Hjälp, råd, tips och pepping önskas av villrådig mor...

Frågor besvaras av tre svenska föräldrar, som har eller har haft sina barn på IAHPs neurologiska utvecklingsprogram. Av förklarliga skäl kan de inte besvara frågor kring enskilda barn de inte ens mött.
Vivi

Resultat av utvärderingen...

Inlägg av Vivi »

Nu har vi varit och diskuterat utvärderingen och eftersom jag fortfarande lallar runt i förnekelselandet [-( så är jag inte "nöjd" med resultatet (kan läsas i min blogg på http://www.viforaldrar.se/lasarbloggar/ ... l?id=18590 Här skriver jag också om vad de tittar på på en utvärdering om någon är nyfiken på det). Men, oavsett om jag är "nöjd" eller ej så kommer Mille att få en autismdiagnos. Och nu har jag några frågor som jag hoppas att ni har lust att hjälpa mig med;

Har NI fått fler än en utvärdering? Och "hur ofta revideras" diagnosen (om den nu gör det?)

Hur kommer de fram till att det är "bara" autism eller autism OCH utvecklingsstörning?

Hur ser en vecka ut (ungefär) vad gäller tid på habilitering mm.

Har läst någonstans om treårstrots = "autism". Just nu känns det som att Mille går bakåt i utvecklingen och är svårare att nå ](*,) Han fyller tre om drygt en månad...

Må väl allihop och tack för att ni tar er tid att dela med er av tips och råd =D>
Gäst

Inlägg av Gäst »

Hej Vivi!

Bra att höra av dig!

Vi har fått en utvärdering. Vi kände inte något behov av att få flera, så den var vi nöjda med.

Vad gäller autism eller autism och utvecklingsstörning har jag ställt samma fråga. Svaret har varit att med så här små barn kan man inte veta mera just nu än ATT de uppfyller kriterierna för autism. :? Om det finns utvecklingsstörning också med i bilden går inte att reda ut, när barnet är så här litet. :roll:

Sedan detta med trots: vi har inte haft så mycket av den varan här, men jag hade en tråd på barnafostran i våras, nu Hugo fyllde just tre. Skall se om jag kan hitta en länkt till den.

Ge inte upp, du kommer att hitta dina vägar att nå din kille!

För oss var, förutom koständringen och AD - dropparna även ett fenomen som heter THREELAC :o VÄÄÄLDIGT förlösande... :!: 8-[ Gossen pratar som om han aldrig skulle gjort annat och ögonkontakten har förbättrats MARKANT. Det senaste nya har varit att han börjar kommunicera OM saker i största allmänhet - "lillasyster badar bastu" "Hugo äter bacon, Sofia äter bacon, mamma äter bacon" - i äkta konversationsstil istället för att bara prata när han har ett behov av något slag!

Om THREELAC kan du läsa här:

http://www.autism-study.com/

det skall vara bra ifall man misstänker att det finns någon form av svamp (candida) - infektion med i bilden. :? Hugo hade ju torsk som liten bebis vilket tydligen skall vara rätt så vanligt för "de här" barnen som blir hjälpta av THREELAC.

Du kommer att hitta dina vägar. Och vi följer med... :!:
Gäst

Inlägg av Gäst »

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight= om trots eller avsaknaden av.

Angående en normal vecka hos hab - hur menar du :?: Går ni dit varje vecka :?:
Vivi

Tusen tack Päivi!!

Inlägg av Vivi »

Så här ligger det till; Till hösten så tar mammadagarna slut och det är dags för mig att starta upp en verksamhet (om än en liten sådan). Detta kräver förstås mycket planering och innan jag har förutsättningarna så är det så svårt att "ta tag i det" om man säger så... och tiden bara rinner iväg... :roll:

Vad jag är ute efter är "hur mycket x-tra tid" detta kan komma att ta? Just nu är vi inte på hab alls men när vi var där (på ett allmänt möte) så pratade de om att vissa barn är på hab ca 25 timmar i veckan (?!) vilket låter väldigt mycket. Jag är väl nyfiken på hur mycket tid, mellan tummen och pekfingret, som man pratar om vad gäller treåringar med (mild??) autism.

