småpip i en halv minut.

Nu ikväll gick det helt ok med läggning, tills storebror har tappat sitt gosedjur. Jag gick in snabbt och då kom lillebror igång med att skrika. Ramsa o snabbt på med Mozart igen. Genialt! De tystnade på 1 minut. Nu ska jag försöka att inte fastna i detta med Mozart på kvällarna, men värre saker har väl hänt .

Riktigt stolt är jag över de två små, särskillt storebror som lät lillebror in i hans revir utan att klaga och i övrigt gjorde allt jag bad honom om (tex ligg kvar i sängen även om lillebror skriker och nu är det slut med att ha myskampa tänt på natten) . Det ska nog bli ordning på det här torpet också

Trevlig helg!

[annawahlgren]

Det blir absolut ordning på det här torpet. Det har redan blivit det. Jag är så stolt över dig. Pris och beröm =D> =D>

Du mötte lillebrors förvirring strålande. Med en fungerande hjärna: Mozart Storebrors förvirring bemötte du också elegant - han som gladde sig åt att få in lillebror i rummet och inte förstod vad som var problemet

Det var det ju inte heller - särskilt länge. Tack vare dig!

Vill passa på och påpeka att det där med att bevaka revir, med ty åtföljande svartsjuka, är en naturvidrig uppfinning när det gäller små barn - en i mitt tycke riktigt sjuk västerländsk kulturuppfattning Små barn sysslar inte med att bevaka revir. Små syskon VILL dela både rum och saker (gärna säng också, om så skulle vara), och de äldre tar hand om de yngre. Det ligger i människans natur. Allt annat lär de sig - lär vi dem - senare.

Därför ställde storebror frågor. Han var enligt sin medfödda beskyddarnatur laddad att (äntligen få lov att) ta hand om sin lillebror. Som skulle sova så gott inne hos honom. Ut med lampan! Nu var han stor och stark. Ingen rädder för vargen här! Och så blir lillebror "hysterisk" och KRÄKS, och hans ögon blir stora som tefat. Han tillkallar dig - överbeskyddaren, själva "vakten". Och du vet på råd. Det var vad som behövdes. Du tog ledningen övergripande och det lugnade bägge två, till ackompanjemang av Mozart. Se så vackert små barn fungerar =D>

Storebror behöver nu ett par dagar - nätter - på sig att få in i skalle och beskyddarhjärta att någon, enkannerligen de ömma föräldrarna, håller vakt över lillebror på nätterna så att inte Vargen - faran - kan komma och ta honom. Då kan han slappna av. Då kommer inte lillebror att kunna väcka honom hur mycket han än möjligen vrålar, om han inte vill vakna själv. Då sover han vidare med sin beskyddarinstinkt i ro.

Jag har skrivit om det bland annat i kapitlet Frågor och svar i SHN-boken. Och i Barnaboken står det mycket om små barns fantastiska beskyddarinstinkt! Som man naturligtvis ska "utnyttja", dvs appellera till. Den finns där ju medfödd.

Ingen blir gladare än en liten unge som kan - och får - hjälpa en annan, ännu mindre liten unge. Helst förstås ett syskon, men det går bra med andra små Skräp också. Som är ÄNNU mer hjälplösa, "svaga", än man själv; det är det som räknas. "Han kan inte. Jag måste hjälpa honom." Då blir man nämligen stor och stark också och inte minst i sina egna ögon, och det bekommer varenda barnunge väl. (Det bekommer de flesta människor i de flesta format väldigt väl )

Aningens tidig kanske du var med ett flytta ihop dem men DET GICK JU BRA och kommer att FORTSÄTTA GÅ BRA =D>

Annars brukar man räkna med att det tar en månad inalles innan man har en Säker Sovare efter kurens första fyra dagar och sedan uppföljningsveckan (då de små brukar BÖRJA sova hel natt, vilket alltså inte betyder att de gör det på räls varenda natt därefter; det brukar bli något saftigt bakslag först).

