Borde man oroa sig (sen utveckling)

Frågor besvaras av tre svenska föräldrar, som har eller har haft sina barn på IAHPs neurologiska utvecklingsprogram. Av förklarliga skäl kan de inte besvara frågor kring enskilda barn de inte ens mött.
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Borde man oroa sig (sen utveckling)

Inlägg av Mata »

Jag har en flicka som fyller tre år om en vecka. Hon har alltid varit sen, med det mesta. På BVC har de inte sagt något särskilt, trots att hon inte klarat deras test så särskilt bra. Men kanske också eftersom jag inte påtalat det. Är lite skeptisk mot alla konstiga idéer som finns i vårt samhälle. Men jag vill ju inte heller hindra hennes utveckling om det nu finns något positivt som kan hjälpa henne.
Hon började gå först vid drygt 1 1/2 år. Hon går fortfarande inte så ledigt som andra barn utan går lite så benen sprätter hit och dit, snubblar lite oftare än andra.
Hon kan inte hoppa jämfota och springer inte med böjda ben utan sprätter iväg på ett litet lustigt sätt när det är bråttom :)
Hon talar sällan i meningar och det mesta är obegripligt för andra. Hon börjar ofta med slutet av ett ord i början
. Tex:
också = kåkkå
jobba = bojja
stol = lo
potta = poppa

Många ord förstår bara jag och min man tex:
mammo = banan
hua = fluga
jååje = sover
Hon kan inte alls uttala c, f, r, s.

Meningar säger hon högst tre ord tex:
Kona gä = Korna äter gräs
Kona la lalan= korna är i ladan
a kåkkå pappa = jag vill också ha pasta

Detta är några standardfraser, hon har några fler och de säger hon ofta, men det tillkommer inte nya kombinationer så ofta och de hon kan har jag ju sagt, så några egna har hon ännu mer sällan.

Vi ska till logoped snart, men jag tror inte att det kan hjälpa med bara den sortens träning eftersom hon inte förstår så mycket som andra barn i den åldern. Jag kan inte förvänta mig ett vettigt svar om jag frågar såna frågor som man kan fråga andra barn i samma ålder. Tex : "vad har ni gjort nu då? Var gör det ont? Vad gör du? etc"

Hon är ganska liten också, väger 11, 4 och är 89 cm lång.
Jag har inte träffat något annat barn som varit så sen, så jag vet inte om jag borde oroa mig eller som hittills bara förvänta mig att allt bra alltid.
Jag förväntar mig givetvis inga diagnoser eller enkla svar, men skulle uppskatta lite tankar från andra, kanske med liknade erfarenhet.
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
kärringen
Inlägg: 124
Blev medlem: mån 10 apr 2006, 20:41

Inlägg av kärringen »

Vill bara skriva en liten grej om logopeder.
Först antar jag att hon skall utredas av logopeden, dagens logopeder är väldigt duktiga och har även utbildning för att vad den kartlägga vad den bakomliggande orsaken kan vara. De tränar inte bara tal och språkförståelse, utan undersöker viss social interaktion också.
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Kära Mata

Borde man oroa sig? frågar du, och har i samma mening uttryckt att du redan oroar dig.

Mammor (och med mammor så menar jag även pappor) har nånting innebygd som gör att de vet när de ska oroa sig. Naturen har vore generös med oss på det viset. Det lär väl ta ett tag innan vården kommer till det ärkännandet, men när mammor oroar sig, då ska man lyssna, och lyssna noga. Mammor vet nämligen, de är experter på sina egna barn.

IAHP har ett STORT arkiv över alla de 20 nånting tusen barn de har haft hand om i loppet av femti år. Där är varje barns mapp minst två desimeter tjock, och bland alla informationer som finns om barnet är frågan "Vem misstänkte först att något var fel?" besvarad.

I 95% av fallen är svaret "Mor".

Du oroar dig, Mata, och jag känner att det finns grundlag för den oron.

