Autism eller?
Hej!
Kärringen - Du ska ha ett stort Tack!!Skönt att få luta sig mot någon med så stor kunskap! Tack för att du delar med dig!!
Lilla E går också inåt med fötterna, när han var liten kunde han inte gå i sina skor så mycket fötterna pekade inåt. Han gick liksom på sina egna fötter...
Han kan heller inte klippa värst bra. Han kan inte precisera klippningen och skulle inte klara av att klippa efter mönster.
Ett annat problem är att han ännu inte valt vilken hand som är sk ledande.
Han skiftar ett par gånger under pågående teckning, pärlning, klippning osv..Det gör också att det ser lite obekvämt o klumpigt ut när han använder datormusen.
Jag har tänkt rätt mycket på det här med att han lätt kissar på sig (fast det var ett tag sedan nu!)
Han håller sig så länge att när det väl är dags då är det brått! väldigt brått!
Är det vanligt?
Hur ska det gå i skolan?? (ja vargarna naffsar mig i hälarna...eller rättare sagt de sliter dem i stora stycken
)
nä nu får jag gå o lägga mig
tills nästa gång - Ha de!
Kärringen - Du ska ha ett stort Tack!!Skönt att få luta sig mot någon med så stor kunskap! Tack för att du delar med dig!!
Lilla E går också inåt med fötterna, när han var liten kunde han inte gå i sina skor så mycket fötterna pekade inåt. Han gick liksom på sina egna fötter...
Han kan heller inte klippa värst bra. Han kan inte precisera klippningen och skulle inte klara av att klippa efter mönster.
Ett annat problem är att han ännu inte valt vilken hand som är sk ledande.
Han skiftar ett par gånger under pågående teckning, pärlning, klippning osv..Det gör också att det ser lite obekvämt o klumpigt ut när han använder datormusen.
Jag har tänkt rätt mycket på det här med att han lätt kissar på sig (fast det var ett tag sedan nu!)
Han håller sig så länge att när det väl är dags då är det brått! väldigt brått!
Är det vanligt?
Hur ska det gå i skolan?? (ja vargarna naffsar mig i hälarna...eller rättare sagt de sliter dem i stora stycken
)nä nu får jag gå o lägga mig
tills nästa gång - Ha de!
Hege - Tårna! Hos Lilla E iallafall...men det är betydligt bättre nu än när han var mindre då fötterna var så pass innåtgående att han snubblade över dem. (men så är det väl för många barn/vuxna? vanligt med innåt pekande fötter alltså..eller??)
Es knäskålar nuddar också varandra när han går/springer. Men han är extremt smal och har rejält knotiga knäskålar så det är kanske inte så konstigt
(Hade ni en hyggelig ferie Hege?)
Hejsvejs!
Es knäskålar nuddar också varandra när han går/springer. Men han är extremt smal och har rejält knotiga knäskålar så det är kanske inte så konstigt
(Hade ni en hyggelig ferie Hege?)
Hejsvejs!
Semester och semester... Jag håller till i sommarstugan, och jobbar lite då och då, och kommer då till en dator. (Fruktansvärt hur beroende man blir...)
Jo fötterna innåt som ni beskriver säger IAHP intet om (som jag vet). Anklarna pekande mot golvet därimot, är ett tydligt tecken på kronisk syrebrist till hjärnan (Felicia hade såna anklar), och det anbefaler IAHP ett oxygenberikelsesprogram för. Nu är Felicias anklar, efter ett sådant program, nästan som dom ska. (Vården i Norge tänkte på operation!!)
Kontroll på blåsan, det hade Felicia jättesvåra problem med. Hon hade små olyckor jämt, och var självklart olycklig för det. Aldrig hann hon i tid till toa, och vi skällde nu endel om det, kommer jag skamsen i håg.
