Jag vill gärna höra hur ni ser på följande:
Vi har precis kommit tillbaka efter en liten sejour utomlands. Det mesta gick jättebra för lille G , utom när vi var på flygplatserna, då han vill springa springa springa [-X jättefort. Jag ser ju att han har lite panik och tycker att det är jobbigt och det förstår jag verkligen, eftersom det ju är en fruktansvärt rörig miljö. Nu till min fundering.
Ska man träna på att vistas bland många människor? Vi har hittills (omedvetet tror jag) undvikit att exempelvis åka in till stan på lördag förmiddagar, just för att slippa behöva jaga lille G över hela stan.... Resultatet blir givetvis att vid de tillfällen när man verkligen måste vistas bland många och det är lite stressigt så går det lite snett. Borde man träna på detta eller är det att plåga det stackars barnet Min spontana tanke var att börja i mycket lugn takt men att ändå försöka utsätta/härda honom mer än vad vi gjort hittills. Nu har vi nämligen fått blodad tand och tänker försöka oss på en solsemester i februari
Träna på jobbiga situationer?
Träna på jobbiga situationer?
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!
Min omedelbara tanke är att nej, han ska inte tränas för detta. Möjligens stimuleras i trygg miljö så att hans hjärna efterhanden kan stå ut med "röran".
Jag står inte ut om någon använder kniv på voldsomt sätt mot en tallrik, och skulle aldri kunna tränas till att uthärda det heller. Jag skulle bra vilja fly från ljudet genom att springa i väg.
Jag ville satt på mig hörselskydd i stället.
Kram
Jag står inte ut om någon använder kniv på voldsomt sätt mot en tallrik, och skulle aldri kunna tränas till att uthärda det heller. Jag skulle bra vilja fly från ljudet genom att springa i väg.
Jag ville satt på mig hörselskydd i stället.
Kram
Vi har lite erfarenhet av vad man kallar social träning. Inkluderar allt från bussåkning till att gå i affärer bland folk. När sonen gick på träningsskolan fanns det schemalagt. Det jag har att säga om det är gott, från att han mådde jättedåligt varje gång vi åkte buss, började det fungera jättebra. Han blev avslappnad och började istället intressera sig av vad man kunde se genom fönstret. men han gillar inte affärer än i dag, dock hanterar han det ok för det mesta. Undviker också, helst helghandel.
Just när det gäller flygplatser har han inte haft några större problem, har flugit assistans sedan han var sex år. Bara en gång hade han ett utbrott på Arlanda vid övergång, men det var hans pappa som bokat en resa med tre! timmars väntan (syskonen var med), då hotade han att spränga flygplatsen. Att det gått så bra annars är nog för att de har små assistans rum (inte på våran lilla flygplats) på de stora flygplatserna, där det bara sitter några barn åt gången, ofta har det bara varit det tre syskonen. Där de fått se på tv eller spela tvspel.
Finns det kanske något ni kan avleda honom med, ett gameboy eller liknande så han kan skärma av sig lite, focusera på något annat än alla människor som jäktar runt?
Just när det gäller flygplatser har han inte haft några större problem, har flugit assistans sedan han var sex år. Bara en gång hade han ett utbrott på Arlanda vid övergång, men det var hans pappa som bokat en resa med tre! timmars väntan (syskonen var med), då hotade han att spränga flygplatsen. Att det gått så bra annars är nog för att de har små assistans rum (inte på våran lilla flygplats) på de stora flygplatserna, där det bara sitter några barn åt gången, ofta har det bara varit det tre syskonen. Där de fått se på tv eller spela tvspel.
Finns det kanske något ni kan avleda honom med, ett gameboy eller liknande så han kan skärma av sig lite, focusera på något annat än alla människor som jäktar runt?