Var skaffar man ThreeLac?

Kramar!
Gäst

Inlägg av Gäst »

Jo, känner igen det där med 25 timmar! Det är däromkring som vår gosse också skall ha av ÖVNING. Det betyder inte att den övningen sker hos hab - utan att vi föräldrar skall ge honom den övningen! Till hab åker vi två gånger i månaden ungefär - där de visar oss nya övningar om de gamla blivit för enkla, och där de också hjälper oss vidare om vi kört fast.

I början så tänkte ju jag som du "Hjälp. :shock: 25 timmar i veckan. Det är 3,5 timme varje dag. HUR skall det gå till :?: "

Det går till, i vår familj, så här:

Jag jobbar halvtid. Jag får inte ihop 3,5 timmas daglig övning med en heltidstjänst - det är ju inte så att han kan öva vare sig en eller en halvtimma i sträck - och så måste han ha sina pauser emellan! :?

För oss ser en normal dag ut så här:

Frukost. Lite (med betoning på lite) övning med gaffeln. (Bacon till frukost.)

Blöjbyte, klädpåklädning. Hugo uppmuntras att göra så mycket som han bara kan själv. (Grov och finmotorisk övning.) Tandborstning. Passar på ibland med en "identifikations" eller "lägg lika" - övning. :roll:

Åka iväg till dagis, där Hugo är fem timmar varje dag må - fre. Hugo har fått en plats på en specialavdelning där de är bara 14 personer, och där det finns både barn med autism och barn utan, skrev jag nu... :roll: Personalen har ett nära samarbete med habiliteringen, och är insatta i den övning som skall göras med Hugo. De kör "bordsövning" med honom lite grann varje dag.

Hämta från dagis runt halv två. Sedan hämta lillasyster, som också börjat hos dagmamman.

Hemma. Hugo får öva sig i att ta av sig alla sina yttekläder. Korta, sakliga instruktioner, en sak i taget: "ta av dig mössan. Sätt dig ner. Öppna skoremmen. ta av idg skon."

Hemma får barnen mellis. Jag sitter bredvid och propsar om skeden... :wink:

Liten "hemma - från - dagis - paus."

När Sofia vill börja leka lockar jag med Hugo. Passar på att öva med honom lite på rummet. I olika former. När Sofia fått sitt lystmäte av "mamma-leka-på-rummet" tar jag med Hugo till köksbordet och kör ett par vändor bordsträning med honom. När han tröttnar tar vi paus. Har som målsättning att ta mig igenom alla de lappar där övningarna beskrivs EN gång varje dag.

Vid halv sex kommer maken hem, och övar en del med sonen han med.

Några 3,5 timmar är vi absolut inte uppe i. :roll: Jag vägrar att ha dåligt samvete för det. Hela den 5 timmar långa dagisvistelsen tycker jag är "övning" för honom - där han lär sig både sociala koder, får öva sig i fin och grovmotorik, får bordsövning samt möjligheter att DELTA på lite andra villkor än de situationer som jag kan skapa här hemma.

Jag brukar tänka att jag bakar in övning i Hugos vardag i de vanliga situationerna, i vilka jag har att naturligt göra med honom, och så plussar jag på med bordsövningen. :)

På det viset tycker jag att det händer alldeles tillräckligt mycket - ialla fall om man skall döma efter den frekvens med vilken habiliteringens övningar byts ut... :wink:

Du kommer också att hitta ett vardagslunk med det här, även om det käns virrigt just nu!
Gäst

Inlägg av Gäst »

Threelac beställer min från nätet.
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Att ha en lekfull inställning och social delaktighet

Inlägg av inger »

När Gabriel var liten försökte vi ha en lite lekfull inställning till detta att öva.
Han lekte tvättmaskin, att han var en vilket i början gjorde mig förtvivlad.
Men sen började vi leka tvättmaskin med honom.
Övningen kuliminerade också i social delaktighet. Gabriel älskade vår tvättmaskin och kunde lägga i kläder samt säga till mig omedlebart när det var klart varpå vi rusade i väg och tog ur kläderna.