Du ger ett par nyckelinformationer, så som knän utan böj i, och telegramstil-tala.
Jag skulle tro det även finns problem i sinnesmotagningsapparaten. Hörsel som är antingen för god eller för dålig, eller även båda delarna. Några frekvenser är barnet hyperkänslig för, medan det nästan inte hör andra frekvenser. Synen, jag skulle tro att barnet har problem med att bedöma höjd enbart ut från synen. (Kliver hon ner från trottoarkanten? Probelm med att gå i trappor? Svårt att träffa maten med gaffelen? Trår hon ner hela foten på en gång när hon går, eller rullar hon som man ska från tå till häl?)
Det taktila kanske också är ovanligt, hyperkänslig känsel, eller tillsynelatande ingen känsel alls, eller igen, båda delerna på en gång?
Finmotroisk, kan hon plocka upp ett russin från bordet? Kan hon skruva en kork på en flaska?
Hur är det med hennes andning? Kan man se rörelse i hennes bröstkorg när hon andas? Huden, är den blek på färg, och kyligare i ansikt, på händer och fötter än resten av kroppen?

Jag kan inte säga nånting om detta barnet som jag inte ens har mött, och jag har ingen utbildning som gör att jag kan uttala mig medisinsk på något sätt. Men jag har därgenom heller inga hinder för att säga vad jag menar bör göras. Jag har ingen lön för att svara på frågor på detta forumet, så mina svar och råd ges enbart ut från en stärk önskan om att hjälpa. Jag har dog ett stort krav på mig själv om inte att skrämma några föräldrar med det jag skriver.

Jag har erfarenheter av att själv ha ett barn med neurologiska problem. Jag har den liknende erfarenheten du efterfråger. Mitt barn hade inte så olika symptom som det du beskriver, och jag vet vad som orsakade MITT barns problem, och jag har gjort det som kan göras för att få bort de orsaker som skapade dessa symptom hos MITT barn. Det ger mig en del generella kunskaper, som jag gärna delar av mig till de föräldrar som vill lära mer, och komma i gång med att hjälpa sina egna barn.

Jag vet inte hur mycket hjälp du vill ha, vi föräldrar är så olika när det kommer till våra egna barn. Jag själv förnekade att min dotter hade några som hälst problem i tre år, innan jag "tog till vett" och började lyssna. Jag var helt enkelt för redd för sanningen.

Som sagt så har jag en del kunskaper om barns hjärnutveckling, vad det kan ge för symptom när denna utveckling går snett, och hur man kan stimulera sitt barn för att få utvecklingen på rälls igen. Jag kan svara på de stora generella frågorna (typ dem jag listade för dig ovan), och jag kan guida i IAHPs neurologiska programmer. Och jag gör det gärna.

Tills vidare har jag bara ett råd till dig; Vänta inte längre. Sök hjälp för din dotter, och gör det idag.
Jag finns här för alla frågor du måste ha. Jag svarar så gott jag förmår.
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Oj! Redan svar! Tack!
Ärligt talat så är jag inte särskilt oroad men jag förstår samtidigt att något inte är som vanligt. Och det oroar mig... Har svårt att finna den rätta motivationen till övningar och beställa böcker, tänker att vi är ju alla olika.
Men som sagt, jag vill inte göra saker sämre utan kunna hjälpa henne om chansen finns.
Antar att jag borde läsa lite mer på detta forum.
Angående Heges frågor:
Fötterna sätter hon ner rätt platt som du beskriver, jag trodde faktiskt att anledningen till att det tog tid för henne att lära sig gå var att hon var plattfotad, plus att hennes fötter var rätt små då. (hennes 1-åriga lillasyster kan inte ha de skor hon hade då hon var 1 1/2 år).
Jag tycker hörseln verkar normal. Känseln lika så.
Lite blek är hon ibland, men inte blå läppar eller så. Jag ska vara lite mer uppmärksam på andningen.
Hon är expert på att plocka russin, no problems :D
Men hon kan inte rita cirklar (som de efterfrågar på BVC).
Hon har börjat bli bättre på att gå i trappor, men jag brukar hålla handen eller hon håller i räcket. Men det har även med hennes storlek att göra antar jag, trapporna är ju så stora. Men trottoarkanter tror jag skulle gå bra. (tror eftersom vi bor på landet och sällan stöter på några såna...)