Nu har hon inte detta problem längre, så länge hon håller sin diet. Minsta lilla gluten i hennes kost, och hjärnan och blåsan förlorar kontakten med varann. Hon känner inte att hon behöver gå till toa alls, och blåsan tömmer sig när den blir för full. Sist det hände så var vi i ICA-affären... Hon hade fått fel pasta i skolan... I två veckor fick vi påminda henne om att gå på toa, och när hon väl satte sig, så kom ju kisset.
Vi trodde alltså att hon höll sig för länge, men hon kände faktisk inte av att det var dags för toa! Mitt hjärta höll på att brista när jag forsto detta.
Jag vet att IAHP menar man ska hjälpa sitt barn att välja en dominant sida, men jag vet inte hur det går till. När han börjar gå, vilken fot är det han börjar med? Det kan vara ett tecken på vilken sida som bör bli den retta. Men sog sagt, detta vet jag inte nog om.
Kerstin - vad glad jag blir för att höra om in tveksamhet!! Det var lite därför jag ville att ni skulle läsa på. Det går an att ha drag av autism, känna igen MYCKET när man läser, och ännu inte ha tillräckligt nog för diagnos. Jag vet, jag är en av dessa, och jag har klarat mig fruktansvärt bra i livet ändå. Men om sonen har några drag, så är det till oerhört stor hjälp för alla att ni är klar över vilka dessa drag är, och hur de inverkar på honom. Ju bättre ni kan förstå honom, ju lättare blir det för alla, och sonen inte minst!
Om det nu även är drag... Jag håller tummarna!
Kram, Hege
Jo fötterna innåt som ni beskriver säger IAHP intet om (som jag vet). Anklarna pekande mot golvet därimot, är ett tydligt tecken på kronisk syrebrist till hjärnan (Felicia hade såna anklar), och det anbefaler IAHP ett oxygenberikelsesprogram för. Nu är Felicias anklar, efter ett sådant program, nästan som dom ska. (Vården i Norge tänkte på operation!!)
Kontroll på blåsan, det hade Felicia jättesvåra problem med. Hon hade små olyckor jämt, och var självklart olycklig för det. Aldrig hann hon i tid till toa, och vi skällde nu endel om det, kommer jag skamsen i håg.
Nu har hon inte detta problem längre, så länge hon håller sin diet. Minsta lilla gluten i hennes kost, och hjärnan och blåsan förlorar kontakten med varann. Hon känner inte att hon behöver gå till toa alls, och blåsan tömmer sig när den blir för full. Sist det hände så var vi i ICA-affären... Hon hade fått fel pasta i skolan... I två veckor fick vi påminda henne om att gå på toa, och när hon väl satte sig, så kom ju kisset.
Vi trodde alltså att hon höll sig för länge, men hon kände faktisk inte av att det var dags för toa! Mitt hjärta höll på att brista när jag forsto detta.
Jag vet att IAHP menar man ska hjälpa sitt barn att välja en dominant sida, men jag vet inte hur det går till. När han börjar gå, vilken fot är det han börjar med? Det kan vara ett tecken på vilken sida som bör bli den retta. Men sog sagt, detta vet jag inte nog om.
Kerstin - vad glad jag blir för att höra om in tveksamhet!! Det var lite därför jag ville att ni skulle läsa på. Det går an att ha drag av autism, känna igen MYCKET när man läser, och ännu inte ha tillräckligt nog för diagnos. Jag vet, jag är en av dessa, och jag har klarat mig fruktansvärt bra i livet ändå. Men om sonen har några drag, så är det till oerhört stor hjälp för alla att ni är klar över vilka dessa drag är, och hur de inverkar på honom. Ju bättre ni kan förstå honom, ju lättare blir det för alla, och sonen inte minst!
Om det nu även är drag... Jag håller tummarna!
Kram, Hege
Hej!
Hege - Blir alltid lika glad när jag ser att du svarat!! Tack för att du tar dig tid!!
Jag är nu mest kluven i hur jag ska hantera hans utbrott. Senast idag kom ett när vi alla satt i bilen på väg hem ifrån biblioteket.
