Jag vill gå är jätteintresserad av Doman, tror stenhårt på metoden. Vet flera stycken i Stockholm som också är intresserade av att gå. Vi är flera som funderar på att åka till USA i höst, men helst vill vi ju gå i Sverige,Danmark eller Norge.
Det tråliga är att Habilteringscenter samt vår Neurolog tror inte på Doman, dom flesta tror att det är något Hokus Pokus samt att dom bara vill lura av en pengar. Men jag tror stenhårt på metoden och vill prova den med min dotter.
Vet flera som vill gå
Det är mycket vanligt att läkare och pedagoger inte har nån tro på Doman.
Det är för att det inte finns några vetenskapliga studier som "bevisar" att Doman har någon effekt. Inga bevis - då kan man heller inte rekomendera.
Men det som däremot finns är resultater för enskilda barn.
Varje år redovisar IAHP för alla som vill lyssna hur det har gått, och det låter omtrent såhär: (Litet utval)
Major Victories Achieved by 1746 Brain-Injured Childre 1998-2005
Of the 611 children who were unable to move, 254 (42%) crawled
for the first time in their lives. In short, they went from being paralyzed to being able to crawl across a room without help.
Of the 198 children who were blind, 171 (86%) saw for the first time in their lives and 137 children learned to read.
Dette är resultater för enskilda barn, upplysningar om vilka barn dette är publiseras för offentligheten i IAHP´s egen tidning IN-REPORT, med navn, ålder och nationalitet. Med lite klökt kan man hitta föräldrarna, och fråga själv om man har frågor. (Tyvärr är det ingen "vetenskapsfolk" som gör det).
Dessa resultat är lika verkliga som det resultatet jag har hemma i mitt eget hus, men för fackfolket är de inget värda. De är nemligen inte framkommen på riktiga vetenskapliga måter.
Den riktiga vetenskapeliga måten är att jämföra barnen med andra barn, och inte med sig själva.
Först ska man hitta barn med identiska skadar i hjärnan. (Detta är inte möjligt att hitta)
Av dessa barn ska 50% få Doman-behandling, 50% ska inte få det. (IAHP hjälper gärna till med att framskaffa den första gruppen, de nekar kategoriskt att ställa med kontrollgruppen.)
Så måste den Domanbehandling barnen får vara så enhetlig som möjligt. (Omöjligt att få till, barnen får behandling i sina egna hem, av sina egna föräldrar.)
Lika villkor ska gälla för barnen (Omöjligt att få till, familjerna är beroende av kommuner och landsting, och vi vet ju hur enhetliga dom kan vara).
Sen ska behandlingen pågå i minst två år, och så ska barnen jamföras. Har Domanbarnen utvecklat sig bättre än de andra barnen? Varför? Varför inte?
Det är inte möjligt att kontrollera om Doman har någon effekt genom att jamföra hjärnskadda barn med varann. Barnet som får Domanbehandling måste bli jamförd med sig själv, har han/hon utvecklats i förhållande till hur han/hon var för en gett tid sedan.
Det är det IAHP gör när de redovisar att i perioden 1998 till 2005, av 198 barn som var blinda, så kunde 171 av dem se för första gång i sitt liv, och inte nog med det 137 av dem lärde sig läsa.
Man kan förstå att läkare och pedagoger som inte känner till Doman inte kan rekomendera Doman, men kanske min lilla förklaring kan hjälpa lite att se varför. Och ge några argumenter man kan använda när man möter dom igen.
Det är för att det inte finns några vetenskapliga studier som "bevisar" att Doman har någon effekt. Inga bevis - då kan man heller inte rekomendera.
Men det som däremot finns är resultater för enskilda barn.
Varje år redovisar IAHP för alla som vill lyssna hur det har gått, och det låter omtrent såhär: (Litet utval)
Major Victories Achieved by 1746 Brain-Injured Childre 1998-2005
Of the 611 children who were unable to move, 254 (42%) crawled
for the first time in their lives. In short, they went from being paralyzed to being able to crawl across a room without help.
Of the 198 children who were blind, 171 (86%) saw for the first time in their lives and 137 children learned to read.
Dette är resultater för enskilda barn, upplysningar om vilka barn dette är publiseras för offentligheten i IAHP´s egen tidning IN-REPORT, med navn, ålder och nationalitet. Med lite klökt kan man hitta föräldrarna, och fråga själv om man har frågor. (Tyvärr är det ingen "vetenskapsfolk" som gör det).
Dessa resultat är lika verkliga som det resultatet jag har hemma i mitt eget hus, men för fackfolket är de inget värda. De är nemligen inte framkommen på riktiga vetenskapliga måter.
Den riktiga vetenskapeliga måten är att jämföra barnen med andra barn, och inte med sig själva.
Först ska man hitta barn med identiska skadar i hjärnan. (Detta är inte möjligt att hitta)
Av dessa barn ska 50% få Doman-behandling, 50% ska inte få det. (IAHP hjälper gärna till med att framskaffa den första gruppen, de nekar kategoriskt att ställa med kontrollgruppen.)
Så måste den Domanbehandling barnen får vara så enhetlig som möjligt. (Omöjligt att få till, barnen får behandling i sina egna hem, av sina egna föräldrar.)
Lika villkor ska gälla för barnen (Omöjligt att få till, familjerna är beroende av kommuner och landsting, och vi vet ju hur enhetliga dom kan vara).
Sen ska behandlingen pågå i minst två år, och så ska barnen jamföras. Har Domanbarnen utvecklat sig bättre än de andra barnen? Varför? Varför inte?