Sedan är det alltid - nästan alltid - något som småkrånglar ett par veckor efter själva kuren. Det kan vara lite för tidiga morgnar. Det kan vara en lur. Ofta blir man - kurbarnet - också sjuk, nu när man tack vare mycket mer sömn och därmed krafter har "råd" att ta hand om gamla krämpor som legat latent.

Allt det där har jag skrivit om i SHN-boken - men det är lätt att missa sådant som man tycker inte känns aktuellt, och så glömmer man bort det om man alls sett det. Därför är det så bra att fortsätta läsa, att läsa om och om igen, under arbetets gång. Och även efteråt

Jag är full av beundran inför jobbet du gjort =D> Nu ska du börja tänka på dig själv. Nu ska du tillåta dig att vara så trött som du är och börja vila. Nu går du in i zombieperioden, så fort du kan koppla av "kur-tänkandet" i vetskapen att du så framgångsrikt HJÄLPT (sic!) båda dina små barn. Nu kan du äntligen och till slut räkna med att barnen sover på nätterna - båda barnen, tillsammans, hela nätter från och med NU

Ifrågasätter inte du (eller barnafadern) den goda sömnen, sammanhängande, tillräcklig, säker, lugn, nöjd och deras egen, gör inte de små barnen det heller.

Och Mozart Ingen träskvarning där [-X Sämre gudagåvor finns att få med sig med modersmjölken Införskaffa bara mer, introducera symfonierna, operorna... Skämt (?) åsido, med Mozart kan man inte slösa för mycket!

Måste få berätta om min äldsta, första barnet, bara för det - hon som nu blivit utnämnd till Svenska Akademiens Ständiga Sekreterare (tillträde 1 juni), vad nu det har med saken att göra Henne föste jag lite väl brutalt in i den klassiska musikens värld (jag har berättat historien i Barnaboken):

Hennes far hade just införskaffat en förnämlig musikanläggning, när hon föddes på våren 1962. Högtalarna stod på golvet i varsitt hörn av rummet och var enorma, mer än meterhöga. När jag ammat och skött om den lilla bebisen la jag henne att sova i barnvagnen, och den ställde jag undan lite mot väggen i vardagsrummet. Sedan la jag på en LP-skiva - själva skivspelaren stod mitt i rummet - och satte på riktigt hög volym. Jag ville ju kunna höra den fantastiska konserten eller vad det nu var ut i köket, där jag tog hand om disken sedan. Och det funkade finfint. Det var som att diska mitt inne i Konserthuset

Så där höll jag på, vecka ut och månad in.

Så kom då dagen då jag fick mig en smärre chock. Jag gick för att ta upp barnet och ge henne mat - då blicken föll på den monstruösa högtalaren, som tronade precis intill barnvagnen där i hörnet. Jag hade inte tänkt på var det var jag brukade placera barnvagnen Alltid på samma ställe, alldeles intill ena högtalaren Jag hade bokstavligen bombarderat barnet med klassisk musik, enkannerligen Mozart, på högsta volym

Hade hon blivit hörselskadad för livet hade jag begripit varför

Det blev hon nu inte. Och inte blev hon allergisk mot Mozart heller Tvärtom, får man säga. Vilket skulle bevisas Egenmäktigt citerar jag här min stora flicka ur ett mail jag fick igår (Leo är hennes tonårige son, mitt barnbarn):

"Nu är det lördag eftermiddag och solen har kommit fram och om ett litet tag ska Leo och jag gå på konsert på Konserthuset och lyssna på bl a Mozarts Jupitersymfoni."



O:)


Till alla med tack på förhand: Skrammelbössan kvider 8-[ Det kostar att driva ett reklamfritt föräldraforum. Bidra gärna med en liten peng! PG 59 65 80-1

[ömmamodern]

Tack Anna!

Ja, jag är rätt stolt själv faktiskt .