Vi stannade till på vägen för att hämta upp min mans lillebror och talade om det för barnen. "Snart kommer fabror c och ska åka med oss i bilen hem."
ett tu tre börjar lilla E skrika om att han vill ha sin hundralapp. (han fick en 50lapp av mormor veckan innan)
Den hade jag nu inte på mig och försökte på alla sätt att visa och förklara detta för honom.
Men det går inte att prata med honom i ett sådant här läge...Han gapar och skriker, kastar sig fram o tillbaka och slår vildt omkring sig.
Farbror C som nu sitter i bilen bredvid E fick sig tom snyting på läppen så att den sprack lite..
Vi fick ta ut E ur bilen och låta honom rasa av sig...tillslut lugnade han sig så pass att vi kunde köra hem igen. Och i samma stund han sitter i bilen är allt glömt..han är glad och solig igen och minns inte att han gett farbror en snyting tex..
Min fråga är hur kan han få ett utbrott bara sådär? Vad utlöste det? Att farbrorn skulle åka med i bilen? Eller alla intryck tidigare? Trötthet? Annat?
Och hur ska jag hantera dessa utbrott? Är det fel att låta han få rasa av sig tills han slutar själv? (ibland blir utbrotten så kraftiga o intensiva att han slocknar totalt efter)
Jag känner mig så maktlös och ledsen...Kan jag göra något för att hjälpa honom?
Många tacksamma kramar!!
Hege - Blir alltid lika glad när jag ser att du svarat!! Tack för att du tar dig tid!!
Jag är nu mest kluven i hur jag ska hantera hans utbrott. Senast idag kom ett när vi alla satt i bilen på väg hem ifrån biblioteket.
Vi stannade till på vägen för att hämta upp min mans lillebror och talade om det för barnen. "Snart kommer fabror c och ska åka med oss i bilen hem."
ett tu tre börjar lilla E skrika om att han vill ha sin hundralapp. (han fick en 50lapp av mormor veckan innan)
Den hade jag nu inte på mig och försökte på alla sätt att visa och förklara detta för honom.
Men det går inte att prata med honom i ett sådant här läge...Han gapar och skriker, kastar sig fram o tillbaka och slår vildt omkring sig.
Farbror C som nu sitter i bilen bredvid E fick sig tom snyting på läppen så att den sprack lite..
Vi fick ta ut E ur bilen och låta honom rasa av sig...tillslut lugnade han sig så pass att vi kunde köra hem igen. Och i samma stund han sitter i bilen är allt glömt..han är glad och solig igen och minns inte att han gett farbror en snyting tex..
Min fråga är hur kan han få ett utbrott bara sådär? Vad utlöste det? Att farbrorn skulle åka med i bilen? Eller alla intryck tidigare? Trötthet? Annat?
Och hur ska jag hantera dessa utbrott? Är det fel att låta han få rasa av sig tills han slutar själv? (ibland blir utbrotten så kraftiga o intensiva att han slocknar totalt efter)
Jag känner mig så maktlös och ledsen...Kan jag göra något för att hjälpa honom?
Många tacksamma kramar!!
Vet inte vart jag ska vända mig...känns som en evighet tills augustimånad. Stundom slår jag allt ifrån mig och ser på min fina underbara pojke och allt känns så märkligt. Inte felas det honom något! Han som leker så fint med sin lillasyster, klapper hennes lilla huvud på samma fina sätt som vi andra gör.
hjälper henne upp på sin lilla bil, dock först genom att dra i benen så att hon ramlar och faller i marken, men ändå han ser och han hjälper.
Sen kommer stunderna då han inte ens minns hur man sätter på datorn, eller vet vad kyckling är för något.
När han inte kan sätta rätt namn på rätt person.
eller stunderna då han fullständigt förlorar sig i ett raserianfall bara för att skorna inte passar eller för att vi inte har en studsimatta eller bara för att...
Stunderna då man ser andra vuxna växla menande blickar till varandra på lekplatsen, när ingen tror att jag ser. då brister mitt hjärta i miljoners bitar.
