4,5-åring kommer alltid försent i säng

[Henrik]

Mitt första inlägg på detta sympatiska forum!

Stella, min flicka på fyra och ett halvt år, kommer alltid för sent i säng. Resultatet blir hemska morgnar där hon är jättetrött och sur, och vi föräldrar får kämpa med varenda grej som måste göras innan det är dags att gå till dagis. Sedan kommer hon igång, och klarar sig fint under dagen.

Vi försöker lägga henne ordentligt i tid, och försöker få in en rutin där vi läser och myser lite tillsammans tills det är dags att sova. Problemet är att hon tycks ha en storartad energitopp just mellan kl 20 och 21. Om vi lägger oss tidigare ligger hon och busar, hoppar upp ur sängen, och det hela slutar ofta i gråt och "dumma pappa/mamma". Hon VILL helt enkelt inte ta det lugnt. Vi har försökt att "go with the flow", och låta henne hållas i hopp om att hon själv ska bli trött och vilja gå och lägga sig. Nej, nej, nej. Då kör hon på tills hon får ett totalt sammanbrott (även om vi under vägen frågar om hon inte borde gå och lägga sig). Det är därför sällan hon somnar innan 21.30, och inte ovanligt att klockan är närmare 22. Vi går upp kl 7 på morgonen, och det verkar alltså klart att de nio timmarna är för lite för henne. På helgerna sover hon åtminstone till 8, om vi inte av någon anledning väcker henne innan.

En del av mig tycker att vi helt enkelt borde försöka flytta dygnet lite. Jag menar, vissa människor är kvällsmänniskor (som jag till exempel), och andra är morgonmänniskor. Hon kanske är kvällsmänniska, och vi borde låta henne sova längre på morgnarna. Problemet är lite grann att vårt dagis har kört ganska hårt på att de vill att barnen är med på morgonsamlingen, som hålls kl 9. Det är visserligen ett föräldrakooperativ, och om tillräckligt många föräldrar vill senarelägga samlingen är det bara att bestämma att vi gör det. Samtidigt, även om jag och hennes mamma har fria yrken passar det oss bra att komma igång vid den tiden på morgonen. Dessutom blir hennes dygnsrytm väldigt olik hennes lillebrors, som sover 19-6.30 (SHN, tack Anna W!). Det gör att det blir väldigt lite (ingen) barnfri tid för oss föräldrar, något vi skulle uppskatta att ha mer av.

Råd, tips, kommentarer?

Tack på förhand!

Hälsningar
/Henrik

[annawahlgren]

Varmt välkommen är du

Härligt att lillebror sover så fint Det är ingenting som hindrar att du/ni använder SHN-kurens "principer" på storasyster också. Hennes ålder hindrar då inte

Skratt och skoj inför nattningen, alltså. Och den skulle gott kunna äga rum samtidigt som det är sovdags för lillebror. Hon behöver tolv timmars sömn. Som du märker är det ingen bra idé att låta henne bestämma själv eller att fråga henne om hon inte ska... osv. Det orkar ingen liten unge med, dvs resultatet brukar bli just det du beskriver

Hon ska läggas glad, inte "trappas ner". Mysa får man göra innan och någon annanstans än i hennes säng. Skrattet-till-go'nattet är superviktigt för den goda sömnen och får inte förfuskas eller glömmas bort Helst ska hon skratta så hon kiknar (och ni med ).

Så fortsätter du enligt råden i SHN-kuren för äldre barn. Man buffar alltså inte och sysslar ö h t inte med en massa kroppslig beröring när man lagt barnet utan lägger tonvikten på ramsan. Den ska låta glad, saklig, vänlig och tveklös, upprepas fyra gånger i ett svep och sätta klar punkt på slutet. Vad hon än ropar om och gnölar om och frågar om ska hon ha samma oberörda ramsa till svar, enligt modell goddag-yxskaft. Oavsett allt. Det kan dyka upp en veritabel flora av "problem" som hon tycker bör lösas per omgående, men då gäller det att framhärda med sin lugna ramsa och tänka, när man blir orolig och osäker (för det ser hon till att man blir), att "det där tar vi hand om i morgon" - och så kan man tassa in när hon väl har somnat och sovit i tio minuter - inte tjugo - och kolla läget, som förmodligen är utmärkt.

