Så mammig på nätterna

[Mimmi-san]

Vår son är 15 månader och har sovit bra för det mesta. Det har alltid gått bra att natta honom både för mig och för hans pappa. Att lägga sig är kul.

Sen några veckor tillbaka så får inte pappa natta eller söva om på natten. Om jag inte är hemma så får han lägga honom men på natten går det inte.
Vi har också haft några veckor med oroliga nätter, mycket drömmar och några förkylningar, så vi har försökt turas om men varje gång pappa går in utan mig så blir sonen så arg och skriker upp sig tills jag tillslut gå in (ibland står jag inte ut med gråten efter en halvtimme, eller så ger pappan upp). Då lägger han sig ner och blir lugn direkt.
Pappa får läsa saga, borsta tänderna och göra alla kvällsrutinerna, utom att lägga ner honom i sängen.

Till saken hör att det är pappa som är hemma med Hugo just nu. Han jobbar heltid men har bra schema så det fungerar när jag jobbar 75 %. Jag har inte sena dagar eller helger och jag vet att Hugo har det jättekul om dagarna. Men nattningsproblemen började några veckor efter att jag börjat jobba. Kan det ha betydelse, och i så fall, hur kommer vi tillrätta med problemet i så fall? Hugo är ju van att mamma eller pappa är borta ibland, och är lika trygg med bägge två på dagarna.

Jag misstänker att det bara är för pappan att köra några nätter utan att ge sig, och vi börjar ladda för detta, men om vi förstod varför det blivit så här så kunde vi göra det med mer självklarhet.

[father of sons]

Hej

Vår son är i samma ålder. Jag kan märka på honom att han bara klarar av en flockledare. Den ömma modern, som är hemma med honom när jag jobbar, är "the soul survivor". Den han förknippar och känner igen som sin flockledare. När hon inte är med funkar jag bra i alla lägen, annars kan han föredra modern. Om han gör illa sig i parken eller behöver tanka under sina expeditioner väljer han 4 av 5 gånger modern om båda är med.

Så, en flockledare. Pappa är hemma nu, skriver du, så jag förstår att ni bytt eller varierar. Kanske blir sonen lite förvirrad. Vem som är "alfahanne" sas.

Samtidigt vill ni inte odla attityden av att "mamma fixar".
Jag har egentligen inga tips att ge, men gå inte in och rädda barnet från pappa
Eller pappa från barnet

Bestäm vem som ska ta natten, och den som har natten har natten, har natten har...

Lycka till!

[Mimmi-san]

Tack för ditt svar.
Du har kanske rätt, det där med flockledare. Jag var hemma i över ett år innan jag började jobba så han är ju van att jag alltid finns bakom hörnet, i andra rummet, nån stans nära...

... Å andra sidan har pappan varit hemma nästan lika mycket (av Hugos vakna tid) för han jobbar en dag och en natt i veckan plus två-tre dygn i månaden.
Men det har varit han som gått iväg och jag har alltid stannat kvar. Men det är ju nytt nu. Nu kan både mamma och pappa gå iväg ibland.

Eftersom pappan jobbar heltid och jag jobbar 75 % så behöver vi ladda lite för att ta några nätter med lite gråt för att orka med vardagen. Gärna att pappan har några lediga dagar på raken så att han inte är helt slut på morgonen.

Nå ja... i natt fick vi sova hela natten så har vi tur börjar det kanske bli lite lugnare...

[annawahlgren]

Gå med in i rummet. Hjälp till att få honom att skratta, Vinka sedan hej då och "kräv" en puss, så att han får "natta" dig. Gå.

På så vis bekräftar du pappa och att allt är bra. Det kan i all enkelhet vara dig han frågar efter, så att inte vargen kommer och tar dig Han ska säga godnatt åt både folk och fä i huset. Samtidigt kollar han läget.

[Mimmi-san]

Vi gör precis så. Och det har alltid fungerat jättebra. Nattningen brukar ta 5-, max 10 minuter.
Men nu sliter han sig i sin pappas armar och gråter hejdlöst efter mig när jag går ut. Sen skriker han sig hes i evigheter (känns det som). Någon gång har han tillslut somnat bara för att vakna direkt och fråga efter mig. Är det då pappa som är där börjar allt om igen. Går jag in så tystnar han tvärt och kommer till ro direkt.

Nu ikväll så skrattar Hugo och pappa där inne medans jag skriver. Precis som förut. Det känns jättebra. Än så länge har han inte ropat alls. Hoppas att vi har kommit igenom vad det nu var som blev. Fast jag misstänker att nätterna blir det samma ett tag till...

Ska vi gå in tillsammans på natten och att jag sen går ut? För går pappan in själv först gråter sig Hugo klarvaken och så tar det en halvtimme att somna om.

[annawahlgren]

Visst, du kan gå in, och även ensam, men bara för att gå UT igen. Tänk så. In = ut. Snabba ryck, för du är ju på väg till de andra 17 bebisarna i rummet intill som verkligen vrålar!

Det kallas överkomcentration, detta. Lilla älsklingen behöver lugn och ro och betydligt större förtroende från er.