Så något som kallas tics att försvinna in i att leka tvättmaskin(ja ungen satt på golvet och sa att han centrifugerade) förvandlades både till lek och till social delaktighet.

Så försök se allt som han gör som en början till kommunikation, det synsättet har hjälpt mig/oss mycket.
Och om det finns något litet barn han kan leka med.
Två år äldre syster har varit/och är ovärderlig.
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
Vivi

Framtiden klarnar....

Inlägg av Vivi »

Päivi! Du är helt fantastisk som tar dig denna tid!! Jag är såå tacksam :D :D :D
Gäst

Inlägg av Gäst »

Jag tar mig tid så gärna så! Lyssna också på vad Inger säger här ovan! :) Vi använder oss också aktivt av Hugos fixeringar, som jag väljer att kalla "specialintressen". 8) Just nu är han kär i bilder, och går och håller i ett för jämnan. Han somnar med bilden.

Fine.

Då har jag köpt en lamineringsmaskin och laminerat MASSVIS med bilder :lol: och när han somnat för natten smyger jag in och byter ut :P hans bild, så då vaknar han med en ny nästa morgon. Så GÖR bilder. :shock: De byter ut sig på natten, när man sover... :shock:

och sen pratar vi om DAGENS BILD hyfsat mycket och ofta:

vad gör människan/orna på bilden?

Hur många är de?

Vilken färg är det på tjejens jacka?

Vem ( om han vet) är detpå bilden?

etc.

Så det gäller att inte skriva ut tråkiga bilder, utan såna där det händer lite grejer... 8)

(Laminerginsmaskin är kanon, eftersom bilderna skall tåla ALLT :roll: även kvällsbadet... :roll: )

(När han var fixerad vid grässtrån åkte vi till botaniska och trädgårdsföreningen för att titta på riktigt STOOORA grässtrån... :lol: )
Vivi

Inlägg av Vivi »

Tack även till Inger för tips och idéer!

Vi har en lamineringsmaskin så jag har faktiskt redan provat med bilder. Det är bara det att Mille inte alls är intresserad av dem på det sättet. Eventuellt så slänger han ett öga på bilden, säger "bada" (om han badar på bilden) sen slänger han iväg bilden. Nu har jag i och för sig inte provat på ett tag så det kanske är dags igen. Jag har även klippt ut en blå, en röd, en gul och en grön bil och laminerat på färgat (samma färg som bilen) papper samt skrivit färgen på baksidan för att han ska börja intressera sig för färger men det har inte heller funkat något vidare. Det verkar som att allt handlar om motivation för Milles del. Vill han så kan han - vill han inte så bryr han sig inte. Det kommer nog att handla mycket om att få honom att vilja "vara med oss" så mycket som möjligt i framtiden [-o<

Hur som helst, han har varit rejält förkyld nu ett tag och varit svårare att nå, idag är han piggare och OJ :!: :shock: vilken skillnad det blir. I dessa lägen kan jag känna mig avundsjuk på "vanliga" föräldrar med "vanliga" barn som kan ta sådana här tillfälliga tillbakagångar i utvecklingen med ro. Jag kan det inte. Jag blir lika deppig varje gång men nu är han i alla fall tillbaka vår goa, glada och snackiga kille med beteenden som gör att mamma tvivlar på att han skulle vara "ett solklart fall" och det är ju skönt :D :thumbsup: \:D/ :heart:

Kramar!
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Hej

När barn bara "slänger ett öga" på en bild eller ett ord, så brukar vi vuxna tycka att de ser ointresserade ut.

Det kan ju hände att det är så i några tillfällen.