När han upprepar samma fras eller fråga femtielva gånger men inte tycks registrera mitt svar.
Sen kommer stunderna åter då han bemästrar något med full glans och man kastar sig in i hans solljus och njuter tiofallt hans lycka. då kommer tvivlet åter och naggar...inte felas det honom något!
Däri stannar man tills nästa gång...
Jag är av de otåliga sorten och tycker inte om detta ovetande!
Jag kvävs känns det som och tårarna som alltid funnits där finns där än intensivare nu.
Hur ska jag veta om han bara är omogen? Och hur omogen kan han då vara och vad gör man åt det?
Varför minns han vissa personer men inte andra?
Och kan man vara så blyg att man inte kan leka i grupp?
.........Förlåt! Jag ville bara få skriva av mig.
hjälper henne upp på sin lilla bil, dock först genom att dra i benen så att hon ramlar och faller i marken, men ändå han ser och han hjälper.
Sen kommer stunderna då han inte ens minns hur man sätter på datorn, eller vet vad kyckling är för något.
När han inte kan sätta rätt namn på rätt person.
eller stunderna då han fullständigt förlorar sig i ett raserianfall bara för att skorna inte passar eller för att vi inte har en studsimatta eller bara för att...
Stunderna då man ser andra vuxna växla menande blickar till varandra på lekplatsen, när ingen tror att jag ser. då brister mitt hjärta i miljoners bitar.
När han upprepar samma fras eller fråga femtielva gånger men inte tycks registrera mitt svar.
Sen kommer stunderna åter då han bemästrar något med full glans och man kastar sig in i hans solljus och njuter tiofallt hans lycka. då kommer tvivlet åter och naggar...inte felas det honom något!
Däri stannar man tills nästa gång...
Jag är av de otåliga sorten och tycker inte om detta ovetande!
Jag kvävs känns det som och tårarna som alltid funnits där finns där än intensivare nu.
Hur ska jag veta om han bara är omogen? Och hur omogen kan han då vara och vad gör man åt det?
Varför minns han vissa personer men inte andra?
Och kan man vara så blyg att man inte kan leka i grupp?
.........Förlåt! Jag ville bara få skriva av mig.
Kerstin, jag måste bara få säga att jag tycker att du är enastående människa och mor 
Så gott du gör för dina barn i lägen där det är svårt kanske främst för er runt omkring men även för sonen.
Jag hoppas att ni får den hjälp ni behöver och att du känner att du har stöd bland dina vänner på forumet även om vi kanske inte kan göra så jättemycket mer än att lyssna och komma med lite tankar kring situationen.
Kämpa på min vän.
Kram Susan
Så gott du gör för dina barn i lägen där det är svårt kanske främst för er runt omkring men även för sonen. Jag hoppas att ni får den hjälp ni behöver och att du känner att du har stöd bland dina vänner på forumet även om vi kanske inte kan göra så jättemycket mer än att lyssna och komma med lite tankar kring situationen.
Kämpa på min vän.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Kerstin!
Jag vill bara sträcka ut handen och *klappa fint* så här i cyberrymden - hoppas att du snart får den hjälp du behöver. Samtidigt önskar jag dig vila och avkoppling så att du får kraft att fortsätta vara den supermamma som du redan är PLUS en meter tjock hud som gör att alla de där töntiga blickarna från andra bara rinner av dig. ](*,) =; [-X Strunta i de andra! Det är du, ditt barn och din familj som är det viktiga! Vi finns här när & om du behöver pepp!
Jag vill bara sträcka ut handen och *klappa fint* så här i cyberrymden - hoppas att du snart får den hjälp du behöver. Samtidigt önskar jag dig vila och avkoppling så att du får kraft att fortsätta vara den supermamma som du redan är PLUS en meter tjock hud som gör att alla de där töntiga blickarna från andra bara rinner av dig. ](*,) =; [-X Strunta i de andra! Det är du, ditt barn och din familj
som är det viktiga! Vi finns här när & om du behöver pepp! Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!