Under denna lilla minikur sätter sig en av er - samma person de första två kvällarna - på en stol utanför dörren, synlig för henne men utan att titta på henne. Vederbörande ska vara kolossalt upptagen med någonting som inte har med barnet att göra alls. Men ha öronen på spänn. Så fort det blir minsta rörelse i sänghalmen drar man sin ramsa högt och ordentligt, förebyggande. Skulle hon hinna ur sängen avbryter man omedelbart det man höll på med, hugger lilla ungen och forslar henne tillbaks. Inte bärandes utan ledandes och utan prat. Upp i sängen med henne - och så ut, utan att dröja på tröskeln eller darra på manschetten. Och ramsan utanför och på stolen, igen.

Det här upprepas exakt likadant x miljoner gånger, som blir färre för varje kväll, och snart har du en liten flicka som sover som en ängel hon med

Det är alltså ingen mening med att spekulera i om hon är kvällspigg till sin läggning eller ej - vi har inte råd att schackra med den sömn hon verkligen behöver (tolv timmar långt upp i tioårsåldern) - och det går att vänja en liten unge vid precis vad som helst, bara man är konsekvent. Vore samhället annorlunda skapt skulle ni kanske ha natt hela familjen mellan midnatt och tolv på dagen

[Henrik]

Kära Anna,
Tack för ditt snabba svar!

Vi har försökt på detta och liknande sätt, och försökte igen ikväll. Hon reagerar oerhört starkt och blir ledsen – riktigt, riktigt ledsen. Hon känner sig överkörd, kränkt och osynliggjord. Varför vill ni inte gosa med mig mer? Varför vill ni inte höra vad jag säger? Hon tar helt enkelt illa upp. SHN-kuren funkade jättefint på lille Theo (snart ett år), men åtminstone i vår tillämpning av metoden blev det bara för hårt och kallt gentemot en så stor och mogen person som Stella trots allt är. Det blir lite stämning av femminutersmetoden att köra goddag-yxskaft-grejen med henne.

Om du (eller någon annan) har några konkreta råd att ge i denna situation vore vi oerhört tacksamma! Vi måste på något sätt få henne att förstå att det att vi lämnar henne inte betyder att vi inte vill veta av henne, och vi måste få henne att förstå att det är dags att sova.

Bästa hälsningar
/Henrik

[Lindalou]

Hej Henrik!
Jag läste din tråd med intresse eftersom jag och maken försöker få vår treåring att sova mer (har beskrivit det på Kurbarnens forum). Både vår 1- och 3-åring går i säng absolut senast 19.00, jag vill helst att de skall ligga 18.30 för att få minst tolv timmars sömn. Får en idé om din dotter: är hon så övertrött att hon blir speedad på kvällen?
Vi har nyligen flyttat in lillebror i storebrors rum, dels för att vi fräldrar störde lillen när han sov i vårt rum, dels för att visa storebror hur det skall gå till med ett snabbt godnatt och insomnande (precis som hos er har lillebror varit lätt att få att somna). Det gick över förväntan! Då har de också gemensam nattning: efter middagen 17.30-18.00 skall det plockas ihop leksaker, badas, pyamas och så välling och saga i soffan i vardagsrummet. Vi har i dagarna skippat snacket vid sängkanten som kunde bli oändligt och bytt ut trafiken med omstoppning'flera, vattneglas osv. till ett envist "godnatt, sov så gott, vi ses imorgon!" från dörren. Och visst var det protester första kvällen men med tydlighet och en stränghet som nog inte är helt á lá Barnaboken förstod storebror vad som gällde. Vi är inte helt konsekventa med Skrattet till go´nattet, men jag lovar, insomnandet blir godare när man har med det.
Om jag var i era kläder skulle jag sätta mig och prata med dottern om det nya som gäller, och sedan vara konsekvent, tydlig, lite sträng. Det är inte farligt att bli ledsen eller arg, hon måste ju få protestera mot det nya. Det helt överordande är väl att hon skall få sin sömn?!? Min erfarenhet är att på ganska kort tid lär sig barn vad som gäller, men ibland måste man vara på ett sätt som inte framkallar så sympatiska reaktioner direkt och det tar emot.

Mvh/Lindalou

[annawahlgren]

Tack, Lindalou

Henrik, du skriver: "Hon reagerar oerhört starkt och blir ledsen – riktigt, riktigt ledsen. Hon känner sig överkörd, kränkt och osynliggjord". Om det är vad du tycker och tror, på allvar, finns det nog dessvärre bara en sak att göra: att fortsätta som förut. Och då får du vara nöjd med det (även om lilla barnet fortfarande behöver sova mycket mer än hon gör nu. Kan ju jag säga )

Du efterlyser "några konkreta råd att ge i denna situation" och det har jag gjort - jag har gett dig utförliga, konkreta, praktiska råd som fungerar. Mer kan jag inte göra. Men kanske någon annan

Lycka till

[Gäst]

Du kan förbereda henne genom att låta henne känna sig delaktig i beslutet. Ta upp hela saken med henne och presentera operation "nattning på egen hand vid spikat klockslag" som den gåva det är!