Det är inte möjligt att kontrollera om Doman har någon effekt genom att jamföra hjärnskadda barn med varann. Barnet som får Domanbehandling måste bli jamförd med sig själv, har han/hon utvecklats i förhållande till hur han/hon var för en gett tid sedan.
Det är det IAHP gör när de redovisar att i perioden 1998 till 2005, av 198 barn som var blinda, så kunde 171 av dem se för första gång i sitt liv, och inte nog med det 137 av dem lärde sig läsa.
Man kan förstå att läkare och pedagoger som inte känner till Doman inte kan rekomendera Doman, men kanske min lilla förklaring kan hjälpa lite att se varför. Och ge några argumenter man kan använda när man möter dom igen.
Bare en liten tilläggsupplysning:
Det som görs i barnhabiliteringen inom vården i dag, är heller inte alltid dokumenterad verkningsfullt på den riktiga vetanskapliga måten. Fysioterapi för CP-skadade barn är inte dokumenterad som verkningsfullt när det gäller utvecklingen av hjärnan.
I Danmark har man undersökt, titta lite på denna korrespondanse:
Claus Reffstrup fra Foreningen Hjerneaktiv har siden maj 2005 forsøgt at få besvaret, hvorvidt fysioterapi, ergoterapi, kiropraktik, akupunktur, zoneterapi og talepædagogik er klinisk dokumenteret. Læs svaret her.
Claus Reffstrup måtte skrive hele 5 gange skrive til Sundhedsstyrelsen inden afdelingslæge Marianne Jespersen inden han fik at vide, at det ikke er Sundhedsstyrelsens opgave at indsamle og formidle klinisk dokumentation.
Det var også Marianne Jespersen, som stod bag Sundhedsstyrelsen fejlagtige Notat om Doman-metoden fra 2001.
Herefter skrev Reffstrup til Indenrigs- og Sundhedsministeriet, og der kom så endelig svaret.
Indenrigs- og Sundhedsministeriet
Slotsholmsgade 10-12 · DK-1216 København K
Telefon +45 7226 9000
Telefax +45 7226 9001
im@im.dk · www.im.dk
Dato: 11. september Kontor: 3.s.kt.
J.nr.: 2005-11033-49
Sagsbeh.: JMJ
Fil-navn: Svar Claus Reffstrup
Kære Claus Reffstrup
Indenrigs- og sundhedsministeren har modtaget Deres e-post af 2. oktober 2005, hvori De anmoder ministeriet om aktindsigt i henhold til §§ 4 og 11 i lov om offentlighed i forhold til, om der findes nogen klinisk dokumentation for fysioterapi, ergoterapi, kiro-praktik, akupunktur, zoneterapi og talepædagogik.
Indenrigs- og sundhedsministeren har bedt mig takke for Deres henvendelse og har samtidig bedt mig besvare den.
Indenrigs- og Sundhedsministeriet kan til orientering oplyse, at ministeriet ved søgning i ministeriets journalsystem for indeværende journalperiode (2003-2007) ikke har fundet nogen akter vedrørende klinisk dokumentation af nævnte behandlingsformer.
Indenrigs- og Sundhedsministeriet kan på den baggrund ikke bidrage med yderligere oplysninger.
Med venlig hilsen
Jacob Meller Jacobsen
Det som görs i barnhabiliteringen inom vården i dag, är heller inte alltid dokumenterad verkningsfullt på den riktiga vetanskapliga måten. Fysioterapi för CP-skadade barn är inte dokumenterad som verkningsfullt när det gäller utvecklingen av hjärnan.
I Danmark har man undersökt, titta lite på denna korrespondanse:
Claus Reffstrup fra Foreningen Hjerneaktiv har siden maj 2005 forsøgt at få besvaret, hvorvidt fysioterapi, ergoterapi, kiropraktik, akupunktur, zoneterapi og talepædagogik er klinisk dokumenteret. Læs svaret her.
Claus Reffstrup måtte skrive hele 5 gange skrive til Sundhedsstyrelsen inden afdelingslæge Marianne Jespersen inden han fik at vide, at det ikke er Sundhedsstyrelsens opgave at indsamle og formidle klinisk dokumentation.
Det var også Marianne Jespersen, som stod bag Sundhedsstyrelsen fejlagtige Notat om Doman-metoden fra 2001.
Herefter skrev Reffstrup til Indenrigs- og Sundhedsministeriet, og der kom så endelig svaret.
Indenrigs- og Sundhedsministeriet
Slotsholmsgade 10-12 · DK-1216 København K
Telefon +45 7226 9000
Telefax +45 7226 9001
im@im.dk · www.im.dk
Dato: 11. september Kontor: 3.s.kt.
J.nr.: 2005-11033-49
Sagsbeh.: JMJ
Fil-navn: Svar Claus Reffstrup
Kære Claus Reffstrup
Indenrigs- og sundhedsministeren har modtaget Deres e-post af 2. oktober 2005, hvori De anmoder ministeriet om aktindsigt i henhold til §§ 4 og 11 i lov om offentlighed i forhold til, om der findes nogen klinisk dokumentation for fysioterapi, ergoterapi, kiro-praktik, akupunktur, zoneterapi og talepædagogik.
Indenrigs- og sundhedsministeren har bedt mig takke for Deres henvendelse og har samtidig bedt mig besvare den.
Indenrigs- og Sundhedsministeriet kan til orientering oplyse, at ministeriet ved søgning i ministeriets journalsystem for indeværende journalperiode (2003-2007) ikke har fundet nogen akter vedrørende klinisk dokumentation af nævnte behandlingsformer.
Indenrigs- og Sundhedsministeriet kan på den baggrund ikke bidrage med yderligere oplysninger.
Med venlig hilsen
Jacob Meller Jacobsen