-
Fjällfolket
Åh Kerstin!kerstin skrev:Stunderna då man ser andra vuxna växla menande blickar till varandra på lekplatsen, när ingen tror att jag ser. då brister mitt hjärta i miljoners bitar.
När han upprepar samma fras eller fråga femtielva gånger men inte tycks registrera mitt svar.
Sen kommer stunderna åter då han bemästrar något med full glans och man kastar sig in i hans solljus och njuter tiofallt hans lycka. då kommer tvivlet åter och naggar...inte felas det honom något!
Däri stannar man tills nästa gång...
Jag är av de otåliga sorten och tycker inte om detta ovetande!
Jag kvävs känns det som och tårarna som alltid funnits där finns där än intensivare nu.
Hur ska jag veta om han bara är omogen? Och hur omogen kan han då vara och vad gör man åt det?
Varför minns han vissa personer men inte andra?
Och kan man vara så blyg att man inte kan leka i grupp?
.........Förlåt! Jag ville bara få skriva av mig.
Förlåt mig...
Förlåt att jag inte haft ork att svara på ditt pm...
Det blev så "nära" och jag visste inte,
visste inte att Du var så nära..mig...
Om DU orkar skriva här så ska jag,
orka
våga
du är
i kärlek
en inspiration
STORkramen
/Fjällmor
fjällmor.. Gablex susanD läser på kvällstidningarnas nätupplagor om barn som druknar, blir påkörda, misshandlade, våldtagna, bortförda, svälter etc.....Ens hjärta brister och det blir svårt att andas.
Då ter sig vårt bekymmer väldigt litet och jag skäms över att jag gråter för att jag inte vet vad som felas min son, för att jag är rädd..
Skäms för att många andra har det f-n så mycket värre än oss.
Era ord värmer och blir som små honungsdroppar! Tack!! Och förlåt för att jag ömklat mig så
Nu tar vi nya tag!Gablex - jag tror mitt nya skinn börjar bli färdigsytt
Snart har jag fixat lite tjockare papp så jag kan börja träna Lilla E (o de andra!) på läsning. Men han blir fort trött, så frågan är hur jag ska lägga upp det :-k
Ett par ord i taget ett par ggr/dag eller?? Eller sitta en längre stund under enbart ett tillfälle/dag??
hoppas att ni får en mysig helg alla!
Jag ska berätta något för dig kerstin.
jag var också rädd för att ha fel, jag i flera år och kallade min son för ett paragrafbarn
(han gick ju under paragrafer i barnomsorg osv.) när jag pratade med folk. Jag vågade helt enkelt inte avända begreppet autism innan jag fått det svart på vitt, inte ens fast han fått en placering på ett autismdagis (där han iof aldrig började pga flytt).
Att vara rädd för att ha fel, och vad ska omgivningen säga då!? Men hittils har ingen jag känner till haft fel i sina aningar.
Om det nu inte skulle vara autism, så är det ju något, något som man måste förstå och använda som utgångspunkt för att kunna förstå honom och leda hans utveckling vidare.
En stor kram till dig. Fortsätt, jag är övertygad om att du gör rätt
jag var också rädd för att ha fel, jag i flera år och kallade min son för ett paragrafbarn
(han gick ju under paragrafer i barnomsorg osv.) när jag pratade med folk. Jag vågade helt enkelt inte avända begreppet autism innan jag fått det svart på vitt, inte ens fast han fått en placering på ett autismdagis (där han iof aldrig började pga flytt). Att vara rädd för att ha fel, och vad ska omgivningen säga då!? Men hittils har ingen jag känner till haft fel i sina aningar.
Om det nu inte skulle vara autism, så är det ju något, något som man måste förstå och använda som utgångspunkt för att kunna förstå honom och leda hans utveckling vidare.
En stor kram till dig. Fortsätt, jag är övertygad om att du gör rätt