Låt henne bestämma vilken tidpunkt hon ska lägga sig. Hon kan få välja mellan klockan 19 eller 19.15 . Spika sedan beslutet.

Öva några gånger under dagen där hon och ni spelar upp det nya nattningsscenariot. Uppmuntra hela tiden om hur praktiskt det är att vara så stor att hon kan lägga sig själv och att hon vet precis NÄR det är läggdags - så BRA !

Lycka till!

[Humlan]

Men Anna har rätt Det handlar mest om att DU tror på att detta är bäst, att hon lär sig somna tidigare och att metoden är bra. Jag har kört detsamma med större barn, och som du kört fast på reaktionen. Men sen bestämde jag mig och vi bestämde 19.30 ska det vara sovtid (vara klar i tid till det) och satte klockan på micron för att hon själv skulle höra när det var dags och hon meddelade stolt, hörde ni, nu är det natt! Men tror det berodde på att hon själv bestämde tiden. Ibland suckade hon men gick ändå och la sig självmant. Sen slopade vi påringningen, det sätter sig ju i kroppen tillslut.

Lycka till nu.

[Henrik]

Kära alla,
Tack för ert engagemang!

Jag hade inte sett Mammut Marias och Humlans inlägg förrän nu ikväll när jag tänkte rapportera in hur det har gått. Inte desto mindre gjorde vi något i stil med en sammanslagning av alla råd: Vi körde en gemensam läggning med bägge barnen, och fick med Stella på tåget. Presenterade det som en ny, spännande grej och hon fick dessutom en ny pyjamas så att hon hade något att se fram emot på kvällen. Vi körde inte stenhårt på SHN-ramsan, utan kom överens om att hon skulle ligga i sin säng och vara knäpptyst medan lillebror somnade. Därefter skulle en av oss komma in och gosa en liten stund och berätta en saga, och sedan säga godnatt varefter hon skulle somna själv. Efter denna tidpunkt skulle vi inte godta något mer tjafs eller uppfylla några som helst önskemål. Vi lovade komma in och titta till henne var tionde minut, och satt dessutom vid datorn och jobbade lite under denna tid. Datorplatsen råkar vara så att hon ser den från sin säng om dörren är öppen.

Första kvällen funkade helt OK med tanke på att vi faktiskt påbörjade hennes läggning två timmar tidigare än brukligt...det blev lite gnöl efter gos och saga, men vi hörde att hon var ordentligt trött. Till slut slocknade hon utan större dramer. Klockan var då 20.10. Hon vaknade pigg imorse kl 6.30. Jag brukar få SLITA upp henne vid 7 i vanliga fall.

Vad vi vuxna ägnade kvällen åt? Gick och lade oss förstås. Somnade kl 22, ljuvligt.

Andra kvällen, ikväll, gick det ännu smidigare. Hon somnade 19.30, innan vi hade hunnit tillbaka in för gos och saga. (Vi avtalade med henne att om detta skulle inträffa, skulle vi ta sagan imorgon bitti).

Jag och Anna (barnens mamma) kan inte FATTA att detta har inträffat! Bägge barnen sover som änglar kl halv åtta! Vi har redan påbörjat en lista över alla filmer vi ska kolla in, Anna ska gå ut med sin kompis på torsdag och jag har dristat mig till att slänga en blick på vilka liveband som spelar den närmaste tiden...

Tack alla, hoppas att vår berättelse kan vara till hjälp för någon annan!

Hälsningar
/Henrik

[Henrik]

PS: Anna W for president.

[Gäst]

Det är ju kanon - för alla! Toppenbra gjort =D> !

Du ser - om man bara lyssnar på sitt sunda förnuft och ser till sin egen förmåga att hantera livet med barn så funkar det! Barnabokens förhållningssätt är inget annat än livskunskaper - sådana som vi alla har men har glömt bort. Så det där fixade du kanonfint genom att plocka fram de bortglömda generna ! Och se hur det gynnar hela familjen !

Lycka till!