Skruva kork på flaska? Kan treåringar göra detta? Ska kolla med andra. Nej, det kan hon inte.

Apropå logopeder, jo, jag vet. De kan ju allt möjligt förutom att säga tydliga R :wink:
Det skrämmer mig faktiskt lite just det. Vad kommer de nu att hitta på!
På BVC tyckte de att hon kanske skulle gå på dagis för att stimulera talet. Men där vi bor finns 10 barn minst och nästan ingen går på dagis så vi umgås ju flera timmar om dagen. o
Men det är klart, vi är kanske inga superpedagoger, bara vanliga föräldrar (även om flera råkar vara lärare).

Hege, du säger att ni visste orsaken. Hur fick ni reda på det? Kan man verkligen alltid hitta en?
Tänk om de hittar fel, eller inte bryr sig om att hitta en?
Jag antar fortfarande att det hela kanske är något som växer bort.
Snart får vi tid till logoped på sjukhuset, så sen får vi väl se vart det leder. Eller finns det andra vägar?

Hon har iallafall krupit en massa i sitt liv, nästan ett år innan hon kunde gå :D
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Kara Mata

Det är svårt när man inte har en klar och tydelig orsak till problemen, och när man inte heller ser direkt vad som är problemen, då blir det inte lättare för varken fackfolk eller föräldrar.

Det fins många barn utan diagnos, men alla vet att det är "något" med barnet. Och detta barnet får så ingen hjälp, därför att man vet inte vad man ska hjälpa med.

Det hörs ut som om din dotter har problem med samsynet. Det kan mycket väl vara orsaken ( jag är säker, men det kan jag inte skriva) till att hon sätter ner foten platt. Det gör du också när du går i mörkret. Du ser inte, och då sätter hjärnan in säkerhetsmomenter vi inte tänker över, den platta foten är ett sätt av känna sig för så man inte snublar i fall det skulle vara nivåskilnader eller trappsteg där man går. Samma med när din dotter går i trappor. Hon ser inte trappstegen riktig, och håller räcket för säkerhetsskuld. Trottoarkanter är inte för höga för henne, men hon klarar inte av att bedömma HUR höga dom är bara vid att se på dom. Jag har sett barn med detta problem bråstanna om golvet ändrar färg, för de klarar inte SE om det golvet plötsligt blir lägre eller högra, och måste undersöka det innan de kan gå vidare. Samma barn kan snubla i dörrtröslkar som har samma färg som golvet. De ser inte höjdskilnaden. Dessa barn har alltså inget, eller dåligt utvecklat djupseende. Men många av dem ser jättebra ändå, och det bristande djupseende blir därför inte upptäckt på vanliga syntest.
Dessa barn blir uppfattat som motorisk klumpiga (de snublar, kan inte sparka boll, lär sig inte cykla, rör sig stivt för att de hela tiden måste kontrollera umgivningen som jag beskrev ovan), och dessa barn blir ofta dyslektiska. Det bristande samsynet gör det svårt eller omöjligt att hålla koll på små bokstaver. Och ingen fattar att de har problem med djupseende, "för de skårar ju bra på syntestet!!"

Barn med hörselproblem kan ha brister i det "ljudfilteret" vi andra har i hjärnan, så de barnen hör alla ljud lika bra, och på samma gång. De lever i ett ständigt surr av ljud, och blir både slitna och irritable pluss att de inte klarar av att konsentrera sig. Många av dessa barns hjärnor lär sig att "släcka ner" då och då för att få en paus, och då blir de okontaktbar när man pratar till dom. De "lyssnar inte", och då blir omgivningen irriterad på dom.