Det har gått bra de senaste nätterna. Lillebror har sovit 1 hel natt (fanfar! \:D/ ), de andra nätterna har han vaknat till någon gång. Jag har testat att avvakta innan jag ramsar, men han piper till ett par gånger med några minuters mellanrum och för varje pip höjer han stämman. Så till slut har jag ramsat och då har han lugnat sig.
Självklart tänker jag ju nu också på storebror, jag vill inte att lillebror ska skrika alltför högt nu när de sover tillsammans. Dels för att jag inte vill att storebror ska lära sig att "börja vakna" och dels för att jag tänker att det kanske är lite läskigt att vakna på natten av att någon skriker. Men som jag nämnt innan, jag känner mig lite vilsen där om jag borde dra mig tillbaka mer.

Jag tolkar ditt: "Storebror behöver nu ett par dagar - nätter - på sig att få in i skalle och beskyddarhjärta att någon, enkannerligen de ömma föräldrarna, håller vakt över lillebror på nätterna så att inte Vargen - faran - kan komma och ta honom. Då kan han slappna av. Då kommer inte lillebror att kunna väcka honom hur mycket han än möjligen vrålar, om han inte vill vakna själv. Då sover han vidare med sin beskyddarinstinkt i ro." som att det är ok att jag finns i närheten en tid till.

Har nu fått hem både Internationella SHN och Barnaboken. Barnaboken hade jag läst innan när jag var gravid och gillade den, men nu förstår jag den på riktigt. Har bläddrat fram och tillbaka lite nu och Älskar ditt perspektiv! Jag vet inte hur det var på den tiden du skrev första versionen, men idag tycker jag att den är modig.
Jag blev glad att se att vissa tankar och metoder jag haft bekräftades i boken, tex att syskon kan uppmanas krama varandra när de verkar vilja slåss. Och det du säger om revir, så intressant! Tänk hur mycket vi kan påverka våra barn, ofta utan att vi vet om det. Nu har vi haft turen att ha en ganska generös storebror, men kanske har vi påverkat honom då vi inte lämnat så mycket utrymme för revirtänkande.
Modig säger jag om boken för att ditt perspektiv är ganska långt ifrån hur en hel del föräldrar resonerar idag. Minns när jag försökte förklara för en liten flicka varför andra barn kunde bli ledsna när hon sa: "jag hatar dig". Hennes mamma sa då att hon får säga vad hon vill då vi har yttrandefrihet... (Jag jobbade på den tiden som fröken så det var inte så att jag la mig i ngn annans uppfostran)
Kärleken genomsyrar dina böcker och det är fantastiskt! Jag ska läsa det du skrivit om beskyddarinstinkt.

Lillebror har blivit mycket gladare!!! Kanske den bästa förändringen! Vi har fortfarande en bit kvar att gå men underbart att få gå i den riktningen.
Jag har tidigare i allt ståhej inte ifrågasatt tillräckligt det här med att vissa små barn bara verkar sova dåligt, men nu när jag tänker tillbaka så är det ju inte klokt! Som säkert många andra föräldrar frågar vi oss varför vi inte gjort detta tidigare.

Tack Anna för din metod! Ett fint och säkert sätt att få de små att sova. Ang kritiker tänker jag att de uppenbarligen inte har läst igenom materialet. Helt klart är det att du hjälpt otaliga föräldrar i nöd. Men det kanske inte är dem som hörs högst? Jag hoppas att du i alla fall lyssnar mest på dem.

Nu ljuder Mozart högt här! Underbart! Mitt i all dynga vi matas med nu för tiden har jag helt glömt bort att lyssna på klassisk musik. Ett extra tack för detta! Och stort grattis till dotterns nya befattning!

[TorsMamma]

=D> Strålande bra jobbat! =D>

[ömmamodern]

Tack!!!