Men sanningen är att små barn inte behöver göra mer än et mikrosekund av "ögonslängning" för att dera hjärnor ska ta upp det de ser. Der vi vuxna måste studera ingående för att forstå, där slår våra små barn oss med hästlängder.

Så att de knappt tittar betyder INTE att hjärnan inte har fått med sig.

Ointresserad? Då hade de inte tittat alls.

Bekymrad mamma?
Vad kan du göra för att detta ska bli mer spännande? Kan man göra det till en rolig lek?
Omvänd psykologi? "Nu får du bara titta såhär lite. Ooops, ja där försvann den. Jag sa ju att du bara fick titta lite..."
Bygga upp förväntningar, och lägga till spännande information? "NUU ska du får se på häftiga tavlor! Vet du, han som målade den här tavlan hade bara ETT öra! Kan du tänka!?!"

Allt ligger i föräldrarnas händer om barnen ska kasta sig på tåget och hänga med.



Kram, Hege
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Ja, också glömde jag ju det viktigaste:

TRÅKA INTE UT BARNEN!

Ointeresse kan betyda att "detta är ALLTFÖR för långt under min nivå! Jag måste ha något mer spännande, mer UTMANING för min kloka hjärna".

Över lag så undervurderar vi våra barn.

Leta fram (om du inte redan har läst) tråden som heter "How to teach your baby to read". Tre år, då är det på hög tid att lära sig läsa. :D
Vivi

Inlägg av Vivi »

Tack Hege för ett bra, intressant och rakt svar/tips! :thumbsup: Jag kan nog behöva en spark i baken och bli mer entusiastisk när vi gör något. Nu tycker jag att han har gått så mycket framåt "på egen hand" så jag har legat ganska lågt med "träning". Sen har vi ett "problem" till. Eftersom lillebror är VÄLDIGT :shock: intresserad av ALLT som storebror gör och helst ska ha exakt samma grej :twisted: är det svårt att få till det med "träning i lugn och ro". Hur löser man sånt på bästa sätt? :? Maken kommer hem så sent att då är det inte läge för något "krävande" utan snarare dags för pyjamas.

Har inte läst den tråden Hege tipsade om men ska försöka hitta den. Mille var väldigt intresserad av bokstäver ett tag men nu när han kan dem så har det intresset släppt. Jag antar att det kommer att hjälpa honom när vi ska börja läsa...

Kram kram!
Vivi

Inlägg av Vivi »

Ok!! Blev peppad av Heges svar så nu har jag köpt boken "how to teach your baby to read". Men jag blev lite fundersam, var det "rätt" bok eller skulle jag köpt den för "hjärnskadade" barn istället? Och funkar det här på "alla barn" eller vet ni något som inte har "svarat" på träningen? Päivi, läser på med Hugo?

Blir fortfaradnde omtumlad av allt det här ibland måste jag säga. Ibland känns det OK, för att i nästa stund kännas FAN! vad detta är orättvist... Hur som helst, vi har varit hos habiliteringen igen och pratat och det börjar väl gå upp för mig nu också att han kommer att få en diagnos (även om de inte vill sätta någon på honom än). De pratar i alla fall om att sätta in sk. "tidig intensiv träning". Någon som har erfarenhet av det? Sen har vi också blivit rekommenderade att söka vårdbidrag, någon som har erfarenhet av det?

Blir också nyfiken på Threelac men att få Mille att spotta i ett glas är nog inget alternativ, någon som har något annat tips. Funkar det om de suger på en flaska tror ni? Då brukar ju lite liksom åka tillbaka in i flaskan... Hmmm..?

Och Inger (för det är väl ni som har fått hjälp av homeopat?) är inte det någonstans i Gbg-trakten? Och hur funkar det?

Hoppas ni orkar svara, villrådig mor får kanske byta namn till frågvis mor...

Kram!
Vivi

Inlägg av Vivi »

KORREKTUR!! Det skulle stå; Päivi, läser DU med Hugo...
Skriv svar

Återgå till "Frågor om IAHP och program för hjärnskadade barn "