Och nu måste vi komma i håg att dessa barn har ingen aning om att det är något särskillt med deras syn eller hörsel. DE tror att det ska vara sån, och att alla har det sån också. Eftersom de blir äldre börjar de undra på varför andra står ut med bråket, de höga ljuden, och varför de andra klarar av att läsa, sparka boll och sakerne de själv inte klarar av... De börjar undra på om de är dumma...

Man kan ju levande föreställa sig de vardagliga problemen ett barn med bara dessa två symptomen (bristande samsyn och filter som fattas i hörselen) har, och vilka konsekvenser det kan få. Ett barn med en skada i hjärnan har många, många flera symptom som inte bara ställer till problem för dem, men som omvärlden inte vet om! Man kan ha kronisk syrebrist till hjärnan på grund av allt för grund andning (barnet fyller inte lungorna), med det resultat att barnet inte pratar och vården skickar en logoped! (Eller rekomenderar dagis, det är också vanligt.) Det finns så många brister hos oss friska och hos vården till att tolka dessa barns problemer riktig att jag blev skräckslagen då jag upptäckte slika problem hos min dotter. Och när fackfolken kring min dotter totalt avvisade att hon hade problem med synen, men envisades att fysioterapeuten skulle "lära henne att gå riktig", då kunde jag inte låta bli att ta saken i egna händer. Jag hade fantasi nog till att föreställa mig hur min då treåriga dotter sedan ville få det i skolan...

Hos IAHP fant vi all expertis samlad under ett tak. Min dotter blev sett som en helhet, och ögonläkaren pratade med fysioterapeuten, till ex. Det händer inte her i Sverige. Her i Sverige har man inte innsikten att ett problem i foten (gåendet) kan ha med synen att göra, eller att problem med prat kan ha med lungorna att göra. Och i visst fall har de rett, det har inte med foten och lungorna att göra. det er inget fel på vare sig fötter eller lungor, men felet ligger hos den maskin som styr fot och lunga.

Felet sitter i hjärnan. Hjärnan har en skada på något sett, som leder till problem man sedan ser i en annan del av kroppen. Till ex. en lam arm, en stum tunga, ett spastisk ben, ögon som inte fungerar i perfekt samspel...

Den skadade hjärnan är i behov av stimuli för att sätta igång den reparationsprosess hjärnan är i utmärkt stånd att genomföra själv. Hjärnan är i skrikande behov av organisering, som bland annat kommer i form av krypning i korsmönster. Så du kan tro jag blev glad för det siste du la till, att dotteren har krupit mycket!

Nu blev det långt och mycket, och jag hoppas jag har klarad av att potionera ut inte alltför mycket på en gång. Säg till om du vill veta mer.

Har du läst historien om min dotter? Säg till om inte, så ska jag länka.

Kram!
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Ja, oj, det var mycket, måste tänka lite...
Nej, har ej läst historien om din dotter, länka gärna!
Angående andning så tycker jag att barn ofta andas ljudligt. Min dotter har kanske lite tunna luftrör sa en doktor (bekant som bara lyssnade lite) eftersom hon brukar ha en natt i samband med förkylningar då hon får mycket svårt att andas. Då har hon fått bricanyl. Men annars verkar det okej tycker jag. Detta kanske inte har så mycket med det hela att göra. Ska läsa lite mer här som sagt och tänka lite.
Tack Hege!
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Kära Mata

Ja, det blir kanske mycket på en gång. Jag är en sån förälder som gärna vill veta allt med det samma, och hälst lite till, och så glömmer jag lätt bort att inte alla tänker som mig...

Jag vill precisera (igen) att jag bara kan uttala mig på generellt grunnlag, och att det jag skriver om utvecklingsförlöp inte alls behöver inträffa. Brist i samsynet hos en treåring kan bero på en försenat synsutveckling som kan hinna i kapp innan skoldags, och inte alls behöva leda till dyslexi. Men det är inte sällan att brist i samsyn och dyslexi hör i hop, och då kan det som förälder vara bra att veta om att en dyslexi kan bero på samsynsproblem.