[Henrik]

Jo. Jag tror att SHN-kuren funkar briljant till mindre barn, men är svår med en så stor och utvecklad individ som en 4,5-åring ändå är. Men med lite modifiering och SHN-grundtanken i bakhuvudet gick det vägen.

Hälsningar
/Henrik

[Gäst]

8) En så utvecklad individ är klok nog att ta emot ett lugnt insomnande och en lång nattsömn när det erbjuds !

[annawahlgren]

Tresidentkandidaten tackar och niger

Pris och beröm och grattis till fint jobb Så skönt för den lilla, eller inte så lilla, älskligen. S : Så skönt för alla (Sett någon bra film )

Ett litet, litet varningens ord bara - eller förberedelsens ord:

Rutiner har fasligt lite med ålder och individualitet etc att göra. Alla människor behöver sova gott och sova tillräckligt, professorer och städerskor, genier och kannibaler och för små barn - även för stora barn - måste helt enkelt vi vuxna ta ledningen och införa och upprätthålla dessa rutiner som hjälper dem att odla och njuta just sin individuella storhet, sin kreativitet, sin energi, vad du vill - även sitt goda känsloliv. Så rutiner "ska" egentligen vara icke förhandlingsbara - ju enklare och tydligare de är, desto enklare och lättare blir det för barnet att tillgodogöra sig dem och njuta den kraft de frigör.

Nu somnade och sov lilla flickan underbart fint, och det måste man förstå beror inte bara på ert modifierade, personlighetsavpassade tillvägagångssätt utan också på ackumulerad sömnbrist. Hon fick äntligen hjälp att helt enkelt gå och lägga sig. Ni tog över ansvaret, det ni tidigare lagt på henne. Hon reagerade med vederbörlig lättnad. Och det ärden reaktionen - barnets äntliga lättnad - som visar att man gjort rätt som förälder; att man arbetar/arbetat i barnets intresse.

Och så kommer lilla men-net: Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer hon att ha återhämtat sig, eller hämtat sig, dvs sovit ett antal nätter så länge som hon borde ha sovit hela tiden. Hon kommer att anse sig utsövd. Hon kommer inte att tycka att hon är trött - så trött som hon var, nu, när ni förändrade saker och ting. Och det kommer hon att tala om. Och vilja förhandla... med sina högst förhandlingsbara ömma föräldrar. Hon kommer inte av sig själv att förstå att hon behöver sina tolv timmar natt, varje natt, alla nätter.

Därför, när ni nu har lämnat fältet en smula öppet för förslag (gosa senare, läsa saga senare), bör ni vara beredda på att de förslagen kommer.

Och därför bör ni i god tid och förebyggande rannsaka era njurar, så att ni bestämmer en klar linje - en som ni håller gemensamt, och som lilla flickan helst bör slippa vara med om att dra. Det är inte hennes sak. Det är er.

Får jag föreslå är det att som utgångspunkt ha att INTE ifrågasätta nattsömnen, när den ska börja och att den ska vara hel. Det betyder bl a att man gosar och läser saga innan. Eller på morgonen efter. Men att natten är helig, icke förhandlingsbar och hel.

Alternativet är - vill jag alltså varna för i all ödmjukhet - att ni långsamt och sakteliga och utan att egentligen märka hur det gick till, glider tillbaks in i det gamla, exakt till det som var förut. Och då står ni där med era tvättade halsar och tittar på varandra och undrar vart kvällarna tog vägen och de lugna nätterna och - - inser att ni får köra lilla SHN-kuren i alla fall, för äldre barn, så som jag har beskrivit den ovan

Så tänk efter före

[Henrik]

Tack för din varning, Anna. Det är möjligt att jag här har gett intrycket av att vi är lite väl ömma och förhandlingsbara i missriktad välmening, men det är inte riktigt sant. Tror nog att Stella när hon som vuxen ser tillbaka på sin barndom kommer att beskriva oss som tämligen principfasta...

Vi nu hittat en rutin som vi följer i detalj, varje kväll. Det är vi föräldrar som har lagt fast rutinen, inte Stella. Och faktum är att goset och sagan efter det att lillebror somnat de senaste kvällarna har måst ställas in, eftersom Stella själv hade somnat när det var dags...vilket lite grann var vår baktanke. Så vi gick en liten omväg men man får nog kalla Stella för SHN-barn nu. Och det utrymme vi nu har fått kommer vi inte att släppa ifrån oss!

Hälsningar
/Henrik

[annawahlgren]

Bra, bra Njut det goda livet, alla