[annawahlgren]

Kära ömmamodern Så väldigt lång tid har gått som jag inte hört av mig, men du ska veta att jag tänkt på dig och er varenda dag utan undantag. Och med stor glädje och tacksamhet. Det har lyft mig genom tunga sorgesamheter den här tiden. Tre dödsfall i familjekretsen på bara en månad Och bland dem det värsta av alla: ett litet barn, som skulle bli mitt sjuttonde barnbarn, dog i magen en vecka före beräknad förlossning. De kallar det PSD. Inget fel någonstans. Till min fasa fick jag veta att detta händer 250-350 gånger om året i Sverige. Det ger perspektiv men ingen tröst. Och då är det inte mig själv jag tänker på. Det är mitt eget barn. Världen blev svart. Men det finns inte mörker nog i hela världen att dölja ett enda litet ljus. DET är trots allt en tröst.

Ja, jag är rätt stolt själv faktiskt .

Du ska vara det! Du ska sträcka på ryggen och stolt vara den glädje du är =D>

Barnaboken hade jag läst innan när jag var gravid och gillade den, men nu förstår jag den på riktigt. - - Älskar ditt perspektiv! - - Jag blev glad att se att vissa tankar och metoder jag haft bekräftades i boken, tex att syskon kan uppmanas krama varandra när de verkar vilja slåss. - - Tänk hur mycket vi kan påverka våra barn, ofta utan att vi vet om det. - - Modig säger jag om boken för att ditt perspektiv är ganska långt ifrån hur en hel del föräldrar resonerar idag. Minns när jag försökte förklara för en liten flicka varför andra barn kunde bli ledsna när hon sa: "Jag hatar dig". Hennes mamma sa då att hon får säga vad hon vill då vi har yttrandefrihet... (Jag jobbade på den tiden som fröken så det var inte så att jag la mig i någon annans uppfostran) - - Kärleken genomsyrar dina böcker och det är fantastiskt!

Det där stycket bär jag med mig i mitt hjärta. Tack, du kära Tänkvärt är det dessutom. Oerhört tänkvärt och kärleksfullt.

Lillebror har blivit mycket gladare!!! Kanske den bästa förändringen!

JA \:D/

Jag har tidigare i allt ståhej inte ifrågasatt tillräckligt det här med att vissa små barn bara verkar sova dåligt, men nu när jag tänker tillbaka så är det ju inte klokt! Som säkert många andra föräldrar frågar vi oss varför vi inte gjort detta tidigare.

Helt rätt. Det är verkligen inte klokt. Gud la mörker över jorden för att människor och djur skulle gå till vila. Sådan var tanken, och sådan är - borde vara - praktiken. På natten sover man!

Tack Anna för din metod! Ett fint och säkert sätt att få de små att sova. Ang kritiker tänker jag att de uppenbarligen inte har läst igenom materialet. Helt klart är det att du hjälpt otaliga föräldrar i nöd. Men det kanske inte är dem som hörs högst? Jag hoppas att du i alla fall lyssnar mest på dem.

Ja, det gör jag. Det vore förstås en nåd att stilla bedja om att folk - belackarna och de som bara helt simpelt missförstår (dvs förväxlar SHN med femminutersmetoden, den jag bekämpat med näbbar och klor i alla år) - skulle orka skaffa sig lite kunskap innan de "kritiserar", så att de vet vad de talar om. Man behöver inte ens läsa Internationella Sova hela natten, eller för den delen Barnaboken - det räcker med att SE PÅ BARNEN!

Nu ljuder Mozart högt här! Underbart! Mitt i all dynga vi matas med nu för tiden har jag helt glömt bort att lyssna på klassisk musik. Ett extra tack för detta!

Så absolut underbart :-({|= De små barnen "känner igen" Mozart. Han är - eller var - gudasänd. Det finns inte en nyfödd som inte "vet" det Möjligen för att de är gudasända själva, alldeles nyss....

Och stort grattis till dotterns nya befattning!

Tack! Kräkstolt var ordet! Du vet väl att hon också är ensamlekens moder? En merit så god som någon. Hur många vanliga hederliga småbarnsföräldrar - som inte alla är/var litteraturvetare eller akademiska höjdare - har hon inte lyckliggjort i livet

Förlåt nu min långa tystnad. Ser du detta, så får du väldigt gärna ge mig en rad av solsken tillbaka