Andningen, och den kroniska syrebristen till hjärnan som nästan alla hjärnskadda barn hos IAHP har, beror på hjärnans brist på automatisering av den djupa andningen. Hos min dotter gav det sig följande utslag: Hon andades inte regelbundet. Några gånger 15 gånger i minuten, andra gånger 24 gånger (när hon satt/låg ner, och inte var ansträngt på något sätt). Andningen var inte djup, det vill säga att hon inte tömde lungorna helt, och därför heller inte kunne fylla dom rejält. Hon andades uten att bröstkorgen rörde sig. Försök själv att andas så grunt, och se hur lite syre du får... När man vet hur viktig syre är för hjärnan, så är det inte konstigt alls att hjärnan inte kan fungera optimalt med en så liten syretillgång. Har man detta problem, och i tillägg kanske lite tunna luftrör, då får hjärnan nog med att hålla liv i sig själv och sin organism... Då kommer det inte nog syre ut till alla delerna av hjärnan, och då kan heller inte alla delerna av hjärnan fungera som de skal. IAHP har program som "tvingar" lungorna reflexmessig att ta djupa andetag, och därigenom förse hjärnan med syre så det räcker. Et slikt program fick vår dotter (med liknande språkutveckling som eran dotter) att börja prata i meningar, och använda flera ord än dom som var allra mest viktiga för att vi skulle fatta vad hon menade. Morföräldrarna på annan kant av landet grät i telefonen över äntligen att kunna prata med sitt barnbarn utan att någon sto breved och översatte...

Här kan du läsa historien om Felicia...

http://www.annawahlgren.com/kronikor/no ... elicia.htm
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Jodå, jag vill visst veta. Tack för att du svarar!
Jag hade visst läst om Felicia, men det var ganska länge sen. En del saker liknar vår dotter, andra inte. Om jag förstår rätt så kan det varit syrebristen vid födseln som krånglade till det, eller var den orsakad av något annat i sin tur?
Min dotter hade inget sånt. Hon låg i säte i magen och man ville inte göra något vändningsförsök eftersom hon var liten för tiden. Därför föddes hon med planerat kejsarsnitt och andades lugnt vid födseln, hon skrek inte ens alls.
Precis som för er så var hon lite efter i utvecklingen först, sen har skillnaden bara blivit större. Nu är hon ca 1 år efter, på vissa sätt (språkligt framförallt) ännu mer efter.
Men det går ändå framåt, om än inte så snabbt. Som jag sa så har hon senaste tiden börjat gå lite mer ledigt i trappor tex, hon har släppt taget om min hand och ledstången och gått ner av bara farten.

Jag är ju iallafall en heltidshemma-mamma och ser möjligheten att göra övningar. Men vi är inte särskilt bemedlade, så att resa till andra länder och gå på så dyra kurser verkar rätt omöjligt.
Jag skulle gärna läsa boken "What to do about your brain-injured child" eller vad den heter.
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
kärringen
Inlägg: 124
Blev medlem: mån 10 apr 2006, 20:41

Fondpengar

Inlägg av kärringen »

Jag har just börjat söka själv. Saken är den att det finns nog hur många fonder som helst, ska just beställa katalogen.
För att ha rätt till att söka så måste du många gånger ha ett läkarintyg med diagnos. På en del sjukhus tar dem saftigt betalt för specialutskrivna intyg. :?
Jag ska söka vidare och tipsa dig när jag hittar något!
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Ehhh... Vad menar du kärringen? (ups! DEt låter lite förfärligt att kalla dig så!), vad är det du söker som du tänkte att jag också sökte? Fonder? Är det till mig addresserat eller var det rätt? Isåfall så låter det som en bra idé om man verkligen skulle behöva ta itu med något.
Jag är ju ännu inte helt säker på om detta ska tas så himla allvarligt eller ej. Ska se med den där logopeden när vi kommer iväg (månadslånga köer).
På IKEA finns förresten ganska billiga tunnlar som är tänkta för barn att krypa igenom.
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Vi vet inte vad som är orsaken till att Felicia fick problem. Vi vet inte ens om hon blev utsatt för syrebrist under födselen. Kanske var det blodförgiftningen de tror hon hade like efter födselen. Kanske är det de starka epilepsimedisinerna hon fick för det som i eftertid visade sig vara reflux... Kanske har hon ärft sin autism fra mig, jag har endel autism själv. Kanske är hennes problem rena tarmproblemer, att hennes tarm läcker ut rester av proteiner innan matsmältningen har tatt hand om dom, eller är det så att hennes kropp inte kan handtera dessa protein...? Eller en kombination av allt detta?
Vi vet faktisk inte.

Men dette vet vi:
Felicia blev av med sina sinnesproblem när hon började krypa och kravla, samtidig som vi stimulerade hennes känsel och hennes hörande.
Felicia "vaknade" och började tala när vi fick henne att andas djupt och regelbundet.
Felicia blev mer uppmärksam och social efter att vi började med diet.
Vi kan inte säga vad som varit viktigast, men helheten i Domans programmer, filosofien vi fann hos Anna Wahlgren och dieten Felicia följer har gjort så att Felicia knapt har symptom kvar på sin autism, och alltför få symptom till att uppretthålla sin diagnos.

Det vi gjorde var tidkrävande, det kostade mycket pengar och är det jobbigaste jag någongång har gjort, samtidigt som det är det lättaste jag någongång har gjort. Det handlade om mitt barn, och inte tio vilda hästar hade kunnat stoppa mig när jag först fann ut hur jag skulle göra. Men innan jag kom dit, så var det en sak som var viktigast av allt: Jag måtte tro på det jag skulle igång med.

Många föräldrar tror inte på varken Domans metoder eller diet eller Anna Wahlgren, för den delen. Och anledningen till det är att ingen av dessa tre saker (som varit avgörande för Felicia tillfriskning) är allment akseptert och godkännt hos BVC, läkare eller andra som föräldrar hänvänder sig till. Och dit man hänvänder sig för att få hjälp, säger dom där att AW pratar skit, diet har ingen verkning, och att Doman är amerikansk bluff, ja då är det inte att undra på att föräldrar aldri kommer så långt att de ens försöker.

Jag försöker göra lite skilnad, genom att berätta min historia, och hjälpa de föräldrar som vill hjälpa sina barn på samma sätt. Min lön blir att kanske därute finns ett barn som får ett bättre liv för att mamma eller pappa råkade höra om Doman.

Och det är min skyldighet att hjälpa. Det fanns någon där för mig , som svarade på alla mina frågor när jag tog mina första famlande steg inom Doman. Jag blir redd när jag tänker på hur lätt jag kunde hoppat av hela Doman om den personen inte varit där för mig.
kärringen
Inlägg: 124
Blev medlem: mån 10 apr 2006, 20:41

Inlägg av kärringen »

Mata:
Hihi, jag började med rubriken fondpengar, men det heter väl fondmedel.
Jo, jag ska själv söka fondmedel, vill absolut fara med mina två gossar. Och eftersom jag ensam/själv inte har råd så måste jag finna en annan väg, dvs fondmedel! Som jag skrev så är haken ofta att barnet måste ha diagnos för att vara berättigad att söka, men jag tror att det finns fonder för odiagnostiserade barn. Men det är en djungel av fonder.

Det är ingen fara jag kallar mig kärringen, för att jag är en :lol: :lol:

Men jag ska skriva här om jag hittar något som kan vara intressant! :wink:
Lindalou
Inlägg: 44
Blev medlem: lör 02 apr 2005, 21:39

Inlägg av Lindalou »

Om det var mitt barn skulle jag be BVC om remiss till barnklinik för bedömning, jag tycker det är konstigt att BVC inte hjälpt er med det ännu, särskilt som hon var liten för tiden. Att gå till logoped tycker jag verkar som att ta tag i en liten sak av många som du beskriver. Att få sitt barn bedömt av teamet på barnklinik (typ läkare/psykolog/sjukgymnast) kan resultera i någon typ av diganos, ja någon typ av bedömning och frågan är om ni vill det?? Föreställ er vad ni skulle ha en sådan kunskap till...? Om det bara känns som en belastning skall ni naturligtvis inte göra det, men om dottern har behov av träning och/eller kompensatoriskt stöd (vilket man kanske kan föreställa sig ju äldre hon blir och skolan mm närmar sig) så har man enligt min mening stöd av en bra bedömning av sitt barns olika utvecklingsområden, intellet, språk, motorik osv. Jag har själv inte den erfarenheten som många andra föräldrar har att teamet är splittrat i olika professioner som inte samarbetar.
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Eftersom hon bara varit lite efter i utvecklingen på 1 1/2 års-testet och sen har hon inte blivit kallad till BVC tills dess att jag nyligen själv ringde. Då var det mest om språket jag undrade över, därför satte de upp oss på väntelista till logoped. Det kan ju ändå vara så att hon bara är väldigt långsam. Jag känner till en flicka som även hon har ett liknande språk men där logoped sagt att de inte behöver oroa sig, "det kan vara så". Hon är vad jag vet vanlig på andra sätt.
Det går ju definitivt framåt iallafall med min dotter. Hade jag inga jämförelser med andra barn eller med lillasyster så skulle jag tycka det var helt otroligt vad snabbt hon har utvecklats :lol:

Men som kärringen påpekade, en logoped har till uppgift att utröna även orsak till svårigheter och därmed om det finns andra problem. Därför tror jag att vi avvaktar tills dess.
Hon är liten, men hon ligger inom kurvan, och hon har följt sin kurva rätt fint. Hon är väl ungefär huvudet kortare än jämnåriga, som en tvååring. Men på BVC säger de att det är ju så ibland.
Förstår ni nu att jag inte riktigt är säker på om jag ska oroa mig eller inte
:)
Hon är väl ett gränsfall, och jag är liksom inte den typen som oroar mig :roll:
Men vi kryper omkring lite ändå för säkerhetens skull :wink:
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Eftersom hon bara varit lite efter i utvecklingen på 1 1/2 års-testet och sen har hon inte blivit kallad till BVC tills dess att jag nyligen själv ringde. Då var det mest om språket jag undrade över, därför satte de upp oss på väntelista till logoped. Det kan ju ändå vara så att hon bara är väldigt långsam. Jag känner till en flicka som även hon har ett liknande språk men där logoped sagt att de inte behöver oroa sig, "det kan vara så". Hon är vad jag vet vanlig på andra sätt.
Det går ju definitivt framåt iallafall med min dotter. Hade jag inga jämförelser med andra barn eller med lillasyster så skulle jag tycka det var helt otroligt vad snabbt hon har utvecklats :lol:

Men som kärringen påpekade, en logoped har till uppgift att utröna även orsak till svårigheter och därmed om det finns andra problem. Därför tror jag att vi avvaktar tills dess.
Hon är liten, men hon ligger inom kurvan, och hon har följt sin kurva rätt fint. Hon är väl ungefär huvudet kortare än jämnåriga, som en tvååring. Men på BVC säger de att det är ju så ibland.
Förstår ni nu att jag inte riktigt är säker på om jag ska oroa mig eller inte
:)
Hon är väl ett gränsfall, och jag är liksom inte den typen som oroar mig :roll:
Men vi kryper omkring lite ändå för säkerhetens skull :wink:
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
Skriv svar

Återgå till "Frågor om IAHP och program för hjärnskadade barn "